{"id":160007,"date":"2022-11-17T18:09:10","date_gmt":"2022-11-17T16:09:10","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160007"},"modified":"2022-11-21T16:21:48","modified_gmt":"2022-11-21T14:21:48","slug":"existentiella-sprang-i-fantasifulla-och-rorande-episoder-dream-quijote-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=160007","title":{"rendered":"Existentiella spr\u00e5ng i fantasifulla och r\u00f6rande episoder – Dream Quijote p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ines Kjelbye
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Regi: Lycke Claesson<\/p>\n\n\n\n

Devising\/ Ensemble: Sara Ahlberg, David Speling Bolander, Ingvar \u00d6rner<\/p>\n\n\n\n

Medskapare: Joel Heir\u00e5s<\/p>\n\n\n\n

Mask- och dockmakare: Alison Duddle<\/p>\n\n\n\n

Ljus- och ljudtekniker: Martin Nilsson<\/p>\n\n\n\n

Kostym\/ producent: Anna Sefve<\/p>\n\n\n\n

Projektledare: David Sperling Bolander<\/p>\n\n\n\n

Samproduktion mellan Teater Trixter & Panjal Scenstudio<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 11\/11 2022 <\/p>\n\n\n\n

Spelas hos Teater Trixter i G\u00f6teborg till och med 27\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

T\u00e4nker ibland p\u00e5 hur mycket som ska st\u00e4mma f\u00f6r att en upps\u00e4ttning ska g\u00e5 hem hos \u00e5sk\u00e5daren. R\u00e4cker inte med engagerande manus, \u00f6vertygande sk\u00e5despelare och inbjudande audiovisuell inramning. Kr\u00e4vs ocks\u00e5 att sv\u00e5rp\u00e5verkade parametrar sl\u00e5r in. Vilket hum\u00f6r \u00e4r jag p\u00e5 och finns en balans i tillvaron som g\u00f6r mig mottaglig? Har jag samma livssyn och d\u00e4rf\u00f6r kan kugga i i vad som verkar vara det man vill f\u00f6rmedla? Om inte, f\u00f6rm\u00e5r jag \u00e4nd\u00e5 att associera teamets sceniska ambition och ber\u00e4ttelse?<\/p>\n\n\n\n

Dylika tankar uppstod efter att Dream Quijote – en vanf\u00f6rest\u00e4llning <\/em>direkt klickade och fortsatte stimulera under den timma upps\u00e4ttningen p\u00e5gick. Manus med alla referenser och infall har de medverkande sp\u00e5nat fram genom devising. N\u00e5gon vecka f\u00f6re premi\u00e4r n\u00e5ddes tydligen den kreativa punkt d\u00e5 scener fladdrande som h\u00f6stl\u00f6v i vinden fogades samman. Lycke Claesson, som under resans g\u00e5ng utkristalliseras som regiss\u00f6r kan sannolikt tillskrivas en icke obetydlig del i framg\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ines Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Till saken h\u00f6r att i b\u00f6rjan av \u00e5ret var jag hos Panjal Scenstudio i Majorna och recenserade Sara Ahlberg i en m\u00e4rklig monolog som utspelades i J\u00e4mtl\u00e4ndsk fj\u00e4llmilj\u00f6. Hade den g\u00e5ngen problem att k\u00e4nna mig delaktig trots intressant ing\u00e5ng om betydelsen av att vara rotad. Helt annorlunda mot den hejdl\u00f6st inkluderande, i n\u00e4rmare tv\u00e5 m\u00e5nader kontinuerliga teaterfest, som lektes fram i kreativt rus av Erik Holmstr\u00f6m och hans ensemble under pandemins restriktioner. Om deras Don Quijote-happening skrev jag entusiastiskt omfattande recensioner. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det ju en lustig slump att samarbetet hos Trixter ocks\u00e5 utg\u00e5r fr\u00e5n mannen som under tidigt 1600-tal f\u00f6rl\u00e4st sig p\u00e5 riddarromaner och genom inbillning f\u00f6rvandlar sin oansenliga tillvaro. <\/p>\n\n\n\n

I ett lyckat collage om artificiell intelligens h\u00e4rf\u00f6rleden anv\u00e4nde sig frigruppen av s\u00e5 gott som hela sin lokal i ett sinnrikt utvecklat stationssystem. Denna g\u00e5ng sker inte motsvarande procedur. D\u00e4remot f\u00e5r publiken vistas p\u00e5 b\u00e5da sidor om rid\u00e5n. Under vad som visar sig vara preludium f\u00e5r publiken h\u00e5lla till i foaj\u00e9n. D\u00e5 ges av de tre akt\u00f6rerna mycket lustfyllt de litter\u00e4ra f\u00f6ruts\u00e4ttningarna. Cervantes epokg\u00f6rande digra roman med sina komiska huvudkarakt\u00e4rer presenteras med n\u00e5gra f\u00f6rklarande penseldrag. Trixters trotj\u00e4nare Ingvar \u00d6rner \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s gjuten som den stolte riddaren av den sorgliga skepnaden. Men det gycklande draget medf\u00f6r s\u00e5 klart att illusionen bryts, vilket f\u00e5r oss att skratta hj\u00e4rtligt. Roas ocks\u00e5 av hur Sara Ahlberg och Davis Sperling Bolander laborerar med sina r\u00f6ster, framst\u00e4ller spansk brytning etc. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Mio Sperling <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r introduktionen \u00e4r \u00f6ver dras rid\u00e5n undan och vi f\u00e5r s\u00e4tta oss bekv\u00e4mt. Vi f\u00e5r f\u00f6lja f\u00f6rvirrade Lennarts tankeg\u00e5ngar och hur han likt barn som kan f\u00f6rest\u00e4lla sig en dr\u00f6mv\u00e4rld, glider in och ur rollen som Don Quijote. Han tycks ibland drabbad av afasi eller senilitet , vilket klokt nog sp\u00e4r p\u00e5 os\u00e4kerhetsfaktorn. Somligt l\u00e4mnas \u00e5t publiken att fundera vidare p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Eskapaderna inleds i till synes avlidet tillst\u00e5nd liggandes p\u00e5 rygg, i vita kl\u00e4der och med relik i form av gaffel h\u00e5llen mot magen. Den fantastiska historien om besticket p\u00e5st\u00e5s vara sj\u00e4lvbiografisk, symboliserar finurligt upps\u00e4ttningens fundament. Dess projektledare ut\u00f6var lika v\u00e4llustigt som skickligt sina omsorger kring den m\u00e5ngfasetterade mannen i centrum. Med eftert\u00e4nksam bravur v\u00e4xlar han fr\u00e5n pr\u00e4st till v\u00e5rdare. Sara Ahlberg gestaltar den \u00e5tr\u00e5dda Dulcinea, andra inte lika specificerade figurer och inte minst enligt egen utsago dr\u00f6mrollen som h\u00e4st. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
affisch Mio Sperling <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Uttryckss\u00e4tten blandas beg\u00e5vat. Dramatiska och komiska situationer gestaltas genomg\u00e5ende med glimten i \u00f6gat trosvisst eller med spelad f\u00f6rundran Kul koreografi med sopborstar f\u00f6retas till mjuksv\u00e4ngig trancemusik. I str\u00e5lande sekvenser filosoferar de b\u00e5da dockorna djupsinnigt om nutidens hot och bekymmer. Sperling Bolander och Ahlberg nyttjar sina st\u00e4mband p\u00e5 f\u00f6rbluffande vis. Av hur de beh\u00e4rskas framg\u00e5r vilka r\u00f6stkonstn\u00e4rer de \u00e4r. D\u00e4rigenom uppst\u00e5r sinnrikt dubbel effekt. <\/p>\n\n\n\n

Musik f\u00f6rekommer f\u00f6rst\u00e5s. St\u00e4mningsm\u00e4ttat spel p\u00e5 piano levereras. Vad som etsar sig fast s\u00e4rskilt \u00e4r trions gemensamma s\u00e5ng till ackompanjemang av \u00d6rners toner p\u00e5 banjo. Vackra visan om k\u00e4rlek och kamp k\u00e4ndes vagt igen, kommer fr\u00e5n l\u00e5t av Ted Str\u00f6m och Norrbottens J\u00e4rn fr\u00e5n det obevekliga 70-talet d\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llanden kunde te sig naivt sj\u00e4lvklara. Den g\u00f6rs \u00f6msint med ackuratess!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ines Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Texter av tv\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandevis ganska ok\u00e4nda konstn\u00e4rer\/ textmakare ing\u00e5r, varav en av dessa f\u00f6rekommer som excentriskt h\u00e5llen alls\u00e5ng. Fler l\u00e4tt absurda inslag florerar i Dream Quijote <\/em>utan att det varken blir forcerat eller som helhet f\u00e5nigt. Naturmystik \u00e1 la Dan Andersson passerar f\u00f6rbi och variant p\u00e5 Shakespeares ikoniska d\u00f6dskalle-monolog \u00e5terkommer i en fyndig mix av absurdism och tankegods. En poetisk f\u00f6rh\u00f6jning uppst\u00e5r i och med att paradoxalt koncis och abstrakt dikt av Bruno K \u00d6ijer fr\u00e5n 2001 deklameras. <\/p>\n\n\n\n

Ensemblens och teamets devisingprocess har som framg\u00e5tt sk\u00f6rdat frukt. Sk\u00e5despelarna interagerar smidigt och bekr\u00e4ftar lyh\u00f6rt. varandra. F\u00f6red\u00f6mligt exponeras trosvisshet, f\u00f6rundran och klarsyn och reaktioner p\u00e5 dylika tillst\u00e5nd. M\u00e5nga infallsvinklar hinns med p\u00e5 en timma utan att det blir forcerat. Humorn g\u00e5r sida vid sida med reflektioner kring existensen. P\u00e5litlige Ingvar \u00d6rner bottnar som f\u00f6rv\u00e4ntat i omv\u00e4xlande beteenden. Multikonstn\u00e4ren David Sperling Bolander alternerar framg\u00e5ngsrikt mellan att vara underh\u00e5llande och trov\u00e4rdig. Sara Ahlbergs mimik och tajming \u00e4r exemplarisk, sv\u00e4var omkring som upps\u00e4ttningens clou. Bor ni i G\u00f6teborgs-regionen eller ska hit n\u00e4rmsta tiden se till att skaffa biljett. <\/p>\n\n\n\n

OBS Vare upptagen p\u00e5 premi\u00e4ren och f\u00f6rest\u00e4llningen d\u00e4rp\u00e5 blev inst\u00e4lld p\u00e5 grund av sjukdom. Jag s\u00e5g f\u00f6rest\u00e4llningen 16 november. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Regi: Lycke Claesson Devising\/ Ensemble: Sara Ahlberg, David Speling Bolander, Ingvar \u00d6rner Medskapare: Joel Heir\u00e5s Mask- och dockmakare: Alison Duddle Ljus- och ljudtekniker: Martin Nilsson Kostym\/ producent: Anna Sefve Projektledare: David Sperling Bolander Samproduktion mellan Teater Trixter & Panjal Scenstudio Premi\u00e4r: 11\/11 2022 Spelas hos Teater Trixter i G\u00f6teborg till och med 27\/11 T\u00e4nker ibland […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-160007","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160007","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=160007"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160007\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":160288,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/160007\/revisions\/160288"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=160007"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=160007"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=160007"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}