{"id":162207,"date":"2023-01-19T16:32:29","date_gmt":"2023-01-19T15:32:29","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162207"},"modified":"2023-01-19T16:40:58","modified_gmt":"2023-01-19T15:40:58","slug":"bokrecension-forinta-av-michel-houellebecq","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=162207","title":{"rendered":"Bokrecension: F\u00f6rinta av Michel Houellebecq &#8211; kanske hans mest ber\u00f6rande roman"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-162215\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/forinta.jpeg\" alt=\"\" width=\"200\" height=\"324\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/forinta.jpeg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/forinta-185x300.jpeg 185w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/p>\n<p><strong><a href=\"https:\/\/www.bokus.com\/bok\/9789100198800\/forinta\/\">F\u00f6rinta<\/a><\/strong><br \/>\nF\u00f6rfattare Michel Houellebecq<br \/>\nUtgivningsdatum <a href=\"https:\/\/www.adlibris.com\/se\/bok\/forinta-9789100198800\">2022-12-02<\/a><br \/>\nF\u00f6rlag <a href=\"https:\/\/www.albertbonniersforlag.se\/bocker\/291930\/forinta\/\">Albert Bonniers F\u00f6rlag<\/a><br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttare Sara Gordan<br \/>\nOriginaltitel An\u00e9antir<br \/>\nMedarbetare Ulmaja, Nina (form)<br \/>\nISBN 9789100198800<\/p>\n<p>En roman d\u00e4r Michel Houellebecq bryter mot hur han brukar skriva. Ist\u00e4llet f\u00f6r att peka p\u00e5 absurda f\u00f6reteelser i samh\u00e4llet skildrar han relationer mellan n\u00e5gra vuxna syskon och dyker ner i fr\u00e5gor kring att \u00e5ldras eller bli sv\u00e5rt sjuk, dessutom med en huvudkarakt\u00e4r som det \u00e4r m\u00f6jligt att tycka om, eller i varje fall inte tycka illa om. Hans sedvanliga cyniska betraktelse \u00e4r h\u00e4r utbytt mot en slags \u00f6msint skildring av m\u00e4nniskors f\u00f6rs\u00f6k att h\u00e5lla ihop trots allt.<\/p>\n<p>Handlingen startar i Paris \u00e5r 2027. Ett presidentval st\u00e5r f\u00f6r d\u00f6rren. Pl\u00f6tsligt dyker det upp en viral film f\u00f6rest\u00e4llande en skenavr\u00e4ttning av ministern och den m\u00f6jlige presidentkandidaten Bruno Juge. Men det \u00e4r en fejk. Bruno Juge \u00e4r inte utsatt f\u00f6r n\u00e5gon skenavr\u00e4ttning. Bruno Juges n\u00e4rmaste medarbetare Paul Raison f\u00e5r i uppdrag att h\u00e5lla kontakt med s\u00e4kerhetspolisen och dess utredning av fallet. Denna virtuella filmsnutt \u00e4r s\u00e5 v\u00e4lgjord att det inte verkar m\u00f6jligt att hitta dess skapare. Snart dyker det upp fler fejkade filmer p\u00e5 olika attentat, alla lika v\u00e4lgjort programmerade och om\u00f6jliga att sp\u00e5ra ursprung till.<\/p>\n<p>Den politiska f\u00f6ljden av den f\u00f6rsta filmsnutten blir att Bruno ers\u00e4tts som presidentkandidat av en tv-stj\u00e4rna som \u00e4r helt oerfaren av att arbeta politiskt. Den nuvarande presidenten beskrivs ironiskt och negativt och har likheter med den nuvarande presidenten Emmanuel Macron. De fejkade filmsnuttarna ers\u00e4tts dock snart av verkliga terrorattacker som filmas och sprids online. Ocks\u00e5 dessa om\u00f6jliga att sp\u00e5ra.<\/p>\n<p>Men attackerna och jakten p\u00e5 dem och politiken blir snart en kuliss till romanens huvudhandling. Pauls far drabbas av en stroke. Paul l\u00e4mnar d\u00e5 sitt arbete i den stora politikens centrum i Paris och beger sig till barndomshemmet i en liten by norr om Lyon.<\/p>\n<p>Stroken g\u00f6r att fadern f\u00f6rlorar b\u00e5de talf\u00f6rm\u00e5gan och det mesta av sin f\u00f6rm\u00e5ga att r\u00f6ra sig. Paul och hans syskon \u00e5terf\u00f6renas f\u00f6r att finnas d\u00e4r f\u00f6r fadern tillsammans med faderns nya sambo. Fadern placeras f\u00f6rst p\u00e5 ett v\u00e5rdhem som \u00e4r ganska bra och d\u00e4r faderns sambo f\u00e5r vara delaktig i hans sk\u00f6tsel, men efter ett tag b\u00f6rjar sk\u00f6tarnas fackf\u00f6rening att kr\u00e4va att endast de f\u00e5r ta hand om honom. D\u00e4rmed blir sk\u00f6tseln riktigt d\u00e5lig, f\u00f6rst\u00e5s. H\u00e4r finns en tydlig kritik av samh\u00e4llets och institutionernas v\u00e5rd av sv\u00e5rt sjuka. Men huvudsp\u00e5ren i denna roman \u00e4r \u00e4nd\u00e5 m\u00e4nniskornas relationer.<\/p>\n<p>Michel Houellebecq \u00e4r en fantastisk f\u00f6rfattare. Han hittar metaforer som \u00e4r unika och tr\u00e4ffande, han har en fantasi och kreativitet i hur han ber\u00e4ttar och en kunskap som g\u00f6r att texten \u00e4r en ren njutning att l\u00e4sa. Han har upp existentiella fr\u00e5gor ur m\u00e5nga aspekter, bland annat i skildringen av Pauls syster som \u00e4r troende katolik till Pauls fru som till Wicca-r\u00f6relsen och Pauls m\u00e5nga funderingar kring liv och d\u00f6d och reinkarnation.<\/p>\n<p>Ber\u00e4ttelsen om terrorattackerna och Paul och hans syskon och far l\u00e4nkas samman. Pauls far har arbetat f\u00f6r s\u00e4kerhetstj\u00e4nsten och Paul hittar bland pappans mappar material som kan avsl\u00f6ja terroristernas n\u00e4sta steg. Men trots den imponerande kunskap Houellebecq har finns h\u00e4r en felaktighet i romanen. Bland faderns mappar som hj\u00e4lper s\u00e4kerhetstj\u00e4nsten finns en bild fr\u00e5n en bok av 1800-talsmagikern Eliphas L\u00e9vi. Experterna i boken drar paralleller mellan L\u00e9vi och satanister, vilket \u00e4r felaktigt. Eliphas L\u00e9vi \u00e4r av intresse f\u00f6r m\u00e5nga Tarottolkare idag som inte alls har n\u00e5got med satanism att g\u00f6ra.<\/p>\n<p>Jakten p\u00e5 terroristerna f\u00e5r dock inte n\u00e5gon st\u00f6rre plats i ber\u00e4ttelsen. Faderns mappar hj\u00e4lper s\u00e4kerhetspolisen men ber\u00e4ttelsen forts\u00e4tter att fokusera p\u00e5 Paul, hans fru och syskon och deras relationer. Syskonen har sinsemellan helt olika politiska int\u00e4llningar: systern och hennes man r\u00f6star p\u00e5 Le Pen medan Paul jobbar f\u00f6r Macron-liknande mittenpolitik. Men syskonk\u00e4rlek och n\u00e4ra relationer \u00e4r viktigare n\u00e4r livet m\u00f6ter de stora utmaningarna kring liv och d\u00f6d, tycks Michel Houellebecq s\u00e4ga. Jag har en liten fundering. Michel Houellebecq beskriver bara kvinnor som v\u00e5rdar sv\u00e5rt sjuka m\u00e4n men inga m\u00e4n som v\u00e5rdar kvinnor. Och v\u00e5rden blir mer k\u00e4rleksfull n\u00e4r den sker i hemmen och inte i institutioner.<\/p>\n<p>En ber\u00f6rande liten sidober\u00e4ttelse \u00e4r skildringen av Pauls syster som f\u00f6r att f\u00e5 inkomster n\u00e4r hennes man \u00e4r arbetsl\u00f6s tar uppdrag att laga mat i hemmet f\u00f6r rika personer som har g\u00e4ster p\u00e5 bes\u00f6k. Hur f\u00f6raktfullt och nedl\u00e5tande hon behandlas av \u00f6verklassen \u00e4r en skicklig skildring av klassklyftor.<\/p>\n<p>Kanske \u00e4r detta den mest ber\u00f6rande av Michel Houellebecqs romaner n\u00e4r han l\u00e4gger undan en del av sin cynism och mejslar fram trov\u00e4rdiga m\u00e4nniskor som g\u00e5r att tro p\u00e5 och identifiera sig med.<\/p>\n<figure id=\"attachment_162321\" aria-describedby=\"caption-attachment-162321\" style=\"width: 280px\" class=\"wp-caption alignright\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-162321\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/michelh.jpg\" alt=\"\" width=\"280\" height=\"394\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/michelh.jpg 280w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/michelh-213x300.jpg 213w\" sizes=\"auto, (max-width: 280px) 100vw, 280px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-162321\" class=\"wp-caption-text\">Foto: Philippe Matsas \/ Flammario<\/figcaption><\/figure>\n<p>Bakgrundsfakta fr\u00e5n f\u00f6rlaget:<br \/>\nMichel Houellebecq (f\u00f6dd 1958) \u00e4r en av Frankrikes mest omsusade f\u00f6rfattare, st\u00e4ndigt upphov till skandalrykten och k\u00e4nslostormar. N\u00e4r hans tredje roman, Plattform, utkom i Frankrike h\u00f6sten 2001 blev debatten om m\u00f6jligt \u00e4nnu hetsigare \u00e4n den kring Elementarpartiklarna. Inf\u00f6r utgivningen av Refug bytte han f\u00f6rlag mot en rekordstor \u00f6verg\u00e5ngssumma p\u00e5 1,3 miljoner euro. Kartan och landskapet (p\u00e5 svenska 2011) bel\u00f6nades med Goncourtpriset 2010. Den fiktiva dokument\u00e4rfilmen Kidnappningen av Michel Houellebecq, i regi av Guillaume Nicloux, hade premi\u00e4r 2014.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>F\u00f6rinta F\u00f6rfattare Michel Houellebecq Utgivningsdatum 2022-12-02 F\u00f6rlag Albert Bonniers F\u00f6rlag \u00d6vers\u00e4ttare Sara Gordan Originaltitel An\u00e9antir Medarbetare Ulmaja, Nina (form) ISBN 9789100198800 En roman d\u00e4r Michel Houellebecq bryter mot hur han brukar skriva. Ist\u00e4llet f\u00f6r att peka p\u00e5 absurda f\u00f6reteelser i samh\u00e4llet skildrar han relationer mellan n\u00e5gra vuxna syskon och dyker ner i fr\u00e5gor kring att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16,13624],"tags":[788,13562,14509],"class_list":{"0":"post-162207","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"category-toppnytt","10":"tag-bokrecension-2","11":"tag-litteraturkritik","12":"tag-michel-houellbecq","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162207","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=162207"}],"version-history":[{"count":73,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162207\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":162385,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/162207\/revisions\/162385"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=162207"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=162207"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=162207"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}