![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/01\/unnamed-15.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Brighton 4:e gatan
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 januari 2023
\nRegi Levan Koguashvili<\/p>\n
En vacker och s\u00e4llsynt ber\u00e4ttelse om en f\u00f6r\u00e4lders k\u00e4rlek till sitt barn, en stark skildring av vad en far kan g\u00f6ra f\u00f6r att skydda sitt vuxna barn. Det \u00e4r ocks\u00e5 en unik skildring av immigranters liv i Brighton Beach i Brooklyn, en stadsdel till stor del befolkad av rysktalande immigranter fr\u00e5n det forna Sovjetunionens alla h\u00f6rn. En helt unik film om m\u00e4nsklighet. En underbar film som kan visa sk\u00f6nheten i samh\u00f6righet och tron p\u00e5 att det finns n\u00e5got fint i varje m\u00e4nniska. En film om att inte ge upp hoppet om n\u00e5gon.<\/p>\n
Vi f\u00f6r f\u00f6lja en \u00e4ldre man, Kakhi, som varit brottningsm\u00e4stare. Kakhi l\u00e4mnar sin sjuka hustru och \u00e4lskade hund i Tbilisi i Georgien f\u00f6r att bes\u00f6ka sonen Soso i Brighton Beach i Brooklyn. Han har f\u00e5tt h\u00f6ra rykten fr\u00e5n andra georgier att sonens Soso inte studerar medicin, som var planerat utan ist\u00e4llet spelar upp alla pengar. N\u00e4r Kakhi kommer till New York st\u00e4lls han inf\u00f6r faktum. Sonen sliter h\u00e5rt som flyttkarl och kan inte forts\u00e4tta sina studier i medicin f\u00f6rr\u00e4n han f\u00e5r amerikanska medborgarskap, vilket kostar en hel del. Han m\u00e5ste gifta sig och betala f\u00f6r det. Och \u00e4nnu v\u00e4rre \u00e4r att han dragit p\u00e5 sig stora spelskulder hos en rysk gangster och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r hotad till livet. Khaki beslutar sig f\u00f6r att hj\u00e4lpa sin son ur knipan.<\/p>\n
Sonen bor p\u00e5 ett h\u00e4rb\u00e4rge d\u00e4r m\u00e5nga immigranter fr\u00e5n det forna Sovjet bor. De bor tr\u00e5ngt och de \u00e4r fattiga – men de har stora hj\u00e4rtan och st\u00e4ller upp f\u00f6r varandra n\u00e4r det beh\u00f6vs \u00e4ven om de tjafsar emellan\u00e5t. Det \u00e4r en v\u00e4ldigt vacker film om solidaritet mellan fattiga grupper.<\/p>\n
Jag tycker det k\u00e4nns som att majoriteten av v\u00e4rldens filmproduktion skildrar livet bland v\u00e4lbest\u00e4llda m\u00e4nniskor, ofta \u00f6vre medelklass. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 befriande med en film som denna, skildrar m\u00e4nniskor som m\u00e5ste k\u00e4mpa f\u00f6r att f\u00e5 livet att g\u00e5 ihop rent ekonomiskt. Och i en milj\u00f6 med rysktalande immigranter som f\u00f6r mig \u00e4r en grupp jag inte tr\u00e4ffar s\u00e5 ofta.<\/p>\n
Vid filmfestivalen i Tribeca 2021 bel\u00f6nades filmen Filmen tre priser – B\u00e4sta internationella film, B\u00e4sta manus och B\u00e4sta manliga sk\u00e5despelare – vid filmfestivalen i Tribeca 2021. Den fick ocks\u00e5 pris som b\u00e4sta film p\u00e5 Asian World Film Festival in Los Angeles. Filmen var \u00e4ven Georgiens bidrag till Oscarsnomineringarna 2022.<\/p>\n
Levan Koguashvili \u00e4r en intressant georgisk filmregiss\u00f6r som jag ser fram emot att se mer av. Hans hittills mest hyllade film \u00e4r Gogita’s New Life som kom 2016. Den handlar om en man som sl\u00e4pps ur f\u00e4ngelset och f\u00f6rs\u00f6ker leva ett normalt laglydigt liv. Ocks\u00e5 det en film som skildrar m\u00e4nniskor som m\u00e5ste jobba f\u00f6r att mat och bostad och annat att fungera. Levan Koguashvili har g\u00e5tt filmskola b\u00e5de i Moskva och i New York och han har jobbat som journalist p\u00e5 en oberoende tv-station i Georgien.<\/p>\n