![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/unnamed-5-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
R.M.N. \u2013 Kall vinter
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 24 februari 2023
\nRegi Cristian Mungiu<\/p>\n
En m\u00f6rk ot\u00e4ck skildring fr\u00e4mlingsfientlighet och okunskap som gror runt om i EU-l\u00e4nder. Handlingen utspelas i en rum\u00e4nsk by d\u00e4r b\u00e5de tyskar och m\u00e5nga ungrare bor och befolkningen klarat av att bo tillsammans med en del gnissel, men n\u00e4r n\u00e5gra m\u00e4n fr\u00e5n Sri Lanka kommer f\u00f6r att arbeta i byns bageri bryter alla f\u00f6rdomar l\u00f6s och rasismen sl\u00e4pps fri i alla sin ruggighet. Samtidigt g\u00e5r det att f\u00f6rst\u00e5 bybornas frustration. M\u00e5nga bybor jobbar utomlands eftersom det inte finns s\u00e4rskilt m\u00e5nga arbetstillf\u00e4llen i bygden. Den utarmning av vuxna som g\u00f6r att m\u00e5nga barn f\u00e5r v\u00e4xa upp utan sina f\u00f6r\u00e4ldrar n\u00e4rvarande p\u00e5verkar s\u00e4kert m\u00e4nniskor p\u00e5 djupet.<\/p>\n
En stark skepticism mot EU gror ocks\u00e5. Byn och omgivande bygden skulle beh\u00f6va satsning p\u00e5 elektricitet och moderna v\u00e4gar – men de EU-bidrag som g\u00e5r att f\u00e5 \u00e4r till parker. N\u00e4r m\u00e4nniskor bor granne med skogen \u00e4r inte parker vad de beh\u00f6ver. Det \u00e4r en stark k\u00e4nga till de stadsboende makthavarna i EU-<\/p>\n
Huvudpersonen \u00e4r Matthias, en rum\u00e4nsk g\u00e4starbetare i Tyskland, som jobbar p\u00e5 ett tyskt slakteri och r\u00e5kar i v\u00e5ldsamt br\u00e5k. (Varning: det \u00e4r n\u00e5gra \u00e4ckliga bilder fr\u00e5n slakteriet i filmens b\u00f6rjan. Om du liksom jag \u00e4lskar djur \u00e4r det bra att n\u00e4stan blunda i b\u00f6rjan f\u00f6r att slippa se det pl\u00e5gsamma.) Matthias drar d\u00e4rifr\u00e5n s\u00e5 fort han bara kan och \u00e5terv\u00e4nder till sin hemby i Transsylvanien.<\/p>\n
Som huvudperson \u00e4r Matthias inte direkt n\u00e5gon jag k\u00e4nner sympati f\u00f6r. Han \u00e4r mannen som byns pr\u00e4st v\u00e4nder sig till f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp att d\u00f6da sin gris till jul. Hans ex-fru Ana bor med deras \u00e5tta-\u00e5rige son Rudi, som i stort sett aldrig pratat. Men sin maskulina inst\u00e4llning f\u00f6rs\u00f6ker Matthias var en god f\u00f6rebild f\u00f6r sin son och tar ut honom i skogen f\u00f6r att l\u00e4ra honom fiska och sp\u00e5ra djur och g\u00f6ra f\u00e4llor.<\/p>\n
Bitvis \u00e4r filmen helt enast\u00e5ende m\u00e4sterlig i sin l\u00e5gm\u00e4ldhet och den m\u00f6jlighet att se situationer och m\u00e4nniskor ur olika synvinklar \u00e4r skickligt gestaltat och filmat. Det \u00e4r fascinerande att k\u00e4nna att man \u00e4r d\u00e4r, i byn, och f\u00e5r en inblick i ett liv som b\u00e5de \u00e4r modernt och samtidigt har kvar vedspisar och f\u00e5rsk\u00f6tsel, som ett liv som p\u00e5minner om livet vid slutet av 1800-talet. N\u00e4r Matthias pappa blir sjuk och unders\u00f6ks p\u00e5 sjukhus \u00e5ker han in i en modern apparat, kanske \u00e4r det en magnetr\u00f6ntgen kamera eller datortomografi och hemma har han vedspis och ett litet stall med f\u00e5r.
\nByborna har moderna mobiltelefoner och samtidigt lever de p\u00e5 flera s\u00e4tt som de gjort i generationer.<\/p>\n
Skildringen av byborna och deras s\u00e4tt att reagera \u00e4r en stark och skr\u00e4mmande metafor f\u00f6r mycket som r\u00f6r sig runt om i EU-l\u00e4nders befolkningars djup. Men filmen spretar lite f\u00f6r mycket \u00e5t olika h\u00e5ll och det m\u00e4rks ocks\u00e5 i filmens slut som jag tycker \u00e4r alltf\u00f6r \u00f6ppet och pekar p\u00e5 att regiss\u00f6ren inte riktigt visste vad som var ett m\u00f6jligt slut. Ett slut som g\u00e5r att fundera p\u00e5 och diskutera, vilket b\u00e5de \u00e4r bra och mindre bra. Men samtidigt \u00e4r filmen enast\u00e5ende tr\u00e4ffs\u00e4ker, m\u00f6rk och kryper under huden.<\/p>\n