![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/olivacolman_empireoflight.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Empire of Light
\nBetyg 4
\nNordisk premi\u00e4r p\u00e5 Stockholms filmfestival
\nRegi Sam Mendes<\/p>\n
En hyllning till film och den magi som g\u00f6r att film har en l\u00e4kande f\u00f6rm\u00e5ga, som hj\u00e4lper oss att klara av att g\u00e5 vidare i livet d\u00e5 vi m\u00f6ter sv\u00e5righeter och tragedier. En hyllning till r\u00e4tten att vara unik, r\u00e4tten av vara annorlunda. Och mest av allt \u00e4r det en film d\u00e4r Olivia Colman gl\u00e4nser. Hon \u00e4r filmens lysande stj\u00e4rna. Hon \u00e4r utan tvekan av v\u00e5r tids duktiga sk\u00e5despelare och om hon inte f\u00e5r minst en nominera till Oscar f\u00f6r rollen \u00e4r det n\u00e5got fel p\u00e5 juryn.<\/p>\n
Filmen utspelas under 1980-talets b\u00f6rjan, under en tid d\u00e5 film s\u00e5gs p\u00e5 biografer. Vi f\u00e5r n\u00e5gra underbara scener fr\u00e5n biografens olika rum. Jag hade g\u00e4rna sett mer av dessa milj\u00f6er. Det \u00e4r lite som filmen \u00e4r i sin helhet, d\u00e4r \u00e4r lugn och sparsmakat, inget dras ut till det yttersta.<\/p>\n
Olivia Colman spelar Hilary, en medel\u00e5lders kvinna som jobbar p\u00e5 biografen Empire i en brittisk kuststad. Biografen chef, Mr Ellis (spelas av Colin Firth) har utsett henne till gruppchef, kanske f\u00f6r att hon \u00e4r \u00e4ldre \u00e4n \u00f6vriga personalen som till stor del \u00e4r unga med undantag f\u00f6r maskinisten Norman (spelas av underfundiga Toby Jones)eller f\u00f6r att Mr Ellis ska kunna kalla in henne till sitt kontor f\u00f6r en avsugning d\u00e5 och d\u00e5. Hilary \u00e4r v\u00e4ldigt jag-svag, g\u00e5r omkring som i en dimma utan k\u00e4nslor, varken gl\u00e4dje eller sorg. En stund in i filmen f\u00e5r vi f\u00f6rklaringen: hon g\u00e5r p\u00e5 litium och lider allts\u00e5 av en psykiatisk sjukdom som shizofreni eller bipolaritet.<\/p>\n
S\u00e5 dyker Stephen en nyanst\u00e4lld ung man upp (spelas av Micheal Ward). Hans dr\u00f6m och m\u00e5l i livet \u00e4r att studera arkitektur p\u00e5 universitet, men p\u00e5 grund av sin hudf\u00e4rg har han inte kommit in. Han \u00e4r en mycket unik ung man och en stark v\u00e4nskap v\u00e4xer fram mellan honom och Hilary. V\u00e4nskapen f\u00f6rdjupas och tycks bli en relation. F\u00e5r en medel\u00e5lders kvinna ha en relation med en man som kan vara hennes son? Det \u00e4r ett av filmens m\u00e5nga teman, men inget som filmskaparen g\u00e5r p\u00e5 djupet med. Jag tycker det \u00e4r en av filmens styrkor att den l\u00e5ter oss sj\u00e4lva t\u00e4nka och att den inte skriver oss p\u00e5 n\u00e4san hur vi ska reagera. Olivia Colman briljerar och lyser i rollen som Hilary. Samspelet med Micheal Wards Stephen \u00e4r hj\u00e4rtev\u00e4rmande.<\/p>\n
Micheal Ward l\u00e4r vi f\u00e5 se i flera roller. Han tar plats som en stor sk\u00e5despelare i denna film. Han \u00e4r en ung sk\u00e5despelare, f\u00f6dd i Jamaica i november 1997 och har varit med i bland annat tv-serien Top Boy (2011) och i Blue Story (2019) och Dev’s Diary (2018)<\/p>\n
Empire of Light \u00e4r en film som puttrar fram i lugn takt. Det \u00e4r inte en film fylld av aktion. En stor styrka \u00e4r att filmen \u00e4r of\u00f6ruts\u00e4gbar, utan pekpinnar och \u00f6verraskar p\u00e5 flera s\u00e4tt. D\u00e4r finns n\u00e5gra underbara fina milj\u00f6er fr\u00e5n biografen och en \u00f6vre v\u00e5ning som st\u00e5r \u00f6vergiven men en g\u00e5ng var biografens finaste avdelning med tv\u00e5 salonger och servering, nu framf\u00f6r allt bebodd av duvor.<\/p>\n
P\u00e5 s\u00e4tt och vi \u00e4r filmen mer som en roman. Som film \u00e4r den dramaturgiskt spretig. Sam Mendes kunde ha valt att g\u00f6ra mer av symboliken kring film och vart filmkonsten \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g eller symbolik kring \u00e5ldersdiskriminering, f\u00f6rtryck av svarta eller f\u00f6rakt f\u00f6r psykisk sjuka. Men han l\u00e5ter de olika \u00e4mnena puttra p\u00e5, komma upp till ytan och sedan l\u00e4mna \u00f6ver till oss att t\u00e4nka vidare f\u00f6r att puttra vidare med n\u00e4sta tema. Mig st\u00f6r det inte. Jag sjunker in i filmen och uppskattar filmens poetiska anslag. Det betyder inte att filmen bara \u00e4r ”lagom”. Vi f\u00e5r se scener som g\u00f6r ont och scener som v\u00e4rmer hj\u00e4rtat, vi f\u00e5r se m\u00e4nniskans f\u00f6rm\u00e5ga till b\u00e5de hat och v\u00e4nskap.<\/p>\n
Filmens regiss\u00f6r Sam Mendes \u00e4r \u00e5ret mottagare av Bronsh\u00e4sten, Stockholms internationella filmfestivals utm\u00e4rkelse Stockholm Visionary Award. Sam Mendes slog igenom med filmen American Beauty (1999) som han vann b\u00e5de en Oscar och en Golden Globe f\u00f6r i kategorin B\u00e4sta regiss\u00f6r. 2009 blev han nominerad till en Golden Globe f\u00f6r Revolutionary Road. 2012 regisserade Mendes den 23:e James Bond-filmen Skyfall och 2015 regisserade han den 24:e Bond-filmen Spectre.<\/p>\n