![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/unnamed-10.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Bardo
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 18 november 2022
\nRegi Alejandro G. I\u00f1\u00e1rritu<\/p>\n
N\u00e5gonstans, l\u00e5ngt, l\u00e5ngt d\u00e4rinne, finns en b\u00e5de intressant och vass film som g\u00f6r en frontalattack p\u00e5 det moderna samh\u00e4llets s\u00e4msta sidor. Socialmedia, click bait och allm\u00e4n fr\u00e4mlingsfientlighet avverkas med vassa kommentarer och dr\u00e4pande slutsatser. I dessa stunder k\u00e4nns det som att Alejandro G. I\u00f1\u00e1rritu forts\u00e4tter p\u00e5 samma positiva bana som inleddes med Birdman f\u00f6r \u00e5tta \u00e5r sedan. En film som markerade ett starkt avbrott fr\u00e5n hans tidigare projekt. Trots d\u00e5nande hyllningsk\u00f6rer har jag stora problem med filmer som 21 Gram och \u00c4lskade Hundar.<\/p>\n
I\u00f1\u00e1rritu \u00e4r expert p\u00e5 att grotta ned sig i total mis\u00e4r och han k\u00e4nns st\u00e4ndigt manad att unders\u00f6ka hur l\u00e5ngt m\u00e4nniskan kan falla. En s\u00e5dan studie kan vara fascinerande men f\u00f6r I\u00f1\u00e1rritus del blev det mest tr\u00f6ttsamt och f\u00f6ruts\u00e4gbart.<\/p>\n
Med Birdman och The Revenant verkade den mexikanska regiss\u00f6ren p\u00e5nyttf\u00f6dd. Skyfallen av t\u00e5rar togs bort, de ersattes av en finurlig udd och sotsvart kompromissl\u00f6shet. Dessa tv\u00e5 filmer tycktes ha motbevisat den ur\u00e5ldriga tesen, att gamla hundar inte kan l\u00e4ra sig sitta. Tyv\u00e4rr verkar I\u00f1\u00e1rritu ha fallit in p\u00e5 samma problematiska bana som f\u00f6rr, energin och skapargl\u00e4djen fr\u00e5n de senaste tv\u00e5 projekten har nu ersatts med en virrig och rent obegriplig vision.<\/p>\n
I en l\u00e5ng – och genuint obegriplig, utl\u00e4ggning fr\u00e5n \u00e5rets upplaga av Venedigs Filmfestival menar I\u00f1\u00e1rritu att Bardo \u00e4r ett sorts m\u00f6te mellan verkligheten och fantasin. Det hela kan ses som ett f\u00f6rs\u00f6k att skapa en slags reflektion \u00f6ver regiss\u00f6rens egen karri\u00e4r, hans plats som mexikan i det amerikanska samh\u00e4llet. Id\u00e9n \u00e4r sannerligen inte originell men i alla fall god. Problemet \u00e4r att utf\u00f6rande och manuskript \u00e4r i det n\u00e4rmaste fr\u00e5nst\u00f6tande. Att blanda surrealism och sj\u00e4lvinsikt drar genast tankarna till Federico Fellinis 8\u00bd. En film som inte \u00e4r utan problem men som besitter en balans i ett virrvarr av fantasirika scener och poetiska bilder. F\u00f6rs\u00f6ken i Bardo att uppn\u00e5 n\u00e5gon sorts harmoni mellan det otroliga och jordn\u00e4ra \u00e4r lika lyckad som att f\u00f6rvara isblock i Sahara\u00f6knen. Mest klanderv\u00e4rt \u00e4r att I\u00f1\u00e1rritu sj\u00e4lv k\u00e4nns p\u00e5tagligt obekv\u00e4m och vilsen vad g\u00e4ller en slutdestination.<\/p>\n
En m\u00e4stare som Pedro Almod\u00f3var kan f\u00e5 det mest absurda – ibland \u00e4ven groteska, att fungerar, men i sitt f\u00f6rs\u00f6k att emulera detta famlar I\u00f1\u00e1rritu i blindo. I en helt bisarr introduktion verkar hela filmen – och regiss\u00f6ren, ha skorpsmulor innanf\u00f6r skjortan plus illasittande skor. Framst\u00e4llningen och regin \u00e4r anstr\u00e4ngd, f\u00f6rvirrad och n\u00e4stan frustrerad.<\/p>\n
Bristen p\u00e5 en fullkomlig vision, b\u00e5de vad g\u00e4ller patos och presentation, leder till en rad tv\u00e4ra kast d\u00e4r filmen h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00e5 slagsida. Ett par g\u00e5nger lyckas man snudda vid nutida problem. Det finns ocks\u00e5 ett par bra diskussioner mellan huvudrollsinnehavaren Daniel Gim\u00e9nez Cacho och hans tv\u00e5 barn. I de h\u00e4r stunderna hittar filmen sitt hj\u00e4rta. Men trots att receptet f\u00f6r framg\u00e5ng \u00e4r mitt framf\u00f6r n\u00e4san p\u00e5 I\u00f1\u00e1rritu ignorerar han det. Ist\u00e4llet forts\u00e4tter han att forcera och improvisera fram sekvenser som f\u00f6rtar all potential.<\/p>\n
F\u00f6r mellan de intima diskussionerna \u00e5terkommer utdragna, tramsiga och helt okontrollerbara scener d\u00e4r filmen bokstavligt talat l\u00f6per amok. Det \u00e4r som att Transformers-regiss\u00f6ren Michael Bay har satt sig vid rodret och \u00f6ver\u00f6ser filmen med allt mellan himmel och jord. Biobes\u00f6karen tvingas utst\u00e5 en kakofoni av h\u00f6gljudd musik, hemska specialeffekter och metaforer som \u00e4r s\u00e5 banala att de borde ses som en ren f\u00f6rol\u00e4mpning. \u00c4ven om det sker i en dr\u00f6mlik kontext blir upplevelsen pl\u00e5gsamt schizofren.<\/p>\n
Surrealism och absurditet kan vara starka bundsf\u00f6rvanter men bara om regiss\u00f6ren i fr\u00e5ga kan kontrollera dem. I\u00f1\u00e1rritu v\u00e4grar dock att l\u00e4gga locket p\u00e5 och l\u00e5ter hela sin film bli till en cirkus d\u00e4r de vilda djuren \u00e4ter upp cirkusartisterna, detta medan publiken f\u00f6rskr\u00e4ckt ser p\u00e5. Att projektet \u00e4r intellektuellt inkomplett blir \u00e4n mer uppenbart d\u00e5 vi ser till vad som utspelat sig utanf\u00f6r filmen. Efter ett minst sagt ljummet mottagande vid premi\u00e4ren i Venedig valde I\u00f1\u00e1rritu att klippa ned filmen med ungef\u00e4r tjugo minuter. Med tanke p\u00e5 att det finns ett genomg\u00e5ende tema g\u00e4llande problematiken att l\u00e4gga sig platt f\u00f6r etablissemanget blir detta beslut n\u00e4stan farsartat. Trots denna nedskurna speltid k\u00e4nns Bardo l\u00e4ngre \u00e4n en resa till Japan med roddb\u00e5t. Och n\u00e4r de syrliga konversationerna \u00e5sidos\u00e4tts f\u00f6r otaliga dr\u00f6msekvenser blir upplevelsen en sm\u00e4rre tortyr.<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4r inte en s\u00e5rbar ber\u00e4ttelse om f\u00f6rlorad identitet utan ett monstru\u00f6st virrvarr som saknar b\u00e5de ryggrad och relevans.<\/p>\n
Vad som r\u00e4ddar projektet fr\u00e5n ett bottenbetyg \u00e4r – f\u00f6rutom de f\u00e5 dramatiska ljusglimtarna, en fantastisk teknisk kompetens. I\u00f1\u00e1rritu har numera gjort de l\u00e5nga och svepande tagningarna till ett signum. Precis som f\u00f6rr \u00e4r det oerh\u00f6rt imponerande att besk\u00e5da. Fotografiskt \u00e4r filmen ocks\u00e5 sl\u00e5ende vacker och flera bilder \u00e4r fullkomligt h\u00e4pnadsv\u00e4ckande. Men detta \u00e4r en klen tr\u00f6st n\u00e4r vi har att g\u00f6ra med en film som \u00e4r id\u00e9m\u00e4ssigt bankrutt samt en regiss\u00f6r som genomf\u00f6r sitt jobb utan vett eller disciplin.<\/p>\n