![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/image002.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
She Said
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r: 18 november 2022
\nRegi Maria Schrader<\/p>\n
Fr\u00e5gan \u00e5terkommer st\u00e4ndigt n\u00e4r ett k\u00e4nsligt och aktuellt \u00e4mne g\u00f6rs till film, \u2019\u2019\u00e4r det f\u00f6r tidigt?\u2019\u2019. Fr\u00e5gan st\u00e4lldes d\u00e5 Olvier Stone och Paul Greengrass bara fem \u00e5r efter 11 september-attackerna filmatiserade h\u00e4ndelserna i World Trade Center respektive United 93.<\/p>\n
#MeToo r\u00f6relsen \u00e4r \u00e4n idag h\u00f6gst aktuell, diskussionerna runt vederv\u00e4rdiga arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden och den allm\u00e4nna kvinnosynen i samh\u00e4llet k\u00e4nns lika r\u00f6dgl\u00f6dgad nu som d\u00e5 nyheterna om Harvey Weinsteins groteska \u00f6vergrepp blev k\u00e4nda f\u00f6r hela v\u00e4rlden f\u00f6r fem \u00e5r sedan. Ber\u00e4ttelsen om Weinstein \u00e4r dock komplex, inte g\u00e4llande hans karakt\u00e4r utan de m\u00e5nga akt\u00f6rer och den tystnadskultur som till\u00e4t hans beteende att fortg\u00e5 under \u00e5rtionden. Skandalen ber\u00f6r inte bara filmindustrin utan media och v\u00e4lk\u00e4nda profiler som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt till\u00e4t \u00f6vergreppen att fortg\u00e5, antingen aktivt eller genom tystnad och apati.<\/p>\n
She Said lyckas portr\u00e4ttera \u00f6verlevarna med stor empati och genomslagskraft, men misslyckas vad g\u00e4ller att g\u00f6ra en ing\u00e5ende och beh\u00f6vlig djupdykning i de systemfel som \u00e4n idag pr\u00e4glar samh\u00e4llet.<\/p>\n
Men att filmskaparna tagit sig vatten \u00f6ver huvudet vad g\u00e4ller h\u00e4ndelsernas sp\u00e4nnvidd \u00e4r inte det enda problemet. Ett \u00e4mne som #MeToo och Weinstein kr\u00e4ver en regiss\u00f6r med en tydlig vision. Ett bra exempel p\u00e5 detta \u00e4r Roger Ailes-dramat The Loudest Voice d\u00e4r bland annat Kari Skogland och Stephen Frears h\u00f6ll i taktpinnen. I fallet med She Said-regiss\u00f6ren Maria Schrader har hon tidigare bara gjort film i hemlandet Tyskland. Flera g\u00e5nger visar Schrader p\u00e5 en oerfarenhet vad g\u00e4ller att regissera en internationell produktion. Se bara till det utseendem\u00e4ssiga som saknar n\u00e5gon som helst identitet, men det \u00e4r i personregin som bristerna \u00e4r som mest uppenbara.<\/p>\n
Carey Mulligan och Zoe Kazan g\u00f6r b\u00e5da goda insatser men inte p\u00e5 grund av n\u00e5gon vidare assistans fr\u00e5n Schrader. Manusarbetet och den faktiska karakteriseringen av de tv\u00e5 journalisterna, Megan Twohey och Judi Kantor, \u00e4r sl\u00e4tstruken och ov\u00e4ntat oengagerande. F\u00f6rutom ett par inblickar i deras privata liv k\u00e4nns b\u00e5da huvudpersonerna endast som yrkesroller. Flera av de mer allvarliga motg\u00e5ngarna, som mordhot fr\u00e5n extremh\u00f6gern och Donald Trumps f\u00f6rvanskning av anst\u00e4ndighet, ber\u00f6rs men f\u00f6rsvinner lika snabbt som en svensk sommar. F\u00f6r att vara en film som vill kritisera den on\u00f6digt glamoriserade mediabilden av Hollywood \u00e4r She Said f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt ytlig vad g\u00e4ller att skapa ett emotionellt djup.<\/p>\n
Ist\u00e4llet kommer engagemanget fr\u00e5n de faktiska h\u00e4ndelserna. Ett par \u00f6verlevare, som sk\u00e5despelerskan Ashley Judd, portr\u00e4tterar sig sj\u00e4lva. Sekvenserna d\u00e5 Weinsteins \u00f6vergrepp redovisas i detalj \u00e4r lika skr\u00e4mmande och motbjudande som d\u00e5 vi f\u00f6rst l\u00e4ste om dem. I dessa stunder skapas ett unikt m\u00f6te mellan film och verklighet och tillsammans med en av de mer \u00f6k\u00e4nda ljudinspelningarna f\u00e5r vi en n\u00e4rg\u00e5ngen inblick i det fasansfulla. Det \u00e4r om\u00f6jligt att inte bli best\u00f6rt och uppr\u00f6rd av de utsagor som delges och i dessa stunder \u00e4r She Said i sitt esse.<\/p>\n
Men de h\u00e4r scenerna h\u00e4mtar sin kraft fr\u00e5n h\u00e4ndelserna som s\u00e5dana, inte det faktiska genomf\u00f6randet. Det \u00e4r inte sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e4lla sig en \u00e4n mer drabbande och f\u00f6r\u00f6dande upplevelse med en mer kompetent regi. Allting \u00e4r dugligt men l\u00e5ngt fr\u00e5n extraordin\u00e4rt. Det journalistiska arbetet och dess dramaturgi \u00e4r ett bra exempel p\u00e5 detta, h\u00e4r f\u00f6ljs mallen som etablerades av Alla Presidentens M\u00e4n men ocks\u00e5 den bortgl\u00f6mda danska thrillern Den Tredje Makten.<\/p>\n
Men mest bekl\u00e4mmande \u00e4r att flera viktiga fr\u00e5gor, g\u00e4llande medias egen skyldighet i Weinsteins handlingar helt utel\u00e4mnas. Bilden av Weinstein som ett filmiskt geni h\u00f6lls i m\u00e5ngt och mycket uppe av mediala institutioner. Tidningar som exempelvis Vanity Fair valde i ett reportage f\u00f6r tio \u00e5r sedan att framst\u00e4llda Weinsteins vassa armb\u00e5gar som en egenskap som borde beundras. Denna problematik, d\u00e4r systemet v\u00e4ljer att tiga, i utbyte mot exempelvis accessjournalistik ber\u00f6rs aldrig. Om detta hade presenterats som en tv-serie hade dessa aspekter antagligen kunnat belysas.<\/p>\n
Allt som allt \u00e4r She Said funktionell och bjuder p\u00e5 ett par mycket skakande sekvenser. Men det saknas f\u00f6rm\u00e5ga att g\u00f6r upplevelsen of\u00f6rgl\u00f6mlig. Hela lasset dras ist\u00e4llet av ber\u00e4ttelsens otroliga genomslagskraft. I framtiden \u00e4r det bara att hoppas p\u00e5 ytterligare dramatiseringar som med st\u00f6rre sk\u00e4rpa kan ge en bredare och mer ing\u00e5ende inblick i en ber\u00e4ttelse som aldrig f\u00e5r gl\u00f6mmas bort.<\/p>\n