![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/avatarthewayofwater.jpg\"){kind=avatar}
<\/p>\n<\/p>\n
Avatar: The Way of Water
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 14 December 2022
\nRegi James Cameron<\/p>\n
\u00c4ven om Avatar kan stoltsera med att vara den mest inkomstbringande filmen – icke justerat f\u00f6r inflation, har den aldrig lyckats g\u00f6ra samma djupa avtryck i popul\u00e4rkulturen som exempelvis Star Wars eller Star Trek. Avatar beskrivs av vissa som ett tempor\u00e4rt rus, en slags sommarromans som snabbt f\u00f6rsvann. D\u00e4r stora delar av 2009 och 2010 upptogs av James Camerons skapelse har den successivt tappat sin relevans under de g\u00e5ngna \u00e5ren.<\/p>\n
Det faktum att produktionstakten f\u00f6r uppf\u00f6ljaren har r\u00f6rt sig i samma tempo som en snigel nedk\u00f6rd i gyttja, har lagt en v\u00e5t filt \u00f6ver hela filmserien. Men skam den som ger sig, nu tretton \u00e5r senare har uppf\u00f6ljaren slutligen anl\u00e4nt. Efter denna l\u00e5nga v\u00e4ntan och James Camerons eviga hype, vars v\u00e4loljade munl\u00e4der lovat manna fr\u00e5n himmelen, borde slutresultatet vara omskakande, genialiskt och helt oemotst\u00e5ndligt. \u00c4ven en skeptiker som jag sj\u00e4lv hade hoppats att Cameron skulle lyckas \u00e5terskapa hysterin fr\u00e5n den f\u00f6rsta filmen. S\u00e5 \u00e4r tyv\u00e4rr inte fallet och estrad\u00f6ren Karl Gerhard summerar det hela v\u00e4ldigt v\u00e4l i Jazzgossen: \u2019\u2019kulturen har g\u00e5tt fram\u00e5t n\u00e4r vi nutidsm\u00e4nniskor har fest\u2019\u2019.<\/p>\n
Sedan den f\u00f6rsta trailern anl\u00e4nde har orosmolnen varit tydliga, i alla fall f\u00f6r egen r\u00e4kning. Efter tretton \u00e5r borde saker och ting ha f\u00f6r\u00e4ndrats, justerats och f\u00f6rb\u00e4ttrats, framf\u00f6rallt tekniskt. Men Way Of Water \u00e4r i m\u00e5nga avseende tekniskt identisk med sin f\u00f6reg\u00e5ngare. F\u00f6rvisso var Avatar revolutionerande vad g\u00e4llde att digitalisera sina sk\u00e5despelare, men det som var spjutspets-teknologi 2009 \u00e4r gammal sk\u00e5pmat idag. Med tanke p\u00e5 den absurda v\u00e4ntetiden \u00e4r det chockerande att konstatera att flera av specialeffekterna inte har f\u00f6r\u00e4ndrats n\u00e4mnv\u00e4rt. F\u00f6rutom b\u00e4ttre texturer och ljuss\u00e4ttning g\u00e5r det m\u00e5nga g\u00e5nger inte att se skillnad p\u00e5 Way Of Water och originalfilmen. D\u00e4rmed kan Cameron inte bl\u00e4nda publiken tekniskt utan m\u00e5ste ist\u00e4llet f\u00f6rlita sig p\u00e5 sin ber\u00e4ttelse. N\u00e5got som visar sig inte fungera d\u00e5 vi har att g\u00f6ra med ett manus som \u00e4r lika f\u00f6ruts\u00e4gbart som trafikljus. Dansar Med Vargar-ber\u00e4ttandet fr\u00e5n den f\u00f6rsta filmen m\u00e5 ha varit djupt kritiserat, men det sk\u00e4nkte projektet en traditionell dramatisk struktur. N\u00e5got som beh\u00f6vdes i ett bombardemang av specialeffekter och storslagna vyer. Denna g\u00e5ng har Cameron n\u00f6jt sig med det mest slapph\u00e4nta och fantasil\u00f6sa av manuskript. Vi f\u00e5r nu m\u00f6ta ett g\u00e4ng unga protagonister vars uppv\u00e4xt, omognad och misslyckanden ska f\u00e5 st\u00e5 i centrum. Att \u00e4ndra fokus fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrar till barn har fungerat utm\u00e4rkt i en rad artistiska uttryck. Men i s\u00e5dana fall m\u00e5ste f\u00f6rfattarskapet och dess id\u00e9er vara betydligt mer skarpsinniga och livfulla \u00e4n det vi f\u00e5r h\u00e4r. Det simpla och grovhuggna smittar av sig p\u00e5 allt. Se bara till filmens tre akter, de kan enklast beskrivas s\u00e5h\u00e4r: kort resum\u00e9, outh\u00e4rdlig ton\u00e5rsdramatik och slutligen ett action-kalas som orsakar tinnitus.<\/p>\n
Cameron har p\u00e5 senare tid blivit en framtr\u00e4dande milj\u00f6aktivist. Att det finns en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r havet och v\u00e5r natur r\u00e5der det inget tvivel om. Men det urs\u00e4ktar inte att han l\u00e5ter stora delar av filmen best\u00e5 av evighetsl\u00e5nga bilder p\u00e5 digitala korallrev. \u00d6vergripande etos, g\u00e4llande milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6ring, \u00e4r dessutom s\u00e5 simpelt att det k\u00e4nns som en pliktskyldig fernissa.<\/p>\n
Att n\u00e5got s\u00e5 simpelt som Way Of Water beh\u00f6ver tre timmar f\u00f6r att f\u00f6rmedla en ber\u00e4ttelse, som inte \u00e4r mycket mer avancerad \u00e4n b\u00f6ckerna om Totte, k\u00e4nns som ren och sk\u00e4r hybris fr\u00e5n alla inblandande. Cameron har talat om hur Way Of Water skulle k\u00e4nnas mer emotionell, hur spektaklet skulle \u00e5sidos\u00e4ttas f\u00f6r att ist\u00e4llet studera persongalleriet. Detta visar sig vara ett rent falsarium d\u00e5 Cameron \u00e4r totalt ointresserad av personregi. Trots magiska sk\u00e5despelare som Sigourney Weaver och Kate Winslet, \u00e4r deras karakt\u00e4rer sm\u00e4rtsamt marginaliserade. Vad som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r en muttrade Sam Worthington som p\u00e5minner om varf\u00f6r hans karri\u00e4r kraschade likt Hindenburg. Zoe Saldana som visat p\u00e5 b\u00e5de \u00f6mhet och iskall beslutsamhet i Guardians Of The Galaxy g\u00f6r en erbarmlig insats. Saldana kan dock f\u00e5 viss dispens d\u00e5 hon brottas med ett manuskript som g\u00f6r hennes karakt\u00e4r Neytiri till ett hysteriskt nervvrak.<\/p>\n
Men allt det h\u00e4r hade kunnat urs\u00e4ktas om Way Of Water hade f\u00e4ngslat och fascinerat biopubliken som f\u00f6r tretton \u00e5r sedan. D\u00e4r det visuella gick hand i hand med den simpla storyn<\/p>\n
Men den h\u00e4r g\u00e5ngen har Cameron slut p\u00e5 tricks. \u00c4ven om Way Of Water besitter ett vackert foto och milj\u00f6er r\u00e4cker det inte f\u00f6r att begeistra publiken 2022. Slutligen m\u00e5ste det riktas stark kritik mot Camerons vanf\u00f6rest\u00e4llning om 3D-bio som ett format f\u00f6r framtiden. \u00c4nnu en g\u00e5ng tvingas publiken k\u00f6pa usla 3D-glas\u00f6gon f\u00f6r att f\u00e5 en filmupplevelse som \u00e4r fysiskt anstr\u00e4ngande och m\u00f6rkare, till f\u00f6ljd av glas\u00f6gonen. \u00c4n v\u00e4rre \u00e4n 3D-otyget \u00e4r att Cameron beslutat \u00e4ndra antalet bilder per sekund. Ist\u00e4llet f\u00f6r traditionella 24 rutor i sekunden har Cameron dubblat det till 48. Detta pr\u00f6vades senast av Peter Jackson med The Hobbit-trilogin d\u00e4r resultatet var f\u00f6r\u00f6dande.<\/p>\n
Cameron har dock valt att \u00e5teruppliva denna teknik. Oavsett ens personliga preferenser g\u00e4llande 48 rutor i sekunden, finns det nog ingen som hade hoppats p\u00e5 att filmen skulle skifta mellan de tv\u00e5 l\u00e4gena. Detta g\u00f6r att filmen upptr\u00e4der som om den h\u00e5ller p\u00e5 att krascha likt ett alltf\u00f6r avancerat datorspel d\u00e4r ens h\u00e5rdvara inte \u00e4r kapabel att h\u00e4nga med. Detta \u00e4r lika absurt som den g\u00e5ngen Michael Man valde att filma Collateral med b\u00e5de analoga och digitala kameror. I dessa stunder k\u00e4nns det som att Cameron behandlar hela filmen som en f\u00f6rvriden pojkdr\u00f6m. En plats d\u00e4r de v\u00e4rsta impulser och vansinnesid\u00e9er \u00e4r till\u00e5tna utan \u00f6versikt fr\u00e5n n\u00e5gon som kan stava till ansvar och m\u00e5ttlighet.<\/p>\n
Finalen \u00e4r synnerligen demonstrativ f\u00f6r detta hedonistiska \u00f6verfl\u00f6d. I minst en timme \u00f6ver\u00f6ses tittaren av ett sorts digitalt konfettiregn d\u00e4r det rivna pappret ersatts av explosioner och oupph\u00f6rlig f\u00f6rst\u00f6relse. F\u00f6r\u00f6delsen vet inga gr\u00e4nser och efter en kort stund g\u00e5r det inte l\u00e4ngre att registrera vad som h\u00e4nder.<\/p>\n
S\u00e4llan har begreppet \u201df\u00f6r lite och f\u00f6rsent\u201d varit lika uppenbart som med Avatar: The Way Of Water. Trots en massiv budget och en evighetsl\u00e5ng produktion \u00e4r slutresultatet som b\u00e4st en axelryckning och i v\u00e4rsta fall provocerande slentrian.<\/p>\n