{"id":162683,"date":"2023-01-29T16:52:59","date_gmt":"2023-01-29T15:52:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162683"},"modified":"2023-01-29T16:52:59","modified_gmt":"2023-01-29T15:52:59","slug":"jazzig-pianotrio-skapar-oforutsagbar-magi-matti-ollikainen-trio-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162683","title":{"rendered":"Jazzig pianotrio skapar of\u00f6ruts\u00e4gbar magi – Matti Ollikainen trio p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Pressbild
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (Jazzf\u00f6reningen Nefertiti)<\/p>\n\n\n\n

27\/1 2023<\/p>\n\n\n\n

Matti Ollikainen \u00e4r huvudsakligen k\u00e4nd som karismatisk frontfigur i Franska trion. Komponerar och sjunger p\u00e5 sitt of\u00f6rlikneliga vis texterna han skriver. Med mer \u00e4n tio album i bagaget \u00f6ver en dryg tjugo\u00e5rig karri\u00e4r har de gjort ett outpl\u00e5nligt avtryck med sin mix av oemotst\u00e5ndlig boogie, passionerad blues och gripande ballader. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan var de extra mycket i ropet genom att vara husband hos SVT i P\u00e5 sp\u00e5ret, vilket engagerade tv-tittarna. Jag har recenserat dem s\u00e5v\u00e4l live som p\u00e5 skiva.<\/p>\n\n\n\n

Illa att p\u00e5 l\u00e5tskrivaren och pianistens Wikipedia saknas uppgifter om hans trio. Tillsammans med basisten Kjell Jansson och Magnus Gran har Ollikainen gjort minst en skiva och jag har kunna njuta av deras spel p\u00e5 b\u00e5de Nef och Unity. F\u00f6r stora f\u00f6ljarskaran till Franska trion \u00e4r kanske rytmsektionen inte speciellt k\u00e4nd. Men f\u00f6r mig som vistats i jazzens milj\u00f6er \u00e4r de tv\u00e5 storheter ur en \u00e4ldre generation, vilka jag haft stort utbyte av i flera decennier. Och de har var f\u00f6r sig ackompanjerat en rad internationella stj\u00e4rnor.<\/p>\n\n\n\n

MOT skiljer sig markant mot den oh\u00e4mmat gr\u00e4nsl\u00f6sa energileverans som Franska Trion utstr\u00e5lar. Matti Ollikainen p\u00e5 flygel, Kjell Jansson p\u00e5 kontrabas och Magnus Gran bakom sitt trumset framf\u00f6r i tv\u00e5 set en repertoar best\u00e5ende av personligt utformade standards plus ett par original signerade mannen fr\u00e5n Tornedalen. Konserten \u00e4ger rum ett par trappor upp i ordenslokal med v\u00e4lvd scen som jag inte bes\u00f6kt tidigare. Ljudet \u00e4r ypperligt, vilket tacksamt noteras. Tomas Ferngren ska ha en stor eloge. En and\u00e4ktigt lyssnande publik p\u00e5 uppemot \u00e5ttio personer har hittat hit, varav majoriteten sitter vid l\u00e5ngbord.<\/p>\n\n\n\n

Med n\u00e4rmast sakralt intro p\u00e5 flygeln och fj\u00e4derl\u00e4tt touch l\u00e5ter trion oss tr\u00e4da in i deras v\u00e4rld, vars premisser styrs av Ollikainen. None But The Lonely Heart<\/em> ( P. Tchaikovsky) \u00f6verg\u00e5r i sm\u00e5sv\u00e4ngig <\/em>musikalmelodi fr\u00e5n jazz\u00e5lderns era. Det \u00e4r kontemplativt med f\u00f6rsynta genombrytningar av rytmsektionen. I melodi med ljuvt b\u00f6ljande struktur associerar jag till Michel Legrand, fast det ist\u00e4llet \u00e5nyo \u00e4r tidigt alster ur amerikanska s\u00e5ngboken. Ett t\u00e4mligen kort f\u00f6rsta set avrundas genom att boppiga, kvickare tong\u00e5ngar tar \u00f6ver. Otroligt lyh\u00f6rt samarbete utvecklas i Train Stop<\/em>, m\u00f6jligen signerad Bud Powell. Till saken h\u00f6r att i den m\u00e5n presentationer f\u00f6rekommer \u00e4r huvudrollsinnehavarens artikulation n\u00e4stan obefintlig. Lyckligtvis har ungef\u00e4rlig l\u00e5tlista skickats till mig i efterskott, en l\u00e5tlista d\u00e4r f\u00f6r\u00e4ndringar sannolikt skett i stundens ingivelse. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild fr\u00e5n 2019 fr\u00e5n Kjell Janssons fb-sida ok\u00e4nd fotograf <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Andra akten inleds \u00f6msint genom skenbart trevande balladspel i I Fall In Love Too Easily. <\/em>Att magi sprids i lokalen beror p\u00e5 Ollikainens sparsmakade anslag och hur de rutinerade jazzr\u00e4varna svarar p\u00e5 hans ackord. \u00d6verlag dominerar vackra mollklanger. S\u00f6ml\u00f6st uppl\u00f6ses ovan n\u00e4mnda sk\u00f6ra standard, som flera ber\u00f6mdheter sjungit med stor framg\u00e5ng, till ett sprittande tempo h\u00e4mtat fr\u00e5n 30-talets Hollywood. Trion tar fram sin kraftfulla sida som \u00e5terkommer med besked p\u00e5 sluttampen. Magnus Gran ges utrymme till ett par virtuosa eruptioner, vilket p\u00e5 ett underbart s\u00e4tt bryter ett porlande reflekterande m\u00f6nster. <\/p>\n\n\n\n

K\u00e4nner Kjell Jansson som en bj\u00e4sse p\u00e5 bas (\u00e4ven elbas) och som delikat komposit\u00f6r. I MOT odlas en diskretare, uppbackande l\u00e4ggning, \u00e4ven om det blir ett par v\u00e4lavv\u00e4gda solon med eller utan str\u00e5ke. \u00d6verlag dominerar mollklanger. Trion g\u00f6r tv\u00e5 av Ollikainens raffinerade original, exempelvis Arne Larsson <\/em>som d\u00f6pts efter legendarisk trumpetare. <\/p>\n\n\n\n

L\u00e4ngre speltid i andra set vilket uppskattas. Musikmelodi fr\u00e5n 40-talet varvas med blues, Danceland <\/em>(M. Ollikainen), boppiga hitten Lester Leaps In<\/em> och Faithful<\/em> av pionj\u00e4ren Ornette Coleman. Den uts\u00f6kta pianotrion har en egen stil, ofr\u00e5nkomligt influerad av en rik tradition. I en sekvens p\u00e5minde de lite ov\u00e4ntat om Keith Jarretts ikoniska trio. Vid andra tillf\u00e4llen associerar jag fabul\u00f6se pianistens fingers\u00e4ttning till Bill Evans eller Duke Ellington. Avigt sprudlande fyrverkeriet i Lester Leaps In <\/em>blir till en alldeles lysande ordinarie final med polyrytmik de luxe fr\u00e5n Magnus Gran som gr\u00e4dde p\u00e5 moset. Bl\u00e4ndande samspel exponeras n\u00e4r trion \u00f6verger sitt lyriska koncept. P\u00e5 beg\u00e4ran framf\u00f6rs sj\u00e4lvklart extranummer, romantiskt pr\u00e4glat som en lisa f\u00f6r sj\u00e4len! Ollikainen v\u00e4ljer att tolka The Touch Of Your Lips <\/em>som ju b\u00e5de Bing Crosby och just Bill Evans spelat in. Trions tolkning g\u00e5r fr\u00e5n ljuv god natt-visa till pampig stegring. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e4llsamma anslaget, fyndiga knorrar, intuitivt skickligt samspel och fr\u00e4scha behandling av noter samverkar till en magisk helhet. Ett par bredvid mig s\u00e5g att jag antecknade. De avsl\u00f6jade att utan f\u00f6rkunskap best\u00e4mde man sig f\u00f6r att skaffa biljetter. Efter\u00e5t ber\u00e4ttade de rusiga av lycka vilken tur de haft, som bland jazziga evenemang i G\u00f6teborg, valt att lyssna p\u00e5 denna fulltr\u00e4ff till konsert. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Valand i G\u00f6teborg (Jazzf\u00f6reningen Nefertiti) 27\/1 2023 Matti Ollikainen \u00e4r huvudsakligen k\u00e4nd som karismatisk frontfigur i Franska trion. Komponerar och sjunger p\u00e5 sitt of\u00f6rlikneliga vis texterna han skriver. Med mer \u00e4n tio album i bagaget \u00f6ver en dryg tjugo\u00e5rig karri\u00e4r har de gjort ett outpl\u00e5nligt avtryck med sin mix av oemotst\u00e5ndlig boogie, passionerad blues och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-162683","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162683","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=162683"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162683\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":162738,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162683\/revisions\/162738"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=162683"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=162683"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=162683"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}