{"id":163604,"date":"2023-02-20T00:31:59","date_gmt":"2023-02-19T23:31:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=163604"},"modified":"2023-02-20T13:56:58","modified_gmt":"2023-02-20T12:56:58","slug":"spektakulart-inramat-tonalt-idedrama-en-frojd-att-skada-caligula-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=163604","title":{"rendered":"Spektakul\u00e4rt inramat tonalt id\u00e9drama en fr\u00f6jd att sk\u00e5da – Caligula p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Albert Camus<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Eyvind Johnson<\/p>\n\n\n\n

Regi och bearbetning: Ildik\u00f3 G\u00e1sp\u00e1r<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Lili Izs\u00e1k<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Veronika Szab\u00f3<\/p>\n\n\n\n

Kostym- och maskdesign: Luca Szabados<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Flora Lili Matisz<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Tam\u00e1s B\u00e1nyai<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Karin Bloch-J\u00f6rgensen, Niki Gkonou<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: Andr\u00e1s Juh\u00e1sz<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Andrea Edwards, Hans Brorson, Anna Bjelkerud,Marta Andersson-Larsson, Emil Ljungestig, Benjamin Moliner, Lasse Carlsson, Lukas Feurst, Per-Anders Ericsson och Jonas Franke-Blom<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 17\/2 2023<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 18\/3 p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater’<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Finns all anledning att ventilera en oro \u00f6ver vilka som sitter p\u00e5 styrande positioner. Makt korrumperar, idag likv\u00e4l som genom historien. Otroligt illavarslande att m\u00e5nga av FN:s st\u00f6rsta medlemsstater \u00e4r diktaturer, enligt Aron Flam en majoritet. Andra \u00e4r demokraturer eller s\u00e5 pass br\u00e4ckliga att de \u00e4r solkade av demokratiskt underskott. <\/p>\n\n\n\n

Mot den bakgrunden inser man att en nytolkning av Camus Caligula<\/em> ( urpremi\u00e4r 1946), fyller ett oavvisligt behov. F\u00f6rvisso f\u00e5r vi i ess\u00e4 i upps\u00e4ttningens program reda p\u00e5 att den existentiellt inriktade f\u00f6rfattaren, menade att alla m\u00e4nniskor kan h\u00e4rb\u00e4rgera liknande perverterad mentalitet som ”st\u00e4llde till det” f\u00f6r den romerske kejsaren. Lika nyckfulla som f\u00f6r\u00f6dande beslut banade v\u00e4g f\u00f6r avr\u00e4ttningen av honom och hustrun, efter knappt fyra \u00e5r p\u00e5 tronen. F\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver att inga nutida motsvarigheter pekas ut och att samtidsmark\u00f6rer i princip saknas. N\u00e5got som inte m\u00e5ste ses som en nackdel, s\u00e4rskilt med tanke p\u00e5 att s\u00e5dana frestande h\u00e4nvisningar medf\u00f6rt att ett par upps\u00e4ttningar p\u00e5 Stora scen kantrat senaste \u00e5ren.<\/p>\n\n\n\n

Samma regiss\u00f6r som p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater l\u00e5g bakom minst sagt m\u00e4rkliga produktionen Vem \u00e4r Schmitz?<\/em> \u00e5terv\u00e4nder nu till G\u00f6teborg, med ett \u00e4nnu st\u00f6rre team fr\u00e5n Ungern. Har fr\u00e5n v\u00e4lunderr\u00e4ttad k\u00e4lla uppgift om att Ildik\u00f3 G\u00e1sp\u00e1r och hennes medarbetare varit s\u00e5 pass best\u00e4mda med scenanvisningar, att en vid premi\u00e4ren stimulerande upps\u00e4ttning kommer f\u00f6rb\u00e4ttras \u00f6ver tid. Att just Ingmar Bergman gjorde Caligula <\/em>h\u00e4r 1946 \u00e4r v\u00e4rt att framh\u00e5lla, inte minst vid beaktande av vad han d\u00f6pte sadistiske l\u00e4raren till i Hets.<\/em> Annars f\u00f6rekommer pj\u00e4sen nog inte speciellt ofta p\u00e5 landets scener. Pontus Stensh\u00e4ll gjorde den dock i Helsingborg, ocks\u00e5 ett sammantr\u00e4ffande. Inte utan att en undrar vilka episoder\/ tankeg\u00e5ngar G\u00e1sp\u00e1r skalat bort fr\u00e5n ursprungliga fyra akterna. Vad som tillf\u00f6rts \u00e4r mycket humor och ett knippe s\u00e5nger, vilka \u00f6verlag framst\u00e4lls i samma skepnad. En estetik som tj\u00e4nar upps\u00e4ttningen v\u00e4l, \u00e4ven om det l\u00e4ttillg\u00e4ngliga tilltalet p\u00e5 randen till buskis riskerar att ta udden ur Camus ot\u00e4cka tes. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ligger n\u00e4ra till hands att anta att dramaturg tillsammans med Teaterns konstn\u00e4rlige ledare satt samman truppen av sk\u00e5despelare efter godk\u00e4nnande fr\u00e5n ungerska teamet. Mixen av frilansare och (n\u00e5gra) akt\u00f6rer ur fasta ensemblen skapar den friktion regin efterstr\u00e4var. Oavsett vilken grupp man tillh\u00f6r i dramat – medl\u00f6pare, intrigerande krafter eller allm\u00e4nt r\u00e4ddh\u00e5gsna vilka fruktar f\u00f6r sina liv – utvinns med eftertryck karakt\u00e4rernas respektive personlighet. <\/p>\n\n\n\n

Benjam Moliner \u00e4r som skattm\u00e4stare ansl\u00e5ende imposant i ett par korta sekvenser. Hans Brorson (setts p\u00e5 bland annat Masthuggsteatern och Teater Trixter) kan tacksamt bre p\u00e5 genom \u00f6mkligt roliga r\u00f6relser och tafatta repliker. Adderar ytterligare valh\u00e4nthet n\u00e4r han tvingas framf\u00f6ra S\u00e5nt \u00e4r livet, <\/em>den f\u00f6rsta i raden av ganska komiska s\u00e5nginsatser. Anna Wallander och Marta Andersson-Larsson \u00e4r b\u00e5da involverade i hetsiga uppg\u00f6relser det sl\u00e5r gnistor om. Det fullkomligt synkade Helicon-paret Anna Bjelkerud & Emil Ljungestig i sina havsbl\u00e5 kostymer f\u00f6rsedda med jojos utstr\u00e5lar total kontroll. Ljuddesignern understryker fr\u00e4ckt vilken betydelse de tillm\u00e4ter sig. Allra mest komik uppst\u00e5r hos de musikaliskt inriktade Patricier-figurerna. H\u00e4r \u00e5terfinns f\u00f6r Stadsteatern bekanta ansikten s\u00e5 som Per-Anders Ericsson med gitarr p\u00e5 magen och Lasse Carlsson vars trumpettoner tillf\u00f6r nytt blod. Kan sv\u00e5rligen f\u00f6rest\u00e4lla mig att det existerar n\u00e5got skrattframkallande i originalmanus. Fast h\u00f6gst begripligt att den dimensionen tillf\u00f6rts i nytolkningen.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Att allvarliga budskapet \u00f6verlag paketeras i en underh\u00e5llande skrud, inneb\u00e4r dock att vi inte engageras, inte tillr\u00e4ckligt k\u00e4nner f\u00f6r de varelser som vistas i despotens n\u00e4rhet. \u00c4ven om denna version av Caligula – <\/em>smeknamnet ”den lille st\u00f6veln” p\u00e5 Gaius Julius Caesar – samtidigt roar och upplyser m\u00e5ste det betecknas som en brist. Sammantaget faller \u00e4nd\u00e5 upps\u00e4ttningen i god jord. Noterar tillr\u00e4ckligt med kvaliteter.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6verd\u00e5diga scenografin \u00e4r en plusfaktor. Fantasifulla konstruktionen med de gigantiska, gyllenf\u00e4rgade tr\u00e5ddraperierna vertikalt justerbara blir till visuell grannl\u00e5t. Det samma kan s\u00e4gas om det klot (ska m\u00f6jligen symbolisera den m\u00e5ne Caligula vill \u00e5t) vars h\u00f6gsta punkt Andrea Edwards \u00e4r fastselad vid under st\u00f6rre delen av f\u00f6rest\u00e4llningen. \u00c4r kanske inte j\u00e4tteradikalt att l\u00e5ta henne domdera i huvudrollen, eftersom romerske kejsaren som m\u00f6rdades \u00e5r 41 e.Kr. ibland bar kvinnokl\u00e4der. Hajade \u00e4nd\u00e5 till n\u00e4r den excentriske galningen omn\u00e4mns som ”hon”, skulle kunna ses som en feministisk h\u00e4mnare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Os\u00e4ker p\u00e5 om Edwards i sin karri\u00e4r tidigare st\u00e5tt p\u00e5 samma scen. Vi teaterpublik i G\u00f6teborg har ist\u00e4llet senaste \u00e5ren kunnat se henne i ett antal livliga upps\u00e4ttningar p\u00e5 Folkteatern. Edwards insats f\u00f6rtj\u00e4nar respekt. H\u00e4r firas triumfer vad betr\u00e4ffar fokuseringen p\u00e5 att f\u00f6rnedra i bitskt kompromissl\u00f6sa replikv\u00e4xlingar. Framg\u00e5r med ackuratess vilken grotesk person hon gestaltar. N\u00e5gon som offrar folket f\u00f6r sin m\u00e4rkv\u00e4rdiga frihetsideologi, beklagar sin ensamhet excesserande m\u00f6rkrets lycka, och framh\u00e4rdar i att makten m\u00e5ste ut\u00f6vas intill fullbordan. Utan att det \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs ber\u00e4ttas om illd\u00e5d. Edwards beh\u00e4rskar till fullo haranger med uppr\u00f6rt tonfall. Har hon kapacitet nog f\u00f6r att r\u00f6sten inte ska spricka? Enda som eventuellt kan ligga henne till last \u00e4r att hon ofta framst\u00e4llt liknande figurer. Viss m\u00e4ttnad inf\u00f6r beg\u00e5vad sk\u00e5despelares passionerade register, finns med i bed\u00f6mningen.<\/p>\n\n\n\n

Otvivelaktigt \u00e4r tajmingen stor tillg\u00e5ng hos Andrea Edwards, antagligen finslipad genom uppm\u00e4rksamt regiarbete. I scenerna d\u00e4r en hysterisk Caligula k\u00f6r med stackarna p\u00e5 scengolvet \u00e4r hon lysande. Vid flera l\u00e5tars framf\u00f6rande kr\u00e4ver den env\u00e4ldige otaliga omtagningar och allt snabbare tempo. Sound of Silence <\/em>och framf\u00f6r allt behandlingen av m\u00e4sterlig text signerad Bj\u00f6rn Afzelius resulterar i crazy humor. Ocks\u00e5 ungerska teamet har komponerat. Hotfulla st\u00e4mningar frammanas skickligt av ljuddesignern\/ komposit\u00f6ren. Vad betr\u00e4ffar musikinslag ska n\u00e4mnas att Jonas Franke-Blom st\u00e5r f\u00f6r en kortare pregnant cellosekvens. F\u00f6r ordningens skull b\u00f6r ocks\u00e5 n\u00e4mnas att det spelas en del ute i salongen och framf\u00f6r rid\u00e5n. Fungerar n\u00f6jaktigt \u00e4ven om det k\u00e4ndes aningen l\u00e5ngs\u00f6kt ibland. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Albert Camus \u00d6vers\u00e4ttning: Eyvind Johnson Regi och bearbetning: Ildik\u00f3 G\u00e1sp\u00e1r Scenografi: Lili Izs\u00e1k Koreografi: Veronika Szab\u00f3 Kostym- och maskdesign: Luca Szabados Komposit\u00f6r: Flora Lili Matisz Ljusdesign: Tam\u00e1s B\u00e1nyai Ljuddesign: Karin Bloch-J\u00f6rgensen, Niki Gkonou Videodesign: Andr\u00e1s Juh\u00e1sz Medverkande: Andrea Edwards, Hans Brorson, Anna Bjelkerud,Marta Andersson-Larsson, Emil Ljungestig, Benjamin Moliner, Lasse Carlsson, Lukas Feurst, Per-Anders Ericsson […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-163604","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163604","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=163604"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163604\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":163684,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163604\/revisions\/163684"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=163604"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=163604"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=163604"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}