{"id":162530,"date":"2023-01-26T12:07:36","date_gmt":"2023-01-26T11:07:36","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162530"},"modified":"2023-01-29T23:22:47","modified_gmt":"2023-01-29T22:22:47","slug":"avspant-utformade-gedigna-adelschlagers-monica-soderberg-med-peter-linds-orkester","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162530","title":{"rendered":"Avsp\u00e4nt utformade gedigna \u00e4delschlagers – Monica S\u00f6derberg med Peter Linds Orkester"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
bild Kristina Bjuhr
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Monica S\u00f6derberg<\/p>\n\n\n\n

-Utan titel<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad av John H\u00f6gman<\/p>\n\n\n\n

Exekutiv producent: Lasse Zachrisson<\/p>\n\n\n\n

Vax Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 13\/1 2023<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kan inte p\u00e5 rak arm erinra mig om jag tidigare recenserat vad skivbolaget kallar \u00e4delschlagers, vilket f\u00f6rklaras som minnesv\u00e4rda melodier genomsyrade av vettiga texter. P\u00e5 denna cd finns dock tillr\u00e4cklig kvalitet som g\u00f6r att albumet f\u00f6rtj\u00e4nar att lyftas fram.. Vi f\u00e5r tio s\u00e5nger, varav tv\u00e5 p\u00e5 svenska. Flera av dem har h\u00e4mtats fr\u00e5n mer eller mindre sentimentala filmer fr\u00e5n 30- eller 40-talets Hollywood. Lustigt nog sj\u00f6ngs flera original av m\u00e4n, s\u00e5som Kingston Trio, sm\u00f6rs\u00e5ngaren Pat Boone och croonern Matt Monroe. P\u00e5 fj\u00e4rde skivutgivningen i eget namn st\u00e5r ist\u00e4llet Monica S\u00f6derberg, som senast sl\u00e4ppte skiva med Olle Adolphson-tolkningar, f\u00f6r samtliga vokala bedrifter. Hennes tv\u00e5 f\u00f6rsta alster \u00e4r visor. Tv\u00e5 g\u00e5nger i rad har s\u00e5ngerskan d\u00e4refter samarbetat med Peter Linds orkester.<\/p>\n\n\n\n

Monica S\u00f6derberg \u00e4r fr\u00e5n Stockholm d\u00e4r hon g\u00e5tt Musikh\u00f6gskolan (KMH). Hon \u00e4r musikl\u00e4rare, r\u00f6stpedagog och s\u00e5ngerska. Undervisar dessutom i punktskrift och p\u00e5 sfi. Hon har spelat med bland andra Monica Dominique, Bengan Jansson och Mats \u00d6berg. Har samma funktionsvariation som sist n\u00e4mnda geni. I intervju framg\u00e5r att Stevie Wonder \u00e4r en favorit och att medryckande melodislingor ger br\u00e4nsle till S\u00f6derbergs l\u00e5tskrivande. Ett av 64-\u00e5ringens viktigaste r\u00e5d till adepter handlar om att hitta sitt uttryck, en h\u00e5llning hon sj\u00e4lv praktiserar med framg\u00e5ng. <\/p>\n\n\n\n

Peter Linds Orkester best\u00e5r av honom sj\u00e4lv p\u00e5 trumpet, John H\u00f6gman p\u00e5 saxofon och klarinett (den musiker i orkestern och old school-jazz ambassad\u00f6r jag \u00e4r mest bekant med), trombonisten Hampus Adami, Petter Carlsson Welden p\u00e5 piano, Kjell Grundstr\u00f6m p\u00e5 akustisk bas samt Bj\u00f6rn Sj\u00f6din bakom trummorna. De erbjuder luftig f\u00f6ljsamhet, noggrann instudering av de arr som utarbetas i studio i samarbete med vokalisten samt en mjuk nerv i s\u00e5v\u00e4l ensemblespel som solistiska inpass. Varje session med S\u00f6derberg beskrivs som ett inspirerande \u00e4ventyr. Tio utarbetade arrangemang som beh\u00e5ller lyssnares intresse. De skiljer sig f\u00f6rvisso markant fr\u00e5n vad jag brukar s\u00e4tta t\u00e4nderna i genom sin polerade och propra utformning. Vid de tillf\u00e4llen man ger sig i kast med swingtraditionen kan paralleller g\u00f6ras till f\u00f6rtr\u00e4ffliga Stockholm Swing All Stars (h\u00f6rde dem live ig\u00e5r faktiskt) eller dito Snorre Kirk Quintet. <\/p>\n\n\n\n

Soundet m\u00e5 vara behagligt, f\u00f6ruts\u00e4gbart och medh\u00e5rsstrykande. Men nota bene blir aldrig menl\u00f6st \u00e4ven om gl\u00e4ttiga tendenser inte har strukits ur repertoaren. Ut\u00f6ver att v\u00e4nda och vrida p\u00e5 aspekter av k\u00e4rlek f\u00f6rmedlar texterna ibland kloka insikter. S\u00f6derberg \u00e4ger en klar och chosefri st\u00e4mma, textar ypperligt med oklanderlig intonation. M\u00f6jligen hade hon tj\u00e4nat p\u00e5 att ta i mer i mollbetonade ballader och i Blues In The Night<\/em>, men det hade kanske kullkastat j\u00e4mvikten. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Jonas Nor\u00e9n <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I musik \u00e4mnad att underh\u00e5lla och sprida gl\u00e4dje utan friktion, fokuseras elegant p\u00e5 vad som etiketterats som ”minnesv\u00e4rda melodier”, ofta signaturl\u00e5tar fr\u00e5n filmens v\u00e4rld. Varje s\u00e5ng s\u00e4tts upplysande in i en kontext av Peter Lind i en slags inneh\u00e5llsdeklaration, till f\u00f6r oss som har albumet och vill l\u00e4ra oss mer. Trevligt nog tillh\u00f6r l\u00e5tarna inte kategorin ”\u00f6rh\u00e4ngen som riskerat bli utslitna”. Ett par alster kan i och f\u00f6r sig rankas som alltf\u00f6r l\u00e4ttviktiga.<\/p>\n\n\n\n

S\u00f6derberg l\u00e4mnar gener\u00f6st med utrymme \u00e5t musikerna. De pr\u00e4glar f\u00f6rst\u00e5s i olika h\u00f6g grad beroende p\u00e5 vilka instrument som placerats i centrum. Inledande ”h\u00e4mnd-schlagern” I Cried For You <\/em>fr\u00e5n jazz\u00e5lderns 20-tal (\u00e5teranv\u00e4nts i m\u00e5nga filmer) k\u00e4nnetecknas av pregnant basg\u00e5ng, v\u00e4gvinnande vispspel och som gr\u00e4dde p\u00e5 moset John H\u00f6gmans saxofonspel. Ett storartad arr p\u00e5 Tangerine <\/em>(text av legendariske Johnny Mercer) exponerar excellent bl\u00e5sarna och den uppbackning de erh\u00e5ller. Omslutande gung definierar Blues In The Night <\/em>(Arlen\/ Mercer). Stadig bas och snygga synkoper bidrar till att s\u00e5ngerska och sextett n\u00e5r zenit. Ett antal g\u00e5nger klivs in i en slipad swingtradition varvid frejdig rytmsektion visar framf\u00f6tterna. <\/p>\n\n\n\n

Hampus Adami gl\u00e4nser i trombon-feature i No Regrets<\/em>, vars avslappnade attityd tas fram med bravur. Man avrundar med tidig d\u00e4nga av ikonen Irving Berlin. The Song Is Ended <\/em>(but the melody lingers on<\/em>) har i sin smakfullhet n\u00e5got fullkomligt tidl\u00f6st \u00f6ver sig, hade h\u00f6rt hemma i Smoke Rings. <\/em>L\u00e5ten f\u00f6rgylls av b\u00e5de utvikningar p\u00e5 trombon och lysande sammetssolo p\u00e5 tenor av H\u00f6gman. Temat utvecklas vidare av pianisten Petter Carlsson Welden, som \u00f6verlag inte \u00e4r s\u00e5 framtr\u00e4dande som f\u00f6rv\u00e4ntat. <\/p>\n\n\n\n

Bryter m\u00f6nstret en smula g\u00f6r inf\u00f6rlivandet av tv\u00e5 svenska melodier. Dels M\u00e5ne du gamle v\u00e4n <\/em>av Lasse Dahlqvist, dels en p\u00e4rla fr\u00e5n Povel & Beppe-revyn Ta av dig skorna<\/em>. Vi f\u00e5r veta att Povel Ramel gjorde separat inspelning med Bengt Hallbergs Orkester och Gals And Pals, vilket indikerar att eftert\u00e4nksamma numret ur revyn hade avsev\u00e4rda kvaliteter. Och dessa tas till vara av S\u00f6derberg och Peter Linds orkester. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Monica S\u00f6derberg -Utan titel 4 Inspelad av John H\u00f6gman Exekutiv producent: Lasse Zachrisson Vax Records Releasedatum: 13\/1 2023 Kan inte p\u00e5 rak arm erinra mig om jag tidigare recenserat vad skivbolaget kallar \u00e4delschlagers, vilket f\u00f6rklaras som minnesv\u00e4rda melodier genomsyrade av vettiga texter. P\u00e5 denna cd finns dock tillr\u00e4cklig kvalitet som g\u00f6r att albumet f\u00f6rtj\u00e4nar att […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-162530","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162530","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=162530"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162530\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":162757,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162530\/revisions\/162757"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=162530"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=162530"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=162530"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}