{"id":162897,"date":"2023-02-02T14:07:51","date_gmt":"2023-02-02T13:07:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162897"},"modified":"2023-02-02T16:17:29","modified_gmt":"2023-02-02T15:17:29","slug":"formtoppade-johanna-hjorth-sweet-little-angels-sprider-bluesig-extas-pa-utopia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162897","title":{"rendered":"Formtoppade Johanna Hjort & Sweet Little Angels sprider bluesig extas p\u00e5 Utopia"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Erik Lindahl
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Utopia i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

31\/1 2023<\/p>\n\n\n\n

Sedan starten f\u00f6r ett \u00e5r sedan har Utopia Jazz klivit fram, som G\u00f6teborgs i det intima formatet piggaste livescen . Samtidigt \u00e4r det en frekventerad krog i tv\u00e5 plan, bel\u00e4gen ett stenkast nedanf\u00f6r Stigbergstorget. Alltid p\u00e5litliga Johanna Hjort & kvintetten Sweet Little Angels tr\u00e4ngde ihop sig f\u00f6r att inviga en ny satsning p\u00e5 blueskv\u00e4llar. Hade stor beh\u00e5llning av deras spelning under Sommarjazzveckan i Ljungskile f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Premi\u00e4ren en tisdagskv\u00e4ll samtidigt som filmfestivalen p\u00e5g\u00e5r, utf\u00f6ll till stor bel\u00e5tenhet f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l \u00e5h\u00f6rare som ut\u00f6vande musiker. Kan n\u00e4mna omg\u00e5ende att dessa glimrande musiker genrem\u00e4ssigt inte \u00e4r n\u00e5gra puritaner. P\u00e5 repertoaren finns ocks\u00e5 gospel, soul, jazz och orgelanstruken souljazz. Formellt \u00e4r epitetet coverband inte missvisande. Skulle tro att man funnits i omkring sju \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Enormt inlevelsefulla vokalisten Johanna Hjort omges av Dan Helgesen p\u00e5 piano\/hammondorgel ( av praktiska sk\u00e4l en ”fuskvariant”), allsidige gitarristen Tobias Grim, tenorsaxofonisten Torbj\u00f6rn Stensson och i rytmsektionen bakom trumsetet Tomas Olsson och p\u00e5 elbas kapellm\u00e4staren Mats Boogh. F\u00f6rh\u00e5ller sig p\u00e5 det viset att att de tv\u00e5 f\u00f6rst n\u00e4mnda har recenserats vid ett antal tillf\u00e4llen. Den eminente Tomas Olsson har jag senaste decenniet h\u00f6rt live med exempelvis Mats Ronander, Bjurman Band, Varmare \u00e4n Korv och Stella. Vi f\u00e5r s\u00e5ledes frottera oss musikaliskt med ett mycket rutinerat g\u00e4ng, som dessutom svetsats samman tack vare k\u00e4rleken till sin repertoar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ralf Rosenberg

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tv\u00e5 h\u00f6goktaniga set levereras, varav det efter paus p\u00e5g\u00e5r l\u00e4ngre naturligt nog. En handfull l\u00e5tar g\u00f6rs instrumentalt, varav inledande Let The Good Times Roll <\/em>fungerar som en slags uppv\u00e4rmning. D\u00e4refter blir det andra bullar n\u00e4r kvinnliga energiknippet \u00e4ntrar scen, i en gungande sould\u00e4nga jag f\u00f6rknippar med Gladys Knight & The Pips (kan ha fel), fast d\u00e5 i annat tempo. Sedan klaffar allt, g\u00e5r som p\u00e5 r\u00e4ls fast utan s\u00e5 kallade transportstr\u00e4ckor. Sv\u00e4nger kopi\u00f6st n\u00e4r det \u00e4r avsikten f\u00f6r att ibland stanna upp tiden med emotionella urladdningar.<\/p>\n\n\n\n

Ska f\u00f6rs\u00f6ka att inte \u00e4gna mig s\u00e5 mycket \u00e5t refererande av vem som utf\u00f6rde vad. Po\u00e4ngen \u00e4r att melodiinriktade instrument gavs ansenligt solistutrymme, eller backade f\u00f6rtj\u00e4nstfullt upp Hjorts fabul\u00f6sa st\u00e4mma. En avg\u00f6rande faktor f\u00f6r att det l\u00e4t s\u00e5 bra m\u00e5ste tillskrivas rytmsektionen. Vill man g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 seri\u00f6s bed\u00f6mning b\u00f6r deras betydelse lyftas, \u00e4ven om Booghs H\u00f6fner-bas var \u00f6verraskande l\u00e5gt inst\u00e4lld vilket gjorde att pianots klanger gynnades. Och mannen i hatt, herr Olsson som drev p\u00e5, alternativt garnerade med fills framstod som en gigant som pr\u00e4glade l\u00e5tarna. Vilken tajming! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ralf Rosenberg
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Gruppens s\u00e5ngstj\u00e4rna briljerar under f\u00f6rsta set i l\u00e5t med gospel-touch framf\u00f6rd till sugande beat och i Aretha Franklins paradnummer (You Make Me Feel Like) A Natural Woman. <\/em>Tobias Grim kom ig\u00e5ng och roade oss redan i andra l\u00e5ten. Sammantaget stod han s\u00e4kert f\u00f6r ett tiotal egna v\u00e4gvinnande expeditioner, vilka sannerligen f\u00f6rgyllde tillvaron f\u00f6r entusiastisk publik. F\u00f6rvisso kanske f\u00e5nigt ordvitsande, men \u00e4nd\u00e5 lite roligt att f\u00e5 skriva ”Grim var grym”. I sn\u00e4rtig souljazzig slinga vandrar fokus, samtliga instrumentalister f\u00e5r utrymme att fronta och g\u00f6r s\u00e5 med besked. Tomas Olsson blir medelpunkt genom att delvis imitera Art Blakey i ytterst vital version av fartfyllda Blues March <\/em>(B. Golson), d\u00e4r Dan Helgesen och gitarrist Grim konverserar p\u00e5 svindlande niv\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

i ovan n\u00e4mnda Carole King-klassiker h\u00e4pnar man av precisionen i harmoniken. F\u00f6ljs av en intrikat d\u00e4nga som f\u00e5r alla vara p\u00e5 t\u00e5rna, med feature fr\u00e5n Tobbe Stensson och hans sp\u00e4nstiga spel p\u00e5 tenorsaxen, i en tradition emanerande fr\u00e5n King Curtis. I det h\u00e4r skedet byter Helgesen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen till piano. Gl\u00e4ds \u00e5t riffig, mjukt gungande souljazz och \u00e5t vad som liknar en B.B King-shuffle. och rotblues. Man g\u00e5r till v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt halvtidsvila genom att anamma ikoniskt sound fr\u00e5n Basies orkester. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Erik Lindahl <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r Sweet Little Angels v\u00e4ssar sitt sound instrumentalt blir Dan Helgesen deras sympatiske presentat\u00f6r, tr\u00e4der fram ocks\u00e5 musikaliskt. Stompiga r & b -l\u00e5ten Fire Eater<\/em>, skriven av basisten i Three Dog Night, blir till en perfekt \u00f6ppning n\u00e4r konserten \u00e5terstartar. Mycket orgel-groove, fr\u00e4ckt solo av Grim och otroligt tajt basg\u00e5ng. L\u00e5tens exalterade beat utvecklas till sm\u00e5n\u00e4tt, framglidande samspr\u00e5k. M\u00e4rker en solid trygghet i detta kollektiv som uppenbart trivs med att agera unisont, j\u00e4mte att brodera genom individuella inl\u00e4gg. Oavsett om det handlar om snabbfotat beat eller l\u00e5ngsamt tempo existerar p\u00e5taglig n\u00e4rvaro.<\/p>\n\n\n\n

Helgesen f\u00f6r oss in i extremt l\u00e5ngsam blues, vars essens Johanna Hjort passionerat f\u00e5ngar. Oj, vilken kraft och vilket omf\u00e5ng det finns i hennes ”pipa”. Crescendon kommer t\u00e4tt n\u00e4r vokalist och musiker g\u00e5r hela v\u00e4gen, ger oss maximalt utbyte av en sj\u00e4lfullt bluesig tillst\u00e4llning, l\u00e5ngt ut\u00f6ver vad publiken r\u00e4tteligen kan kr\u00e4va. Vi har mycket att jubla \u00e5t, kan l\u00e4gga m\u00f6rka tankar p\u00e5 en orov\u00e4ckande och sansl\u00f6s tid \u00e5t sidan f\u00f6r en stund. Innan de kommer fram till jive-betonade, hejdl\u00f6st \u00f6siga Don\u00b4t Do It <\/em>r\u00f6r sig Sweet Little Angels melodiskt och rytmiskt i trakterna kring s\u00e5dana som Ray Charles, B.B King och Nina Simone. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Erik Lindahl <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Dan Helgesen puffar sj\u00e4lvklart f\u00f6r melodier med hammondorgel som feature, vilket blivit n\u00e5got av ett kall Detta sker i en avdelning d\u00e4r han introducerar Jimmy McGriff genom att lira All About My Girl<\/em>, \u00e5tf\u00f6ljd av mega-hitten Green Onions <\/em>av Booker T Jones (fortfarande aktiv enligt klaviaturm\u00e4staren, h\u00f6rde -93 i Stockholm med Neil Young). Sin vana trogen g\u00f6r mannen jag diggat i egna konserter p\u00e5 Nef d\u00e5 han spelat egna l\u00e5tar, utf\u00f6rligt intro. \u00c4r ingen soloshow utan \u00f6vriga i bandet h\u00e4nger p\u00e5. Hypnotiskt medryckande dansgolvsgroovet fr\u00e5n Stax tidiga epok, utvecklas p\u00e5 Utopia till maximal njutning. Grim l\u00e4gger till egna formuleringar, underbar dialog uppst\u00e5r emellan honom och hammond-f\u00f6respr\u00e5karen. Ska flikas in att ryggraden, det vill s\u00e4ga rytmsektionen ser till att denna ”tolvtaktare” sitter som en sm\u00e4ck. <\/p>\n\n\n\n

Johanna Hjorts kolossalt \u00f6vertygande st\u00e4mma leder oss in i bluesigt vaggande gospel. Torde ha varit Dr. Feelgood <\/em>av the queen of soul om mina \u00f6ronen uppfattade r\u00e4tt. Torbj\u00f6rn Stenssons saxofon sl\u00e5r f\u00f6lje med en helt\u00e4nd s\u00e5ngerska och det sl\u00e5r gnistor om deras output. Snacka om \u00e4kta vara! Ofr\u00e5nkomligt med extranummer. Har jag ordning p\u00e5 mina anteckningar fr\u00f6jdas vi \u00e5t Unchain My Heart<\/em> (R. Charles), d\u00e4r Tobias Grim best\u00e4mmer sig f\u00f6r att expandera sina ackord i Chuck Berry-stil. F\u00f6rsta bluesaftonen p\u00e5 Utopia kan s\u00e5ledes inte betecknas som n\u00e5got annat \u00e4n en rungande succ\u00e9. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
En skribent, en kapellm\u00e4stare och en soulig saxofonist – foto Erik Lindahl <\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Utopia i G\u00f6teborg 31\/1 2023 Sedan starten f\u00f6r ett \u00e5r sedan har Utopia Jazz klivit fram, som G\u00f6teborgs i det intima formatet piggaste livescen . Samtidigt \u00e4r det en frekventerad krog i tv\u00e5 plan, bel\u00e4gen ett stenkast nedanf\u00f6r Stigbergstorget. Alltid p\u00e5litliga Johanna Hjort & kvintetten Sweet Little Angels tr\u00e4ngde ihop sig f\u00f6r att inviga en […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-162897","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162897","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=162897"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162897\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":163036,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162897\/revisions\/163036"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=162897"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=162897"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=162897"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}