{"id":159580,"date":"2022-11-07T02:27:34","date_gmt":"2022-11-07T00:27:34","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159580"},"modified":"2022-11-07T02:42:33","modified_gmt":"2022-11-07T00:42:33","slug":"stralande-sang-pa-sympatisk-brygd-av-blues-och-americana-fall-back-home-av-suzie-vinnick","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159580","title":{"rendered":"Str\u00e5lande s\u00e5ng p\u00e5 sympatisk brygd av blues och americana – Fall Back Home av Suzie Vinnick"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
omslagsfoto Suzie Vinnick
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Suzie Vinnick<\/p>\n\n\n\n

Fall Back Home<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Toronto<\/p>\n\n\n\n

Mixad och producerad av Danny Greenspoon<\/p>\n\n\n\n

Egen utgivning (med st\u00f6d av Canada Council for the Arts\/ Ontario Arts Council)<\/p>\n\n\n\n

41:27<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 4\/11 2022<\/p>\n\n\n\n

Sjunde skivan fr\u00e5n en s\u00e5 kallad rootsy-artist jag inte haft koll p\u00e5, n\u00e5gon som f\u00f6rtj\u00e4nar uppm\u00e4rksamhet vida bortom undervegetationens rotsystem. Syzie Vinnick har erh\u00e5llit ett flertal utm\u00e4rkelser p\u00e5 nationellt plan f\u00f6r sin blueskompetens och l\u00e5tskrivande. Sedan 1994 har eklektiskt lagda kvinnan upptr\u00e4tt solo eller i olika formationer. Singer songwritern h\u00e4vdar att fler vistelser i naturen senaste \u00e5ren bidragit till funderingar kring musikaliskt tonvikt. Blir varse i presstext att Bonnie Raitt omn\u00e4mns efter att jag konstaterat \u00f6verensst\u00e4mmelse med denna ikon, en oundviklig referens vid n\u00e4rmare studie av Fall Back Home<\/em>. Vinnick, ocks\u00e5 r\u00f6dh\u00e5rig, \u00e4r ingen epigon \u00e4ven om kanadensiskan definitivt botaniserar i snarlika omr\u00e5den. <\/p>\n\n\n\n

Till sin hj\u00e4lp s\u00e4gs hon ha ett antal personer ur landets rootsmusik-elit. Ett p\u00e5st\u00e5ende man inte betvivlar efter att ha lyssnat p\u00e5 skivans elva sp\u00e5r. Merparten l\u00e5tar \u00e4r skrivna av Vinnick, vars ambition \u00e4r att sk\u00e4nka gl\u00e4dje och tr\u00f6st. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande dominerar diverse str\u00e4nginstrument vilka backas upp f\u00f6rtj\u00e4nstfullt av b\u00e5de trummor och bas med undantag av tv\u00e5 l\u00e5tar. Dessutom f\u00f6rekommer till exempel orgel och dragspel. Munspelare Roly Platt respektive Carlos Del Junco st\u00e5r f\u00f6r avg\u00f6rande insatser. <\/p>\n\n\n\n

Vinnick som vill kalla sig cross over-ut\u00f6vare skriver l\u00e5tar med substans , \u00e4r melodimakare med pondus och god f\u00f6rm\u00e5ga att variera uttryck. Anr\u00e4ttningen best\u00e5r av v\u00e4lbalanserad stilblandning och tempon. Att n\u00e5gon enstaka l\u00e5t inte lever upp till \u00f6vrigas standard saknar p\u00e5 totalen betydelse. P\u00e5 sju sp\u00e5r finns Vinnick med p\u00e5 akustisk gitarr. Men det har bara marginell inverkan med tanke p\u00e5 vad uppbackande musiker presterar. Ist\u00e4llet \u00e4r det s\u00e5ngen som golvar, n\u00e5r mottagare med omedelbar styrka och sp\u00e4nst. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kevin Kelly <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Lift You Up <\/em>markerar i \u00f6ppningssp\u00e5ret niv\u00e5n, medryckande alldeles f\u00f6rtr\u00e4fflig s\u00e5ng alstrar positiv energi. Medryckande p\u00e5 ett okomplicerat vis \u00e4r ocks\u00e5 exempelvis Salt & Pepper, <\/em>en d\u00e4nga som rockar fett f\u00f6r att anv\u00e4nda en klich\u00e9. R\u00e4tlinjiga snyggt uppbyggda melodier, ofta med inlagda gitarrsolon, blandas med material som doftar av americana och vid n\u00e5got tillf\u00e4lle gospel-vibe. Musiken k\u00e4nns genuin, blir l\u00e4tt att sjunka in i.<\/p>\n\n\n\n

Trumslagarna Davide di Renzo och Gary Craig visar sig vara r\u00e4tta rekryteringar, rytml\u00e4ggare som f\u00f6red\u00f6mligt inordnar sig genom att utan st\u00f6rre \u00e5th\u00e4vor ta fram essensen i l\u00e5tarna. Big Train (From Memphis) <\/em>k\u00e4nnetecknas av uppfriskande ”framst\u00e5nkande” rytmisk accentuering. <\/p>\n\n\n\n

Flera musiker pr\u00e4glar harmoniken, broderar galant ut teman. Syftar p\u00e5 s\u00e5dana som gitarristerna Colin Linden (inte minst hans solo p\u00e5 slide) och Kevin Breit. Den sist n\u00e4mndes spel p\u00e5 mandola l\u00e5ter ljuvligt. Arret p\u00e5 Secrets<\/em> m\u00e5ste framh\u00e5llas extra. H\u00e4r sker finessrik interaktion mellan Roly Platts munspel och Jesse O\u00b4Briens sv\u00e4vande toner p\u00e5 orgel. I Let Me Make It Up To You Tonight <\/em>\u00e4r det Carlos Del Juncos munspelande som grant konverserar med Kevin Breits lika avskalade som avslappnade gitarrlir. I avslutande alster ing\u00e5r producenten i s\u00e4ttningen. Steve Dawson ska harangeras f\u00f6r sitt hanterande av pedal steel i City & Skies. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Utan att vara exceptionella h\u00e5ller texterna definitivt m\u00e5ttet, k\u00e4nns meningsfulla. Uppseendev\u00e4ckande \u00e4r emellertid musikernas lyh\u00f6rdhet, melodiernas tyngd och s\u00e5ngens auktoritet! T\u00e5l att upprepas vilken \u00f6vertygelse, fin frasering och tons\u00e4kerhet Suzie Vinnick besitter. Fr\u00f6jdas \u00e5t en hisnande vokal kvalitet, som i ett par l\u00e5tar f\u00e5r mig att tro att Linda Ronstadt varit en husgud. I en l\u00e5t briljeras till Russ Boswells st\u00e5bas som enda ackompanjemang. Och d\u00e5 blir det till och med scat utan minsta besv\u00e4r. Ballad i form av tryckare avrundar i moll, vindlande duett spetsad med vackra dragspelstoner. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Suzie Vinnick Fall Back Home 4 Inspelad i Toronto Mixad och producerad av Danny Greenspoon Egen utgivning (med st\u00f6d av Canada Council for the Arts\/ Ontario Arts Council) 41:27 Releasedatum: 4\/11 2022 Sjunde skivan fr\u00e5n en s\u00e5 kallad rootsy-artist jag inte haft koll p\u00e5, n\u00e5gon som f\u00f6rtj\u00e4nar uppm\u00e4rksamhet vida bortom undervegetationens rotsystem. Syzie Vinnick har […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-159580","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159580","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=159580"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159580\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":159591,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159580\/revisions\/159591"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=159580"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=159580"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=159580"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}