{"id":160757,"date":"2022-12-08T04:18:27","date_gmt":"2022-12-08T02:18:27","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160757"},"modified":"2022-12-08T16:26:24","modified_gmt":"2022-12-08T14:26:24","slug":"dromskt-storartat-kanslobombardemang-hoffmans-aventyr-pa-goteborgsoperan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160757","title":{"rendered":"Dr\u00f6mskt storartat k\u00e4nslobombardemang &#8211; Hoffmans \u00e4ventyr p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_331.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-160758\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_331.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_331-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Lennart Sj\u00f6berg                                          <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Komposit\u00f6r: Jaques Offenbach<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Libretto: Jules Barbier (efter pj\u00e4s av Barbier och Michel Carr\u00e9)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Krystian Lada<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dirigent: S\u00e9bastien Rouland<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi: Marian Nketiah<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kostymdesign: Bente Rolandsdotter<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljusdesign: Aleksandr Prowalinski<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">G\u00f6teborgsoperans orkester, k\u00f6r och statister<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I rollerna: Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m, Kerstin Avemo, Brian Michael Moore, Tomas Lind, Katarina Karn\u00e9us, Andrew Foster-Williams, Daniel Ralphsson, Mats Persson, Stefan Berkieta, Markus Pettersson, Daniel Hayes, Kristoffer T\u00f6yr\u00e4 och Katarina Giotas<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4r 26\/11 2022<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med  15\/1 <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">L\u00e5t mig f\u00f6rst tala om att jag s\u00e5g f\u00f6rest\u00e4llningen efter premi\u00e4ren (30\/11) p\u00e5 grund av annat recensionsuppdrag d\u00e5 r\u00f6da mattan rullades ut. Borde f\u00f6rst\u00e5s ha klarat av ha skrivit och publicerat text tidigare, trots att jag haft sv\u00e5rt att ta mig erforderlig tid. B\u00e4ttre sent \u00e4n aldrig eftersom det \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rt att spendera en l\u00e5ngsittning p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan, uts\u00e4tta sig f\u00f6r detta kalejdoskop av m\u00e4rkliga ber\u00e4ttelser. Med icke-Wagnerska m\u00e5tt m\u00e4tt \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen ganska l\u00e5ng &#8211; 3 \u00bd timme inklusive tv\u00e5 pauser.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Musiken  av Offenbach \u00e4r fascinerande!  Den \u00e4r dramatisk och ombytlig utefter vad som h\u00e4nder p\u00e5 scen.. Denna opera fantastique som bygger p\u00e5 tre noveller av den skr\u00e4ckromantiske f\u00f6rfattaren E.T.A Hoffman med honom sj\u00e4lv i huvudrollen uruppf\u00f6rdes 1881. Eftersom tons\u00e4ttaren hade avlidit slutf\u00f6rdes arbetet av andra. Verket i fem akter kategoriseras som en mix av grand opera, operett och opera comique. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_370.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-160974\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_370.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_370-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Lennart Sj\u00f6berg                                           <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Handlingen kretsar kring inkonsekventa minnen av ett kraschat f\u00f6rh\u00e5llande. Tre kvinnor uppenbarar sig, genom att  i fragmentariska minnesbilder bli till  aspekter av den Stella som f\u00f6rlorats. Varje akts struktur inneh\u00e5ller karakt\u00e4rer som l\u00e5nat drag fr\u00e5n sagans v\u00e4rld. Den till synes kaotiska spiralen leder fram till en dyster insikt om besatthetens v\u00e4sen. F\u00f6rvisso s\u00e5 pass r\u00f6rigt utan kronologins linjer att publiken g\u00f6r klokt i att sl\u00e4ppa tanken p\u00e5 att h\u00e4nga med, \u00e4ven om den franskklingande s\u00e5ngen \u00f6vers\u00e4tts p\u00e5 svenska och engelska.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dramatiken g\u00e5 p\u00e5 h\u00f6gvarv, laddar scenerna med infernalisk densitet. Os\u00e4ker p\u00e5 hur mycket det underl\u00e4ttar om man s\u00e4tter sig in i librettot. Mitt r\u00e5d \u00e4r som sagt att till\u00e5ta sig att falla ur och bara registrera vad som h\u00e4nder i varje sekvens. K\u00e4rlekens pris och passionen f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l den man \u00e4lskar som konsten verkar vara \u00f6vergripande teman.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_218.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-160966\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_218.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_218-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Lennart Sj\u00f6berg                                         <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Utformningen av rollbes\u00e4ttningen \u00e4r minst sagt anm\u00e4rkningsv\u00e4rd. Hoffman g\u00f6rs av tre tenorer vilka speglar den unge, medel\u00e5lders samt en \u00e5ldrande gestalt. Dubbelexponeringar \u00e4r legio. Inte s\u00e4llan f\u00f6rekommer de samtidigt p\u00e5 scen fast Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m i morgonrock fungerar som navet. De centrala kvinnorollerna d\u00e4remot sjungs samtliga av sopranen Kerstin Avemo. Hon \u00e4r dessutom unik s\u00e5 till vida att  hisnande teknik g\u00f6r det m\u00f6jligt att f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen live framf\u00f6ra en koloraturaria i skepnad av Giulietta.  L\u00e5ter inte direkt vackert. Men det \u00e4r en prestation s\u00e5 fenomenal  att det inte g\u00e5r att begripa hur n\u00e5gon kan \u00f6va sig till en s\u00e5dan bedrift.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_415.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-160972\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_415.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_415-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Lennart Sj\u00f6berg                                <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografin \u00e4r som f\u00f6rv\u00e4ntat spektakul\u00e4rt omv\u00e4xlande. Funktionella konstruktioner avl\u00f6ser varann p\u00e5 vridscenen. Somliga har h\u00e4vdat att Marian Nketiah tagit sina id\u00e9er f\u00f6r l\u00e5ngt, g\u00e5tt till \u00f6verdrift. \u00c4r inte beredd att h\u00e5lla med eftersom hans initiativ f\u00f6rn\u00f6jer. H\u00e4r finns l\u00e4ktare, omkl\u00e4dningsrum med duschar, en skinande gigantisk diamant och mycket annat.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  D\u00e4rut\u00f6ver tillf\u00f6rs ett visuellt uttryck som jag inte tidigare bevittnat i detta resursstarka hus. P\u00e5 ett gigantiskt skynke projiceras n\u00e4mligen inspelade videoscener, fr\u00e4mst dialoger med Tomas Lind (Hoffman d.\u00e4) och Kerstin Aveno. Deras rollfigurer argumenterar i vindsl\u00e4genhet med grandios utsikt och har en uppg\u00f6relse i havsbandet st\u00e5ende p\u00e5 klipph\u00e4ll.  Avgjort mest spektakul\u00e4r interi\u00f6r ska f\u00f6rest\u00e4lla en nattklubb, vars techno (f\u00f6rvisso kortvarig) kan framst\u00e5 som ett v\u00e5gat stilbrott, rent av chockartat.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_146.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-160969\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_146.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_146-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Lennart Sj\u00f6berg                                           <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">        <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad som p\u00e5g\u00e5r blir till en sorts hallucinatoriskt dr\u00f6mspel med stundtals parallella perspektiv. Intrigens sv\u00e5rutredda k\u00e4nslostormar har ibland en underton av gyckel och komik. Inriktningen p\u00e5 humor, v\u00e4rme och galenskap f\u00f6rst\u00e4rks till viss del av Bente Rolandsdotters fantasifulla kostymdesign. Hoffman x 3 \u00e4r kl\u00e4dda i r\u00f6dtonade kl\u00e4desplagg och dito frisyrer. K\u00f6rmedlemmarnas utseende \u00e4ndras kontinuerligt. Det avgjort mest spektakul\u00e4ra inslaget har f\u00f6rverkligats av skr\u00e4ddare Hanna Str\u00f6mberg och patineraren Tatjana Bjarne. Musan framst\u00e4lls som enormt \u00f6verviktig i hudf\u00e4rgad kvinnokropp. F\u00f6r att ge Katarina Karn\u00e9us sin groteska f\u00f6rkl\u00e4dnad har bland annat vadd, frigolit, plastkulor och trik\u00e5 som kroppsstrumpa anv\u00e4nts. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_6.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-160971\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_6.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/12\/Hoffmans-Aventyr_6-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Lennart Sj\u00f6berg                                             <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dirigenten f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00e5 fram exakt r\u00e4tt val\u00f6rer ur den  magnifikt klingande orkestern imponerar. Tonfallen och stilarterna n\u00e5r oss fr\u00e5n en v\u00e4lslipad gemensam enhet i orkesterdiket. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Under avdelningen originella grepp som f\u00f6rmodligen kommer fr\u00e5n regiss\u00f6ren, ska ocks\u00e5 n\u00e4mnas  att Daniel Ralphsson f\u00f6rutom fyra biroller spelar en scentekniker med enstaka s\u00e5ngtext tilldelad. Andrew Foster-Williams har minst lika mycket att bestyra, \u00e4r n\u00e5gon man l\u00e4gger m\u00e4rke till. Sjunger med bravur oavsett om han st\u00f6vlar omkring halvnaken som narcissist eller upptr\u00e4der som olycksb\u00e5dande mirakeldoktor.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Arior och duetter fr\u00e5n s\u00e4rskilt Kerstin Avemo, Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m, Katarina Karn\u00e9us och Brian Michael Moore inbringar v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta appl\u00e5der. Acemo som har sina dramatiskt uppflammande karakt\u00e4rer att g\u00e5 in och ur \u00e4r givetvis den stora stj\u00e4rnan. Inte f\u00f6r inte som hon tilldelats kunglig medalj och f\u00e5tt verk specialskrivna. Demonstrerar betagande s\u00e5ngkonst! Om k\u00f6ren kan konstateras som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger tidigare att den h\u00e5ller v\u00e4rldsklass. N\u00e4r de utgjort formidabel bottenplatta i den utdragna finalen och crescendot infinner sig, kapitulerar publiken. En v\u00e4lfylld salong reser p\u00e5 sig och ger st\u00e5ende ovationer.    <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Komposit\u00f6r: Jaques Offenbach Libretto: Jules Barbier (efter pj\u00e4s av Barbier och Michel Carr\u00e9) Regi: Krystian Lada Dirigent: S\u00e9bastien Rouland Scenografi: Marian Nketiah Kostymdesign: Bente Rolandsdotter Ljusdesign: Aleksandr Prowalinski G\u00f6teborgsoperans orkester, k\u00f6r och statister I rollerna: Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m, Kerstin Avemo, Brian Michael Moore, Tomas Lind, Katarina Karn\u00e9us, Andrew Foster-Williams, Daniel Ralphsson, Mats Persson, Stefan Berkieta, Markus [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,20],"tags":[],"class_list":["post-160757","post","type-post","status-publish","format-standard","category-opera","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160757","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=160757"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160757\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":160979,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160757\/revisions\/160979"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=160757"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=160757"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=160757"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}