![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/Magic-Mike-Last-Channing-Tatum.webp\")
<\/p>\n<\/p>\n
Magic Mike\u2019s Last Dance
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 10 februari 2023
\nRegi Steven Soderberg<\/p>\n
Ibland kan det komma uppf\u00f6ljare som trots sin osannolika natur faktiskt \u00e4r bra, tyv\u00e4rr \u00e4r Magic Mike och hans – p\u00e5st\u00e5dda, sista dans inte en s\u00e5dan.<\/p>\n
D\u00e5 Steven Soderbergh regisserade den f\u00f6rsta filmen med Channing Tatum som titelfiguren, skapades en ov\u00e4ntad succ\u00e9. \u00c4mnet med manliga strippor var aningen chockartat f\u00f6r det i normala fall strikta Hollywood d\u00e4r nakenerotik inte kan n\u00e4mnas utan att skapa stor – och on\u00f6dig, kontrovers. Men \u00e4ven om \u00e4mnet verkade utlova en storartad nakenchock var den faktiska filmen n\u00e5got helt annat. Magic Mike visade sig vara en f\u00f6rkl\u00e4dd Steven Soderbergh-film \u00e5rg\u00e5ng 2000, det vill s\u00e4ga: identitetsl\u00f6s, ointressant och slarvig. Efter framg\u00e5ngarna med Traffic har Soderbergh blivit till en sorts Woody Allen-kopia, utan dennes skandal\u00f6sa privatliv, som producerar film p\u00e5 film i rasande takt utan eftertanke eller passion.<\/p>\n
Det diskutabla \u00e4mnet visade sig endast vara ett f\u00f6rev\u00e4ndning f\u00f6r Soderberghs – numera, st\u00e4ndigt tafatta dramatik. Karakt\u00e4rerna och h\u00e4ndelserna var lika of\u00f6rgl\u00f6mliga som fjol\u00e5rets vinnare av Robinson. Men det har inte hindrat Soderbergh fr\u00e5n att \u00e5terv\u00e4nda till filmserien efter att ha st\u00e5tt \u00f6ver den f\u00f6rsta uppf\u00f6ljaren. Med tanke p\u00e5 hur f\u00f6rh\u00e5llandevis nonchalant Soderbergh tog sig an \u00e4mnet senast hade i alla fall jag hoppats p\u00e5 n\u00e5gon form av sv\u00e4rta denna g\u00e5ng. En film d\u00e4r en aningen \u00e4ldre Magic Mike fick grubbla p\u00e5 b\u00e5de det ena och det andra. Men Soderbergh \u00e4r inte intresserad av att knyta ihop s\u00e4cken med eftert\u00e4nksamhet eller n\u00e5gon st\u00f6rre respekt. Ist\u00e4llet blir det hela en f\u00f6rkastlig upprepning av den usla Ocean\u2019s Twelve d\u00e4r Soderbergh best\u00e4mde sig f\u00f6r att skapa en hutl\u00f6s lekstuga och \u00e5ka p\u00e5 Europa-safari. Magic Mike\u2019s Last Dance f\u00f6ljer olyckligtvis denna katastrofala formula till punkt och pricka. Vad som b\u00f6rjade som ett torftigt livs\u00f6de i Florida f\u00f6rvandlas nu till en osannolik ton\u00e5rsdr\u00f6m, d\u00e4r rikedom och det lyxigaste av London st\u00e5r i centrum. Hela utg\u00e5ngspunkten p\u00e5minner om n\u00e5gon feltolkad version av My Fair Lady. Det s\u00e4tt som ber\u00e4ttelsen m\u00e5ste ta sig fram p\u00e5 f\u00f6r att r\u00e4ttf\u00e4rdiga den absurda premissen f\u00e5r valfri Star Wars-film att framst\u00e5 som allvarsam diskb\u00e4nksrealism. H\u00e4ndelserna och uppt\u00e5gen har ingen rim eller reson och v\u00e4ldigt snart blir precis allt skrattretande i sin absurditet. Dock finns det bitvis ett underh\u00e5llningsv\u00e4rde d\u00e5 allting bara f\u00e5 skena iv\u00e4g. Ett par sekvenser \u00e4r till exempel s\u00e5 pass vansinniga att det det inte g\u00e5r att l\u00e5ta bli att skratta. Men det h\u00e4r \u00e4r inte ett resultat av god regi, snarare en tursam olycka d\u00e4r det inkompetenta kaoset blir n\u00e5gon form av f\u00f6rvriden underh\u00e5llning. Soderbergh tycks inte vara det minsta intresserad av att regissera eller kontrollera produktionen. Ist\u00e4llet verkar han ha turistat runt p\u00e5 Londons gator medan ensemblen lever r\u00f6vare. Salma Hayek och Channing Tatum har en kemi som \u00e4r lika obefintlig som det svenska elst\u00f6det och deras romans – som ska vara filmens sj\u00e4l och hj\u00e4rta, ekar tom. Det blir inte b\u00e4ttre av att samtliga karakt\u00e4rer \u00e4r lika v\u00e4lutvecklade som SJs senaste bokningssystem.<\/p>\n
Allting tycks ha lekts fram och det finns ingen som helst omsorg om n\u00e5gonting. Mest flagrant blir detta i den uppsj\u00f6 av erotiska danser som upptar det mesta av speltiden. F\u00f6r att tematiken g\u00e4llande vuxendanser ska fungera beh\u00f6vs det antingen genuin sensualitet eller ett vulg\u00e4rt chockv\u00e4rde. Precis som f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00e5r publiken inte uppleva n\u00e5gotdera. Det g\u00f6rs fumliga f\u00f6rs\u00f6k att \u00f6vertyga publiken om dansens emotionella v\u00e4rde genom en anstr\u00e4ngd ber\u00e4ttarr\u00f6st, men allt vi f\u00e5r se prov p\u00e5 \u00e4r ett substitut f\u00f6r s\u00f6mnpiller. Koreografin \u00e4r anstr\u00e4ngd och s\u00e5 pass strikt att varje framtr\u00e4dande framst\u00e5r likblekt. D\u00e5 Soderbergh f\u00f6rs\u00f6ker koppla p\u00e5 erotiken blir resultatet lika romantiskt som att iaktta tv\u00e5 skyltdockor placerade i m\u00e4rkliga positioner. Ist\u00e4llet f\u00f6r att anamma den mer komiska dimensionen av filmen stirrar sig Soderbergh blind p\u00e5 att leka Fred Astaire, detta leder fram till en m\u00f6rdande tr\u00e5kig final som endast p\u00e5minner om en video p\u00e5 MTV.<\/p>\n
Bitvis finns det ett underh\u00e5llningsv\u00e4rde i Magic Mike\u2019s Last Dance, men Steven Soderbergh \u00e4r of\u00f6rm\u00f6gen att se eller kapitalisera p\u00e5 dessa inslag. Allting mynnar ut i ytterligare en gr\u00e5 betongkloss i Soderberghs numera s\u00f6ndertrasade filmografi.<\/p>\n