{"id":163575,"date":"2023-02-17T17:43:03","date_gmt":"2023-02-17T16:43:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=163575"},"modified":"2023-02-17T17:43:03","modified_gmt":"2023-02-17T16:43:03","slug":"genomlidet-undantagstillstand-skildrat-inifran-i-angelaget-collage-angel-med-stollar-bollar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=163575","title":{"rendered":"Genomlidet undantagstillst\u00e5nd skildrat inifr\u00e5n i angel\u00e4get collage &#8211; \u00c4ngel? med Stollar Bollar"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"465\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/325212912_715994390028972_5431709256803853934_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-163578\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/325212912_715994390028972_5431709256803853934_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/325212912_715994390028972_5431709256803853934_n-300x215.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Jarle Hammer                                                         <br>                                          <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Av Karin Blixt<\/p>\n\n\n\n<p>Regi: Karin Blixt, Stollar Bollar och ensemblen<\/p>\n\n\n\n<p>Scen\/ljus: Diblik Rabia Leon<\/p>\n\n\n\n<p>Koreograf: Minna Elif Wendin<\/p>\n\n\n\n<p>Musik: Bj\u00f6rn Knutsson<\/p>\n\n\n\n<p>Dramaturg: Petra Revenue<\/p>\n\n\n\n<p>I rollerna: Karin Blixt, Anette Sevreus och Emeli Jansson<\/p>\n\n\n\n<p>Premi\u00e4r 9\/2  p\u00e5 Cinnober Teater (Masthuggsterrasen) i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 2\/3 <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Minns ni pandemin? Den retoriska fr\u00e5gan st\u00e4lldes nyligen av Tomas Forssell under en musikf\u00f6rest\u00e4llning i Kungsbacka.  En mardr\u00f6mslik tillvaro som ingen p\u00e5 jorden kunde undg\u00e5, avsev\u00e4rt mer l\u00e5ngdragen och of\u00f6ruts\u00e4gbar \u00e4n expertis f\u00f6rutsp\u00e5dde. \u00c4ven om pandemin hos oss inte orsakade n\u00e5gon \u00f6verd\u00f6dlighet, generade covid ofantligt mycket lidande och sorg. Och f\u00f6rf\u00e4rande m\u00e5nga pl\u00e5gas \u00e4n idag av sv\u00e5rartad post-covid.  Mina anh\u00f6riga och v\u00e4nner var lyckligt lottade. Och sj\u00e4lv slapp jag lindrigt undan trots att jag smittades tv\u00e5 g\u00e5nger och hade en sjukdomsperiod. Tv\u00e4rtemot den fasa m\u00e5nga vittnat om, inte minst alla som inte fick ta farv\u00e4l av sina f\u00f6r\u00e4ldrar, vilka tvingades d\u00f6 p\u00e5 ett ov\u00e4rdigt s\u00e4tt i isolering.<\/p>\n\n\n\n<p>. Det intr\u00e4ffade skulle troligen ha st\u00e4mplats som en fantasiprodukt, beh\u00e4ftad med bristande trov\u00e4rdighet, om det  lagts fram som synopsis. M\u00e4nskliga naturens \u00f6verlevnadsinstinkt verkar vara s\u00e5 funtad att f\u00f6rtr\u00e4ngningsmekanismer jobbar f\u00f6r h\u00f6gtryck f\u00f6r att vi ska vilja g\u00e5 vidare. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen backas p\u00e5 en teaterscen, bandet till hur det var n\u00e4r utbrottet drabbade Sverige v\u00e5ren 2020.   Givetvis en enormt v\u00e4rdefull dokumentation i dramatiserad form. <\/p>\n\n\n\n<p>Manus bygger p\u00e5 minnen och ber\u00e4ttelser f\u00f6rmedlade i intervjuer av omsorgspersonal, framf\u00f6r allt medlemmar i fackf\u00f6rbundet Kommunal. Bearbetningens dramatiska b\u00e5ge \u00e4r fink\u00e4nsligt uppsp\u00e4nd, genomf\u00f6rd med ackuratess. Karin Blixt vet precis vilka reaktioner och tillkortakommanden som b\u00e4st representerar periodens kaotiska, stundtals f\u00f6rtvivlade l\u00e4ge. <em>\u00c4ngel? <\/em>pr\u00e4glas av sitt sensitiva manus vars skiftningar mellan absurda situationer, komiska ventiler och k\u00e4nslan av otillr\u00e4cklighet g\u00f6r enaktaren p\u00e5 cirka sjuttiofem minuter gripande. Mitt i all vrede, desperation och m\u00f6rker bereds ocks\u00e5 plats \u00e5t exempelvis lustfyllda imitationer av t\u00e4vlande Mello-bidrag.  Intelligenta manus \u00e4r en bristvara varf\u00f6r detta f\u00f6rtj\u00e4nar extra appl\u00e5der.<\/p>\n\n\n\n<p> Och just f\u00f6r att Blixt varligt pendlar i k\u00e4nsloregistret, undviker pj\u00e4sen att l\u00e5sa fast sig i en outh\u00e4rdlig litania, n\u00e5got man annars kunnat frukta. I n\u00e5gra scener uppst\u00e5r komiska situationer som en sorts n\u00f6dv\u00e4ndig ventil f\u00f6r att st\u00e5 ut. Samtidigt noteras en verkningsfull anklagelseakt gentemot ansvariga, vars f\u00f6rsummelser och inkompetens f\u00f6rs\u00e4tter personalen f\u00f6r akut fara och orsakar utmattningssyndrom.     <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/328479740_1238032246923142_9010863116892185380_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-163596\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/328479740_1238032246923142_9010863116892185380_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/328479740_1238032246923142_9010863116892185380_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Bild fr\u00e5n Stollar Bollars fb-sida fr\u00e5n premi\u00e4ren                                     <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>De tre sk\u00e5despelarna hugger passionerat in p\u00e5 en diger rollista av fragmentariskt framst\u00e4llda, tillika ytterst ber\u00f6rande m\u00e4nnisko\u00f6den. Skildringarna g\u00f6rs till en utv\u00e4rdering av mer eller mindre oh\u00e5llbara f\u00f6rh\u00e5llanden. Blir lite av en smart metaeffekt n\u00e4r rollspel genomg\u00e5ende anv\u00e4nds som redovisningsmetod.  Med emfatisk energi portr\u00e4tterar Blixt den som \u00f6vertalar och ig\u00e5ngs\u00e4tter belysande scener. Hennes kollegor Anette Sevreus och Emeli Jansson \u00e4r lysande p\u00e5 att  ta fram essensen i viktiga vittnesm\u00e5l. De agerar med sv\u00e4rta i repliker och flexibla kroppar som uppvisar \u00f6msom styrka, ohanterligt stressp\u00e5slag. <\/p>\n\n\n\n<p> Sparsamma scenografin med sjukhuss\u00e4ng p\u00e5 hjul i centrum  ger med sm\u00e5 medel publiken v\u00e4lbeh\u00f6vlig atmosf\u00e4r, visar sl\u00e5ende p\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ken att bringa reda i en n\u00e4rmast om\u00f6jlig situation. N\u00e4stan hela tiden f\u00e5r man f\u00f6rest\u00e4lla sig patienter eller brukare, eftersom fokus \u00e4r p\u00e5 personalens f\u00f6ruts\u00e4ttningar och behov.  Det v\u00e4nds och vrids p\u00e5 begreppet omsorg, termen betraktas som en abstraktion.<\/p>\n\n\n\n<p>Ska s\u00e4gas att jag bevistade den andra f\u00f6rest\u00e4llningen, en f\u00f6rest\u00e4llning som filmades. Hade p\u00e5 intima l\u00e4ktaren i detta black box-utrymme s\u00e4llskap av uppskattningsvis ett dussintal personer. Att komma en scenisk gestaltning s\u00e5 h\u00e4r n\u00e4ra \u00f6kar f\u00f6rst\u00e5s chansen att sugas in i vad som p\u00e5g\u00e5r, n\u00e5got som duktiga sk\u00e5despelare tar in i sitt kommunikativa spel.  Sittgympan var underh\u00e5llande r\u00f6relsebaserad teater, d\u00e4r man uppmanades att deltaga.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/326534373_6016704055049193_2697028006471717036_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-163601\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/326534373_6016704055049193_2697028006471717036_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/326534373_6016704055049193_2697028006471717036_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">bild fr\u00e5n repetitionerna     (fr\u00e5n Stollar Bollars fb-sida)                                                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> Kanske just f\u00f6r att <em>\u00c4ngel? <\/em>framf\u00f6rs i storytelling-format, inte  som sammanh\u00e4ngande ber\u00e4ttelse, inf\u00f6rlivas sinnrik koreografi j\u00e4mte musik av Bj\u00f6rn Knutsson och kongeniala ljudillustrationer. Kanske mest minnesv\u00e4rda episoden speglar orimlig arbetsmilj\u00f6. Mer specifikt om att i hysterisk ljudniv\u00e5 jobba i icke \u00e4ndam\u00e5lsenlig skyddsutrustning. Vidare om kreativa privata initiativ r\u00f6rande munskydd n\u00e5r s\u00e5dana inte fanns tillg\u00e4ngliga. <\/p>\n\n\n\n<p>Blir som framg\u00e5tt upplyst och engagerad av en v\u00e4rdefull upps\u00e4ttning, vars sk\u00e5despelare utr\u00e4ttar exceptionellt \u00f6vertygande insatser. Somliga har s\u00e4kerligen egna erfarenheter av att vara anst\u00e4llda inom omsorgen under pandemin.    <\/p>\n\n\n\n<p>OBS G\u00f6teborgsbaserade Stollar Bollar \u00e4r en konstn\u00e4rlig grupp  centrerad kring Petra Revenue, Karin Blixt och Bj\u00f6rn Knutsson. Flera av personerna i kollektivet &#8211; startade som pod 2021- har en bakgrund i teater Trixter. K\u00e4rnan i verksamheten utg\u00f6rs av ber\u00e4ttelser och ett korsbefruktande av konst och vetenskap. Man \u00e4gnar sig \u00e5t exempelvis podcasts, scenkonst, f\u00f6rel\u00e4sningar och manus-retreats.       <\/p>\n\n\n\n<p>  <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Karin Blixt Regi: Karin Blixt, Stollar Bollar och ensemblen Scen\/ljus: Diblik Rabia Leon Koreograf: Minna Elif Wendin Musik: Bj\u00f6rn Knutsson Dramaturg: Petra Revenue I rollerna: Karin Blixt, Anette Sevreus och Emeli Jansson Premi\u00e4r 9\/2 p\u00e5 Cinnober Teater (Masthuggsterrasen) i G\u00f6teborg Spelas till och med 2\/3 Minns ni pandemin? Den retoriska fr\u00e5gan st\u00e4lldes nyligen av [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-163575","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teaterrecension","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163575","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=163575"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163575\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":163602,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163575\/revisions\/163602"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=163575"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=163575"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=163575"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}