![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/godland.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Godland
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 10 februari 2023, visats p\u00e5 G\u00f6teborgs filmfestival 2023
\nRegi (och manus) Hlynur P\u00e1lmason<\/p>\n
Med dagens mobiltelefoner \u00e4r vi n\u00e4stan st\u00e4ndigt bortsk\u00e4mda med kameror som b\u00e5de kan ta h\u00f6guppl\u00f6sta bilder och filma i otroliga 4K – och h\u00f6gre. Sj\u00e4lvklart \u00e4r det inte med samma sensorer som regelr\u00e4tta kameror anv\u00e4nder, men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 fantastiskt hur l\u00e4ttillg\u00e4ngliga och funktionsdugliga de faktiskt \u00e4r f\u00f6r sitt format och paketering. Annat var det i fotografins begynnelse d\u00e4r kameran var stor och otymplig, f\u00f6r att inte s\u00e4ga dyr och f\u00e5 f\u00f6runnat.<\/p>\n
I Godland \u00e4r allting filmat som genom en v\u00e4ldigt gammal lins, fyrkantigt (men i f\u00e4rg), vilket kanske fr\u00e4mst v\u00e4cker tankarna till Instagram f\u00f6r dagens filmtittare snarare \u00e4n en tidig kamera – men det har \u00e4nd\u00e5 en tydlig tanke och funktion i sitt utsnitt och estetik. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det filmat v\u00e4ldigt naturalistiskt snarare \u00e4n h\u00e5rt f\u00e4rggraderat f\u00f6r att vidare likna \u00e4ldre film – eller efterliknande av den.<\/p>\n
Fr\u00e5n Danmark f\u00e5r en pr\u00e4st i uppdrag att resa till Island f\u00f6r att bygga en kyrka och sprida Guds ord. Han p\u00e5b\u00f6rjar f\u00e4rden till sj\u00f6s med skepp, men f\u00e4rdas senare genom Island till fots. Eller ja, mestadels till h\u00e4st. Men han hade l\u00e4tt kunnat segla hela v\u00e4gen – men vad vore v\u00e4l det utan utmaningen det inneb\u00e4r att f\u00e4rdas som genom en pilgrimsf\u00e4rd till fots genom den natur han f\u00f6rv\u00e4ntas k\u00e4nna till? Och utmaning blir det, st\u00e4ndigt \u00e4r naturen vacker men \u00e4nd\u00e5 of\u00f6rl\u00e5tlig, karg och obarmh\u00e4rtig. Olyckor, utmaningar och till och med d\u00f6den \u00e4r st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande f\u00f6r de resande. Aldrig ska n\u00e5gonting g\u00f6ras enkelt och bekv\u00e4mt, f\u00f6r inte skulle v\u00e4l Gud vilja ha det s\u00e5?<\/p>\n
V\u00e4l framme bos\u00e4tter sig pr\u00e4sten med entourage hos en familj som best\u00e5r i en fader med tv\u00e5 d\u00f6ttrar. Den ena yngre och den andra n\u00e4stan vuxen och st\u00e4ndigt sedd som \u201dwife material\u201d vilket inte \u00e4r s\u00e5 popul\u00e4rt hos pappan. Men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 bygget av kyrkan som det \u00e4r det viktiga, s\u00e5 han blundar f\u00f6r det. Bygget, som samlar ihop folk, blir en treenigheten av m\u00e4nniska, natur och Gud. N\u00e5gonting som visserligen st\u00e4ndigt \u00e4r n\u00e4rvarande genom resans, och filmens, stilla g\u00e5ng.<\/p>\n
Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s sv\u00e5rt att inte tro p\u00e5 Gud n\u00e4r en ser den natur som omger den lilla byn d\u00e4r kyrkan ska byggas. Mestadels kullar och l\u00e5gt gr\u00e4s, men \u00e4ven klippor som st\u00e4ndigt har v\u00e5gor som l\u00e4gger sig \u00f6ver dem som filtar. I en scen kombineras fotografiet, naturens storhet och m\u00e4nniskans litenhet n\u00e4r pr\u00e4sten f\u00f6rv\u00e4grar en man att fotograferas och ett blodigt slagsm\u00e5l bryter ut. Det \u00e4r en v\u00e4ldigt engagerande och medryckande scen som antagligen \u00e4r filmens mest h\u00e4ndelserika, men ocks\u00e5 sammanfattar den b\u00e4st. Det \u00e4r lika vackert som hemskt som filosofiskt \u00f6ver vem som dokumenterar vad. Eller som unga idag skulle s\u00e4ga, vem som b\u00e4r p\u00e5 privilegiet.<\/p>\n
Strax innan kyrkan f\u00e4rdigst\u00e4lls h\u00e5lls ett f\u00f6rsta br\u00f6llop i den. Egentligen finns bara stommen med bj\u00e4lkar och ett grundskelett utan vare sig v\u00e4ggar eller tak – vilket g\u00f6r att v\u00e5r pr\u00e4st v\u00e4grar f\u00f6rr\u00e4tta paret eftersom det \u00e4nnu inte \u00e4r Guds hus. Vilket \u00e4r v\u00e4ldigt talande f\u00f6r hans karakt\u00e4r och trosuppfattning. Hans principfasthet. \u00c4nd\u00e5 dalar den under resans g\u00e5ng och under sv\u00e5righeter. Men \u00e5 andra sidan \u00e4r det inte s\u00e5 konstigt att \u00e4ven troende blir skeptiska under sv\u00e5r pr\u00f6vning. Ett tema som k\u00e4nns ganska Bergmanskt i sig. \u00c4ven de mest troende kan ibland rucka p\u00e5 sin tro n\u00e4r de \u00f6verr\u00f6ses av till synes o\u00f6verstigliga pr\u00f6vningar som mest bara tycks vilja s\u00e4nka oss o\u00e4ndligt.<\/p>\n
Sin tematik och handling till trots \u00e4r detta inte bara en film enkom f\u00f6r religi\u00f6sa. Tv\u00e4rtom \u00e4r det en film f\u00f6r den som vill njuta av vacker natur, f\u00f6rundras \u00f6ver dess storhet och \u00f6verhet. Som en Gud i sig. Tempot kan k\u00e4nnas segt men \u00e4r \u00e4nd\u00e5 en viktig meditativ \u00f6vning i stillhet och reflektion. Ett minst lika imponerande bygge som en tr\u00e4kyrka p\u00e5 landsbygden kan t\u00e4nkas vara. Och minst lika berikande, inte minst estetiskt, f\u00f6r sj\u00e4len. Speciellt f\u00f6r oss som inte \u00e4r speciellt troende idag.<\/p>\n