{"id":161790,"date":"2023-01-05T18:03:06","date_gmt":"2023-01-05T17:03:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=161790"},"modified":"2023-01-05T22:20:24","modified_gmt":"2023-01-05T21:20:24","slug":"ystad-winter-piano-fest-2022-dag-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=161790","title":{"rendered":"Ystad Winter Piano Fest 2022 dag 2"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Magnus Lindgren – Jan Lundgren – John Beasley foto Anna Rylander
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Andra upplagan av Ystad Winter Piano Fest<\/p>\n\n\n\n

28-29\/12 2022<\/p>\n\n\n\n

Ystad Saltsj\u00f6bad<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6r: F\u00f6reningen Ystad Jazz i samarbete med Ystad Saltsj\u00f6bad<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst p\u00e5 scen under andra dagen \u00e4r Anna Gr\u00e9ta trio vars f\u00f6rehavanden jag har viss f\u00f6rkunskap om. H\u00f6rt isl\u00e4ndska Anna Gr\u00e9ta Sigurdard\u00f3ttir – bor i Stockholm sedan tiden vid KMH – ett antal g\u00e5nger live och fick dessutom n\u00f6jet att recensera hennes debut Nightjar In The Northern Sky (ACT 2021) <\/em>i tidskriften JAZZ (Orkesterjournalen). Hon har \u00f6vertygat b\u00e5de i sm\u00e5grupper och i n\u00e5gra av landets skarpaste storband.<\/p>\n\n\n\n

Albumet markerar starten p\u00e5 ett sj\u00e4lvp\u00e5taget uppdrag som singer songwriter, d\u00e4r pianisten sjunger sina egenkomponerade s\u00e5nger p\u00e5 engelska. F\u00f6r att ringa in hur uts\u00f6kt det l\u00e5ter kan r\u00f6sten beskrivas som en symbios av Norah Jones och Sophie Zelmani. Svalt passionerad med andra ord. Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r artisten sjunga live. Cd:n \u00e4r inspelad p\u00e5 Island med isl\u00e4ndska musiker (en av dem hennes pappa, ber\u00f6md saxofonist och pedagog) f\u00f6r att f\u00e5 fram \u00f6ns karga natur, vilket producenten lyckats utomordentligt v\u00e4l med. Trion Anna Gr\u00e9ta tagit med sig till festivalen best\u00e5r av flitigt anlitade Konrad Agnas p\u00e5 trummor och Johan Tengholm (medverkar p\u00e5 ett sp\u00e5r p\u00e5 skivan) p\u00e5 kontrabas. Tre heta jazznamn ur samma unga generation som etablerat sig senaste 5-10 \u00e5ren. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stockholmsbaserade isl\u00e4ndskan som tidigare tilldelats Monica Zetterlund -stipendium (i kategorin nykomlingar), fick i samband med konserten ta emot Ystad Jazz Piano Award, vars syfte \u00e4r att fr\u00e4mja en beg\u00e5vad yngre pianist. Prisceremonin f\u00f6reg\u00e5r spelningen och Jan Lundgren agerar utdelare. I \u00f6ppningsl\u00e5ten h\u00f6rs passande nog ypperligt, reflekterande spel \u00f6ver klaviaturen. Kompet \u00e4r delikat sparsmakat, omg\u00e4rdar ber\u00f6rande mollklanger. Sugs in i f\u00f6rsynt beatbaserade melodier, att beteckna som ljuvligt poetisk pop snarare \u00e4n jazz, \u00e4ven om det jazziga stundom tr\u00e4nger igenom. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Patrik Sandberg (JAZZ\/OJ) <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Anna Gr\u00e9ta talar kortfattat om vad som levereras. Vi h\u00f6r i tur och ordning till att b\u00f6rja med Mountain, Nowhere <\/em>(ny l\u00e5t om skogsmystik), titell\u00e5ten som anspelar p\u00e5 intresset f\u00f6r ornitologi vars sk\u00f6ra vemod sveper oss med i musiken. En av mina inhemska favorittrumslagare alla kategorier, det vill s\u00e4ga Konrad Agnas, beter sig subtilare \u00e4n n\u00e5gonsin. Efter\u00e5t ber\u00e4ttas f\u00f6r mig att s\u00e5ngerna med drag av visa medf\u00f6rt stimulerande omst\u00e4llning. Sleepless <\/em>inneh\u00e5ller ett snyggt, sm\u00e5dramatiskt pianointro. D\u00e4refter \u00e4ndras skepnad. Tengholm och Agnas tillverkar ett rullande angen\u00e4mt groove. Tilltalande interaktion uppst\u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Flera nya l\u00e5tar ”luftas”. Body Remembers <\/em>till\u00e4gnas de kvinnor p\u00e5 Gr\u00f6nland vilka p\u00e5 70-talet utsattes f\u00f6r \u00f6vergrepp organiserat av danska staten. Johan Tengholms tassande basintro leder tanken till klagos\u00e5ng. L\u00e5ten utvecklas genom raffinerad struktur i medium-tempo med str\u00e5lande feature fr\u00e5n pianisten. I f\u00f6rsta hand \u00e4r hon en lyriker som s\u00e4llan tar till de stora gesterna, vilket inte hindrar att sv\u00e4ngiga tong\u00e5ngar kan \u00e5stadkommas. N\u00e5got jag kom att uttrycka beundran inf\u00f6r var det faktum att rytmsektion inte beh\u00f6vde noter. <\/p>\n\n\n\n

Vad fanns mer p\u00e5 l\u00e5tlistan? Jo, udda balladtakter tangerande mjuk r & b-formel som d\u00f6ps till Catching Shadows<\/em>, bitterljuva What Are You Doing New Years Eve <\/em>fr\u00e5n 1947 som g\u00f6r att koppling till sofistikerade Diana Krall k\u00e4nns relevant, splitter nya Staying With The Love<\/em>, jull\u00e5t av Irving Berlin samt r\u00f6rande avslutning solo, i l\u00e5t jag tror f\u00e5tt titeln Count Your Blessings. <\/em>Uppfriskande att m\u00f6nstret n\u00e5gra g\u00e5nger bryts. Kan handla om pregnant basg\u00e5ng i sticket, ov\u00e4ntat kvicka l\u00f6pningar eller \u00f6kad energitillf\u00f6rsel fr\u00e5n Agnas. I de i olika utstr\u00e4ckning softa kompositionerna, genomg\u00e5ende med poetiskt utformade texter, blir det tydligt vilken exceptionell talang Anna Gr\u00e9ta besitter. Hon \u00e4r paradoxalt nog en sj\u00e4lvst\u00e4ndig eklektiker, lysande p\u00e5 att er\u00f6vra en publiks hj\u00e4rtan. Extranumret var s\u00e5 naket att and\u00e4ktig st\u00e4mning uppstod, v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta appl\u00e5der h\u00f6lls inne ett par sekunder. Magiskt \u00f6gonblick! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Bobo Stenson trio tvingades st\u00e4lla in. Ersattes med kort varsel med den \u00e4ran av CARSTEN DAHL TRIO, som inte hade haft gig i Sverige p\u00e5 sjutton \u00e5r. Sammansvetsade triumviratet best\u00e5r av trions sm\u00e5tt excentriske ledare vid flygeln, Lennart Ginman (h\u00f6rt med bland andra Sinne Eeg) p\u00e5 kontrabas och bakom trumsetet sitter Frands Rifbjerg. Vi f\u00e5r veta att pianistens gamla trio blixtinkallats f\u00f6r tj\u00e4nstg\u00f6ring. Om efternamnet p\u00e5 batteristen verkar bekant, beror det p\u00e5 att han \u00e4r son till en ber\u00f6md f\u00f6rl\u00e4ggare och f\u00f6rfattare (Klaus), som jag l\u00e4st n\u00e5gra romaner av. Sedan sent 90-tal har Carsten Dahl trio sl\u00e4ppt minst \u00e5tta plattor. Kan inte erinra mig ha sett musikerna fr\u00e5n danska huvudstaden f\u00f6rut. <\/p>\n\n\n\n

Lekfullt innovativ approach understryker att man vet exakt var man har varandra, att man vill ha roligt tillsammans. Kompet reagerar rutinerat p\u00e5 Dahls infall, hans originella l\u00f6pningar. Redan i f\u00f6rsta l\u00e5ten ges utrymme f\u00f6r ett solo fr\u00e5n Ginman. Och i andra l\u00e5ten f\u00e5r Rifbjerg feeling. Enligt ytterst ansvarige p\u00e5 scen \u00e4gnar sig m\u00e4nnen \u00e5t 100% improvisation. De existerar i samf\u00f6rst\u00e5nd i en fri dimension, p\u00e5st\u00e5 inte ha en aning om vart ingivelser fr\u00e5n anf\u00f6raren leder dem. Musicerandet genomstr\u00f6mmas av ober\u00e4knelighet j\u00e4mte inb\u00f6rdes koncentrerat lyssnande. Extremt h\u00f6g grad av n\u00e4rvaro uppr\u00e4ttas, s\u00e4rskilt Dahl lever sig in i tonerna efter ett speciellt r\u00f6relseschema.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Konserten pr\u00e4glas av boppigt pulserande, avigt kr\u00e4ngande melodier som \u00e4nd\u00e5 h\u00e5ller ihop. Vilka referenser poppar upp hos mig? Vill n\u00e4mna Paul Bley, Monk och Bill Evans. Danskarnas entusiasm yttrar sig som en slags expansiv r\u00f6rlighet genomsyrad av avancerade rytmiska figurer. Fj\u00e4rde l\u00e5ten l\u00e4t som en v\u00e4lk\u00e4nd ”d\u00e4nga”. Over The Rainbow <\/em>eller motsvarande. Meddelas att de spelar vad de f\u00e5r lust till ur amerikanska s\u00e5ngboken, exakt vad avsl\u00f6jas inte. Inslagen av kontraster trollbinder. Vispar och fj\u00e4derl\u00e4tt anslag kan \u00f6verg\u00e5 i sprudlande attacker. H\u00e4r och var l\u00e4ggs fr\u00e4cka bluesfraser in. T\u00e4mligen s\u00e4ker p\u00e5 att Take The A-Train <\/em>framf\u00f6rs och i den vevan bl\u00e4ndar Rifbjerg oss med ett metodiskt fyrverkeri.<\/p>\n\n\n\n

Trion gl\u00e4nser med diverse utvikningar i My Funny Valentine, <\/em>den ink\u00e4nnande tolkningen \u00e4r helt enkelt superb. Otrolige stabile Lennart Ginman f\u00f6rekommer s\u00e4llan i mina anteckningar, g\u00f6r \u00e4nd\u00e5 allt r\u00e4tt, praktiserar walking bass i minst en sekvens. Bidrar ocks\u00e5 till sugande groove p\u00e5 slutet n\u00e4r Frands Rifbjerg sitter i f\u00f6rars\u00e4tet. Vad som f\u00f6rmedlas \u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng tillg\u00e4ngligt och intrikat, en kvalitetsmark\u00f6r i sig. Extranumret dedikerades till Dahls fru som var p\u00e5 plats. F\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let valdes en lyrisk, h\u00f6gtidligt anstruken p\u00e4rla. Praktfullt spelande pianist sade sig besv\u00e4ras lite av en skada i ena handleden, n\u00e5got publiken inte m\u00e4rkte av. Konserten blev n\u00e5got kortare \u00e4n \u00f6vriga utan att det bekom n\u00e5gon. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Duon JOHN BEASLEY & MAGNUS LINDGREN avslutar p\u00e5 kv\u00e4llen pianofesten. Multiinstrumentalisten fr\u00e5n V\u00e4ster\u00e5s b\u00f6r betraktas som ett geni, ett ytterst produktiv s\u00e5dan.. Kvitton p\u00e5 vad han \u00e5stadkommit under 2000-talet \u00e4r exempelvis inval till Musikaliska Akademien, engagemang i ledande europeiska orkestrar, kunglig medalj j\u00e4mte en rad priser. Han \u00e4r en av ledare f\u00f6r Blue House Jazz Orchestra, framtr\u00e4tt p\u00e5 Nobelprisceremonin, g\u00e4stat ungdoms- och amat\u00f6rorkestrar och stod f\u00f6r formidabla arr n\u00e4r Gregory Porter gjorde succ\u00e9 med BBB i min n\u00e4rvaro. \u00c4ger signerat ex av Batucada Jazz.<\/em><\/p>\n\n\n\n

I Texas uppv\u00e4xte fjorton \u00e5r \u00e4ldre pianisten, arrang\u00f6ren och producenten tillh\u00f6r kategorin framg\u00e5ngsrika musiker jag fram tills nyligen inte haft st\u00f6rre k\u00e4nnedom om. Pinsamt erk\u00e4nnande, inte minst f\u00f6r att jag f\u00f6r drygt trettio \u00e5r sedan s\u00e5g honom i Miles Davis liveband i Holland. Detta bekr\u00e4ftades av John Beasley i samtal med mig efter spelning p\u00e5 intima Unity i G\u00f6teborg i h\u00f6stas. Ur meritlistan kan framh\u00e5llas komposit\u00f6r\/ producent f\u00f6r \u00e5tskilliga teve-shower, turnerat med Sergio Mendes och Freddie Hubbard, Grammy plus flera nomineringar, ledare f\u00f6r firandet av Internationella Jazzdagen, samarbeten med Dianne Reeves, Steely Dan, Chaka Khan, Christian McBride med flera. Dessutom v\u00e4rt att notera att Beasley \u00e4r hj\u00e4rnan bakom ett projekt i tre volymer kallat MONK\u00e9stra, <\/em>kan intyga att inte minst vol.2 bjuder p\u00e5 h\u00e4rligt avigt sv\u00e4ng med visst tuggmotst\u00e5nd i modern tappning.<\/p>\n\n\n\n

Duon tr\u00e4ffades p\u00e5 festival I Asien vilket bland annat resulterat i albumet Bird Live <\/em>(2021) med SWR Big Band, baserat i Stuttgart d\u00e4r Lindgren f\u00f6r n\u00e4rvarande \u00e4r artist in residence. Skivan har erh\u00e5llit tre Grammy-nomineringar. Inspelningen blev klar alldeles innan pandemin br\u00f6t ut. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

M\u00e4nnen som upptr\u00e4der i svart har best\u00e4mt sig f\u00f6r att kommunicera med publiken ocks\u00e5 verbalt. Sympatiskt att ge oss bakgrund. Medan Beasley sitter vid flygeln roterar Lindgren p\u00e5 scen med sina tre bl\u00e5sinstrument: tv\u00e4rfl\u00f6jt, tenorsaxofon samt klarinett. I inledningen h\u00e4mtad fr\u00e5n African Suite <\/em>(Duke Ellington) sker tv\u00e4ra kast vilka utg\u00e5r fr\u00e5n fl\u00f6jtens skira sound. Beasley h\u00e5ller m\u00e4sterligt samman den knixiga melodin. Infallsrik upptakt f\u00f6ljs upp med Confirmation <\/em>(C. Parker). Instrumenten fl\u00e4tas samman maximalt intuitivt och dito virtuost. Vi f\u00e5r veta att duon skrivit arren gemensamt. <\/p>\n\n\n\n

Efter ett l\u00e4ngre mellansnack framf\u00f6rs All The Things You Are <\/em>i en fr\u00e4scht annorlunda version med feature tenorsax. Beasley st\u00e5r f\u00f6r formidabla till\u00e4gg i en egen avdelning. Ov\u00e4ntat att denna smeksamma standardmelodi efter ett tag \u00f6msar skinn, f\u00f6rvandlas till spr\u00e4cklig tendens. Musikerna vill mer \u00e4n att behaga, har uppenbart tagit beslut om att delvis fj\u00e4rma sig fr\u00e5n mainstreamf\u00e5ran. Intrikata Beautiful <\/em>till\u00e4gnas Wayne Shorter, som b\u00e5da haft f\u00f6rm\u00e5nen att sammanstr\u00e5la med. Vad dessa musiker med spetskompetens framst\u00e4ller \u00e4r ofta ganska komplext, laddat med friktion. Blev mycket diskant, varf\u00f6r jag ibland kunde sakna en basist. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan recenserade jag i entusiastiska ordalag Lindgren live vid ett par tillf\u00e4llen d\u00e5 fl\u00f6jtprojektet Stockholm Underground<\/em> lanserades. Och han som givits epitetet ”Europas b\u00e4sta jazzfl\u00f6jtist” bjuder p\u00e5 egen fl\u00f6jtsektion med infogade loopar. Ett magiskt moment! Beasley replikerar med sin soloavdelning. Inser d\u00e5 vilken kapacitet pianisten har, den fullfj\u00e4drade musikern blir en ny favorit. Weather Report anno 1985 kom med p\u00e5 ett h\u00f6rn, (faller sig naturligt efter att Beasley i h\u00f6stas turnerade med Bohusl\u00e4n Big Band i ett program med musik av ikoniska fusiongruppen). Face On The Barroom Floor (W. Shorter) <\/em>akustiskt p\u00e5 piano och sax kan l\u00e4mpligen representera konsertens kr\u00e5ngligaste inslag. De elastiskt utt\u00e4njda tonerna blir mer introverta, skrynkligare \u00e4n jag f\u00f6rest\u00e4llt mig.<\/p>\n\n\n\n

I en slags eggande vals f\u00f6rs vi tillbaka till ren njutning, b\u00f6ljande bebop. Rafflande melodiska linjer premieras i latininfluerad l\u00e5t. Prisade amerikanen ackompanjerar sin genialiske v\u00e4n som nu spelar klarinett i ett stycke musik fr\u00e5n ett av hans album. Minnesv\u00e4rd, fantastiskt potent avslutning genom att Jan Lundgren utsattes f\u00f6r en kupp. De samspelta paret blev b\u00f6nh\u00f6rda n\u00e4r festivalens konstn\u00e4rlige ledare lirade fyrh\u00e4ndigt med baskerf\u00f6rsedde stj\u00e4rnan. De bytte till och med plats ett par g\u00e5nger. Om mina \u00f6ron uppfattade r\u00e4tt spreds i salen temat ur folkvisan Auld Lang Syne<\/em>, varvades i en kavalkad inneh\u00e5llande bluesiga fragment, Take Five <\/em>och dylikt. I detta jam- betonade potpurri d\u00e4r saxofonen svarade snyggt p\u00e5 samtliga infall stortrivdes s\u00e5v\u00e4l publik som ut\u00f6vare. En v\u00e4rdig och i h\u00f6gsta grad underh\u00e5llande final! Bortsett fr\u00e5n lite problem under en konsert var ljudkvalit\u00e9n prima. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Andra upplagan av Ystad Winter Piano Fest 28-29\/12 2022 Ystad Saltsj\u00f6bad Arrang\u00f6r: F\u00f6reningen Ystad Jazz i samarbete med Ystad Saltsj\u00f6bad F\u00f6rst p\u00e5 scen under andra dagen \u00e4r Anna Gr\u00e9ta trio vars f\u00f6rehavanden jag har viss f\u00f6rkunskap om. H\u00f6rt isl\u00e4ndska Anna Gr\u00e9ta Sigurdard\u00f3ttir – bor i Stockholm sedan tiden vid KMH – ett antal g\u00e5nger live […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-161790","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/161790","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=161790"}],"version-history":[{"count":25,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/161790\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":161884,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/161790\/revisions\/161884"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=161790"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=161790"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=161790"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}