{"id":160368,"date":"2022-11-23T17:42:40","date_gmt":"2022-11-23T15:42:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160368"},"modified":"2022-11-24T01:47:08","modified_gmt":"2022-11-23T23:47:08","slug":"teaterrecension-orionteatern-blue-air-valskrivet-drama-nara-verkligheten-med-allvarliga-fragor-for-var-tid","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160368","title":{"rendered":"Teaterkritik: Orionteatern, Blue Air \u2013 v\u00e4lskrivet drama, n\u00e4ra verkligheten med allvarliga fr\u00e5gor f\u00f6r v\u00e5r tid"},"content":{"rendered":"\n
\"\"

 <\/strong>
 <\/strong>
Orionteatern, Blue Air
Speltid: 19-26 november 2022, (recension 22:a)
Urpremi\u00e4r: \u00d6rebro Teater, dec 2019.
Manus: Paula Stenstr\u00f6m \u00d6hman
Regi: Oskar Thunberg
Medverkande: Emelie Str\u00f6mberg, Linus Lindman, Malin Berg, Gustav Ekman Mellbin
Scenografi och kostym: Jenny Kronberg
Ljusdesign: Raimo Nyman
Komposit\u00f6r och ljuddesign: Stefan Johansson
Mask och perukdesign: Giovanni Indelicato
Dramaturg: Eva-Maria Benavente Dahlin
Foto: Kicki Nilsson
Formgivning: Erica Jacobson

Blue Air \u00e4r ett g\u00e4stspel fr\u00e5n scenkonstkompaniet Lumor – som saknar egen scen – men uppf\u00f6rs vid Orionteatern i ett samarbete med \u00d6rebro Teater – och st\u00f6d fr\u00e5n Riksteatern, Kulturr\u00e5det och Stockholms stad. Tidigare i \u00e5r (aug) framf\u00f6rdes den vid Teater Trixter i G\u00f6teborg med andra sk\u00e5despelare (se Mats Hallbergs recension h\u00e4r p\u00e5 Kulturbloggen). \u00c4ven Riksteatern uppges ha spelat Blue Air. Recensionskv\u00e4llen p\u00e5 Orionteatern inkluderade \u00e4ven ett samtal mellan skaparna av \u00c5ngestpodden och g\u00e4ster.

Dramat, som har m\u00e5nga likheter med ett klassiskt kammardrama, framf\u00f6rs av endast fyra mycket v\u00e4lsvarvade sk\u00e5despelare i ett effektivt scenrum d\u00e4r sk\u00e4rmar med l\u00e4tthet flyttas f\u00f6r att bilda de olika rummen. Ett p\u00e4rlband av korta scener bygger upp handlingens och gestalternas komplexitet. I f\u00f6rsta scenen m\u00f6ter vi huvudpersonen Rita, k\u00e4nsligt och n\u00e4rvarande spelad med m\u00e5nga nyanser av Emelie Str\u00f6mberg. Hon \u00e4r hos polisen – verklighetstroget gestaltad av Linus Lindman – och avl\u00e4mnar sitt vittnesb\u00f6rd. Det handlar om en v\u00e5ldsam situation d\u00e4r en polis \u2013 som det senare visar sig att hon haft ett f\u00f6rh\u00e5llande med – \u00e4r den skyldige. Rita blir ifr\u00e5gasatt, eftersom hon vid tillf\u00e4llet vistades p\u00e5 en psykiatrisk v\u00e5rdavdelning. H\u00e4r f\u00e4sts den r\u00f6da tr\u00e5den i hennes psykiska verklighet och under f\u00f6rest\u00e4llningen adderas fler och fler pusselbitar. Vi presenteras f\u00f6r hennes v\u00e4lmenande men ocks\u00e5 m\u00e4nskliga mor – Malin Berg som ocks\u00e5 trov\u00e4rdigt gestaltar psykiatrikern – och m\u00f6ter \u00e4ven Ritas (f\u00f6rsvinnande)far. Vi ser Rita sj\u00e4lv som liten granskad och uppm\u00e4tt av BUP, Ritas tisslande grannar, uppr\u00f6rda men engagerade kollegor och hennes son – ytterst v\u00e4lspelad av vad jag f\u00f6rmodar \u00e4r av Emelie Str\u00f6mberg sj\u00e4lv. \u00c4ven Ritas stressade och bristf\u00e4lliga v\u00e5rdare blir synliga och hennes p\u00e5 olika s\u00e4tt lidande medpatienter.

P\u00e5 ett fint s\u00e4tt, med korta scener s\u00e4tts dramat samman och visar vad en person som m\u00e5r psykiskt d\u00e5ligt kan omg\u00e4rdas av. S\u00e4rskilt framtr\u00e4dande \u00e4r den suggestiva musiken – av Stefan Johansson – som emellan\u00e5t med ett inifr\u00e5nperspektiv skr\u00e4mmer med h\u00f6ga sm\u00e4llar. Belysningen \u2013 av Raimo Nyman – \u00e4r  ocks\u00e5 verklighetstroget ganska skoningsl\u00f6s \u2013 f\u00f6r att inte s\u00e4ga sj\u00e4lsd\u00f6dande (t\u00e4nker fr\u00e4mst p\u00e5 v\u00e5rdavdelningens kliniska ljus). 

Det f\u00f6rsta Rita ber om n\u00e4r hon blir inskriven och bed\u00f6md – efter sitt n\u00e5got psykosliknande tillst\u00e5nd d\u00e4r hon springer ut i skogen – \u00e4r att n\u00e5gon tar sig tid och lyssnar p\u00e5 hennes ber\u00e4ttelse. P\u00e5 ett trov\u00e4rdigt s\u00e4tt visar f\u00f6rest\u00e4llningen igenom upp scener d\u00e4r detta lyssnande uteblir – men d\u00e4r d\u00e4remot piller och tuffa regler och gr\u00e4nser – satta av en stressad personal – ers\u00e4tter m\u00e4nskliga m\u00f6ten – vare sig det \u00e4r mellan personal och inskrivna eller mellan patienterna sj\u00e4lva.

Det finns olika s\u00e4tt att skildra vad en person m\u00f6ts av som m\u00e5r psykiskt d\u00e5ligt. F\u00f6rest\u00e4llningen Blue Air g\u00f6r det p\u00e5 ett gediget s\u00e4tt med inifr\u00e5nperspektiv utifr\u00e5n ett v\u00e4lskrivet, delvis sj\u00e4lvupplevt, v\u00e4lbalanserat manus. (Ett tack finns \u00e4ven noterat till Linda Bostr\u00f6m Knausg\u00e5rd som med sj\u00e4lvupplevd erfarenhet ocks\u00e5 skildrar \u00e4mnet.) I Blue Air g\u00f6rs inga snabba po\u00e4ng, eller sl\u00e4ngs inte ut n\u00e5gra politiska slagord. Blue Air \u00e4r fr\u00e4mst ett drama som ger n\u00e5got till sin publik i form av en upplevelse. Min referens blir f\u00f6rst och fr\u00e4mst till filmen G\u00f6kboet d\u00e4r ocks\u00e5 livet skildras inifr\u00e5n en psykiatrisk avdelning ur de intagnas perspektiv. Skillnaden \u00e4r att G\u00f6kboet h\u00e5ller sig till detta perspektiv medan vi i Blue Air ocks\u00e5 f\u00e5r f\u00f6lja personalens perspektiv (inifr\u00e5n) och tankar samt \u00e4ven familjemedlemmars, grannars och de ber\u00f6rda barnens. En annan skillnad \u00e4r att G\u00f6kboet pekar med hela handen, medan Blue Air kr\u00e4ver medskapande hos sin publik, inlevelse. Min upplevelse av f\u00f6rest\u00e4llningen bekr\u00e4ftar det som Lumor beskriver p\u00e5 sin hemsida: Vi ville bort fr\u00e5n teaterns (\u00f6ver)tydlighet, mer inspirerade av poesi och dokument\u00e4r skev verklighet.

Det h\u00e4r \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som ger dig en grundl\u00e4ggande upplevelse till att forts\u00e4tta fundera. Hur kan det komma sig att vi i v\u00e5r tid avskaffat samtalet m\u00e4nniskor emellan? Med Ritas ord, strax innan inskrivande l\u00e4karen skriver ut piller och ordinerar henne att  (ensam) vila:

– Finns det ingen som jag bara kan f\u00e5 prata med?<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-160368","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160368","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=160368"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160368\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":160379,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160368\/revisions\/160379"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=160368"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=160368"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=160368"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}