{"id":162464,"date":"2023-01-23T15:02:26","date_gmt":"2023-01-23T14:02:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162464"},"modified":"2023-01-23T15:03:23","modified_gmt":"2023-01-23T14:03:23","slug":"filmrecension-farval-herr-haffman-otackt-spannande-och-kansloladdad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162464","title":{"rendered":"Filmrecension: Farv\u00e4l herr Haffman &#8211; ot\u00e4ckt sp\u00e4nnande och k\u00e4nsloladdat"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-162468\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/unnamed-4-1.jpg\" alt=\"\" width=\"455\" height=\"650\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/unnamed-4-1.jpg 455w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/unnamed-4-1-210x300.jpg 210w\" sizes=\"auto, (max-width: 455px) 100vw, 455px\" \/><\/p>\n<p>Farv\u00e4l herr Haffman<br \/>\nBetyg 4<br \/>\nSvensk biopremi\u00e5r 27 januari 2023<br \/>\nRegi Fred Cavay\u00e9<br \/>\nI rollerna Daniel Auteuil, Gilles Lellouche<\/p>\n<p>I det nazi-ockuperade Paris m\u00e5ste en judisk juvelerare, Herr Hoffmann, leva i k\u00e4llaren till sin butik. Det \u00e4r starkt ber\u00e4ttat och s\u00e5 konkret att jag f\u00e5r kalla k\u00e5rar av r\u00e4dsla n\u00e4r Herr Haffmann genom det lilla f\u00f6nstret kan se de tyska soldaterna st\u00e5 och sk\u00e4mta utanf\u00f6r butiken.<\/p>\n<p>Nazisterna samlar in judarna i Frankrike, ocks\u00e5 de judar som har franskt medborgarskap. Judarna forslas iv\u00e4g till koncentrationsl\u00e4ger. Att Frankrikes regering och dess polisstyrka inte motsatte sig att \u00e5tminstone de judar som var franska medborgare skyddades \u00e4r en skandal utan like.<\/p>\n<p>Herr Hoffmann (spelas av Daniel Auteuil) \u00e4r en duktig juvelerare och hans r\u00f6relse var framg\u00e5ngsrik. Han har ett butiksbitr\u00e4de, fransmannen Fran\u00e7ois Mercier (spelas av Gilles Lellouche). Mercier \u00e4r frikallad fr\u00e5n de milit\u00e4ra d\u00e5 han haltar. Han \u00e4r \u00f6verlag frustrerad och k\u00e4nner sig misslyckad och avundsjuk p\u00e5 Hoffmann som b\u00e5de \u00e4r duktig p\u00e5 det finst\u00e4mda arbetet med att skapa smycken och dessutom har fru och tre barn och lyckas bra med sin r\u00f6relse. Mercier vill s\u00e5 o\u00e4ndligt g\u00e4rna ha barn. N\u00e4r han g\u00e5r till l\u00e4kare f\u00f6r att unders\u00f6ka sin fru Blanche (spelas av den fantastiskt duktiga sk\u00e5despelerskan Sara Giraudeau, k\u00e4nd fr\u00e5n tv-serien Falsk identitet) visar det sig att det finns inga hinder i frun f\u00f6r att f\u00e5 barn. D\u00e4rmed drar Mercier slutsatsen att det \u00e4r ytterligare ett fel p\u00e5 honom, f\u00f6rutan att han haltar och inte \u00e4r lika duktig juvelerare eller f\u00f6retagare som Hoffmann.<\/p>\n<p>Hoffmann lyckas skicka iv\u00e4g sin fru och sina tre barn till ett s\u00e4kert omr\u00e5de. Han kommer \u00f6verens med Mercier om att skriva ett falsk k\u00f6peavtal. Mercier ska f\u00e5 l\u00e5tsas k\u00f6pa butiken och driva verksamheten medan Hoffmann med familj \u00e4r borta. N\u00e4r de kommer tillbaka ska Hoffmann som tack f\u00f6r hj\u00e4lpen hj\u00e4lpa Mercier att starta en egen r\u00f6relse. Men nazisterna hinner s\u00e4tta kontrollanter p\u00e5 alla t\u00e5g och gr\u00e4ns\u00f6verg\u00e5ngar s\u00e5 Hoffmann tvingas stanna kvar och bo i k\u00e4llaren till sin butik. Det \u00e4r en livsfarlig \u00f6verenskommelse f\u00f6r b\u00e5de Mercier och Hoffmann &#8211; och Merciers fru Blanche som ocks\u00e5 blir inblandad.<\/p>\n<p>Denna ber\u00e4ttelse har satts upp i olika sammanhang tidigare, ocks\u00e5 som teater. Eftersom handlingen till stor del utspelas i butiken fungerar den som ett kammarspel. Den \u00e4r k\u00e4nsloladdad, ot\u00e4ckt sp\u00e4nnande eftersom de bygger p\u00e5 s\u00e5dant som mycket v\u00e4l skulle kunna h\u00e4nt. Den \u00e4r trov\u00e4rdig och med \u00f6verraskande ov\u00e4ntade v\u00e4ndningar i handlingen.<\/p>\n<p>Intressant \u00e4r att i rollen som den tyske officeraren J\u00fcnger se Nikolai Kinski som \u00e4r son till den stora tyske sk\u00e5despelaren Klaus Kinski.<\/p>\n<p>En gripande, k\u00e4nsloladdad ber\u00e4ttelse om moral, k\u00e4rlek och att vara \u00e4rlig mot sig sj\u00e4lv.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/ynh8hXoLza8\" title=\"YouTube video player\" frameborder=\"0\" allow=\"accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share\" allowfullscreen=\"\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Farv\u00e4l herr Haffman Betyg 4 Svensk biopremi\u00e5r 27 januari 2023 Regi Fred Cavay\u00e9 I rollerna Daniel Auteuil, Gilles Lellouche I det nazi-ockuperade Paris m\u00e5ste en judisk juvelerare, Herr Hoffmann, leva i k\u00e4llaren till sin butik. Det \u00e4r starkt ber\u00e4ttat och s\u00e5 konkret att jag f\u00e5r kalla k\u00e5rar av r\u00e4dsla n\u00e4r Herr Haffmann genom det lilla [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-162464","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162464","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=162464"}],"version-history":[{"count":28,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162464\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":162509,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162464\/revisions\/162509"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=162464"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=162464"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=162464"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}