![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/02\/unnamed-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
En dag kommer allt det h\u00e4r bli ditt
\nBetyg 3
\nSvensk premi\u00e4r 3 februari 2023
\nRegi Andreas \u00d6hman<\/p>\n
Tre syskon kommer hem till f\u00f6r\u00e4ldrarna i norra Sverige d\u00e4r fadern driver s\u00e5gverk och skogsbruk. En verksamhet som har varit i sl\u00e4kten i generationer. F\u00f6r\u00e4ldrarna b\u00f6rjar bli \u00e4ldre och nu vill de ha svar p\u00e5 fr\u00e5gan: Vem ska \u00e4rva g\u00e5rden och driva verksamheten vidare? Enda villkoret \u00e4r att egendomen inte ska splittras och att den m\u00e5ste drivas p\u00e5 plats. Och vem ska ta hand om f\u00f6r\u00e4ldrarna n\u00e4r de blir \u00e4ldre?<\/p>\n
Alla barn har sina liv i storstaden och det \u00e4r inget l\u00e4tt beslut att flytta tillbaka till landet de kom ifr\u00e5n. Serietecknare Lisa \u00e4r singel, fixerad vid ord om sex och har en bra karri\u00e4r i stan som tecknare. De andra syskonen har barn och har ocks\u00e5 sv\u00e5rt att flytta.<\/p>\n
Skildringen av familjelivet \u00e4r realistiskt. En pappa som h\u00f6r lite d\u00e5ligt s\u00e5 mamman upprepar allt som s\u00e4gs, syskon som gnabbas och oroar sig f\u00f6r arvet. Lite avundsjuka p\u00e5 varandra men som ocks\u00e5 st\u00f6djer varandra. N\u00e5gon s\u00e4ger :Vi h\u00e5ller ihop men vi h\u00e5ller ocks\u00e5 k\u00e4ften. Vi pratar ju aldrig. Och hemligheter finns och ligger kvar och skaver.<\/p>\n
Peter Hagberg och Suzanne Reuter som f\u00f6r\u00e4ldrar kan sitt hantverk . Karin Franz K\u00f6rlof som Lisa st\u00e5r f\u00f6r de stora utspelen medan syskonen \u00e4r Liv Mj\u00f6nes och Mattias Fransson. Filip Berg som Johnny \u00e4r underbart charmig som allvarlig milj\u00f6fantast i skogen och uppvaktande kavaljer.<\/p>\n
Det \u00e4r en intressant fr\u00e5gest\u00e4llning i filmen. Vem ska \u00e4rva g\u00e5rden? Vill n\u00e5gon \u00e4rva g\u00e5rden? Kanske den tiden \u00e4r f\u00f6rbi n\u00e4r barnen vill \u00f6verta f\u00f6r\u00e4ldrarnas verksamhet?
\nSedan kan man ju fr\u00e5ga sig om folk p\u00e5 landet alltid \u00e4r s\u00e5 olika mot stadsbor som det visas p\u00e5 film. Och varf\u00f6r ska tr\u00e4d, burkar tala och potatis sjunga? Det k\u00e4nns som en on\u00f6dig konstruktion i en film som \u00e4r intressant \u00e4nd\u00e5. Filmen l\u00e4mnar inget svar p\u00e5 fr\u00e5gan vad som h\u00e4nder med landsbygden. Men det \u00e4r en genuin skildring av en familj och en \u00e4kta gemenskap som finns kvar fast tiden g\u00e5tt.<\/p>\n