{"id":160890,"date":"2022-12-06T03:41:44","date_gmt":"2022-12-06T01:41:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160890"},"modified":"2022-12-06T03:44:53","modified_gmt":"2022-12-06T01:44:53","slug":"beundransvart-att-kunna-motsvara-skyhoga-forvantningar-ida-sand-i-lerum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160890","title":{"rendered":"Beundransv\u00e4rt att kunna motsvara skyh\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar – Ida Sand i Lerum"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Christer \u00c5kerlund
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Equmeniakyrkan i Lerum<\/p>\n\n\n\n

3\/12 2022<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6r: Musik i Lerum<\/p>\n\n\n\n

Konserten \u00e4ger rum p\u00e5 l\u00f6rdagseftermiddagen i en n\u00e4stan fullsatt kyrka. S\u00e5ngerskan, l\u00e5tskrivaren och klaviaturspelaren Ida Sandlund har g\u00e4stat Lerum ett antal g\u00e5nger tidigare, vilket gjort henne omtyckt. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan tilldelades hon stipendium av arrang\u00f6rerna. Har recenserat s\u00e5v\u00e4l senaste skivan som n\u00e5gra av de konserter hon frontat eller formationer hon ing\u00e5tt i. Rubriken syftar p\u00e5 att vid senaste tillf\u00e4llet \u00f6ste jag p\u00e5 med positiva adjektiv, vilket fick till f\u00f6ljd att l\u00e4nk delades och gillades av \u00e5tskilliga hundra fans p\u00e5 facebook. Talar om f\u00f6r artisten efter\u00e5t att den h\u00e4ndelsen n\u00e4stan \u00e4r lite ”farlig” att ha med sig i bagaget. Kan motsvarande niv\u00e5 uppn\u00e5s igen? Svaret \u00e4r ja, vilket inte kan ses som annat \u00e4n just beundransv\u00e4rt. Den k\u00e4nslorusigt starka upplevelsen senast matchas nu fullgott med nytt eget material av kvinnan fr\u00e5n Stockholm vars far varit operas\u00e5ngare. <\/p>\n\n\n\n

Ida Sand g\u00f6r en mogen och personlig variant p\u00e5 soulpop med texter p\u00e5 engelska. Definitionen k\u00e4nns lite torftig eftersom hon alldeles utm\u00e4rkt f\u00f6r\u00e4dlar denna lite diffusa hybrid. L\u00e5t mig f\u00f6rst bed\u00f6ma hennes vokala f\u00e4rdigheter, ett omr\u00e5de d\u00e4r mina \u00f6ron instinktivt reagerar. .Kan n\u00e4mna att jag av det sk\u00e4let valde bort att recensera en jubileumsutgivning p\u00e5 det skivbolag artisten ligger p\u00e5. P\u00e5 ett s\u00e4tt som skiljer sig fr\u00e5n Helen Sj\u00f6holms musikal-bravader i de h\u00f6gsta registren, tar sig Sand enkelt in p\u00e5 en topp tio lista \u00f6ver samtida svenska s\u00e5ngerskor. Publiken tror p\u00e5 och ber\u00f6rs av en engagerande r\u00f6st. Hon f\u00f6rfogar \u00f6ver ett stark och klar st\u00e4mma, kan l\u00e5ta antingen passionerat vacker eller kraftfullt gl\u00f6dande. Inga tveksamheter sk\u00f6njes i agerandet.<\/p>\n\n\n\n

Akustiken i Equmeniakyrkan \u00e4r speciell med tegelv\u00e4ggar och h\u00f6gt i tak. Finns en metallisk efterklang som l\u00e4mpar sig idealiskt f\u00f6r k\u00f6rmusik (skrev om vidunderlig k\u00f6rmusik h\u00e4r i fjol). <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att presentera de prominenta herrar Ida Sand samarbetar med, vilka i Lerum avverkar tredje giget p\u00e5 p\u00e5g\u00e5ende turn\u00e9. Vi ser danske elbasisten Lars Larry Danielsson, aktade Per Lindvall bakom trumsetet och p\u00e5 en av sina vintage-gitarrer den st\u00e4ndigt efterfr\u00e5gade Staffan Astner. Bryr mig inte om att rabbla vilka ber\u00f6mdheter dessa i egen r\u00e4tt ber\u00f6mda instrumentalister lirat med. N\u00f6jer mig med att n\u00e4mna att p\u00e5 scen finns tv\u00e5 tredjedelar av fusion-hobbybandet Bronk. Kan l\u00e4gga till att jag haft f\u00f6rm\u00e5nen ett antal g\u00e5nger senaste decenniet att h\u00f6ra dem live. H\u00e4r pratar vi spetskompetens ut i fingerspetsarna.<\/p>\n\n\n\n

Konserten inleds med ett knippe l\u00e5tar ur Do You Hear Me? <\/em>som senaste albumet d\u00f6pts till. Passande nog b\u00f6rjar man med \u00f6ppningssp\u00e5ret Wasted On The Youth <\/em>(uttryck h\u00e4mtad fr\u00e5n G.B Shaw). Tassande snyggt komp och licks fr\u00e5n Astner f\u00f6ljs av gungande soulr\u00f6karen Burning <\/em>som sjungs med lidelse. Ida v\u00e4xlar mellan piano och keyboard. Medmusikerna visar musklerna, fast \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge inom ramarna. En tillst\u00e4llning utan svackor kulminerar flera g\u00e5nger, om det nu \u00e4r praktiskt m\u00f6jligt att s\u00e5 sker. F\u00f6rsta g\u00e5ngen det intr\u00e4ffar \u00e4r i Waiting, <\/em>vars l\u00e4ckra struktur k\u00e4nnetecknas av stark s\u00e5ng, kn\u00e5pande p\u00e5 gura och v\u00e4lavv\u00e4gda fills av Lindvall. F\u00f6r mig framst\u00e5r l\u00e5ten som en avskalad, lyckad pastisch p\u00e5 Quincy Jones-sound anno 1981. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

De fyra samverkar i underbar harmoni och det blir l\u00e4ge f\u00f6r Staffan Astner p\u00e5 sin telecaster(?) att ge oss sitt f\u00f6rsta utf\u00f6rliga inspel. Titelsp\u00e5ret \u00e4r en hj\u00e4rtsk\u00e4rande ballad . Den v\u00e4nder sig till komposit\u00f6rens mamma som dog f\u00f6r tio \u00e5r sedan f\u00e5r vi veta. Hos mottagare v\u00e4cks f\u00f6rmodligen slumrande minnen av n\u00e4ra och k\u00e4ra som g\u00e5tt bort. H\u00f6r d\u00e4rp\u00e5 sk\u00f6na antydningar till New Orleans-vibe i en melodi med friare form. Utvecklas sm\u00e5tt euforiskt till en jambetonad inriktning. Danske basisten briljerar smakfullt. <\/p>\n\n\n\n

Av covers f\u00e5r vi inte ov\u00e4ntat Neil Young g\u00e5nger tv\u00e5 i uts\u00f6kta arr, vilka skiljer sig ganska v\u00e4sentligt fr\u00e5n originalen. Melodierna h\u00e4mtade fr\u00e5n intima Harvest Moon<\/em> har Ida Sand spelat in p\u00e5 en skiva uteslutande \u00e4gnad \u00e5t Neil Young-material. H\u00e5ller sig kring subtil alt. country-lunk respektive ljuv st\u00e4mning i vistappning med i n\u00e4mnda titell\u00e5t delikat vispspel. Vilken fin k\u00e4rlekss\u00e5ng Harvest Moon <\/em>\u00e4r!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vi serveras ocks\u00e5 n\u00e5gra gl\u00f6dheta afrikansk-amerikanska alster. Syftar p\u00e5 en megahit som Take Me To The River <\/em>(Al Green), den inom Northern Soul kultf\u00f6rklarade It\u00b4s Your Voodoo Working <\/em>(Charles Sheffield) samt en h\u00e4rlig d\u00e4nga i baktakt fr\u00e5n funkiga The Meters. Sv\u00e4nger kopi\u00f6st om Take Me To The River <\/em>d\u00e4r gospelk\u00e4nslan markeras tydligt. Den respekterade gitarristen best\u00e4mmer sig f\u00f6r att gravitera en smula i uttrycksfullt solo medan rytmsektionen flyttar fram sin position. Kultklassikern suger in \u00e5h\u00f6rarna i en virvel av guppande v\u00e5gor. Noterar bluesig karakt\u00e4r. En odiskutabel h\u00f6jdpunkt uppn\u00e5s n\u00e4r The Meters tolkas. G\u00e4nget gl\u00e4nser, visar sina f\u00e4rdigheter. Ypperlig f\u00f6rst\u00e4rkare ser till att Danielsson sprider enast\u00e5ende v\u00e4lbehag och Astner \u00e4r formidabel med sina distinkta, expansiva till\u00e4gg. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

De tre covers som avhandlas i f\u00f6reg\u00e5ende stycke finns med p\u00e5 Ida Sands Mu Soul Kitchen. <\/em>Det g\u00f6r ocks\u00e5 hennes egna Crash & Burn<\/em>, med sitt pulserande stadiga beat. Per Lindvalls tajta betoning och Staffan Astners virtuosa riffande ger extra tyngd.. Snacka om smittsamt groove! Ett par sp\u00e5r till fr\u00e5n senaste skivan finns p\u00e5 repertoaren. Sweet Child <\/em>k\u00e4nnetecknas av varmt tassande, tonartsh\u00f6jningar och signifikativt beat. S\u00e5ngen sv\u00e4var fram och pianospelet f\u00f6rtj\u00e4nar s\u00e4rskilt ber\u00f6m. Finlir p\u00e5 h\u00f6gsta niv\u00e5! P\u00e5 temat g\u00f6r dig av med upplevda of\u00f6rr\u00e4tter lanseras Let Go<\/em>, en exceptionellt snygg och sj\u00e4lfull popballad. V\u00e4rt att understryka att artisten som s\u00e5 g\u00e4rna bes\u00f6ker samh\u00e4llet utanf\u00f6r G\u00f6teborg, till fullo beh\u00e4rskar hantverket att skriva bra l\u00e5tar som etsar sig fast.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 beg\u00e4ran f\u00e5r en ivrigt appl\u00e5derande publik extranummer. P\u00e5 uppmaning sker f\u00f6rst alls\u00e5ng under ledning av artisten ensam vid pianot. Blir givetvis en juls\u00e5ng h\u00e4mtad fr\u00e5n en av de sju skivor Ida Sand medverkat p\u00e5 ing\u00e5ende i Nils Landgrens Christmas With My Friends. Konceptet har visat sig vara oerh\u00f6rt efterfr\u00e5gat p\u00e5 den tyska marknaden. Allra sist fokuseras p\u00e5 upplyftande, patosfylld hymn f\u00f6rknippad med Nina Simone och 60-talets Medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relse i USA: I Wish I Knew How It Would Feel To Be Free. <\/em><\/p>\n\n\n\n

OBS I pausen emellan tv\u00e5 full\u00f6diga set bj\u00f6ds traditionsenligt p\u00e5 gl\u00f6gg och pepparkakor. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Equmeniakyrkan i Lerum 3\/12 2022 Arrang\u00f6r: Musik i Lerum Konserten \u00e4ger rum p\u00e5 l\u00f6rdagseftermiddagen i en n\u00e4stan fullsatt kyrka. S\u00e5ngerskan, l\u00e5tskrivaren och klaviaturspelaren Ida Sandlund har g\u00e4stat Lerum ett antal g\u00e5nger tidigare, vilket gjort henne omtyckt. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan tilldelades hon stipendium av arrang\u00f6rerna. Har recenserat s\u00e5v\u00e4l senaste skivan som n\u00e5gra av de konserter […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-160890","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160890","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=160890"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160890\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":160913,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160890\/revisions\/160913"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=160890"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=160890"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=160890"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}