{"id":160043,"date":"2022-11-19T04:50:57","date_gmt":"2022-11-19T02:50:57","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160043"},"modified":"2025-10-03T23:51:45","modified_gmt":"2025-10-03T22:51:45","slug":"kvaliten-och-mangfalden-av-uttryck-varmde-frusen-publik-stefan-nilsson-the-gift-band-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160043","title":{"rendered":"Kvalit\u00e9n och m\u00e5ngfalden av uttryck v\u00e4rmde frusen publik – Stefan Nilsson & The Gift Band p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Jan Backenroth
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

17\/11 2022<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (Jazzf\u00f6reningen Nefertiti)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Inte s\u00e4llan tror jag att jag lyckats ta reda p\u00e5 hur det f\u00f6rh\u00e5ller sig. I det h\u00e4r fallet togs ett par lp med Kornet fram f\u00f6r lyssning, eftersom Stefan Nilsson sagt att musiken han gjorde med jazzrockgruppen i unga \u00e5r skulle vara sj\u00e4lva utg\u00e5ngspunkten. Uttalandet om att lira i dess anda visade sig bara delvis st\u00e4mma. Publiken f\u00e5r gener\u00f6st ta emot s\u00e5 mycket mer fr\u00e5n hans musikaliska palett. Komposit\u00f6ren och klaviaturspelaren gav 2015 ut albumet The Gift<\/em>, en produktion d\u00e4r tre av hans spelkamrater p\u00e5 scen medverkar. S\u00e5g och skrev om en n\u00e4stan identisk line up med tv\u00e5 gitarrister vid den tidpunkten under Stockholm Jazzfestival. Repertoaren p\u00e5 Valand i en konsert med superbt balanserat ljud baseras p\u00e5 n\u00e4mnda skiva. Att rubriken indikerar kylslagna sittande kroppar, berodde p\u00e5 det trista faktum att offentliga lokaler uppmanats spara el och d\u00e4rf\u00f6r skruvar ner inomhustemperaturen.<\/p>\n\n\n\n

Initiativtagaren som jag tr\u00e4ffade ifjol efter en fabul\u00f6st gig med Bill \u00d6hrstr\u00f6m och hans Blues Into Jazz i Ljungskile har med sig The Gift Band, som best\u00e5r av Patrik Boman p\u00e5 kontrabas, Rafael Sida Hulzar p\u00e5 percussion, trumslagare Johan Hasselquist och numera 32-\u00e5riga stj\u00e4rnskottet Joel Svensson. Kvintetten str\u00e5lade av spelgl\u00e4dje i en konsert \u00f6ver tv\u00e5 set, med enorm variation avseende genrer och influenser. Lyckligtvis kunde alla musik\u00e4lskare med stora \u00f6ron tillgodog\u00f6ra sig musiken, till och med n\u00e5gra 85-plussare sittandes n\u00e4ra Joel Svensson n\u00e4r han levererade n\u00e5gra vinande solo p\u00e5 elgitarr.<\/p>\n\n\n\n

Uppskattningsvis uppeh\u00f6ll sig Stefan Nilsson till nittio procent vid flygeln och uts\u00f6kta resonansen i Patrik Bomans instrument \u00e4r motsatsen till basmuller, Hasselquist med sina speciellt utvalda cymbaler tillh\u00f6r skr\u00e5et av spelande trummisar och en av de tre gitarrer Joel Svensson har med sig \u00e4r akustisk. Os\u00e4ker p\u00e5 hur mycket inflytande Boman haft \u00f6ver utformningen. Dock, konklusionen \u00e4r att d\u00e4r han f\u00f6rekommer blir resultatet s\u00e5 gott som alltid genommusikaliskt. Och med en formidabel eklektiker till komposit\u00f6r och arrang\u00f6r som Stefan Nilsson \u00e4r risken f\u00f6r dikesk\u00f6rningar obefintlig.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00d6verraskande stillsam b\u00f6rjan n\u00e4r Kr\u00e4ftvisan <\/em>tassar fram i klanglig v\u00e4rld med elegant akustisk gitarr-feature. Ytterst <\/em>lanseras som en hyllning till Nilssons hemtrakter i Tornedalen. I dess framkant h\u00f6rs elgitarr och Rafael Sidas angen\u00e4mt pockande bidrag p\u00e5 slagverk. \u00c4ven drivande basist Boman broderar ut temat. Fr\u00e4ckt groove uppst\u00e5r och kryddas med medryckande \u00f6verg\u00e5ngar.<\/p>\n\n\n\n

I en menuett av Bach som Nilsson tagit sig jazziga friheter med byter Joel Svensson till sin tredje gitarr varvid naturligt sv\u00e4ng uppst\u00e5r. H\u00e4r intr\u00e4ffar aftonens uppiggande f\u00f6rsta gitarrsolo. I Nilssons sammanfattande toner p\u00e5minns vi om melodin fr\u00e5n Bach. Skickligt styrs skeendet. De musikaliska m\u00e4nnens lyh\u00f6rda samarbete firar triumfer. Musik fr\u00e5n de historiskt fr\u00e4msta tons\u00e4ttarna f\u00f6rekommer fler g\u00e5nger. Bach i moll-tappning och i ett avskalat synnerligen njutbart stycke i extranumret. Vintern <\/em>ur Fyra \u00e5rstiderna framst\u00e4lls med underbar touch av pianisten. Tippar att Joel Svensson p\u00e5 sitt vis \u00e5terskapar cellost\u00e4mman. Bach kr\u00e4ver att rytmsektionen \u00e4r p\u00e5 t\u00e5rna, vilket till fullo uppfylls i snabba riktningsf\u00f6r\u00e4ndringar. En av styrkorna hos Stefan Nilsson \u00e4r vurmen f\u00f6r att omforma klassiska stycken, accentuera rytmiken eller utveckla lyrisk pr\u00e4gling.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gra standards st\u00f6ps smakfullt om, <\/em>F\u00f6rutom tv\u00e5 t\u00e4mligen l\u00e4ttidentifierade \u00f6rh\u00e4ngen som \u00e5terfinns p\u00e5 skivan fr\u00e5n 2015 f\u00e5r ocks\u00e5 Autumn Leaves <\/em>en lika rej\u00e4l som fr\u00e4sch ansiktslyftning. Fr\u00f6jdas \u00e5t delikat subtilt samspel i Honeysuckle Rose <\/em>och den oerh\u00f6rda finess varmed just Autumn Leaves <\/em>tolkas i mediumtempo med fingerf\u00e4rdigt gitarrspel. Publiken myste d\u00e4rtill \u00e5t hur sl\u00e4pig takt och shuffle f\u00f6renas i Don\u00b4t Get Around Much Anymore, <\/em>vars sound ju normalt sett definieras av tenorsax. Vidare nj\u00f6t jag av anslaget i My Funny Valentine<\/em> i vars vackra ballad egna till\u00e4gg improviseras fram.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

M\u00e5ngfalden genrer och stilistiska uttryck f\u00f6rtj\u00e4nar verkligen att betonas. Kvicka folkmusikinslag f\u00f6rekom f\u00f6rst\u00e5s och d\u00e5 \u00e4r rytml\u00e4ggarna extra p\u00e5 hugget. Let\u00b4s Go <\/em>sprider ystert gl\u00e4dje medan en afrikansk folks\u00e5ng utstr\u00e5lar of\u00f6rst\u00e4lld optimism, utomordentligt raffinerat och suggestivt genom olika faser och tempo. En annan sprittande sak fokuserade p\u00e5 dialog emellan Rafael Sida och Johan Hasselquist. Givetvis f\u00f6retas flera lyckade fusionaktiga utflykter. Och den imponerande kvantitet soundtrack fr\u00e5n film och tv-serier Nilsson \u00e5stadkommit och bel\u00f6nats f\u00f6r, exemplifieras ett par g\u00e5nger. Dels ett ledmotiv ur de enligt honom riktiga Beck-filmerna med G\u00f6sta Ekman, dels ljuvt sv\u00e4vande Gabriellas s\u00e5ng <\/em>ur S\u00e5som i himmelen.<\/em>. Exceptionellt v\u00e4lklingande gitarr banar v\u00e4g i en onekligen lite udda version med pampig stegring. Och om mina \u00f6ron var r\u00e4tt inst\u00e4llda \u00f6ppnades andra set med improvisation \u00f6ver gripande Emigrantvisa. <\/em>Av mina anteckningar framg\u00e5r att harmoniken ur Beck-soundtracket blev en l\u00e5ngsamt glidande romantisk kulmination.<\/p>\n\n\n\n

Antagligen s\u00e4llsynt att konsert arrangerad av jazzf\u00f6rening saknar bl\u00e5sinstrument, fast knappast n\u00e5got publiken t\u00e4nkte p\u00e5. Skickligheten hos dessa sammansvetsade musiker blev inte ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l, utan den underst\u00e4lldes alla underbara melodier som kreerats eller omformulerats av den fantastiske Stefan Nilsson, melodier med snygga v\u00e4xlingar och v\u00e4ndningar. V\u00e4rt att understryka hur remarkabelt varje detalj kunde urskiljas. F\u00f6ljaktligen tackades b\u00e5de ljudtekniker och artistv\u00e4rd fr\u00e5n scen. <\/p>\n\n\n\n

Passade efter\u00e5t p\u00e5 att byta n\u00e5gra ord av tacksamhet med flera i bandet. L\u00e4mnade Valand mycket n\u00f6jd med konserten. Uppe i varv fortsatte lyssnandet p\u00e5 livemusik p\u00e5 Unity och deras v\u00e4lbes\u00f6kta jam, d\u00e4r bland m\u00e5nga andra Joel Svensson \u00e4ntrade scen. Men det \u00e4r en annan historia.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

17\/11 2022 Valand i G\u00f6teborg (Jazzf\u00f6reningen Nefertiti) Inte s\u00e4llan tror jag att jag lyckats ta reda p\u00e5 hur det f\u00f6rh\u00e5ller sig. I det h\u00e4r fallet togs ett par lp med Kornet fram f\u00f6r lyssning, eftersom Stefan Nilsson sagt att musiken han gjorde med jazzrockgruppen i unga \u00e5r skulle vara sj\u00e4lva utg\u00e5ngspunkten. Uttalandet om att lira […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-160043","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160043","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=160043"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160043\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":197773,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160043\/revisions\/197773"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=160043"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=160043"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=160043"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}