{"id":162975,"date":"2023-02-02T09:49:47","date_gmt":"2023-02-02T08:49:47","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162975"},"modified":"2023-02-02T09:49:48","modified_gmt":"2023-02-02T08:49:48","slug":"quasimodo-i-uppsattning-av-jens-ohlin-har-premiar-18-februari-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162975","title":{"rendered":"Quasimodo i upps\u00e4ttning av Jens Ohlin har premi\u00e4r 18 februari i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_162979\" aria-describedby=\"caption-attachment-162979\" style=\"width: 650px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-162979\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/unnamed.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"366\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/unnamed.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/unnamed-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-162979\" class=\"wp-caption-text\">&#8221;Quasimodo&#8221; av Jens Ohlin f\u00e5r urpremi\u00e4r p\u00e5 Folkteatern den 18 februari<\/figcaption><\/figure>\n<p>Urpremi\u00e4r f\u00f6r Jens Ohlins \u201dQuasimodo\u201d 18 februari, ber\u00e4ttar ett pressmeddelande:<\/p>\n<p>Jens Ohlin \u00e4r regiss\u00f6ren och dramatikern bakom succ\u00e9f\u00f6rest\u00e4llningar som Marie Antoinette och Misantroperna p\u00e5 Folkteatern och senast (Macbeth) p\u00e5 Dramaten. Nu \u00e4r han tillbaka p\u00e5 Folkteatern med en helt nyskriven historia om jordens underg\u00e5ng och hur vi m\u00e4nniskor f\u00f6rh\u00e5ller oss till en eventuellt f\u00f6rest\u00e5ende s\u00e5dan. Bot och b\u00e4ttring eller njuta s\u00e5 gott det g\u00e5r innan allt \u00e4r \u00f6ver? Det \u00e4r fr\u00e5gan.<\/p>\n<p>I Quasimodo tar Jens Ohlin nu sig an jordens underg\u00e5ng med hj\u00e4lp av klockringaren Quasimodo och hans outvecklade tvilling, som f\u00e5r uppenbarelser om guds straff och m\u00e4nsklighetens utpl\u00e5ning. Hur ska vi leva v\u00e5ra sista dagar? Med botg\u00f6ring, eller g\u00e5 all in i det som kallas synd? Med ett brandh\u00e4rjat Notre-Dame som fond f\u00e5r vi m\u00f6ta sju karakt\u00e4rer som f\u00f6rh\u00e5ller sig till den eventuella underg\u00e5ngen p\u00e5 helt olika s\u00e4tt.<\/p>\n<p>&#8211; Att vara barn p\u00e5 1980-talet innebar en st\u00e4ndig skr\u00e4ck f\u00f6r att n\u00e5gon skulle trycka p\u00e5 k\u00e4rnvapenknappen. Den m\u00f6jliga apokalypsen har upptagit mig sedan dess. P\u00e5 senare tid ocks\u00e5 tanken p\u00e5 att jag sj\u00e4lv m\u00f6jligen \u00e4r en del av den. Inf\u00f6r mig sj\u00e4lv och samtiden pendlar jag mellan vilt hopp och djup hoppl\u00f6shet. B\u00e5da tillst\u00e5nden anv\u00e4nder jag f\u00f6r att slippa f\u00f6r\u00e4ndras. Jag kommer p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att l\u00e4ngta efter en metafysisk, tvingande princip. Tanken p\u00e5 att glatt begr\u00e4nsa mitt liv och underkasta mig en h\u00f6gre id\u00e9 \u00e4r b\u00e5de lockande och ohygglig. Och kan, som allt annat, missbrukas. Hur vet vi att det \u00e4r r\u00e4tt id\u00e9 vi \u00e4gnar v\u00e5rt liv \u00e5t? Och hur vet vi att domedagen kommer? Det enda som f\u00f6renar domedagsprofeter i alla tider \u00e4r att de har haft fel, s\u00e4ger Jens Ohlin som b\u00e5de skrivit manus till och regisserar Quasimodo.<\/p>\n<p>Jens \u00e4r naturligtvis inte ensam n\u00e4r han skapar karakt\u00e4rerna i f\u00f6rest\u00e4llningen och den v\u00e4rld de befinner sig i. Med sig har han, som flera g\u00e5nger tidigare, scenografen och ljuss\u00e4ttaren Susanna Hedin, kostymdesignern Matilda Hyttsten och mask- och perukdesignern Suz \u00c5berg. Och som vanligt blir det visuella v\u00e4ldigt uttrycksfullt: gotiskt, asketiskt, och n\u00e4r guds straff (eller vad det nu \u00e4r) kommer f\u00e5r vi se en aska, smutsiga och slitna kl\u00e4der och ot\u00e4cka b\u00f6lder p\u00e5 kropparna &#8230;<\/p>\n<p>L\u00f6rdagen den 18 februari \u00e4r det urpremi\u00e4r f\u00f6r \u201dQuasimodo\u201d som n\u00e4rmast kan beskrivas som en dystopisk komedi med s\u00e5ng och dans, med f\u00e5 och mycket l\u00f6sa kopplingar till \u201dRingaren i Notre-Dame\u201d. Upphovspersonen Jens Ohlin k\u00e4nner Folkteaterns publik fr\u00e5n Marie Antoinette och Misantroperna. F\u00f6rra \u00e5ret var han aktuell p\u00e5 Dramaten med den kritikerrosade (Macbeth) som gick f\u00f6r uts\u00e5lda hus under l\u00e5ng tid.<\/p>\n<p><strong>Quasimodo av Jens Ohlin<\/strong><br \/>\n<strong>Urpremi\u00e4r 18 februari 2023, Stora Scenen, Folkteatern<\/strong><\/p>\n<p>Regi: Jens Ohlin<br \/>\nScenografi och ljusdesign: Susanna Hedin<br \/>\nKostymdesign: Matilda Hyttsten<br \/>\nMask- och perukdesign: Suz \u00c5berg<\/p>\n<p>Medverkande: Nina Haber, Sanna Hultman, Kim Lantz, Malin Morgan, Lena B Nilsson, Jonas Sj\u00f6qvist och Shada Sulhav.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Urpremi\u00e4r f\u00f6r Jens Ohlins \u201dQuasimodo\u201d 18 februari, ber\u00e4ttar ett pressmeddelande: Jens Ohlin \u00e4r regiss\u00f6ren och dramatikern bakom succ\u00e9f\u00f6rest\u00e4llningar som Marie Antoinette och Misantroperna p\u00e5 Folkteatern och senast (Macbeth) p\u00e5 Dramaten. Nu \u00e4r han tillbaka p\u00e5 Folkteatern med en helt nyskriven historia om jordens underg\u00e5ng och hur vi m\u00e4nniskor f\u00f6rh\u00e5ller oss till en eventuellt f\u00f6rest\u00e5ende s\u00e5dan. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,13624],"tags":[],"class_list":["post-162975","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162975","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=162975"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162975\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":162982,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162975\/revisions\/162982"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=162975"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=162975"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=162975"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}