![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/unnamed-6.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Son
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 20 januari 2023
\nRegi Florian Zeller<\/p>\n
Med The Father skapade Florian Zeller ett storartat kammarspel som skiftade mellan att vara pl\u00e5gsamt n\u00e4rg\u00e5nget och nervpirrande ot\u00e4ckt. Valet att st\u00f6pa filmen som n\u00e5got av psykologisk thriller visade sig ocks\u00e5 vara ett genidrag. Detta skapade en oerh\u00f6rd sp\u00e4nning som gjorde det om\u00f6jligt f\u00f6r publiken att ens andas. Superlativen och hyllningarna gentemot The Father kan egentligen p\u00e5g\u00e5 i evigheter. F\u00f6rhoppningarna om ytterligare ett storverk var d\u00e4rmed inte obefogade n\u00e4r Zeller \u00e5terv\u00e4nder till biograferna. Tyv\u00e4rr \u00e4r The Son inte bara s\u00e4mre \u00e4n The Father utan ett rent fiasko som l\u00e4mnar tittaren chockerad och f\u00f6rstummad av helt fel anledningar.<\/p>\n
F\u00f6ljande m\u00f6nster b\u00f6rjar bli ot\u00e4ckt \u00e5terkommande och borde n\u00e4stan unders\u00f6kas med vetenskapliga metoder. Regiss\u00f6rer – framf\u00f6rallt med ursprung i Europa, som \u00e5stadkommer tidiga stord\u00e5d och som sedan sedan faller fritt ned i en r\u00e4nnsten av mediokra och menl\u00f6sa projekt. Florian Henckel von Donnersmarck briljerade med De Andras Liv och tog sedan k\u00e5l p\u00e5 sin framtid med kalkonen The Tourist, en film som h\u00f6ll Donnersmarck borta ifr\u00e5n filmskapande i \u00e5tta \u00e5r. Hans landsman Oliver Hirschbiegel som gjorde succ\u00e9 med Underg\u00e5ngen: Hitler och Tredje Rikets Fall, f\u00f6ljde en snarlik bana med en rad filmer som knappt g\u00e5r att titta p\u00e5 utan att drabbas av allvarlig migr\u00e4n.<\/p>\n
Vad detta syndrom beror p\u00e5 \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga, men nu har \u00e4ven Florian Zeller intagit sin plats i samma tragiska fallgrop. P\u00e5 pappret borde The Son vara en spirituell uppf\u00f6ljare till The Father. Fr\u00e5n att ha fokuserat p\u00e5 relationen mellan f\u00e4der och d\u00f6ttrar \u00e4ndras nu fokuset till f\u00f6rh\u00e5llandet mellan f\u00e4der och s\u00f6ner. Men d\u00e4r den brokiga relationen mellan Oliva Colman och Anthony Hopkins k\u00e4ndes lika o\u00e4ndlig och outt\u00f6mlig som universum sj\u00e4lvt, \u00e4r familjetematiken i The Son f\u00f6rol\u00e4mpande simpel. Att st\u00e4ndigt j\u00e4mf\u00f6ra med ett tidigare projekt kan tyckas vara b\u00e5de tr\u00e5ngsynt och bak\u00e5tstr\u00e4vande, men i fallet med Zeller \u00e4r det om\u00f6jligt att l\u00e5ta bli d\u00e5 han mycket tydligt lutar sig p\u00e5 framg\u00e5ngarna fr\u00e5n f\u00f6rr. Kontrasten mellan de tv\u00e5 projekten blir d\u00e4rf\u00f6r \u00e4n mer h\u00e4pnadsv\u00e4ckande.<\/p>\n
Framf\u00f6rallt lyser bristen p\u00e5 n\u00e5gon som helst precision eller \u00f6vertygelse igenom. D\u00e4r Hopkins och Colman trollband biopubliken med de allra enklaste medel verkar Zeller nu tro att volym och \u00f6verdrivna gester \u00e4r det enda s\u00e4ttet att tangera den tidigare bragden. Detta leder till en rad sekvenser som k\u00e4nns emotionellt tond\u00f6va. Samtliga karakt\u00e4rer \u00e4r emotionella vrak som drabbas av gr\u00e5tattacker vid minsta vindpust. Snart blir det s\u00e5 utstuderat, anstr\u00e4ngt och cyniskt att det p\u00e5minner om en Hallmark-film, d\u00e4r rekvisitan best\u00e5r av hackad gull\u00f6k.<\/p>\n
Hela filmen definieras av att k\u00e4nnas fr\u00e5nst\u00f6tande grovhuggen. Om The Father var skulpterad med hj\u00e4lp av \u00f6mma och f\u00f6rsiktiga h\u00e4nder har The Son satts ihop med hj\u00e4lp av en trubbig motors\u00e5g. Interaktioner och konversationer \u00e4r stela och livl\u00f6sa, livsavg\u00f6rande val som borde vara lika tunga som bly \u00e4r l\u00e4tta som pudersn\u00f6. Zellers fina personregi \u00e4r ocks\u00e5 skadeskjuten, f\u00f6r trots en imponerande rollista \u00e4r sk\u00e5despelet fr\u00e5n samtliga inblandade – p\u00e5 sin h\u00f6jd, tamt och s\u00f6vande. Hur Hugh Jackman, Vanessa Kirby samt Laura Dern kan framst\u00e5 lika levande som skyltdockor strider mot naturens alla lagar, men Zeller har lyckats med konststycket att kapsejsa sin egna utm\u00e4rkta ensemble.<\/p>\n
\u00d6verlag verkar Zeller genuint oinspirerad. The Father besatt ett sylvasst fokus och en m\u00e5lmedvetenhet som tycktes vara orubblig. Denna sj\u00e4lvs\u00e4kerhet f\u00f6rvandlade varje v\u00e4ndning och avsl\u00f6jande till en sm\u00e4rre jordb\u00e4vning. The Son verkar inte ha en aning om sitt dramatiska syfte eller ber\u00e4ttelsens slutdestination. Flera sekvenser k\u00e4nns som rena skisser som improviserats ihop d\u00e5 inspelningen g\u00e5tt ig\u00e5ng, n\u00e5got som borde vara om\u00f6jligt d\u00e5 filmen – likt The Father, bygger p\u00e5 en pj\u00e4s skriven av Zeller. Detta slarv skapar \u00e5tskilliga stunder som s\u00e4nder kalla k\u00e5rar nedf\u00f6r ryggen d\u00e5 det f\u00f6rekommer ett \u00f6verfl\u00f6d av skandal\u00f6st sentimentala repliker och klyschor. Dessa inslag skulle kunna accepteras i en skolpj\u00e4s skriven av en os\u00e4ker ton\u00e5ring, inte en rutinerad film- och teaterregiss\u00f6r som Zeller. Ber\u00e4ttelsen stympas ocks\u00e5 genom att vara utan sp\u00e4nning eller passion, och som en sista present l\u00e4mnas vi med en final som exemplifierar begreppet f\u00f6ruts\u00e4gbarhet.<\/p>\n
Hela The Son \u00e4r som att se en v\u00e4rldsm\u00e4stare i l\u00f6pning falla platt innan startskottet ens avfyrats. Florian Zeller tycks vara lika entusiastisk inf\u00f6r projektet som det svenska folket inf\u00f6r sina senaste elr\u00e4kningar. En dag kanske vi kan f\u00e5 svar p\u00e5 hur saker och ting kunde g\u00e5 s\u00e5h\u00e4r fel, men just nu l\u00e4mnas vi med en besvikelse utan dess like.<\/p>\n