{"id":163718,"date":"2023-02-22T01:04:32","date_gmt":"2023-02-22T00:04:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=163718"},"modified":"2023-02-22T17:38:27","modified_gmt":"2023-02-22T16:38:27","slug":"bisarr-och-avslojande-blick-pa-fanatism-quasimodo-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=163718","title":{"rendered":"Bisarr och belysande blick p\u00e5 fanatism &#8211; Quasimodo P\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021708.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-163719\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021708.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021708-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Mats B\u00e4cker                                                 <br>                                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus och regi: Jens Ohlin<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenograf och ljusdesigner: Susanna Hedin<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kostymdesigner: Matilda Hyttsten<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mask- och perukdesigner: Suz \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I rollerna: Kim Lantz, Jonas Sj\u00f6qvist, Lena B Nilsson, Sanna Hultman, Malin Morgan, Nina Haber och Shada Sulhav<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Urpremi\u00e4r: 18\/2 2023 <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 22\/4 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Dramatikern, regiss\u00f6ren och sk\u00e5despelaren Jens Ohlins karri\u00e4r kantas av framg\u00e5ngar, inte minst senaste \u00e5ren. Tillsammans med Hannes Meidal har  han bel\u00f6nats med flera tunga priser. Fast han engagerats flitigt av Dramaten och andra teatrar i v\u00e5r huvudstad, \u00e5terkommer han nu till Folkteatern f\u00f6r tredje g\u00e5ngen sedan 2016 (<em>Marie Antoinette <\/em>och <em>Misantroperna <\/em>recenserade i Kulturbloggen). 70-talisten Ohlin betraktas som en av landets mest intressanta dramatiker, utg\u00e5r g\u00e4rna fr\u00e5n en historisk kontext fr\u00e5n vilken mer eller mindre explicit paralleller dras till nutid. Vidare verkar estetiken bottna i en f\u00e4bless f\u00f6r det bisarra i kombination med lusten att \u00e4gna sig \u00e5t upprepningar, vilka blir till sekvenser av omtagningar i manus.     <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Victor Hugos roman om den d\u00f6ve och olycklige ringaren i Notre &#8211; Dame utspelas sent 1400-tal. Ohlin har beh\u00e5llit epoken i sin tragikomiska redog\u00f6relse. Det \u00e4r medeltid i ett gotiskt insvept Paris vars inv\u00e5nare pl\u00e5gas av utbredd fattigdom, grasserande br\u00e4nder och till r\u00e5ga p\u00e5 allt b\u00f6ldpest(?).  Flera av gestalterna drabbas. Inte minst Malin Morgans \u00c5ne p\u00e5visar okontrollerbar kl\u00e5da. En pr\u00e4stfamilj med tre d\u00f6ttrar i giftas\u00e5lder skildras. De ombes\u00f6rjer v\u00e5rdnaden av ringaren, egentligen ett barn fast f\u00e5ngad i ur\u00e5ldrig kropp.  Under r\u00e5dande bedr\u00f6vliga f\u00f6rh\u00e5llanden ter det sig naturligt att ta profetian hos Quasimodos tvilling f\u00f6r en sanning. Armageddon \u00e4r n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende. F\u00f6ruts\u00e4gs till och med datum f\u00f6r jordens underg\u00e5ng. Vilken strategi kommer d\u00e5 pr\u00e4sten och hans familj anamma? Hur kan evigt liv tillf\u00f6rs\u00e4kras? Och n\u00e4r underkastelse inf\u00f6r en allsm\u00e4ktig Gud inte hj\u00e4lpt, varf\u00f6r inte ist\u00e4llet bejaka sina drifter? D\u00e4r har ni f\u00f6ruts\u00e4ttningarna.  Som en r\u00f6d tr\u00e5d l\u00f6per fastst\u00e4llande av d\u00f6dssynder, vilket adderar en sorts lakonisk svart humor.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inte ov\u00e4ntat g\u00f6rs n\u00e5gra  avvikelser fr\u00e5n medeltidens fasor. Utan konkurrens mest drastiskt i den v\u00e4gen  f\u00f6rekomsten av en aning vulg\u00e4ra hits med Britney Spears. Efter paus bildar ensemblen till och med k\u00f6r varvid medryckande d\u00e4nga framf\u00f6rs. \u00c5 ena sidan en galet roande anomali. \u00c5 andra sidan texter om skuld, skam och stolthet vilka med f\u00f6rdel kan appliceras p\u00e5 intrigen.  Och ovan n\u00e4mnda sk\u00e5despelare blir den som ibland kliver ut ur skeendet och kommenterar. Po\u00e4ngterar  att bibeln \u00e4r en sagobok, en \u00e5ngestd\u00e4mpare.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">    <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021646.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-163734\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021646.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021646-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Mats B\u00e4cker                                                   <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Betraktad som scenisk m\u00f6rk saga  om tro, tvivel och tillfredsst\u00e4llelse \u00e4r <em>Quasimodo  <\/em>en helgjuten upps\u00e4ttning. Att Jens Ohlin likt Ruben \u00d6stlund blivit omhuldad av kritikerk\u00e5ren \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt. Finns hos honom en sj\u00e4lvst\u00e4ndig estetik som \u00e4r visuellt nyskapande. Vidare drar han nytta av  erfarenheterna fr\u00e5n sk\u00e5despelarbanan, vilket troligen medf\u00f6r insiktsfulla instruktioner. Ensemblen imponerar! <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Ska inte anl\u00e4gga moteld, men vill \u00e4nd\u00e5 delvis lansera viss skepsis. Implicit konfronteras vi med f\u00f6rs\u00e5tlig wokeism. Den hyllade dramatikern tycks p\u00e5st\u00e5 att de som slagit larm om en r\u00e5dande exceptionella missf\u00f6rh\u00e5llanden, b\u00e5de p\u00e5 hemmaplan och globalt, inte st\u00e5r f\u00f6r sans och f\u00f6rnuft i sin samh\u00e4llsanalys. I mina \u00f6gon en h\u00f6gst tvivelaktig bagatellisering av den situation som ing\u00e5ende studeras i till exempel <em>Det lilla landet som kunde <\/em>)Vulkan 2018) som jag precis l\u00e4st. Ohlins tes om att apokalyptiska tankeg\u00e5ngar \u00f6verdrivits och anv\u00e4nts alltf\u00f6r frikostigt, st\u00e4mmer i och f\u00f6r sig in p\u00e5 Greta-r\u00f6relsen, Extinction Rebellion och sekter som Jehovas Vittnen.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-resized is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1020519.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-163765\" width=\"650\" height=\"434\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1020519.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1020519-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Mats B\u00e4cker                                          f<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Teamet runt regiss\u00f6ren har verkligen lyckats f\u00e5 fram avsedd st\u00e4mning.  Den kusligt \u00f6dsliga scenografin med gigantiska cirkeln etsar sig fast p\u00e5 n\u00e4thinnan liksom kupolen i fonden. Lika konsekvent har man framg\u00e5ngsrikt jobbat med skuggor och ekipering i matchande f\u00e4rger. Kostymering och mask p\u00e5 Kim Lantz i karismatisk huvudroll \u00e4r en fulltr\u00e4ff. Vidare \u00e4r hans tvilling p\u00e5 axeln en fantastisk kreation som till och med kan leverera avg\u00f6rande repliker. Av den musik som illustrerar handlingen f\u00f6rutom klatschig pop ( i minst ett fall svenskproducerad), har m\u00e4ktigt omslutande  crescendo-takterna i i <em>Carmina Burana <\/em>definitivt st\u00f6rst p\u00e5verkan.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Rollfigurernas olika inst\u00e4llning till kristna l\u00e4ran och synen p\u00e5 en straffande Gud f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 James Joyce. N\u00e4rmare best\u00e4mt hans sj\u00e4lvbiografiska roman <em>Portr\u00e4tt av konstn\u00e4ren som ung. <\/em>Gav den till mamma (varit l\u00e4rare i bland annat svenska) f\u00f6r att hon skulle f\u00e5 inblick denne ikons f\u00f6rfattarskap. Hennes reaktion efter l\u00e4sningen handlade om alter egots besatthet av vad Gud skulle ansett om hans tankar och g\u00e4rningar.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021525.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-163777\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021525.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021525-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Mats B\u00e4cker                                                   <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> De tre systrarna d\u00e4r en \u00e4r h\u00f6ggravid och f\u00f6rl\u00f6per hemmet och en annan propsar p\u00e5 att inte vara bunden av sp\u00e4dbarnet i barnvagn, revolterar h\u00e4lsosamt i olika utstr\u00e4ckning mot det kristna oket. Hustrun (Sanna Hultman) som desperat f\u00f6rmanar. genom att p\u00e5peka att Kristi k\u00e4rlek inte \u00e4r mj\u00e4kig utan k\u00e4rv, k\u00e4mpar f\u00f6r att allt inte ska r\u00e4mna.  Men i tron att underg\u00e5ngen randas avsl\u00f6jar pr\u00e4sten och hans mamma (Lena B Nilsson) vilka b\u00f6jelser de har. B\u00e5da tar finurligt vara p\u00e5  m\u00f6jligheten att agera botf\u00e4rdiga syndare. Andra akten \u00e4r som en enda tagning om att uts\u00e4ttas f\u00f6r stora frestelser, vilja betr\u00e4da f\u00f6rbjudet omr\u00e5de.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6r cirka fem \u00e5r sedan gl\u00e4nste Martin Redhe Nord som <em>Quasimodo <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan. Kim Lantz (intervjuades om karri\u00e4ren h\u00e4r 2015 av undertecknad) beh\u00f6ver inte sjunga f\u00f6r att g\u00f6ra motsvarande avtryck. Diktionen i repliker utf\u00f6rda med stackatoartad telegramstil g\u00e5r r\u00e4tt in. Bel\u00e4genheten och klarsynen han representerar ger v\u00e4lg\u00f6rande relief, f\u00e5r mig att tillgripa det klyschiga yttrycket att veteranen Lantz \u00e4ger scenen. Att ensemblen f\u00f6refaller ink\u00f6rd och blivit sammansvetsad finns det f\u00f6rklaringar till. En handfull av dem medverkade i det lika intensiva som lyckade <em>Don Quijote- <\/em>projektet under pandemin. Och flera av sk\u00e5despelarna har jobbat med Ohlin tidigare.   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021435.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-163782\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021435.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/quasimodo_MB-1021435-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Mats B\u00e4cker                                                <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lena B Nilsson har haft otur p\u00e5 sistone. Har castats till att harva runt i ett par obegripliga upps\u00e4ttningar, vilket hon inte ska lastas f\u00f6r.  G\u00f6teborgs mest rutinerade aktris (har gett namn \u00e5t en sp\u00e5rvagn ) \u00e4r tillbaka med som alltid osviklig intonation, i en mumsigt rolig roll vars trov\u00e4rdighet kan diskuteras. Men i de lugnaste vatten etc. Jonas Sj\u00f6qvist har sedan l\u00e4nge Folkteatern som sin hemmascen. Denna g\u00e5ng  briljerar han som \u00f6mklig varelse ur st\u00e5nd att  h\u00e5lla fasaden uppe. Vill i sammanhanget h\u00e4vda att ensemblen i <em>Quasimodo <\/em>generellt ligger steget f\u00f6re vad betr\u00e4ffar h\u00f6rbarhet p\u00e5 repliker, j\u00e4mf\u00f6rt med hur det kan l\u00e5ta p\u00e5 Stadsteatern. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Nina Haber tr\u00e4der fram med bitsk tyngd i ett antal stickrepliker. Shada Sulhav f\u00e5r gott om utrymme att agera oppositionell med spr\u00e5kliga tics, vilka varje g\u00e5ng anm\u00e4rks p\u00e5.  Nervigt sturska beslutsamheten biter sig fast. Noterar exemplarisk rytm i dialoger och i f\u00f6rest\u00e4llningen som helhet. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Efter ett svagt g\u00e4stspel av Lumor och ett par r\u00e4tt misslyckade stora satsningar p\u00e5 senare tid, k\u00e4nns det befriande med en gedigen upps\u00e4ttning, om \u00e4n smart inom en begr\u00e4nsande ram Sammanfattningsvis \u00f6verv\u00e4ger nog trots allt de positiva intrycken, tack vare konsekventa och v\u00e4lgjorda iscens\u00e4ttningen och prestationerna fr\u00e5n sk\u00e5despelarna. Hoppas dock att omsusade, duktige dramatikern n\u00e4sta g\u00e5ng v\u00e5gar utmana djupt rotade f\u00f6rest\u00e4llningar hos sig sj\u00e4lv och publiken och s\u00e4rsk\u00e5da vad som h\u00e4nt runt omkring oss.         <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Manus och regi: Jens Ohlin Scenograf och ljusdesigner: Susanna Hedin Kostymdesigner: Matilda Hyttsten Mask- och perukdesigner: Suz \u00c5berg I rollerna: Kim Lantz, Jonas Sj\u00f6qvist, Lena B Nilsson, Sanna Hultman, Malin Morgan, Nina Haber och Shada Sulhav Urpremi\u00e4r: 18\/2 2023 Spelas till och med 22\/4 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg Dramatikern, regiss\u00f6ren och sk\u00e5despelaren Jens Ohlins karri\u00e4r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-163718","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163718","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=163718"}],"version-history":[{"count":33,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163718\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":163798,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163718\/revisions\/163798"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=163718"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=163718"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=163718"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}