![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/image002-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
M3gan
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 januari 2023
\nRegi Gerard Johnstone<\/p>\n
Jason Blum och hans produktionsbolag Blumhouse har sedan Paranormal Activity varit lite av ett unikt fall i filmindustrin. Med m\u00e5ttlig budget har studion skapat filmer som m\u00e5nga g\u00e5nger gett tiofaldig utdelning. M3gan \u00e4r ytterligare ett steg i denna n\u00e4rmast osannolika f\u00f6rm\u00e5ga att med sm\u00e5 medel skapa ekonomiska framg\u00e5ngar. \u00c4ven om James Camerons Avatar-uppf\u00f6ljare forts\u00e4tter att dominera har M3gan smugit upp bakom kolossen och presterade ov\u00e4ntat v\u00e4l d\u00e5 den hade premi\u00e4r i USA, n\u00e5got som f\u00f6rtydligar hur Blumhouse g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng hittar tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt att attrahera biopubliken.<\/p>\n
Men \u00e4ven om det finansiella trolleriknepet forts\u00e4tter att imponera kan detsamma inte s\u00e4gas om M3gan och dess ber\u00e4ttelse. Efter cirka tio minuter \u00e4r det lika tydligt att filmen \u00e4r \u00f6verfylld med klyschor och schabloner som en vattenp\u00f6l \u00e4r v\u00e5t. Inte ens en blodhund skulle kunna sniffa sig fram till n\u00e5gon form av originalitet under filmens dryga 90 minuter. \u00d6verhuvudtaget \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r Blumhouse valt att producera en film med en s\u00e5 pass uttjatad premiss som m\u00f6rdarrobotar, framf\u00f6rallt d\u00e5 studion v\u00e5gat sig p\u00e5 mer v\u00e5gade koncept, i synnerhet med storsucc\u00e9n Get Out.<\/p>\n
Men det finns ett par stunder d\u00e5 M3gan i n\u00e5gon m\u00e5n kompenserar p\u00e5 sin brist p\u00e5 originalitet, detta genom en ov\u00e4ntat tr\u00e4ffs\u00e4ker samh\u00e4llskritik g\u00e4llande v\u00e5rt alltmer oh\u00e4lsosamma f\u00f6rh\u00e5llande till teknologi. Det g\u00f6rs ocks\u00e5 en rad ironiska utfall mot konsumtionssamh\u00e4llet. Den mest imponerande sektionen \u00e4r utan tvekan en iscensatt reklamfilm som trots sin absurditet k\u00e4nns skr\u00e4mmande autentisk och tr\u00e4ffs\u00e4ker. I stunder som dessa kan den j\u00e4mngr\u00e5 premissen urs\u00e4ktas. Det inger hopp om vi kanske kan f\u00e5 uppleva en b\u00e5de intellektuell och skarpsinnig film. Men det h\u00e4r visar sig vara en rent tempor\u00e4r illusion.<\/p>\n
Utan att ha full insikt i filmens anatomi \u00e4r det uppenbart att Jason Blum brottats med sin medproducent James Wan, som f\u00f6rutom framg\u00e5ngarna med The Conjuring-serien, har utsatt biopubliken f\u00f6r oanst\u00e4ndigt usla filmer som Aquaman och Malignant de senaste \u00e5ren. De mentalt stimulerande inslagen f\u00e5r snart ge plats f\u00f6r Wan och hans fantasil\u00f6sa filmskapande. Filmens regiss\u00f6r Gerard Johnstone \u00e4r inte heller rutinerad nog f\u00f6r att tillf\u00f6ra n\u00e5gon personlig vinkel. Ist\u00e4llet lutar han sig mot Wans registil, med allt vad det inneb\u00e4r av tr\u00f6ttsam skr\u00e4ck och forcerade klimax.<\/p>\n
D\u00e5 Wans mentalitet f\u00e5r kontroll \u00f6ver filmen \u00e4r det slut med den underh\u00e5llande satiren och dess tydliga gliringar till m\u00e4nniskans teknikberoende. Efter den f\u00f6ruts\u00e4gbara – men hoppfulla intrigen, f\u00f6ljer ett l\u00f6pande band med uttjatade och fantasil\u00f6sa skr\u00e4ckinslag. D\u00e4r inledningen intresserar med sin satir blir filmens andra halva en fysisk kamp vad g\u00e4ller att h\u00e5lla \u00f6gonen \u00f6ppna. Det \u00e4r ocks\u00e5 rent of\u00f6rst\u00e5eligt varf\u00f6r Johnstone v\u00e4ljer att regissera filmen som ett sammanbitet kammardrama. En film som M3gan hade m\u00e5tt bra av stora doser sj\u00e4lvdistans och humor, men inte ens i sina mest l\u00f6jev\u00e4ckande stunder visar Johnstone p\u00e5 n\u00e5gon som helst vilja att dra p\u00e5 smilbanden. Och d\u00e5 klyschorna haglar \u00f6ver publiken som ett novemberregn blir det om\u00f6jligt att inte sucka djupt.<\/p>\n
\u00c4n v\u00e4rre blir d\u00e5 det filmen f\u00f6rs\u00f6ker skapa ett k\u00e4nslom\u00e4ssigt djupt genom en forcerad relation mellan filmens tv\u00e5 huvudpersoner. H\u00e4r erbjuds rent skrattretande repliker som \u00e4r fullkomligt infantila och avsev\u00e4rt mer h\u00e5rresande \u00e4n n\u00e5gra av filmens skr\u00e4ckinslag. \u00c4ven om flera relationer \u00e4r avsedda att vara frostiga \u00e4r personregin s\u00e5 obefintlig att samtliga m\u00e4nskliga karakt\u00e4rer framst\u00e5r mer artificiella \u00e4n den titul\u00e4ra robotdockan.<\/p>\n
Manusf\u00f6rfattaren Gary Whitta, som assisterade med manuskriptet till Rogue One: A Star Wars Story, menade i en podcast att produktioner med en mindre budget har m\u00f6jlighet att ta st\u00f6rre risker i och med de l\u00e4gre ekonomiska insatserna. Men denna teori sl\u00e5s s\u00f6nder och samman av M3gan. Ist\u00e4llet f\u00f6r att vara en vass skr\u00e4cksatir retirerar filmen och s\u00f6ker sig till l\u00e4gsta gemensamma n\u00e4mnare. Man kan bara skaka p\u00e5 huvudet d\u00e5 potentialen till n\u00e5got riktigt vasst har blivit fullkomligt spolierad.<\/p>\n