<\/em><\/p>\n Det \u00e4r fredagskv\u00e4ll. Platsen \u00e4r Redbergsteatern<\/a> i G\u00f6teborg. Vi som ska spela friformsscenariot<\/a> Folk i f\u00f6rbifarten<\/a> <\/em>har just sl\u00e4ppts in i salongen. P\u00e5 den fr\u00e4msta stolsraden ligger t-shirtar i olika f\u00e4rger. Tr\u00f6jorna har alla ett budskap textat p\u00e5 br\u00f6stet. Texten \u00e4r lika med den karakt\u00e4r, den roll, som vi ska gestalta under spelets g\u00e5ng: \u201dJag ville inte\u201d, \u201dJag avvek\u201d, \u201dJag offrade mig\u201d… Jag sneglar mot den rosa. N\u00e4r jag v\u00e4nder p\u00e5 den har den texten: \u201dJag slog\u201d.<\/p>\n \u2013 Ni \u00e4r alla d\u00f6da och befinner er i limbo, i d\u00f6dens v\u00e4ntrum, mellan livet och det som ska komma sedan, ber\u00e4ttar Johan R\u00f6klander <\/a>som tillsammans med Caroline Andersson (malkavian38 [at] hotmail.com) \u00e4r kv\u00e4llens spelledare<\/a>. Utg\u00e5 fr\u00e5n vad som st\u00e5r p\u00e5 era tr\u00f6jor, det \u00e4r s\u00e5dana ni \u00e4r och det \u00e4r s\u00e5 ni kommer att agera. Scenen, utformad som en lounge, \u00e4r v\u00e5rt spelomr\u00e5de. D\u00e4r \u00e4r uppdukat med cider och godis \u2013 svart godis i den vita sk\u00e5len, vitt godis i en svart. P\u00e5 ett bord finns rekvisita som ska hj\u00e4lpa oss spelare att hitta v\u00e5ra roller, att luska ut vad som har h\u00e4nt i v\u00e5ra liv och hur vi tycker och t\u00e4nker om v\u00e5ra tidigare handlingar nu n\u00e4r vi, i egentlig mening, har upph\u00f6rt att existera. Jag dras mot nappflaskan och nappen. Det \u00e4r lugnande att skaka flaskan och l\u00e5tsas att v\u00e4llingen snart har n\u00e5tt r\u00e4tt temperatur f\u00f6r att inte br\u00e4nna mitt barn. Mitt barn? Jag skakar p\u00e5 huvudet. Det finns inget barn, inte h\u00e4r. H\u00e4r \u00e4r jag alldeles, alldeles ensam. Spelet har b\u00f6rjat. Sm\u00e5pratet och de trevande f\u00f6rs\u00f6ken till kontakt i loungen bryts av att spelaren \u201dJag offrade mig\u201d s\u00e4tter sig i en stol mitt emot den helt vitkl\u00e4dda Caroline. Bredvid st\u00e5r Johan, kl\u00e4dd i svart. Vi andra befinner oss runt omkring i lokalen och lyssnar uppm\u00e4rksamt. Det \u00e4r dags f\u00f6r kv\u00e4llens f\u00f6rsta intervju:<\/p>\n \u2013 Vad h\u00e4nde egentligen? fr\u00e5gar Caroline. Vi plockar snabbt fram bord och stolar, sl\u00e5r oss ner och oroliga fr\u00e5gor flyger genom luften: Tillbaka i loungen g\u00e5r diskussionerna fram och tillbaka. Gjorde han r\u00e4tt eller inte? Vad skulle man sj\u00e4lv ha gjort i samma situation? Var han modig eller bara dum? Vi st\u00e5r i sm\u00e5 grupper eller i par. N\u00e5gon sitter ensam och funderar, n\u00e5gon annan r\u00f6r sig mot rekvisitabordet; plockar lite, funderar\u2026<\/p>\n Under spelets g\u00e5ng g\u00e5r alla deltagare n\u00e5gon g\u00e5ng fram till Caroline f\u00f6r att antingen sj\u00e4lv eller med hj\u00e4lp, ber\u00e4tta vad som har varit en avg\u00f6rande h\u00e4ndelse, en v\u00e4ndpunkt, i livet. Sedan gestaltas den beskrivna scenen av oss spelare tillsammans: att komma till festen med sin b\u00e4sta v\u00e4n men g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n ensam, att ta lagen i egna h\u00e4nder och straffa sin omgivning, att hamna i en situation som man sj\u00e4lv inte har valt men inte heller kan ta sig ur. Mellan dessa personliga scener forts\u00e4tter minglandet i loungen. Allt fastare s\u00e4tts karakt\u00e4rerna, allt mer g\u00e5r det upp f\u00f6r vad och en vad man har gjort \u2013 och inte.<\/p>\n Som avslutning \u00e4r det dags f\u00f6r domen. Ska man g\u00e5 med vit, Caroline, eller svart, Johan? Alla hj\u00e4lps \u00e5t att f\u00e4lla avg\u00f6randet, \u00e4ven man sj\u00e4lv. Vad det g\u00e4ller min karakt\u00e4r \u00e4r svaret givet: svart. D\u00e4r fanns ingen n\u00e5d, inte ens fr\u00e5n mig sj\u00e4lv.<\/p>\n Folk i f\u00f6rbifarten<\/em> \u00e4r ett intimt och avskalat scenario som passar b\u00e5de nyb\u00f6rjare och mer erfarna spelare. Det behandlar de h\u00e4ndelser och fr\u00e5gor som p\u00e5verkar oss, och v\u00e5r omgivning, och de val vi g\u00f6r i livet.<\/p>\n \u2013 Jag har gjort ett scenario som jag sj\u00e4lv skulle vilja spela, s\u00e4ger Caroline. Visst \u00e4r det ett moraliskt spel p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt, funderar hon, men det viktigaste \u00e4r faktiskt att spelarna har roligt under tiden. Det kan l\u00e5ta konstigt att ha roligt n\u00e4r sv\u00e5ra fr\u00e5gor som svek, d\u00f6d och familjetragedier tas upp till ytan, men det funkar.<\/p>\n \u2013 Folk i f\u00f6rbifarten \u00e4r de sm\u00e5 scenernas spel. Det gillar jag, forts\u00e4tter hon. Spelaren f\u00e5r sj\u00e4lv g\u00f6ra och tolka sin roll i samspel med spelledaren och \u00f6vriga spelare. Man kan sj\u00e4lv v\u00e4lja hur aktiv man vill vara, och i vilken riktning ens karakt\u00e4r r\u00f6r sig.<\/p>\n P\u00e5 fr\u00e5gan om n\u00e5gra nya scenarion \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng svarar Caroline:<\/p>\n \u2013 P\u00e5 Prolog 2010<\/a>, kommer Patrik och jag att s\u00e4tta upp Vi kommer snart att \u00e5ka igenom en tunnel<\/em>. Det \u00e4r ett nyskrivet scenario som \u00e4r inspirerat av von Triers Dogville<\/a><\/em>, Agatha Christie<\/a> och Cluedo<\/a><\/em>.<\/p>\n Jag anm\u00e4lde mig till Prolog h\u00e4romdagen och kommer definitivt att spela n\u00e4sta produktion av Andersson och B\u00e1lint. Jag \u00e4r alldeles f\u00f6r nyfiken f\u00f6r att l\u00e5ta bli.<\/p>\n L\u00e4s mer: friform<\/a>, lajv<\/a>, Prolog<\/a>, Sverok<\/a>, Lajvsverige<\/a>, uppsatser<\/a><\/p>\n \u201dFolk pratar med dig, tycker saker, l\u00e4gger sig i och \u00e4r i v\u00e4gen. Kanske irriterar n\u00e5gon dig eller blir f\u00f6r\u00e4lskad i dig. D\u00f6den \u00e4r precis som livet faktiskt.\u201d[1] Det \u00e4r fredagskv\u00e4ll. Platsen \u00e4r Redbergsteatern i G\u00f6teborg. Vi som ska spela friformsscenariot Folk i f\u00f6rbifarten har just sl\u00e4ppts in i salongen. P\u00e5 den fr\u00e4msta stolsraden ligger […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[3074,3213,12294],"class_list":{"0":"post-16038","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-kultur","8":"tag-lajv","9":"tag-spel","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/16038","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=16038"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/16038\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=16038"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=16038"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=16038"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"Tr\u00f6jp\u00e5tagning\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2009\/12\/Tr\u00f6jp\u00e5tagning2-300x183.jpg\" "\\"Tr\u00f6jp\u00e5tagning\\"")
\u201dFolk pratar med dig, tycker saker, l\u00e4gger sig i och \u00e4r i v\u00e4gen. Kanske irriterar n\u00e5gon dig eller blir f\u00f6r\u00e4lskad i dig. D\u00f6den \u00e4r precis som livet faktiskt.\u201d[1]<\/a><\/em><\/p>\n
\n\u2013 Du \u00e4r huvudperson i ditt eget liv. Alla andra \u00e4r bara folk i f\u00f6rbifarten, forts\u00e4tter Caroline.<\/p>\n
\n![\"Intervju\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2009\/12\/Intervju-300x269.jpg\" "\\"Intervju\\"")
<\/p>\n
\n\u2013 Jag minns inte.
\n\u2013 Du och dina tolv b\u00e4sta v\u00e4nner var samlade till en sista m\u00e5ltid. Var det inte s\u00e5? Ni satt alla runt bordet och du h\u00f6ll p\u00e5 att h\u00e4lla upp vinet n\u00e4r det pl\u00f6tsligt knackade p\u00e5 d\u00f6rren.
\n\u2013 Jo, s\u00e5 var det.
\n\u2013 Visa oss hur det gick till.<\/p>\n
\n\u2013 Varf\u00f6r just du?
\n\u2013 Du ska alltid vara s\u00e5 m\u00e4rkv\u00e4rdig!
\n\u2013 Vad tj\u00e4nar det till att du g\u00e5r ifr\u00e5n oss? Hur ska vi klara oss d\u00e5?
\n\u201dJag offrade mig\u201d h\u00e4ller upp vin och delar ut br\u00f6d n\u00e4r knackningen kommer. Vi tittar upp och vet att det \u00e4r f\u00f6rsent. Han kommer att g\u00e5 f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka r\u00e4dda alla oss andra.<\/p>\n
[1]<\/a> http:\/\/lajvkonvent.files.wordpress.com\/2009\/02\/prolog-program-090205.pdf<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"