{"id":161073,"date":"2022-12-14T02:13:41","date_gmt":"2022-12-14T00:13:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=161073"},"modified":"2022-12-14T13:16:08","modified_gmt":"2022-12-14T11:16:08","slug":"smarrigt-sidoprojekt-stralar-av-sanggladje-earthenya-av-caecilie-norby","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=161073","title":{"rendered":"Smarrigt sidoprojekt str\u00e5lar av s\u00e5nggl\u00e4dje &#8211; Earthenya av Caecilie Norby"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"520\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/316054702_6462723993744902_5798119722862661849_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-161074\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/316054702_6462723993744902_5798119722862661849_n.jpg 520w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/316054702_6462723993744902_5798119722862661849_n-240x300.jpg 240w\" sizes=\"auto, (max-width: 520px) 100vw, 520px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Elona Sj\u00f6gren                                                                                   <br>                                                                               <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Caecilie Norby<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Eartenya<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad i K\u00f6penhamn<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producerad av Caecilie Norby, Poul Reimann, och Kristor Br\u00f6dsgaard<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Loud Lady Music<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Releasedatum: 7\/10 2022<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Danska s\u00e5ngerskan och l\u00e5tskrivaren Caecilie Norby har f\u00f6rekommit ett halvdussin g\u00e5nger h\u00e4r i K-bloggen senaste \u00e5ren. Samtliga g\u00e5nger kan sorteras under fliken &#8221;entusiastiska recensioner&#8221;, live eller fr\u00e5n skivutgivningar. Jag ha haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra den prisade kvinnans s\u00e5ngkonst i skilda, ytterst givande sammanhang vid ett antal tillf\u00e4llen senaste \u00e5ren. Hennes cv inneh\u00e5ller ett tiotal skivor i eget namn och samarbeten med flera av jazzens st\u00f6rsta namn.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Sedan \u00e5tskilliga decennier frodas ett samarbete med hennes lika ber\u00f6mde man Lars Danielsson, vars medverkan p\u00e5 <em>Eartenya <\/em>h\u00f6rs i tre sp\u00e5r. D\u00e5 trakteras cello. I Danmark har nyligen releaseturn\u00e9 avslutats. Soundet minner om svunna tider, en mer sofistikerad och uppdaterad variant av ungdomliga \u00e4ventyren i Frontline och OneTwo. F\u00f6r att vara korrekt ska p\u00e5pekas att Norby i egenskap av extraordin\u00e4r jazzvokalist i sin repertoar haft Bowie, Cohen, Cash, Joni Mitchell med flera p\u00e5 sin repertoar. Och h\u00e4rf\u00f6rleden deltog hon i dansk motsvarighet till &#8221;S\u00e5 mycket b\u00e4ttre&#8221;. Och p\u00e5 samlings-cd:n <em>Portraying <\/em>m\u00e4rks lusten att botanisera bland  rockiga rytmer, lyriskt intelligent popsmidande och soulens k\u00e4nsloladdade register.   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">All text  och musik \u00e4r signerad artisten som naturligt nog valt att sjunga enbart p\u00e5 engelska.  I samarbete med klaviaturspelaren Poul Reimann ansvarar hon dessutom f\u00f6r samtliga arrangemang. K\u00e4rnan i g\u00e4nget som ser till att det l\u00e5ter som komposit\u00f6ren noterat \u00e4r f\u00f6rutom ovan n\u00e4mnda Reimann, gitarristen Jacob Gurevitsch (vars specialitet \u00e4r spanskklingande gitarrspel), basisten Kristor Br\u00f6dsgaard (JazzKamikaze mm) samt ofta anlitade studiomusikern Kristoffer Spnne bakom trummorna. Deras kompetens framg\u00e5r med odiskutabel \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet. Rune Harder Olesen lirar percussion. P\u00e5 <em>Skeletons <\/em>kompletterar Carsten Skov. och p\u00e5  titell\u00e5ten plus <em>Life Hapopens When You Sleep <\/em> Simona Abdallah p\u00e5 den handtrumma som kallas darbuka. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">\u00d6vriga att g\u00e4sta \u00e4r Jonas Krag p\u00e5 gitarr i <em>Downhill <\/em>och i <em>Same Old Smile. <\/em>p\u00e5 steelgitarr,och Jesper Riis p\u00e5 flygelhorn i en l\u00e5t d\u00e4r ocks\u00e5 bl\u00e5sarangemanget tillverkats av honom. Tre jazzigt kreddiga tungviktare avslutar uppr\u00e4kningen. Nils Landgren bidrar med sitt uts\u00f6kta trombonspel p\u00e5 tv\u00e5 l\u00e5tar medan Marius Neset st\u00e5r f\u00f6r vackert sopransaxsolo i en melodi och sj\u00e4lvaste Randy Brecker f\u00f6rgyller titell\u00e5ten med sitt magiska trumpetsound.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"520\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/315501239_1175647993337584_1146366481306433641_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-161078\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/315501239_1175647993337584_1146366481306433641_n.jpg 520w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/315501239_1175647993337584_1146366481306433641_n-240x300.jpg 240w\" sizes=\"auto, (max-width: 520px) 100vw, 520px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Bandet som turnerat med anledning av skivsl\u00e4ppet &#8211; foto fr\u00e5n artistens fb-sida                                                                             <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Initialt uppst\u00e5r viss omst\u00e4llning f\u00f6r \u00f6ronen vilka oundvikligt j\u00e4mf\u00f6r med hur det brukar l\u00e5ta om Norby. Genomg\u00e5ende sprids  sv\u00e4vande, raka beats. De kryddas smakligt med s\u00e5v\u00e4l olika modus som ett par musikaliska utflykter, upprymda exkursioner. . D\u00e5 m\u00e4rks influenser fr\u00e5n  exempelvis Mena-regionen och afrikanska traditioner. L\u00e5ter fett om produktionen utan att bli svulstigt, tack och lov.  Anar att liveversionen av <em>Earthenya <\/em> \u00e4r n\u00e5got friare, mer otyglad. Antagligen levereras fler inspirerade solon. St\u00f6rst solistiska avtryck i studio kommer fr\u00e5n Marius Neset genom dennes f\u00f6rn\u00e4mliga accentuering av en afrikansk vibe p\u00e5 <em>Skeletons<\/em>. Minnesv\u00e4rda solon h\u00f6rs ocks\u00e5 p\u00e5 gitarr och som v\u00e4ntat fr\u00e5n artistens samarbetspartner Poul Reimann. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Flera l\u00e5tar \u00e4r s\u00e5 pass slicka och utan skarpa kanter eller \u00f6verg\u00e5ngar att de skulle passa i radio. Klatschiga \u00f6ppningssp\u00e5ret kan anses som v\u00e4lgjord, mogen r &amp; b.  H\u00e4ngivenheten, spelgl\u00e4djen och energip\u00e5slaget g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. En egenhet \u00e4r exempelvis att artisten st\u00e5r f\u00f6r alla vokala bakgrunder ibland processade till vinande distortion. Fr\u00e4ckt tekniskt grepp, \u00e4ven om det  emellan\u00e5t g\u00e5r en smula till \u00f6verdrift.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Arren \u00e4r fr\u00e4scha, nyskrivna l\u00e5tarna sp\u00e4nstigt varierade och r\u00f6sten p\u00e5 en i soulpoppiga sammanhang ytterst s\u00e4llsynt niv\u00e5. \u00c4ven om den bara undantagsvis blir lika djupverkande som i sedvanliga jazziga f\u00f6rh\u00e5llanden, kan h\u00e4vdas att Caecile Norby \u00e4r \u00f6verkvalificerad, ett faktum givetvis ingen har n\u00e5got att erinra mot S\u00e5 intressant att h\u00f6ra hur hon med olika tonfall f\u00e5ngar sina texters inneh\u00e5ll. Soundet p\u00e5minner om andra kvalitetsartisters &#8211; bortsett fr\u00e5n n\u00e4mnda str\u00e5k av v\u00e4rldsmusik. Det \u00e4r den imponerande s\u00e5ngkonsten som skiljer och definierar skivan.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Intensiteten i up tempo-l\u00e5tar balanseras f\u00f6rdelaktigt av n\u00e5gra ballader. <em>Same Old Smile <\/em>\u00e4r titeln p\u00e5 en l\u00e5ngsamt fram\u00e5tskridande p\u00e4rla centrerad kring atmosf\u00e4riska klanger och fint pianospel. En ljuvt tillbakalutad melodi har d\u00f6pts till <em>Summer of \u00b470. <\/em>Andra kompositioner v\u00e4rda att framh\u00e5llas extra \u00e4r till exempel det sn\u00e4rtiga  tonspr\u00e5ket med r\u00f6tter i Mellan\u00f6stern (?) som framh\u00e4vs av percussion och  cello j\u00e4mte det nakna arr som avrundar med feature fr\u00e5n makens vackert ljudande cello.  Natten efter recensionen publicerats visar det sig att en radda av refr\u00e4nger satt sig i skallen, vilket ju bevisar att konceptet fungerar tillfyllest.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Caecilie Norby Eartenya 4 Inspelad i K\u00f6penhamn Producerad av Caecilie Norby, Poul Reimann, och Kristor Br\u00f6dsgaard Loud Lady Music Releasedatum: 7\/10 2022 Danska s\u00e5ngerskan och l\u00e5tskrivaren Caecilie Norby har f\u00f6rekommit ett halvdussin g\u00e5nger h\u00e4r i K-bloggen senaste \u00e5ren. Samtliga g\u00e5nger kan sorteras under fliken &#8221;entusiastiska recensioner&#8221;, live eller fr\u00e5n skivutgivningar. Jag ha haft f\u00f6rm\u00e5nen att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-161073","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/161073","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=161073"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/161073\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":161112,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/161073\/revisions\/161112"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=161073"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=161073"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=161073"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}