![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/327003214_886864022525039_2597885617894529346_n.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Whale
\nBetyg 5
\nVisas under G\u00f6teborgs filmfestival, ordin\u00e4r biopremi\u00e4r 10 Mars
\nRegi Darren Aronofsky<\/p>\n
De senaste tio \u00e5ren har A24 seglat upp som ett av de stils\u00e4kraste, kvalitativa och kreativa produktionsbolagen p\u00e5 marknaden. F\u00f6rst fr\u00e4mst f\u00f6r skr\u00e4ckfilm, men sen ocks\u00e5 \u00e4ven f\u00f6r komedier och djupare draman. D\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nns de som en match made in heaven n\u00e4r de nu jobbat med Darren Aronofsky som tidigare skildrat drogberoende och allm\u00e4n mis\u00e4r i Requiem for a Dream, renodlade religi\u00f6sa skildringen i Noah och sen n\u00e5got \u00f6ppnare och galnare Mother! som var ett spr\u00e5ng ned i kaninh\u00e5let d\u00e4r ber\u00e4ttartekniska och filmiska ramar raserades f\u00f6r att ist\u00e4llet skildra ett sk\u00f6rt inre – och sinne. Med religi\u00f6sa undertoner. Darren har visserligen flera andra filmer p\u00e5 sin meritlista, mest noterbara kanske debuten Pi och balettm\u00e4sterverket Black Swan som \u00e4ven de verkar kring psykisk sjukdom, men just de k\u00e4nns igen och \u00e5terv\u00e4nder i The Whale extra tydligt.<\/p>\n
Baserad p\u00e5 en pj\u00e4s av Samuel D. Hunter, som ocks\u00e5 hj\u00e4lpt till att bearbeta pj\u00e4sen till filmmanus, f\u00e5r vi h\u00e4r stiga in hos en collageprofessor i Engelska som l\u00e4r ut uppsatsskrivande online till elever genom videochatt. Formatet k\u00e4nns som h\u00e4mtat ur senaste tidens Corona-anpassning f\u00f6r skolor och elever som genom teknik \u00e4nd\u00e5 kunnat n\u00e4rvara trots restriktioner och samh\u00e4llsanpassningar. Men l\u00e4raren, Charlie – eller The Whale, har endast ljudet p\u00e5slaget och inte kameran – han skyller p\u00e5 att den \u00e4r trasig, men egentligen \u00e4r det bara f\u00f6r att han inte vill synnas. Han sk\u00e4ms n\u00e4mligen \u00f6ver sin grova \u00f6vervikt och vill inte k\u00e4nna sig d\u00f6md av eleverna. Vilket \u00e4nd\u00e5 tycks vara hans minsta bekymmer, hans enorma fettmassa g\u00f6r det n\u00e4mligen sv\u00e5rt f\u00f6r honom att resa sig fr\u00e5n soffan och r\u00f6ra sig runt i l\u00e4genheten. Det \u00e4r dessutom helt i l\u00e4genheten som filmen utspelar sig. Vilket visserligen inte \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, det \u00e4r en begr\u00e4nsning som anv\u00e4nts b\u00e5de innan och under corona-pandemin, men h\u00e4r k\u00e4nns det som en inramning som anv\u00e4nds som en f\u00f6rdel snarare \u00e4n en begr\u00e4nsning – och dessutom inte som n\u00e5gon desperat Corona-anpassning.<\/p>\n
Charlie har en dotter, fint men motstr\u00e4vigt gestaltad av Sadie Sink som kanske \u00e4r mest k\u00e4nd som Max i Netflix-serien Stranger Things, som egentligen inte vill veta av honom men som \u00e4nd\u00e5 nappar n\u00e4r han kontakter henne. Han lovar henne stor summa pengar mot att hon h\u00e4lsar p\u00e5 och l\u00e5ter honom r\u00e4tta – eller snarare skriva – hennes skoluppsatser s\u00e5 att hon inte kuggar hennes kurser. Men det \u00e4r en komplicerad familjehistoria som st\u00e5r mellan dem och hennes aversion gentemot sin pappa \u00e4r fullt f\u00f6rst\u00e5elig. Han har n\u00e4mligen legat med en elev som han l\u00e4mnade sin d\u00e5varande fru f\u00f6r – och \u00e4ven om det kan l\u00e5ta lite klich\u00e9 kommer i alla fall mina f\u00f6rdomar p\u00e5 prov d\u00e5 jag bara utgick fr\u00e5n att det var en yngre kvinna men visar sig vara en manlig elev, vilket blir en ganska unik coming out story snarare \u00e4n en klyschig l\u00e4rarromans som skildrats in absurdum. Elevens romans blir ocks\u00e5 f\u00f6rklaringen till varf\u00f6r Charlie, med en otroligt m\u00e4sterlig sk\u00e5despelarinsats fr\u00e5n Brendan Fraser, blivit s\u00e5 \u00f6verviktig p\u00e5 gr\u00e4nsen till d\u00f6dsgr\u00e4nsen.<\/p>\n
Det \u00e4r n\u00e4mligen inte bara rummet som \u00e4r den filmiska begr\u00e4nsningen, utan \u00e4ven tidsramen. Att anv\u00e4nda tid, oftast nedr\u00e4kning till n\u00e5got, \u00e4r ett klassiskt grepp f\u00f6r att r\u00f6ra upp till dramatik och sp\u00e4nning och h\u00e4r anv\u00e4nds det p\u00e5 ett v\u00e4ldigt gripande och sorgligt s\u00e4tt. F\u00f6r trots sin sk\u00f6tares, starkt spelat av Hong Chau, uppmaning s\u00e5 v\u00e4grar han bege sig till sjukhus. Han skyller p\u00e5 att han inte har r\u00e5d med vare sig ambulansf\u00e4rd eller sjukhusvistelse. Visserligen en stark kommentar om hur sjukt det \u00e4r att s\u00e5dant ska st\u00e5 mellan en m\u00e4nniskas h\u00e4lsa och eventuell d\u00f6d, att ett h\u00e4lsosamt liv i v\u00e4rdighet ska vara en klassfr\u00e5ga, men \u00e5 andra sidan ljuger han bara och har egentligen pengarna. Men han vill inte anv\u00e4nda dem sj\u00e4lv, utan l\u00e5ta dottern f\u00e5 \u00e4rva dem. Detta konfronteras av modern Mary, skickligt spelat av Samantha Morton, och deras br\u00e5kande \u00e4r v\u00e4ldigt drabbande f\u00f6r oss tittare. Och varandra, s\u00e5klart. Som deras oenigheter inte vore nog \u00e4r det \u00e4ven ytterligare en karakt\u00e4r inblandad i all dramatik – Thomas, n\u00e5got mildare och oskyldigare gestaltad av Ty Simpkins – som \u00e4r fr\u00e5n n\u00e5gon slags kult och f\u00f6rs\u00f6ker r\u00e4dda Charlie genom Gud. Det blir som en kommentar p\u00e5 det moderna samh\u00e4llet och medicin versus Gud, d\u00e4r tro och tvivel blir lika anv\u00e4ndbart som l\u00e4karv\u00e5rd, men sk\u00f6taren har s\u00e4mre erfarenhet och mots\u00e4ger sig Thomas hj\u00e4lp.<\/p>\n
Allt som allt \u00e4r det en v\u00e4ldigt hj\u00e4rtsk\u00e4rande och drabbande film som inte r\u00e4cker med \u00f6veranv\u00e4nda begrepp som \u201dett slag i solar plexus\u201d utan drabbar en djupare \u00e4n s\u00e5 och fick mig med flera i salongen att gr\u00e5ta okontrollerat f\u00f6r det starka dramat. Bland annat \u00e4r den uppgivna dotter som mest vill ha en pappa i familjen, men ocks\u00e5 f\u00f6r pappans of\u00f6rm\u00e5ga att kommunicera sin l\u00e4ggning och behov av att jaga den egna lyckan snarare \u00e4n att vara fast i ett heteronormativt f\u00f6rh\u00e5llande bara f\u00f6r att. Att bara sticka var trots allt inte det b\u00e4sta valet, heller inte att h\u00e5lla sig borta fr\u00e5n dottern – \u00e4ven om det helt f\u00f6rst\u00e5eligt kan vara slutsatsen en drar. Att vara o\u00f6nskad och f\u00f6rd\u00f6md. Vilket bara infekterar hela deras liv och relationer till varandra och hur de bara rasar ner i mis\u00e4r, om \u00e4n p\u00e5 olika vis, p\u00e5 grund av allt det. Livet skonar ingen och l\u00e5ter ingen komma oskadd ur det, vilket blir v\u00e4ldigt tydligt h\u00e4r. En sk\u00f6r p\u00e5minnelse om hur viktigt det \u00e4r med kommunikation, relationer och hantering av psykisk oh\u00e4lsa. Vilket g\u00f6r det till en av \u00e5rets starkaste och mest drabbande cineastiska upplevelse. F\u00f6r \u00e4ven om filmspr\u00e5ket \u00e4r sparsmakat och skralt och bildytan smal \u00e4r \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nslorna stora – f\u00f6r att inte s\u00e4ga enorma – liksom sk\u00e5despelarinsatserna. Det stora i det lilla, om en s\u00e5 vill.<\/p>\n