![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/knock.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Knock At The Cabin
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 3 februari 2023
\nRegi M. Night Shyamalan<\/p>\n
Att M. Night Shyamalan fortfarande till\u00e5ts g\u00f6ra film, efter historiska misslyckanden, \u00e4r ett st\u00f6rre mysterium \u00e4n n\u00e5gon av hans numera \u00f6k\u00e4nt usla twistar. Det s\u00e4gs att USA \u00e4r landet f\u00f6r andra chanser, till och med tredje chanser om det sig s\u00e5 vill. Men M. Night har f\u00f6rbrukat sina nio liv, br\u00e4nt alla broar och antalet chanser g\u00e5r inte l\u00e4ngre att r\u00e4kna p\u00e5 fingrarna. Trots det till\u00e5ts han h\u00e4rja fritt och flera g\u00e5nger om kr\u00e4nka filmmediet. Sedan megasucc\u00e9n med Sj\u00e4tte Sinnet har Shyamalan reducerats till ett tragiskt sk\u00e4mt. F\u00e4rden mot kalkonens f\u00f6rlovade rike har varit det enda som kan kallas p\u00e5litligt vad g\u00e4ller M. Night.<\/p>\n
\u00c4ven om det funnits en och annan strimma hopp – exempelvis Split, som inneh\u00f6ll en av regiss\u00f6rens smartare v\u00e4ndningar, har dessa ljusglimtar sedan sl\u00e4ckts lika fort som de t\u00e4nts. Glass, som var menad att avsluta ber\u00e4ttelsen som b\u00f6rjade redan \u00e5r 2000, var ett hoppl\u00f6st magplask d\u00e4r M. Night nonchalant och oinspirerat sl\u00f6sade bort m\u00f6jligheten att knyta ihop s\u00e4cken. N\u00e4r det verkar som att allting \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att v\u00e4nda till det b\u00e4ttre verkar Shyamalans instinkt vara att aktivt f\u00f6rst\u00f6ra sitt filmskapande.<\/p>\n
Knock At The Cabin \u00e4r dock inte ett skaml\u00f6st fiasko. Det \u00e4r en potentiellt intressant och laddad thriller som aldrig n\u00e5r sin fulla potential p\u00e5 grund av katastrofala kreativa beslut och genuint amat\u00f6rm\u00e4ssig regi fr\u00e5n Shyamalans sida.<\/p>\n
En heminvasion h\u00f6r till det mest obehagliga och skr\u00e4ckinjagande som kan f\u00f6rest\u00e4llas. Det \u00e4r ett skr\u00e4ckscenario som knappt g\u00e5r att f\u00f6rest\u00e4lla sig och flera filmskapare har skapat storslagna skapelser runt detta tema. Michael Hanekes Funny Games exemplifierar detta och \u00e4r fortfarande en rysare utan dess like som bokstavligen torterar biopubliken med sin h\u00e4nsynsl\u00f6shet och kompromissl\u00f6shet. Den gastkramande tematiken borde vara en enkelbiljett till framg\u00e5ng, \u00e4ven om genomf\u00f6randet inte skulle vara lika lysande som i Hanekes klassiker. Men inte ens ett gyllene tillf\u00e4lle som detta lyckas Shyamalan g\u00f6ra n\u00e5gonting av. \u00c4ven om denna invasion inte \u00e4r avsedd att fullkomligt paralysera publiken av skr\u00e4ck och obehag saknas all form av sp\u00e4nning och nerv. Flera scener f\u00f6rs\u00f6ker skapa intensitet genom extrema n\u00e4rbilder och krypande musik men Shyamalan verkar regissera allting utan n\u00e5got som helst intresse.<\/p>\n
D\u00e5 det handlat om rena travestier som The Happening eller After Earth har denna slapph\u00e4nta regi inte spelat n\u00e5gon st\u00f6rre roll. F\u00f6r n\u00e4r hela huset st\u00e5r i brand \u00e4r det faktum att en destruktiv galning sl\u00e5r s\u00f6nder m\u00f6blerna i samma hus inte s\u00e4rskilt relevant. Men vad g\u00e4ller Knock At The Cabin blir denna sl\u00f6a inst\u00e4llning lika irriterande som en sten i skon under l\u00e5ngpromenaden. F\u00f6r det finns n\u00e4mligen flera inslag som kunde lett till en m\u00e5ngsidig film. Ett antal komponenter som blixtrar f\u00f6rbi hade kunnat ge biopubliken gott om stoff f\u00f6r diskussion.<\/p>\n
Men dessa tydliga \u00f6ppningar f\u00f6r en mer nyanserad och klurig slutprodukt f\u00f6rkastas. Ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00f6ra en gedigen och ambiti\u00f6s anr\u00e4ttning r\u00e4nner Shyamalan till n\u00e4rmsta snabbk\u00f6p f\u00f6r fryspizza. Alla intressanta inslag avhandlas med s\u00e5 lite anstr\u00e4ngning som m\u00f6jligt. Den homosexuella romansen som inledningsvis lovar gott, genom att framst\u00e5 alldaglig och inte det minsta exhibitionistisk, demoleras av en rad hoppl\u00f6st melodramatiska tillbakablickar. De inte bara f\u00f6rtar sp\u00e4nningen i den isolerade stugan, utan visar ocks\u00e5 Shyamalans numera ruinerade personregi och usla dramatik. Att Shyamalan fortfarande inte kan skilja p\u00e5 den fina linjen mellan allvar och pekoral \u00e4r skrattretande.<\/p>\n
En rad scener n\u00e4rmar sig samma komiska proportioner som Saturday Night Live och dess mest anstr\u00e4ngda sketcher, d\u00e4r sk\u00e5despelare agerar med genuin desperation och hoppl\u00f6shet, och inte i n\u00e5gon positiv mening. Konstigt nog \u00e4r den f\u00f6re detta brottaren och MMA-k\u00e4mpen Dave Bautista den enda akt\u00f6ren som klarar sig med hedern i beh\u00e5ll. Detta genom en roll som l\u00e4mpar sig utm\u00e4rkt f\u00f6r hans aningen begr\u00e4nsade sk\u00e5despelarf\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n
Knock At The Cabin \u00e4r den st\u00f6rsta paradoxen jag sett p\u00e5 bio under de senaste \u00e5ren. Det \u00e4r M. Night Shyamalans mest stabila film p\u00e5 l\u00e4nge, d\u00e4rmed \u00e4r det ocks\u00e5 hans s\u00e4msta d\u00e5 hans icke-fungerade regi f\u00f6rtar ett projekt med god potential. \u00c4ven om film inte \u00e4r en enmansshow \u00e4r det om\u00f6jligt att inte l\u00e4gga skulden p\u00e5 Shyamalan. S\u00e4rskilt d\u00e5 en lovande premiss, samt en sp\u00e4nnande ber\u00e4ttelse, massakreras av en regiss\u00f6r som f\u00f6rlorat b\u00e5de f\u00f6rm\u00e5gan att g\u00f6ra film och sitt sunda f\u00f6rnuft.<\/p>\n