![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/aftersun-some.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Aftersun
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 17 februari 2023
\nManus och regi Charlotte Wells<\/p>\n
Uppv\u00e4xt under 1990-talet \u00e4r det l\u00e4tt att minnas tillbaka till vad som k\u00e4ndes som de o\u00e4ndligt l\u00e5nga sommarloven, semesterresorna till bland annat Grekland och Turkiet och den VHS-kamera vi anv\u00e4nde f\u00f6r att dokumentera v\u00e5ra uppt\u00e5g med. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ett romantiskt och nostalgiskt skimrande filter \u00f6ver de minnena men s\u00e5 blir det oftast med tidens g\u00e5ng. Vi minns det vackra och roliga. Precis ur det perspektivet har Charlotte Wells skrivit och regisserat sin hyllade debutfilm.<\/p>\n
Hela filmen \u00e4r n\u00e4mligen en tillbakablick av Sophie, vars debut av barnsk\u00e5despelaren Frankie Corio \u00e4r m\u00e4kta imponerande och nyanserad men \u00e4nd\u00e5 nedtonad, p\u00e5 resa med pappan Calum – spelad av \u201dNormal People\u201d-sk\u00e5despelaren Paul Mascal som \u00e4ven sken i The Lost Daughter av regidebutanten Maggie Gyllanhaal – som brutit upp med hennes mamma och nu tar chansen att f\u00e5 umg\u00e5s med sin dotter under denna resan.<\/p>\n
Han \u00e4r ung pappa och \u00e4r kanske inte alltid heln\u00f6jd med hur livet utvecklade sig f\u00f6r honom, men \u00e4r \u00e4nd\u00e5 \u00e5terh\u00e5llsam och beskyller aldrig sina problem eller sin livssituation p\u00e5 Sophie utan \u00e4r v\u00e4ldigt t\u00e5lmodig och fin gentemot henne. F\u00f6rutom n\u00e4r hon under ett kareokeupptr\u00e4dande ist\u00e4llet f\u00f6r pepp och engagemang m\u00f6ts av pinsamhet och skam. Ist\u00e4llet f\u00f6r att skratta och appl\u00e5dera uppmuntrande \u00e5t henne vill han mest sjunka under jorden och f\u00f6rsvinna fr\u00e5n situationen. Vilket k\u00e4nns v\u00e4ldigt tr\u00e5kigt och synd f\u00f6r henne som antagligen bara vill ha sin faders acceptans.<\/p>\n
Som barn \u00e4r det oftast v\u00e4ldigt l\u00e4tt att g\u00f6ra nya v\u00e4nskaper och bekantskaper, oftast r\u00e4cker det med att g\u00e5 fram och s\u00e4ga hej. Vilket Sophie ocks\u00e5 g\u00f6r och tr\u00e4ffar en kille i ungef\u00e4r samma \u00e5lder som hon b\u00f6rjar leka med. De tr\u00e4ffas vid ett motorcykelarkadspel som de b\u00e5da gillar. Det blir en grogrund f\u00f6r n\u00e5gonting eget, n\u00e5gonting utanf\u00f6r det brustna familjen och den tomhet som ekar.<\/p>\n
Trots att en del skaver \u00e4nda in i vuxenlivet, \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 mycket av det fina och roliga som lever kvar. I filmens karakt\u00e4rer och oss som m\u00e4nniskor. Det g\u00f6r denna nostalgitrippen v\u00e4ldigt allm\u00e4nm\u00e4nsklig och inte bara vacker f\u00f6r romantiska nostalgins skull. Det v\u00e4cker ocks\u00e5 empati f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l Sophie som Calum som b\u00e5da vill h\u00e5lla fast i det f\u00f6rg\u00e5ngna, det som varit och hade kunnat bli. Vilket g\u00f6r detta till ett cineastiskt semestervykort till de allra flesta att h\u00e4nga upp p\u00e5 kylsk\u00e5pet.<\/p>\n