{"id":160139,"date":"2022-11-20T13:54:30","date_gmt":"2022-11-20T11:54:30","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160139"},"modified":"2022-11-23T13:06:54","modified_gmt":"2022-11-23T11:06:54","slug":"episka-melodier-och-mystik-utvinns-genom-fullandad-sang-och-raffinerade-arr-kate-bush-hyllas-i-this-womans-work","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160139","title":{"rendered":"Episka melodier och mystik utvinns genom full\u00e4ndad s\u00e5ng och raffinerade arr – Kate Bush hyllas i This Woman\u00b4s Work"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Gustav Lindstr\u00f6m
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

18\/11 2022<\/p>\n\n\n\n

Publik: Cirka 500<\/p>\n\n\n\n

Framg\u00e5ng hos kritiker inneb\u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n alltid kommersiell framg\u00e5ng. I fallet med den mediaskygga Kate Bush, vars unika kvaliteter David Gilmour blev varse, sammanstr\u00e5lar dock de b\u00e5da kretsloppen. Utan att ha tagit reda p\u00e5 hur mycket hennes katalog s\u00e5lt (\u00e4ger sj\u00e4lv sex skivor inklusive en maxi) kan ett par talande exempel framh\u00e5llas. Eftersom jag \u00e4r j\u00e4mn\u00e5rig med den vision\u00e4re komposit\u00f6ren, s\u00e5ngerskan,, musikern, producenten och dansaren minns jag vagt uppst\u00e5ndelsen kring den ikoniska debutsingeln Wuthering Heights. <\/em>Det ska vara den f\u00f6rsta l\u00e5t framf\u00f6rd och skriven av en kvinna som toppat Englands-listan. N\u00e4r Bush efter ett 35-\u00e5rigt uppeh\u00e5ll best\u00e4mde sig f\u00f6r att genomf\u00f6ra ett drygt tjugotal konserter i samma arena i London, var intresset s\u00e5 infernaliskt stort att biljetterna slut p\u00e5 rekordtid. Och i \u00e5r har ju minst sagt medryckande Running Up That Hill <\/em>tack vare en serie p\u00e5 Netflix blivit enormt popul\u00e4r, vilket avspeglas i h\u00f6ga listplaceringar i massvis med l\u00e4nder och att l\u00e5ten blivit mest streamad av alla som finns tillg\u00e4ngliga p\u00e5 Spotify. <\/p>\n\n\n\n

Projektet This Woman\u00b4s Work (ocks\u00e5 titeln p\u00e5 en d\u00e5 helt\u00e4ckande antologi med artisten utgiven 1990) har i november varit p\u00e5 turn\u00e9. Initiativtagaren Martin Schaub har stor vana vid att sammanf\u00f6ra genrer och skapa lyckosamma hybrider under rubriken Popical.. 2018 gjorde en konsert som botaniserar i l\u00e5tskatten den unika kvinnan fr\u00e5n Kent skapat. Kapellm\u00e4stare Schaub omgavs d\u00e5 av G\u00f6teborgs Symfoniker, orkesterns Vokalensemble, samma s\u00e5ngerskor som p\u00e5 n\u00e4mnda turn\u00e9 samt merparten av de musiker som utg\u00f6r bandet p\u00e5 Storan. F\u00f6r att vara mer specifik heter de tv\u00e5 helt fantastiska uttolkarna av engelskans s\u00e4regna fascinerande r\u00f6st Jennie Abrahamson och Malin Dahlstr\u00f6m. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Gustav Lindstr\u00f6m <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Man ska nog snarare kalla evenemanget f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4n konsert. I konceptet presenteras Varken l\u00e5tar, band eller bed\u00e5rande vokalister presenteras.. I extasen som uppst\u00e5r under extranummer meddelas hastigt vilka som st\u00e5tt p\u00e5 scen, vilket inte \u00e4r l\u00e4tt att uppfatta. Kreativ ljuss\u00e4ttning och enhetliga scenkl\u00e4der d\u00e4r framf\u00f6r allt huvudbonader skiftar f\u00f6rmedlar l\u00e5tarnas st\u00e4mningsl\u00e4ge. Konsekventa f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet \u00f6ver tv\u00e5 akter och n\u00e4rmare tjugo l\u00e5tar (varav en repris) fungerar. Men hade g\u00e4rna sett ett par videor projicerade p\u00e5 backdroppen och\/eller ett bildspel om Kate Bush karri\u00e4r i foaj\u00e9n. <\/p>\n\n\n\n

Vad betr\u00e4ffar l\u00e5tlista och info om vem som spelar vad, har lyckligtvis fr\u00e5n mycket tillf\u00f6rlitlig k\u00e4lla fakta inh\u00e4mtats. Kapellm\u00e4staren som m\u00e5nga k\u00e4nner fr\u00e5n West of Eden spelar mest keyboard och piano. D\u00e4rtill i n\u00e5gra l\u00e5tar mandolin plus ett str\u00e4nginstrument fr\u00e5n ren\u00e4ssansen som heter cittern. Den viktiga rytmsektionen best\u00e5r av elbasist Martin Deubler Holmlund (West Of Eden, Those Barren Leaves) och Magnus Boqvist (Niki & The Dove, Timo R\u00e4isinen, H\u00f6rdeg\u00e5rds fyra) som \u00e4r trumslagare och ansvarig f\u00f6r de samplingar som f\u00f6rekommer.<\/p>\n\n\n\n

Det f\u00f6r oss musik\u00e4lskare bosatta i G\u00f6teborgs n\u00e4rhet v\u00e4lbekanta ansiktet Henrik Cederblom lirar fiol och gitarrer. Axel M\u00e5rdsj\u00f6 vars examenskonsert jag skrev om \u00e4r en jazz- och teatermusiker med kometkarri\u00e4r och han trakterar i f\u00f6rest\u00e4llningen fl\u00f6jt, basklarinett, altsaxofon (m\u00f6jligen sopransax ocks\u00e5) och till och med synth. Multiinstrumentalisten Josefin Runsteen vann en Jazzkatten-kategori 2019 men m\u00e5ste betraktas som v\u00e4ldigt allround. Hon som brukar anlitas av stora namn ses spela slagverk, fiol och viola. Samtliga i det sex personer starka bandet k\u00f6rar p\u00e5 somliga l\u00e5tar. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Marit Deubler Holmlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vet inte om urvalsprocessen varit gemensam eller om initiativtagaren beslutat sj\u00e4lv om vilka l\u00e5tar som skulle ing\u00e5 i programmet. Ser p\u00e5 n\u00e4tet att l\u00e5tarna i f\u00f6rsta v\u00e4ndan valts bland annat f\u00f6r att passa s\u00e5ngerskorna. Hisnande sp\u00e4nnvidden av k\u00e4nslor och v\u00e4sensskilda ber\u00e4ttelser speglas f\u00f6red\u00f6mligt. Hade inte haft tid att lyssna in mig, har alls inte kl\u00e4m p\u00e5 hela utgivningen. Hits blandas smart med obskyrt material. H\u00e4nde att de fick till ett rockbeat som p\u00e5minde om bandet Kate hade med sin bror och n\u00e5gra andra i ton\u00e5ren. Och efter paus vr\u00e4ker man p\u00e5 fr\u00e4ckt i ett alster av sent datum. Atypiskt okomplicerade Rubberband Girl <\/em>tyckts ha l\u00e5nat melodin fr\u00e5n Wendy & Lisa. Man har varit f\u00f6rsiktig med att f\u00f6rs\u00f6ka kopiera den tekniska perfektionen, de sound som framst\u00e4llts via fairlight. Antar att Schaub s\u00e5 utomordentligt kunnat utmana sig, delvis f\u00f6rklaras av bakgrunden i folkmusik och musikalv\u00e4rlden. F\u00f6rtrogenheten med Bush musikaliska universum framg\u00e5r med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet under timmarna p\u00e5 Stora Teatern. <\/p>\n\n\n\n

Det borde vara vansinnigt besv\u00e4rligt att sjunga i de h\u00f6ga register d\u00e4r Kate Bush vanligtvis placerar sina st\u00e4mband. Men Jennie Abrahamson och Malin Dahlstr\u00f6m har tr\u00e4nat upp n\u00e4stan osannolik \u00f6verensst\u00e4mmelse med originalen. Publiken kan frossa i n\u00e4rmast obegripliga bedrifter fr\u00e5n de b\u00e5da. <\/p>\n\n\n\n

Dahlstr\u00f6m anger med orubblig auktoritet tonen i inledande Breathing. <\/em>Hon och Abrahamsson varvar sina prestationer f\u00f6r att ibland brista ut i s\u00f6ml\u00f6sa duetter. Falsetts\u00e5ngen och kluriga fraseringar beh\u00e4rskas fullkomligt. Finns en koppling mellan Kate Bush och norrl\u00e4ndska singer-songwritern Abrahamsson d\u00e5 de med Peter Gabriel sjungit samma gripande ballad. Molly Bloom-influerade Sensual World <\/em>tillh\u00f6r de alster som sticker ut i f\u00f6rsta avdelningen n\u00e4r s\u00e4ckpipan ers\u00e4tts av fioler. En annan toppnotering \u00e4r ”sopranernas” duett i Oh<\/em> England, My Lionheart <\/em>n\u00e4r r\u00f6sterna tvinnas in i varandra. Od\u00f6dliga Wuthering Heights <\/em>(med p\u00e5 Rigmor Gustafssons senaste skiva som jag recenserat)) g\u00f6rs med ackuratess av Abrahamson. Att denna m\u00e4rkliga ”d\u00e4nga” \u00f6verexponerats genom \u00e5ren i till exempel radio \u00e4r ett oundvikligt faktum.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Marit Deubler Holmlund <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

De ber\u00f6mda r\u00f6da finskorna kommer fram i den avskalade ballad som deklameras till pianoackompanjemang och rundar av i en f\u00f6rsta avdelning d\u00e4r M\u00e5rdsj\u00f6 galant f\u00e4rgar musiken med exempelvis basklarinett och synth. Njuter av f\u00f6rtrollande sound som antingen b\u00e4ddar in eller expanderar. ramarna. Musiken b\u00f6ljar och fl\u00f6dar med korta avbrott d\u00e5 s\u00e4ttningen \u00e4ndras.<\/p>\n\n\n\n

Om f\u00f6rsta halvan ges omd\u00f6met oklanderlig, f\u00f6rtj\u00e4nar den andra att betraktas som i stort sett magiskt. Flera g\u00e5nger ryser jag av v\u00e4llust, f\u00e5r st\u00e5p\u00e4ls. Jig Of Life <\/em>artar sig till en rytmisk knock out med fl\u00f6jt, mandolin och fioler i framkant. Textraden ”I Put This Moment Here” blir som ett mantra. Och detta oemotst\u00e5ndliga beat med irl\u00e4ndskt extatisk vibe tas fram som extra extranummer f\u00f6r att tillfredsst\u00e4lla salig publik. Henrik Cederblom och Axel M\u00e5rdsj\u00f6 broderar inspirerat ut melodislinga. Standarden uppr\u00e4tth\u00e5lls ljuvligt i stillsamt sv\u00e4vande And Dream Of Sheep<\/em>. R\u00f6sterna interagerar s\u00e5 att man sm\u00e4lter. <\/p>\n\n\n\n

Why Should I Love You<\/em> visar upp den obekymrade poppiga sidan av konstn\u00e4ren. Prince och Minneapolis-funken passar som referens. Bandet k\u00f6rar och Henrik Cederblom riffar f\u00f6r fullt, vilket i sammanhanget faktiskt k\u00e4nns okonventionellt. F\u00f6rest\u00e4llningens titelmelodi ber\u00f6r inte ov\u00e4ntat, utvecklas till en ytterligare vokal f\u00f6rh\u00f6jning. G\u00e5shudsframkallande! Maffigt dundrar Hounds Of Love <\/em>obevekligt fram med feature fr\u00e5n trummor och klaviatur. M\u00e5rdsj\u00f6 har tr\u00e4nat in en v\u00e4gvinnande pardansstil. Vi f\u00e5r inga omfattande solon men b\u00e5de Cederblom och M\u00e5rdsj\u00f6 tar chansen att kasta loss. H\u00e4rligt r\u00f6jigt groove uppst\u00e5r. Det l\u00e5ter som om Schaub spelar fender rhodes. Levereras med eftertryck \u00e4nnu en l\u00e5t fr\u00e5n Red Shoes<\/em>-albumet. Lite udda val.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto foto Gustav Lindstr\u00f6m <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Publiken uppmanas till att reagera \u00e4r inte sena att h\u00e4nga p\u00e5. Euforin fr\u00e5n scen fortplantas vilket betyder extranummer. Succ\u00e9n \u00e4r ett faktum! Mycket effektfullt framf\u00f6rs d\u00e5 Running Up That Hill <\/em> av Jennie Abrahamson med vibrerande r\u00f6stresurser och stils\u00e4kert spel p\u00e5 plexi-marimba. Sedan passeras kokpunkten i det otroligt pulserande beat som Bush d\u00f6pt till Cloudbusting<\/em>. L\u00e5ter s\u00e5 sk\u00f6nt svulstig att sekvensen blir hypnotiskt upphetsande. P\u00e5tagligt uppmuntrade musiker och s\u00e5ngduon f\u00f6renas i unisona r\u00f6relser i mitten av scen, insvepta i minst sagt bastant basg\u00e5ng fr\u00e5n fr\u00e4mst Martin Deubler Holmlund.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att kunna f\u00f6rl\u00e4nga det gl\u00e4djerus som var en f\u00f6ljd av \u00e4nnu en inklappning blir det jig i repris. M\u00e4rks att alla \u00e4r trygga med varann och vet exakt vad som ska utf\u00f6ras, verkar efter ett antal f\u00f6rest\u00e4llmingar sitta i ryggm\u00e4rgen. Mina f\u00f6rhoppningar om att det skulle kunna bli magiskt kom inte p\u00e5 skam. G\u00e4nget s\u00e4llar sig till raden av lyckade tribut-akter jag sett (The Band, Beatles, Nina Simone, Little Feat, Chick Corea, Sven Zetterberg, Charles Mingus, Judy Garland, Oscar Peterson\/ Duke Ellington med flera). Ljudet p\u00e5 Stora Teatern var definitivt f\u00f6rdelaktigt.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tlista: Breathing – Sat In Your Lap – Sensual World – Mrs Bartolozzi – Army Dreamers – Oh England, My Lionheart – Song Of Solomon – Wuthering Heights – Moments Of Pleasure – Rubberband Girl – Jig Of Life – And Dream Of Sheep – Why Should I Love You – This Woman\u00b4s Work – Hounds Of Love – Your\u00b4re The One – Running Up That Hill – Cloudbusting<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stora Teatern i G\u00f6teborg 18\/11 2022 Publik: Cirka 500 Framg\u00e5ng hos kritiker inneb\u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n alltid kommersiell framg\u00e5ng. I fallet med den mediaskygga Kate Bush, vars unika kvaliteter David Gilmour blev varse, sammanstr\u00e5lar dock de b\u00e5da kretsloppen. Utan att ha tagit reda p\u00e5 hur mycket hennes katalog s\u00e5lt (\u00e4ger sj\u00e4lv sex skivor inklusive en maxi) […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-160139","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160139","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=160139"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160139\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":160363,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160139\/revisions\/160363"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=160139"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=160139"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=160139"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}