![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/blackpantherwf.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Black Panther Wakanda Forever
\nBetyg 5
\nSvensk biopremi\u00e4r 9 november 2022
\nRegi Ryan Coogler<\/p>\n
Det borde egentligen inte vara m\u00f6jligt att skapa en full\u00e4ndad actionfilm under dessa f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Efter Chadwick Bosemans tragiska bortg\u00e5ng st\u00e4lldes hela produktionen av uppf\u00f6ljaren till Black Panther inf\u00f6r en emotionell och logistisk kris. Manusarbetet beh\u00f6vde g\u00f6ras om fr\u00e5n grunden. N\u00e4r v\u00e4l inspelningen drog ig\u00e5ng fanns det ett svart moln \u00f6ver hela produktionen. Sorg, trauma och f\u00f6rlust \u00e4r n\u00e5got vi alla har beh\u00f6vt hantera under de g\u00e5ngna \u00e5ren och regiss\u00f6ren Ryan Coogler anv\u00e4nder sig av detta globala chocktillst\u00e5nd f\u00f6r att skapa en film som b\u00e5de hanterar och processar sorg och saknad. F\u00f6r \u00e4ven om Wakanda Forever handlar om individer med spektakul\u00e4ra f\u00f6rm\u00e5gor \u00e4r det i grund och botten m\u00e4nniskor bakom de extravaganta kostymerna, ett faktum som belyses flera g\u00e5nger genom filmen.<\/p>\n
Hela introduktionen \u00e4r n\u00e4rmast poetisk och tydligg\u00f6r filmens tysta och d\u00e4mpade natur. D\u00e4r Taika Waititi valde att g\u00f6ra en gladlynt och h\u00f6gljudd actionkomedi med Thor Love And Thunder \u00e4r Wakanda Forever mer besl\u00e4ktad med Cooglers genombrott Fruitvale Station. Volymen och gesterna \u00e4r nedskruvade, m\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns det som en koreograferad, respektfull och exakt procession. Samtidigt som saknaden v\u00e4ger tungt \u00e4r Wakanda Forever inte utan hopp eller m\u00f6jlighet att r\u00f6ra sig vidare i livet.<\/p>\n
Flera g\u00e5nger om dyker ljusglimtar upp och ger oss en f\u00f6rhoppning om att b\u00e4ttre tider \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. Det sker genom en rad fantastiska karakt\u00e4rer och scener som \u00e4r helt utan explosioner eller CGI-varelser. Dominique Thorne i rollen som det unga geniet Riri Williams \u00e4r tillsammans med Letitia Wrights Shuri det sanna ljuset som visar v\u00e4gen fram\u00e5t b\u00e5de f\u00f6r Marvels filmiska universum och v\u00e5rt eget samh\u00e4lle. En plats d\u00e4r m\u00e5ngfald, integritet och uppfinningsrikedom r\u00e4ddar dagen. Ensemblen har blivit \u00e4n mer sammansvetsad och naturlig, det \u00e4r som om Bosemans bortg\u00e5ng st\u00e4rkt banden ytterligare mellan akt\u00f6rerna. Detta leder till att flera scener k\u00e4nns ot\u00e4ckt genuina. Mest drabbande \u00e4r sekvenserna med Angela Basset och Letitia Wright vars mor- och dotter-relation st\u00e4ller flera Oscarsnominerade projekt i skamvr\u00e5n.
\n\u00c4ven om k\u00e4nslorna m\u00e5nga g\u00e5nger sitter utanp\u00e5 huden har Coogler en otrolig sj\u00e4lvkontroll. D\u00e4r m\u00e5nga andra hade fallit offer f\u00f6r cynism och g\u00e4rna exploaterat den tragiska situationen anv\u00e4nder Coogler bortg\u00e5ngen som ett br\u00e4nsle f\u00f6r att processa global sorg, inte bara dem som – p\u00e5 ett personligt plan, ber\u00f6rdes av Bosemans d\u00f6d utan f\u00f6r oss alla som g\u00e5tt igenom sv\u00e5ra tider de senaste \u00e5ren. Wakanda Forever blir d\u00e4rf\u00f6r den f\u00f6rsta storfilmen sedan pandemin att inte f\u00f6rs\u00f6ka ge oss ren och sk\u00e4r eskapism utan en m\u00f6jlighet till djup reflektion och eftertanke g\u00e4llande v\u00e5ra gemensamma f\u00f6rluster. Karakt\u00e4rerna tvingas hantera saknaden och frustrationen p\u00e5 olika s\u00e4tt, och filmens centrala tema med att hantera desperation sk\u00f6ts med bravur. D\u00e4r exempelvis Christopher Nolan valde att helt ignorera Heath Ledgers bortg\u00e5ng i The Dark Knight Rises g\u00f6r Coogler det motsatta. Chadwick Boseman m\u00e5 vara borta men aldrig gl\u00f6md, det kr\u00e4vs inga \u00f6verdrivna tillbakablickar eller p\u00e5minnelser, hans n\u00e4rvaro \u00e4r st\u00e4ndigt aktuell i varje sekvens.<\/p>\n
Samtidigt som den tunga tematiken st\u00e5r i centrum finns det ocks\u00e5 gott om upphetsande och storslagna \u00f6gonblick, \u00e4ven om de inte alltid gestaltas som explosiv action. Coogler anv\u00e4nder den enorma budgeten till att ge oss bilder som kunde h\u00f6ra hemma i en naturtidning. Wakanda skildras \u00e4n mer levande och aktivt \u00e4n sist, oavsett var man tittar finns det en baktanke vad g\u00e4ller design. Exempelvis skulle det g\u00e5 bra att g\u00f6ra en kortfilm eller tv\u00e5 om den futuristiska kollektivtrafiken. Ett antal sekvenser utspelar sig ocks\u00e5 under vattenytan och till skillnad mot den skandal\u00f6st usla Aquaman \u00e4r dessa scener en ynnest att se p\u00e5. Ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rlita sig p\u00e5 neonf\u00e4rger v\u00e4ljer fotografen Autumn Durald Arkapaw att anv\u00e4nda sig av ljuss\u00e4ttningen f\u00f6r att g\u00f6ra dessa sekvenser visuellt sp\u00e4nnande.<\/p>\n
N\u00e4r det v\u00e4l bjuds p\u00e5 action \u00e4r det tydligt att Coogler slipat sitt hantverk. D\u00e4r originalfilmen kulminerade i ett actionm\u00e4ssigt ointressant slagsm\u00e5l har det nu skett stora f\u00f6rb\u00e4ttringar. Vi f\u00e5r ytterligare en biljakt som f\u00e5r adrenalinet att pumpa, en spektakul\u00e4r sekvens i filmens mitt som utmanar den bombastiska stridssekvensen fr\u00e5n Avengers: Infinity War. Men det \u00e4r i finalen som Coogler briljerar och skapar en sekvens som \u00e4r b\u00e5de brutal och samtidigt emotionell. D\u00e4r undviker man traditionell konflikt mellan gott och ont, ist\u00e4llet blir det en strid d\u00e4r v\u00e4rderingar och id\u00e9er driver stridslusten.<\/p>\n
Ist\u00e4llet f\u00f6r att troget heja p\u00e5 protagonisten i slutfasen st\u00e4lls publiken inf\u00f6r stora kval d\u00e5 b\u00e5da kombattanterna tagit sig in i v\u00e5ra hj\u00e4rtan. Den h\u00e4r konflikten blir bara b\u00e4ttre av en fantastisk insats fr\u00e5n Tenoch Huerta som portr\u00e4tterar den – fr\u00e5n serietidningen ointressante, Namor med stor empati och passion. En annan sann stj\u00e4rna \u00e4r Danai Gurira i rollen som den obeskrivligt h\u00e5rdf\u00f6ra och trogna Okoye, en karakt\u00e4r som f\u00e5r actionhj\u00e4ltar som Sylvester Stallone och Chuck Norris att framst\u00e5 som sm\u00e5pojkar.<\/p>\n
Man kan bara h\u00e4pna inf\u00f6r intelligensen, skickligheten och passionen som demonstreras om och om igen. Ingenting l\u00e4mnas \u00e5t slumpen och filmens tempo \u00e4r oupph\u00f6rligt. Men filmens mest centrala fr\u00e5ga, att hantera f\u00f6rlust gl\u00f6ms aldrig bort oavsett hur storslaget det blir.<\/p>\n
I en film med galen action och superkrafter lyckas Ryan Coogler bearbeta och konfrontera det globala sorgearbetet som \u00e4nnu p\u00e5g\u00e5r. Blandningen mellan allvar och ren eufori \u00e4r sannerligen ingen l\u00e4tt kombination, men slutresultatet \u00e4r spektakul\u00e4rt. Speltiden p\u00e5 tre timmar flyger f\u00f6rbi och vad som \u00e4n sker p\u00e5 duken s\u00e5 sitter publiken som p\u00e5 n\u00e5lar.<\/p>\n
Att en film med en budget av detta slag kan vara s\u00e5 h\u00e4r m\u00e4nsklig borde inte vara m\u00f6jligt. Men det \u00e4r i denna underbara fantasiv\u00e4rld som vi faktiskt finner tr\u00f6st i sv\u00e5ra tider. Black Panther Wakanda Forever \u00e4r briljant, intim och helt oemotst\u00e5ndlig. N\u00e4r allting v\u00e4l \u00e4r slut \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig en b\u00e4ttre uppf\u00f6ljare.<\/p>\n