{"id":159472,"date":"2022-11-06T12:43:33","date_gmt":"2022-11-06T10:43:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159472"},"modified":"2022-11-06T15:53:54","modified_gmt":"2022-11-06T13:53:54","slug":"teaterkritik-arv-pa-dramaten-lysande","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159472","title":{"rendered":"Teaterkritik: Arv p\u00e5 Dramaten – lysande"},"content":{"rendered":"
\"\"
Nils Wetterholm, Maurits Elvingsson, David Fukamachi Regnfors, Per \u00d6hagen, Johan Holmberg, Samuel Astor, Markus Berg och Christopher Lehmann. Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n

Arv<\/strong>
\nAv Matthew Lopez, inspirerad av E. M. Forsters roman Howards End
\n\u00d6vers\u00e4ttning Jonas Brun
\nRegi Carl Johan Karlson
\nScenografi Magdalena \u00c5berg
\nKostym Jasminda Asplund Blanco
\nPeruk och mask Frita Ottosson, Johan Lundstr\u00f6m
\nPremi\u00e4r i M\u00e5larsalen, Dramaten, 5 november 2022
\nMedverkande Samuel Astor, Markus Berg, Kicki Bramberg, Maurits Elvingsson, David Fukamachi Regnfors, Thomas Hanzon, Johan Holmberg, Christopher Lehmann, Razmus Nystr\u00f6m, Simon Reithner, Nils Wetterholm, Per \u00d6hagen<\/p>\n

En lysande, totalt uppslukande ber\u00e4ttelse om relationer bland homosexuella m\u00e4n. Allt om livet finns med: k\u00e4nslor, humor, sorg, k\u00e4rlek, v\u00e4nskap, svek. Ber\u00e4ttat och gestaltat med en effektivt enkel scenl\u00f6sning d\u00e4r alla i publiken sitter n\u00e4ra scenen och ett ensemble som har ett fantastiskt samspel.<\/p>\n

Majoriteten av alla skildringar av relationer runt om i v\u00e4rlden ber\u00e4ttar om relationer mellan man och kvinna och den som \u00e4r homosexuell f\u00e5r sj\u00e4lv \u00f6vers\u00e4tta och tolka in ber\u00e4ttelsen till sitt liv. I Arv \u00e4r det tv\u00e4rtom. I denna f\u00f6rest\u00e4llning f\u00e5r den som inte \u00e4r homosexuell man g\u00f6ra denna tolkning. F\u00f6r visst \u00e4r det tydligt att m\u00e4nniskor \u00e4r m\u00e4nniskor och m\u00e4n som har relationer med m\u00e4n kan b\u00e5de vara \u00f6msinta mot varandra och destruktiva och s\u00e5ra varandra – precis som i relationer mellan m\u00e4n och kvinnor. Hur m\u00e4nniskor beter sig \u00e4r m\u00e4nskligt. Det k\u00e4nner vi igen i alla relationer. Men det blir sj\u00e4lvklart annorlunda att vara homosexuell n\u00e4r den \u00e4r f\u00f6rbjudet eller inte fullt accepterat. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det viktigt med skildringar som denna.<\/p>\n

Morgan, en av karakt\u00e4rerna i f\u00f6rest\u00e4llningen s\u00e4ger:
\n– De flesta av oss gavs aldrig n\u00e5gra sunda homosexuella f\u00f6rebilder. Ingen l\u00e4rde oss hur man visar k\u00e4rlek. Eftersom vi inte f\u00e5tt n\u00e5gra exempel fr\u00e5n kulturen, har vi varit tvungna att l\u00e4ra oss allt av varandra. Inte sant? I smyg och i r\u00e4dsla, ibland med gl\u00e4dje.<\/em><\/p>\n

Det \u00e4r temat f\u00f6r denna heldags-f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r en yngre generations homosexuella m\u00e4n f\u00e5r tillsammans med n\u00e5gra ur \u00e4ldre generationer ber\u00e4tta sina historier. I dagens v\u00e4stv\u00e4rld b\u00f6rjar det komma flera filmer, tv-serier, romaner och teaterf\u00f6rest\u00e4llningar med teman kring k\u00e4rlek och relationer mellan homosexuella. Men det var inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan det i stort sett var om\u00f6jligt. Som den roman, The Price of Salt, <a href=”https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159375″>Patricia Highsmith<\/a> skrev om en lesbisk k\u00e4rlekshistoria, den v\u00e5gade hon inte ge ut i sitt eget namn. E.M. Forsters roman Maurice, om en homosexuell man, gav ut f\u00f6rst efter hans d\u00f6d.<\/p>\n

Den \u00e4ldre generationen homosexuella m\u00e4n levde under AIDS-epidemin och har upplevt f\u00f6rlust av v\u00e4nner och \u00e4lskade medan den yngre generationen homosexuella lever ett liv i relativ frihet. Handlingen utspelas framf\u00f6r allt p\u00e5\u00a0Manhattan i New York, under 2010-talets slut. Det jag kan sakna \u00e4r ett klassperspektiv. M\u00e4nnen \u00e4r antingen fr\u00e5n trygg medelklass eller stenrik \u00f6verklass. En enda av karakt\u00e4rerna, Leo, tillh\u00f6r de utslagna. Men \u00e5 andra sidan kanske det skulle bli ett gigantiskt projekt att skildra ocks\u00e5 klassperspektivet. F\u00f6r ber\u00e4ttelser om homosexuella m\u00e4n i l\u00e4gre klasser med s\u00e4mre ekonomi skulle kanske bli en helt annan ber\u00e4ttelse. Men f\u00f6rest\u00e4llningen har flera djup. F\u00f6rfattaren E.M. Forster dyker upp sj\u00e4lv och interagerar med de unga nutida m\u00e4nnen. Ett s\u00e4tt att f\u00f6rmedla tankar kring och f\u00f6rst\u00e4rka budskap om kulturens roll i v\u00e5ra liv och hur vi formulerar v\u00e5r bild av oss sj\u00e4lva.<\/p>\n

Regiss\u00f6r och scenograf har valt en enkel, perfekt fungerande scenl\u00f6sning. Oftast \u00e4r det endast n\u00e5gra bord som sk\u00e5despelarna st\u00e5r p\u00e5. Ljuss\u00e4ttningen \u00e4ndrar effektivt intrycket av de olika scenerna, en del blir rosa, mjuka andra \u00e4r etongh\u00e5rda bruka, m\u00f6rka. Sk\u00e5despelarna och deras kl\u00e4dsel b\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen. Kl\u00e4derna s\u00e4ger mycket om rollerna. Eftersom salongen \u00e4r liten sitter alla i publiken n\u00e4ra sk\u00e5despelarna och det \u00e4r en styrka i f\u00f6rest\u00e4llningen. Det k\u00e4nns som att jag \u00e4r med d\u00e4r, som att jag \u00e4r en fluga p\u00e5 v\u00e4ggen som ser och upplever allt. Sk\u00e5despelarna \u00e4r makal\u00f6st duktiga och trov\u00e4rdiga.<\/p>\n

\"\"
Razmus Nystr\u00f6m och Simon Reithner. Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n

Pj\u00e4sen \u00e4r inspirerad av E.M. Forsters roman Howards End och paralleller dras till Tony Kushenrs drama Angels in America. Medan Angels in America utspelas under AIDS-pandemin utspelas Arv ett par decennier senare. Arv hade urpremi\u00e4r i London 2018 och bel\u00f6nades med en rekordl\u00e5ng rad priser, bland annat f\u00f6r b\u00e4sta nyskrivna pj\u00e4s. 2019 hade den premi\u00e4r p\u00e5 Broadway, d\u00e4r den bland annat bel\u00f6nades med fyra Tony Awards.<\/p>\n

Arv ges p\u00e5 Dramaten som en heldags-f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 \u00e5tta timmar drygt, med sex akter och fem pauser. Ett annat alternativ \u00e4r att se den som tv\u00e5 separata f\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 vardera tre timmar och femton minuter. Om du kan: ta heldagsf\u00f6rest\u00e4llningen. Jag rekommenderar den. Allt fungerar perfekt, varje akt \u00e4r cirka en timme och en kvart, vilket \u00e4r alldeles lagom. Tiden bara rinner iv\u00e4g och det som ber\u00e4ttas \u00e4r f\u00e4ngslande. Oavsett vilket s\u00e4tt du v\u00e4ljer att se den \u00e4r det en stor upplevelse, I detta l\u00e4ngre format kan regiss\u00f6ren l\u00e5ta oss tr\u00e4nga in mer i de olika karakt\u00e4rerna och f\u00e5 oss att f\u00f6rst\u00e5 dem. Det \u00e4r p\u00e5 samma s\u00e4tt som bra tv-serier kan f\u00f6rdjupa skildringen av karakt\u00e4rer till skillnad fr\u00e5n en l\u00e5ngfilm som m\u00e5ste g\u00e5 mer p\u00e5 ytan.<\/p>\n

Fakta om regiss\u00f6ren:<\/strong>
\nCarl Johan Karlson, f\u00f6dd 1984, ser tidigare varit husregiss\u00f6r p\u00e5 Riksteatern. Han har nyligen satt upp Amadeus p\u00e5 Helsingborgs stadsteater och \u00c4lskad, saknad p\u00e5 Uppsala stadsteater.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

\"\" \"\" \"\" \"\"<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Arv Av Matthew Lopez, inspirerad av E. M. Forsters roman Howards End \u00d6vers\u00e4ttning Jonas Brun Regi Carl Johan Karlson Scenografi Magdalena \u00c5berg Kostym Jasminda Asplund Blanco Peruk och mask Frita Ottosson, Johan Lundstr\u00f6m Premi\u00e4r i M\u00e5larsalen, Dramaten, 5 november 2022 Medverkande Samuel Astor, Markus Berg, Kicki Bramberg, Maurits Elvingsson, David Fukamachi Regnfors, Thomas Hanzon, Johan […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,7643],"class_list":{"0":"post-159472","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-dramaten","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159472","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=159472"}],"version-history":[{"count":58,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159472\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":159553,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159472\/revisions\/159553"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=159472"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=159472"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=159472"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}