{"id":162717,"date":"2023-02-02T11:44:54","date_gmt":"2023-02-02T10:44:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162717"},"modified":"2023-02-02T12:43:06","modified_gmt":"2023-02-02T11:43:06","slug":"operarecension-the-turn-of-the-screw-spokhistoria-med-vacker-musikalisk-precision-om-traumatiserade-barn-och-ung-ommande-guvernant","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162717","title":{"rendered":"Operarecension: The Turn of the Screw \u2013 sp\u00f6khistoria med vacker musikalisk precision om traumatiserade barn och ung \u00f6mmande guvernant"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foto: Mats Becker och Nadja Sj\u00f6str\u00f6m

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n

The Turn of the Screw<\/p>\n

Musik: Benjamin Britten.
Libretto: Myfanwy Piper (efter en roman av Henry James).
\u00d6vers\u00e4ttning: Catarina Gnosspelius.
Musikalisk ledning: David Bj\u00f6rkman.
Dirigenter: David Bj\u00f6rkman \/ Marit Strindlund.
Regi: Annilese Miskimmon.
Scenografi\/kostym: Herbert Murauer.
Ljus: Ellen Ruge.
Mask och peruk: Theresia Frisk.<\/p>\n

Medverkande
Prolog och Peter Quint: Kristofer Lundin.
Guvernanten: Marie Arnet.
Miles: Matheo Lindberg Vivien \/ Oscar Svensson.
Flora: Therese Bergknut \/ Nelma Kollberg.
Mrs Grose: Hege H\u00f8is\u00e6ter.
Miss Jessel: Tessan-Maria Lehmussaari.
KammarensembleN.<\/p>\n

Scen: Folkoperan, (premi\u00e4ren 1 feb 2023)<\/p>\n

Modernisten Henry James novell fr\u00e5n 1898 om tv\u00e5 utsatta f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa barn, som Benjamin Brittens opera fr\u00e5n 1954 bygger p\u00e5, blev av flera anledningar ber\u00f6md. Det psykologiskt intressanta inneh\u00e5llet och s\u00e4ttet varp\u00e5 den \u00e4r skriven har gjort den till underlag f\u00f6r flera skr\u00e4ckfilmer. Novellen skrevs f\u00f6re Freud initierade psykoanalysen runt \u00e5r 1900 \u2013 och l\u00e5ngt f\u00f6re psykoanalytikern John Bowlby p\u00e5 1950-talet uppt\u00e4ckte anknytningens avg\u00f6rande roll f\u00f6r barn. Fram till dess ans\u00e5gs mat och husrum viktigare \u00e4n banden barn har till sina f\u00f6rsta v\u00e5rdgivare, f\u00f6r\u00e4ldrarna. Utan att f\u00e5 tr\u00e4ffa sina f\u00f6r\u00e4ldrar hade barn dittills i England \u2013 och i Europa \u2013 s\u00e4nts bort till landet under krig och barn hade med skadliga f\u00f6ljder v\u00e5rdats i l\u00e5nga sjukhusvistelser \u00f6vergivna.<\/p>\n

Handlingen i novellen The Turn of the Screw \u00e4r i korthet: En ung kvinna blir guvernant f\u00f6r tv\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa v\u00e4luppfostrade, tysta barn, Miles och Flora, p\u00e5 ett \u00f6vergivet gods. Deras farbror och f\u00f6rmyndare l\u00e4mnar helt \u00f6ver dem i guvernantens h\u00e4nder \u2013 med ett kontrakt som s\u00e4ger att hon inte ska h\u00f6ra av sig. N\u00e4r hon anl\u00e4nder visar det sig att godset hems\u00f6ks av ondska. Till h\u00e4lften sedda gestalter (som visar sig vara d\u00f6da tidigare anst\u00e4llda s\u00e5som en guvern\u00f6r och hennes \u00e4lskare) stirrar genom dammiga f\u00f6nster och visar sig pl\u00f6tsligt i trappor, tysta, skr\u00e4mmande. Dag f\u00f6r dag, natt efter natt, kommer de n\u00e4rmare, och n\u00e4rmare. Fasan v\u00e4xer och guvernanten inser att varelserna vill \u00e5t barnen, f\u00f6rs\u00f6ker \u00e4ga deras sinnen och sj\u00e4lar. Ensam och allt svagare vill hon av hela sitt hj\u00e4rta skydda barnen. Husan \u00e4r hennes enda samtalspartner. \u00c4nnu v\u00e4rre blir skr\u00e4cken n\u00e4r hon uppt\u00e4cker att Miles och Flora sj\u00e4lva inte \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r gestalterna. De vill komma dem n\u00e4ra, lika starkt som de d\u00f6da vill n\u00e4rma sig dem.<\/p>\n

Kritikern Edmund Wilson 1934 beskrev novellen som en \u201dstudie i sjuklig psykologi\u201d snarare \u00e4n en sp\u00f6khistoria. Tio \u00e5r senare skrev kritikern och poeten Allen Tate 1942 i samma linje och menar att James \u201d visste i stort sett allt som Freud visste innan Freud \u00e4nnu intr\u00e4tt p\u00e5 scenen.\u201d
En utomordentligt bra skr\u00e4ckeffekt skapas ocks\u00e5 av att novellen \u00e4r skriven enligt tidig modernism \u2013 utan en allvetande ber\u00e4ttare. Handlingen blir ist\u00e4llet sedd ur karakt\u00e4rernas egna vinklar (\u201dpoint of view\u201d). Sanningshalten i det som utspelar sig blir d\u00e4rf\u00f6r \u2013 in i det sista \u2013 \u00e4ven f\u00f6r l\u00e4saren ett \u00e4mne f\u00f6r tolkning. L\u00e4saren tvingas avg\u00f6ra sj\u00e4lv. Guvern\u00f6rens ber\u00e4ttelse, varifr\u00e5n det mesta i handlingen beskrivs, \u00e4r ett tidigt exempel p\u00e5 \u201dstream of conciousness\u201d.<\/p>\n

N\u00e4r Benjamin Britten, tipsad av en v\u00e4ninna, tog tag i James text p\u00e5 50-talet var han lite nedst\u00e4md f\u00f6r fiaskot med operan Gloriana. D\u00e4rf\u00f6r gladdes han stort \u00f6ver att resultatet gav fina och flerfalt internationella omd\u00f6men. Operans fasta struktur och rigor\u00f6sa sparsamhet, ber\u00f6mdes, och den s\u00e4ndes \u00e4ven ut \u00f6ver radio. Folkoperan uppger att uppbyggnaden av ett tema p\u00e5 tolv noter \u2013 som best\u00e5r av stegrande kvartar och fallande sm\u00e5 terser \u2013 g\u00f6r att verket \u00e4r ett av Brittens musikaliskt sett mest komplicerade. Utifr\u00e5n dessa formas ett tema \u201den skruv\u201d som dras \u00e5t vartefter operan fortg\u00e5r. (Ej att f\u00f6rv\u00e4xla med den sort av tolvtonsserie som Arnold Sch\u00f6nberg gjorde). Titeln h\u00f6r just samman med denna musikaliska plan, en skruv som dras \u00e5t mer och mer. Genom att temat f\u00f6r\u00e4ndras och varieras beh\u00e5lls och f\u00f6rst\u00e4rks st\u00e4mningen.<\/p>\n

I Folkoperans upps\u00e4ttning utspelar sig handlingen i 50-talsmilj\u00f6. Orkestern \u00e4r g\u00f6md bakom scenrummet som gestaltas med dova f\u00e4rger och fina tidstypiskt m\u00f6nstrade tapeter. H\u00e4r \u00e4r ett bord, ett piano, en trappa upp och en ner, m\u00f6rkt tr\u00e4 som detaljer, och ett handfat med en dimmig spegel ovanf\u00f6r. Guvernanten b\u00e4r figursydd kappa med p\u00e4lskrage till n\u00e4tta avrundade skor. Husan hon m\u00f6ter st\u00e5r i enkel kl\u00e4dsel med rufsigt h\u00e5r. Barnens \u00e4r v\u00e4lkammade och de f\u00f6rv\u00e4ntas l\u00e4ra sig latin och f\u00f6ra sig.<\/p>\n

F\u00f6rst sl\u00e5s jag av pojken Miles klara ljusa st\u00e4mma, som tenderar att sk\u00e4ra genom luften f\u00f6r att visa p\u00e5 hans ensamhet, starkt och imponerande framf\u00f6rd av Matheo Lindberg Vivien. I snabba duetter med sin lika klart sjungande syster, ikv\u00e4ll framf\u00f6rd av Nelma Kollberg, g\u00e5r det inte att skilja p\u00e5 vems r\u00f6st som \u00e4r vem. Guvernantens oftast ledande st\u00e4mma \u00e4r dynamisk och vackert b\u00e4rande, och Marie Arnet f\u00e5r den att andas just ungdomlig godhet. Husan Mrs Grose (Hege H\u00f8is\u00e6ter) har kraft i sin r\u00f6st som \u00e4r perfekt n\u00e5got m\u00f6rkare. Efter prologen \u00e5terkommer Kristofer Lundin senare som Mr Quint med sin m\u00f6rka lagom skr\u00e4mmande b\u00e4rande ton. Som inte alltf\u00f6r van vid detta stramare s\u00e4tt att tons\u00e4tta en text som Britten g\u00f6r h\u00e4r, d\u00e4r inte utsv\u00e4vningar och inlevelse \u00e4r inskrivna musikaliskt, kan jag \u00e4nd\u00e5 konstatera att det \u00e4r vackert och tons\u00e4kert allt. Men mest stannar ungdomarnas r\u00f6ster kvar, i sina snabba sk\u00e4rande dialoger, s\u00e4rskilt Miles\/ Matheo Lindberg Vivien.<\/p>\n

Fr\u00e5gor om barn och deras livsavg\u00f6rande anknytning, v\u00e4cks i Folkoperans version, eftersom guvernanten skildras trov\u00e4rdig i sin syn p\u00e5 barnens tillst\u00e5nd och behov. Dock landar hennes ungdomliga s\u00e4tt att f\u00f6rhastat n\u00e4rma sig barnen helt galet. Det trauma barn b\u00e4r p\u00e5 n\u00e4r deras tidigare omsorgspersoner (byts ut), f\u00f6rsvinner eller d\u00f6r, g\u00f6r att de fortsatt inom sig kan ha ett behov av att \u2013 oavsett vad som passerat \u2013 beh\u00e5lla anknytningen till dessa tidiga omsorgspersoner. Man talar om en intakt \u201df\u00f6rest\u00e4llning om det goda objektet\u201d . Detta g\u00e5r att se som ett tema f\u00f6r Folkoperans version, men \u00e4r s\u00e5klart min h\u00f6gst personliga tolkning. Objektrelationsteoretikerna var just gruppen psykoanalytiker i London som Bowlby p\u00e5 50-talet ansl\u00f6t sig till. Det beteende som f\u00f6rr bara beskrevs som ondska, eller sjukt, kan idag med psykoanalytisk hj\u00e4lp avv\u00e4pnas och f\u00f6rst\u00e5s och f\u00e5 ett namn l\u00e4ttare att f\u00f6rl\u00e5ta och b\u00e4ra.<\/p>\n

Folkoperans format f\u00f6r publik, fyllt av en ensemble med st\u00f6djande v\u00e4l samspelta musiker omfamnar p\u00e5 ett bra s\u00e4tt ett verk som har ett s\u00e5 angel\u00e4get tema.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The Turn of the Screw Musik: Benjamin Britten.Libretto: Myfanwy Piper (efter en roman av Henry James).\u00d6vers\u00e4ttning: Catarina Gnosspelius.Musikalisk ledning: David Bj\u00f6rkman.Dirigenter: David Bj\u00f6rkman \/ Marit Strindlund.Regi: Annilese Miskimmon.Scenografi\/kostym: Herbert Murauer.Ljus: Ellen Ruge.Mask och peruk: Theresia Frisk. MedverkandeProlog och Peter Quint: Kristofer Lundin.Guvernanten: Marie Arnet.Miles: Matheo Lindberg Vivien \/ Oscar Svensson.Flora: Therese Bergknut \/ Nelma Kollberg.Mrs […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-162717","post","type-post","status-publish","format-standard","category-opera","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162717","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=162717"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162717\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":163016,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162717\/revisions\/163016"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=162717"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=162717"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=162717"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}