{"id":163003,"date":"2023-02-02T15:09:16","date_gmt":"2023-02-02T14:09:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=163003"},"modified":"2023-02-03T21:28:13","modified_gmt":"2023-02-03T20:28:13","slug":"maia-hirasawa-egentligen-ar-jag-ingenting","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=163003","title":{"rendered":"Maia Hirasawa: \u00a0\u201cEgentligen \u00e4r jag ingenting\u201d"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"640\" height=\"427\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/maia2-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-163031\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/maia2-1.jpg 640w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/maia2-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 640px) 100vw, 640px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Nya skivan kretsar kring den d\u00e5liga sj\u00e4lvk\u00e4nslan hos m\u00e5nga<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p><strong>Var tog sj\u00e4lvk\u00e4nslan v\u00e4gen?<\/strong> <strong>Maia Hirasawa jobbar med sitt minderv\u00e4rdeskomplex p\u00e5 nya plattan <\/strong><strong>\u201dIf This is the End It Sure is a Beautiful One\u201d. I en exklusiv intervju med Kulturbloggen ber\u00e4ttar hon om utbr\u00e4ndhet, karri\u00e4ren i Japan och om musiken som r\u00e4ddar liv.<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p>Det \u00e4r en kylig f\u00f6rmiddag i ett frostigt Aspudden n\u00e4r jag m\u00f6ter upp Maia utanf\u00f6r sp\u00e4rren till T-banan. Vi h\u00e4lsar artigt och hittar snabbt en hemtrevlig pizzeria som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r v\u00e5r intervju. Det var drygt tv\u00e5 \u00e5r sedan den svensk-japanska s\u00e5ngerskan och multiartisten Maia Hirasawa sl\u00e4ppte \u201cB\u00e4ttre\u201d, en skiva med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n artistens stundande 40-\u00e5rskris. Kanske gjorde krisl\u00e4get att Maia fick nya insikter. \u201cIf This is the End It Sure is a Beautiful One\u201d handlar om bristande sj\u00e4lvk\u00e4nsla och egenk\u00e4rlek. <br><br>Det \u00e4r bisarrt. Trots att Maia varit aktiv som artist under en l\u00e4ngre tid och trots en sj\u00e4lvs\u00e4kerhet i hennes kapacitet som artist brister ofta sj\u00e4lvk\u00e4nslan.<br><strong>\u2013<\/strong>  Jag vet att folk lyssnar p\u00e5 mig och att det jag s\u00e4ger har viss tyngd hos andra. Som artist s\u00e4tter jag enkelt upp gr\u00e4nser och leder andra i processen, men jag har sv\u00e5rt att se mitt egenv\u00e4rde och m\u00e4ter det utifr\u00e5n de egna prestationerna.  Det r\u00e4cker inte att bara f\u00e5 vara jag.<br><br>N\u00e4r Maia \u00e4r i studion eller st\u00e5r vid scengolvet k\u00e4nner hon sig sj\u00e4lvs\u00e4ker, men s\u00e5 fort hon kommer hem bubblar de negativa tankar upp till ytan.<br>\u2013 Tankar som \u201c Jag \u00e4r egentligen ingenting, min trummis tycker s\u00e4kert jag \u00e4r dum i huvudet\u201d eller \u201cJag \u00e4r egentligen inte s\u00e5 smart\u201d framtr\u00e4der.<br><br>I processen med nya skivan f\u00f6rstod Maia att hon varit en f\u00f6r h\u00e5rd domare. F\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra negativa tankem\u00f6nster och orealistiska f\u00f6rv\u00e4ntningar b\u00f6rjade hon arbeta med acceptans. <\/p>\n\n\n\n<p><strong>\u2013<\/strong>  F\u00f6rr i tiden f\u00f6rs\u00f6kte jag att trycka bort de jobbiga tankarna. Idag \u00e4r strategin annorlunda. Jag hanterar k\u00e4nslorna genom att acceptera dem och jag s\u00e4ger sn\u00e4llt till mig sj\u00e4lv, &#8221;det \u00e4r okej att k\u00e4nna s\u00e5 som jag g\u00f6r. Det g\u00e5r \u00f6ver&#8221;.<br><br>En utveckling har skett och idag k\u00e4nner Maia en st\u00f6rre trygghet i sig sj\u00e4lv. Hon har f\u00f6rst\u00e5tt att hennes tankar inte \u00e4r n\u00e5gon absolut sanning. K\u00e4nslan av otillr\u00e4cklighet \u00e5terfinns p\u00e5 \u201dIf This is the End It Sure is a Beautiful One\u201d. <br>\u2013  Texterna handlar om att v\u00e4rdes\u00e4tta dig sj\u00e4lv och om att tro p\u00e5 att man \u00e4r bra nog. \u201cYou should love your self first&#8221; sjunger jag i l\u00e5ten &#8221;Okay&#8221;. Jag har l\u00e4nge trott att jag tyckt om mig sj\u00e4lv, men innerst inne har det skavt. <\/p>\n\n\n\n<p>Press och stress har varit bidragande faktorer till Maias v\u00e4lbefinnande. Som artist slog hon igenom 2007 med skivan \u201cThough Im Just Me\u201d. Sedan dess har det blivit sex album och en julskiva. Livet har rullat p\u00e5, men utbr\u00e4ndhet och tuffa f\u00f6rv\u00e4ntningar gjorde till slut att Maia s\u00f6kte sig vidare.<br><strong>\u2013<\/strong> Jag k\u00e4nde ingen gl\u00e4dje l\u00e4ngre med att skapa och d\u00e5 var det lika bra att ta en paus fr\u00e5n alltihop.&nbsp;&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"480\" height=\"480\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/maia.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-163012\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/maia.jpg 480w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/maia-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/maia-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 480px) 100vw, 480px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Riktigt s\u00e5 blev det inte. Ist\u00e4llet hittade Maia ett nytt hem f\u00f6r att forts\u00e4tta utmana musikens ramar. I och med pappan Suguru Hirasawas ursprung &#8211; Japan var tillflyktsorten given. Under drygt ett \u00e5rs tid, mellan 2010-2011, var Maia bosatt i Nintendos och Manga-seriernas f\u00f6rlovade land.<br>\u2013 Tanken var aldrig att jag skulle g\u00f6ra karri\u00e4r I Japan, men ov\u00e4ntat nog blev jag en \u00e4nnu st\u00f6rre artist d\u00e4r \u00e4n jag var i Sverige.<br><br>Till en b\u00f6rjan tog Maia det &#8221;lugna gatan&#8221;. Hon h\u00f6ll sig flytande med olika gigg och sm\u00e5 uppdrag tills en dag d\u00e5 ett st\u00f6rre japanskt f\u00f6retag h\u00f6rde av sig till henne om att g\u00f6ra musik till deras reklamfilm <br>\u2013 Pl\u00f6tsligt h\u00f6rde fler och fler f\u00f6retag och filmbolag av sig. Alla ville de samverka med mig. Det sk\u00f6na med &#8221;Japan-tiden&#8221; var att det inte fanns n\u00e5gon press eller st\u00f6rre f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 mig. Ist\u00e4llet kunde jag g\u00f6ra exakt det jag ville. Det var ett utm\u00e4rkt s\u00e4tt att hitta tillbaks till musiken.\u00a0<\/p>\n\n\n\n<p>Japansk musikindustri beskriver Maia som mer till\u00e5tande och kreativ. D\u00e4r finns en uppsj\u00f6 av subkulturer och h\u00e4r till\u00e5ts kommersiell musik att vara konstig och sv\u00e5r. Som artist kan man sl\u00e4ppa en l\u00e5t p\u00e5 fem minuter och trettio sekunder utan att f\u00e5 m\u00e4rkliga reaktioner tillbaka. F\u00f6r Maia var det en befrielse att befinna sig i detta sammanhang.  <br>\u2013 I Sverige \u00e4r allt s\u00e5 \u00e4ngsligt. Man m\u00e5ste st\u00e4lla upp p\u00e5 intervjuer f\u00f6r specifika tidningar och medverka i de TV-program som har den h\u00f6gsta status. I Japan kunde jag testa mig fram, pr\u00f6va mina vingar och f\u00e5 kasta mig ut i ovishetens dimma. Det var f\u00f6r mig en nyttig erfarenhet och det gjorde att jag kunde sl\u00e4ppa p\u00e5 \u00e4ngsligheten.<br><br>I och med Japan-vistelsen blev Maias syfte med\u00a0musiken allt tydligare. Succ\u00e9n kom i och med\u00a0megahiten Boom, l\u00e5ten som fick Maia att inse musikens spr\u00e4ngkraft. \u00c5r 2015 slog en j\u00e4ttetsunami ner \u00f6ver Japans kustremsa. D\u00e4r och d\u00e5 k\u00e4nde Maia maktl\u00f6shet.<br><strong>\u2013<\/strong> Jag kunde inte kontakta mina v\u00e4nner eller min familj. I och med l\u00e5tens enorma framfart, med miljoner kommentarer och visningar p\u00e5 sociala medier, ins\u00e5g jag hur musik kan p\u00e5verka, hur den kan sk\u00e4nka hopp och ge styrka till m\u00e4nniskor i n\u00f6d. <br><br>I dagens skakiga omv\u00e4rld ser kriserna ut att avl\u00f6sa varandra. Efter pandemin kom kriget i Ukraina och sen Iran-protesterna. I sv\u00e5ra tider vill Maia ge oss en gnutta hopp. <br>\u2013 N\u00e4r jag s\u00e5g hur m\u00e4nniskor gick samman och riskerade sina liv f\u00f6r n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n dem sj\u00e4lv k\u00e4nde jag en hoppfullhet. Som artist vill jag bidra till den k\u00e4nslan, en k\u00e4nsla om att m\u00f6jligheterna \u00e4ro o\u00e4ndliga. <br><br>Albumets titel <strong>\u201dIf This is the End It Sure is a Beautiful One\u201d <\/strong>kom till i och med Maias reflektion \u00f6ver tillvaron.<br><strong>\u2013<\/strong> Jag tyckte den sammanfattade v\u00e4l mitt och hela m\u00e4nsklighetens nuvarande tillst\u00e5nd och det st\u00e4mningsl\u00e4ge som just nu r\u00e5der.\u00a0<\/p>\n\n\n\n<p>Musiken p\u00e5 skivan \u00e4r m\u00e5ngfacetterad. H\u00e4r finns s\u00e5 v\u00e4l Annika Norlin-visa som Robyn-synthig popmusik. Texterna handlar om svek, k\u00e4rlek och d\u00e5lig sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Det mesta \u00e4r sj\u00e4lvupplevt.<\/p>\n\n\n\n<p><strong>\u2013<\/strong> Jag m\u00e5lar bilder d\u00e4rutifr\u00e5n. Ibland har jag sj\u00e4lv upplevt det beskrivna, andra g\u00e5nger \u00e4r det n\u00e5gon i min n\u00e4rhet som hamnat i liknande sits. Jag h\u00e4mtar stoff fr\u00e5n mitt eget liv. <\/p>\n\n\n\n<p>Maia tycker plattan musikaliskt \u00e4r mer spretig \u00e4n tidigare alster, men det finns en charm i det. <\/p>\n\n\n\n<p>\u2013 Den r\u00f6da tr\u00e5den \u00e4r fortfarande jag. Det \u00e4r min musik, mina erfarenheter, min r\u00f6st.<br><br>\u00c4ven om \u00e4ngsligheten p\u00e5 senare tid sl\u00e4ppt finns den kvar i Maia. Men det finns en plats d\u00e4r hon k\u00e4nner maximal trygghet , d\u00e4r hon kan slappna av och till\u00e5ts vara sig sj\u00e4lv fullt ut. <br><strong>\u2013<\/strong> Det \u00e4r n\u00e4r jag spelar live. I och med pandemin var det ett tag sedan nu s\u00e5 jag \u00e4r riktigt pepp inf\u00f6r spelningarna i v\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 scenen \u00e4r Maia en kreativ sj\u00e4l som g\u00f6r uppt\u00e5g , improviserar och testar nytt.  <\/p>\n\n\n\n<p>\u2013N\u00e4r publiken \u00e4r med, n\u00e4r de klappar till takten och jublar \u00e4r jag som gladast. D\u00e4r och d\u00e5 \u00e4r \u00e4ngsligheten som bortbl\u00e5st.<\/p>\n\n\n\n<p><strong>&nbsp;\u201dIf This is the End It Sure is a Beautiful One\u201d&nbsp; <\/strong>sl\u00e4pps den tredje februari.<\/p>\n\n\n\n<p>&nbsp;Turn\u00e9datum f\u00f6r Maias v\u00e5rturn\u00e9<strong>: <\/strong>9\/3 J\u00f6nk\u00f6ping, 10\/3 Malm\u00f6, 11\/3 G\u00f6teborg,12\/3 Stockholm.<br><br>Petter Stjernstedt&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-embed is-type-rich is-provider-spotify wp-block-embed-spotify wp-embed-aspect-21-9 wp-has-aspect-ratio\"><div class=\"wp-block-embed__wrapper\">\n<iframe title=\"Spotify Embed: OKAY\" style=\"border-radius: 12px\" width=\"100%\" height=\"152\" frameborder=\"0\" allowfullscreen allow=\"autoplay; clipboard-write; encrypted-media; fullscreen; picture-in-picture\" loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/open.spotify.com\/embed\/track\/3C64S433E81mRWbPsTYhSH?si=e37603f7cf834e91&#038;utm_source=oembed\"><\/iframe>\n<\/div><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Var tog sj\u00e4lvk\u00e4nslan v\u00e4gen? Maia Hirasawa jobbar med sitt minderv\u00e4rdeskomplex p\u00e5 nya plattan \u201dIf This is the End It Sure is a Beautiful One\u201d. I en exklusiv intervju med Kulturbloggen ber\u00e4ttar hon om utbr\u00e4ndhet, karri\u00e4ren i Japan och om musiken som r\u00e4ddar liv. Det \u00e4r en kylig f\u00f6rmiddag i ett frostigt Aspudden n\u00e4r jag m\u00f6ter [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-163003","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-intervju","7":"category-musik","8":"category-film","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163003","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=163003"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163003\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":163151,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/163003\/revisions\/163151"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=163003"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=163003"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=163003"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}