{"id":159449,"date":"2022-11-03T21:05:42","date_gmt":"2022-11-03T19:05:42","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159449"},"modified":"2022-11-04T00:30:44","modified_gmt":"2022-11-03T22:30:44","slug":"dansrecension-alexanderekmans-hammer-allvarligt-om-gemenskap-och-interaktion-i-en-tid-fylld-av-egon","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159449","title":{"rendered":"Dansrecension:\u00a0\u00a0Alexander Ekmans Hammer \u2013 allvarligt om gemenskap och interaktion i en tid fylld av egon"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/Hammer.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-159450\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/Hammer.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/Hammer-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\"><br>Plats: G\u00f6teborgsoperan,\u00a0<br>Tid: 2 nov, urpremi\u00e4r 29 okt (\u00e5terst\u00e5ende datum nov: 4,8, 9, 27, dec 1,3,10)<br>Koreografi, scenografi, ljus: Alexander Ekman<br>Musik: Mikael Karlsson<br>Dramaturgi: Carina Nildalen<br>Kostym Henrik Vibskog<br>Ljus: Joakim Brink<br>Medverkande: G\u00f6teborgsoperans danskompani<br>\u00a0<br>De m\u00e5nga associationerna som Hammer v\u00e4cker samlar alla v\u00e4ldigt aktuella nutidsfenomen och m\u00e4ngden g\u00f6r att man skulle kunna se f\u00f6rest\u00e4llningen mer \u00e4n en g\u00e5ng. I korthet kan s\u00e4gas att den st\u00e4ller hippie-erans kollektiva gl\u00e4dje och t\u00e4ta interaktion i livet mot dagens mer vilsna, \u00f6dsliga och h\u00e5rdnackade individualism.<br>Efter att ha sett b\u00e5de storslagna och vackra Eskapist skapad f\u00f6r operascener, nutidsf\u00f6rankrade intimare Kuckel (p\u00e5 den mindre scenen Orionteatern) och allvarsamma performance\/utst\u00e4llningen Vanmakt p\u00e5 konsthallen Artipelag, \u00e4r mina f\u00f6rv\u00e4ntningar h\u00f6ga. Recensionerna efter premi\u00e4ren nyligen, sp\u00e4r p\u00e5 i samma riktning. Det \u00e4r tydligen 12 \u00e5r sedan Alexander Ekman framf\u00f6rde n\u00e5got p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan, d\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen La La Land. \u00c5ren har g\u00e5tt och han har blivit v\u00e4rldsber\u00f6md.\u00a0<br><br>Att han vill s\u00e4ga oss n\u00e5got allvarligt om v\u00e5r tid m\u00e4rks redan i f\u00f6rsta scenen, med den \u00f6dem\u00e4ttade musiken d\u00e4r fokus riktas mot en enda r\u00f6d hammare. Den b\u00e4rs och placeras i ett glassk\u00e5p och f\u00e5r en liksom \u00f6vervakande position \u00f6ver hela scenen. Ut\u00f6ver de totalt tv\u00e5 akterna blandar sig stumma dansare \u00e4ven in bland publiken i pausen. Verket igenom f\u00e4rgas dessutom av en dov puls pr\u00e4glad av ofta tunga slagverk och k\u00e4nsliga str\u00e5kar. En flock avkl\u00e4dda kroppar som unisont utf\u00f6r r\u00f6relser och f\u00f6rflyttar sig \u00f6ver scenen \u2013 kan anas representera en bild av m\u00e4nniskan som v\u00e4sen. Formationen upprepas i slutet av verket och knyter ihop hela ber\u00e4ttelsen.\u00a0<br><br>F\u00f6rsta akten \u00f6verg\u00e5r vartefter till en scen fylld med dansare i levande glada kl\u00e4der i 60-talsf\u00e4rger och hippie-tyger. Olika scener ur livet spelas upp. Vi ser par som v\u00e4nslas och br\u00e5kar och f\u00f6rsonas, v\u00e4nslas br\u00e5kar och f\u00f6rsonas igen. Ett vackert samspel har paret kl\u00e4dda i vardagliga bruna l\u00f6sa kostymer. Man ser hur de omslingrade l\u00f6ser allt som uppst\u00e5r i deras tv\u00e5samhet och landar \u00e5terkommande i v\u00e4rme hos varandra. Det livfulla dansandet och personernas sociala interagerande v\u00e4ller s\u00e5 i slutet \u00f6ver till oss som sitter och betraktar allt, d\u00e5 dansarna kl\u00e4ttrar ut \u00f6ver publiken. Det k\u00e4nns f\u00f6rst h\u00e4rligt, men h\u00e4r f\u00f6rbyts snart stundens nu till ett krav om f\u00f6revigande i mobiltelefoner. Publiken uppmanas att spela med och fota de nu kr\u00e4vande karakt\u00e4rerna. Som en kommentar till spektaklet som just skett i publikhavet &#8211; riktar gruppen dansare &#8211; som nu \u00e5terg\u00e5tt till scenen \u2013 brutalt skarpa st\u00e5lkastarmobiler mot offer som fotas och lider.<br><br>Andra aktens scenografi \u00e4r fylld av m\u00f6rker. Dansare agerar separerade vid kalla spegelkuber, strikt svartkl\u00e4dda, med ryckiga r\u00f6relser som tycks minska deras kontakt med omgivningen. Ljudet av r\u00e5ttor tycks h\u00f6ras, och s\u00e5 kommer ett ljud som av en f\u00e5gel som \u00f6kar. Dansarna ses k\u00e4mpa mot varandra, vilsna, i vad \u00e4n de tar sig f\u00f6r. I n\u00e4sta scen f\u00f6rbyts det m\u00f6rka till en gl\u00e4ttig ytlig TV-show d\u00e4r influensers intervjuas och temat \u00e4r \u201dabout me\u201d. \u201dYou are totaly different!\u201d h\u00f6rs basuneras ut, som avslutas med fr\u00e5gan \u201dOr, am I?\u201d I klarbl\u00e5tt och vitt g\u00e5r dr\u00e4kterna, l\u00e4pparna \u00e4r knallr\u00f6da och ALLA \u00e4r GLADA. Gl\u00e4dje \u00e4r m\u00e5ttot som g\u00e4ller.<br><br>Scenen d\u00e4refter sker mot en svartvit film i bakgrunden d\u00e4r bland annat en lerklump syns omvandlas av h\u00e4nder. Det arbetas och n\u00e5got tar form \u00e4ven p\u00e5 scenen med hj\u00e4lp av de svarta ensamma stressade gestalterna som b\u00e4r byggstenar. Disharmoni r\u00e5der. Pl\u00f6tsligt tar n\u00e5gon ner hammaren och sl\u00e5r h\u00e5rt, h\u00e5rt p\u00e5 g\u00e5ng-g\u00e5ngen. Allt upph\u00f6r\u2026 dansarna f\u00f6rsvinner\u2026 Nu syns ist\u00e4llet gruppen nakna m\u00e4nniskor i flock \u00e5terv\u00e4nda\u2026som p\u00e5 sitt speciella s\u00e4tt unisont vandrar \u00f6ver scenen. Men mitt emellan dem kommer en ensam gestalt\u2026 maskerad till n\u00e5got som roar barn. Vartefter f\u00f6rsvinner alla andra dansare, den maskerade blir ensam kvar. Symboliken \u00e4r h\u00e4r t\u00e4t och blir f\u00f6r mig som ett slag i hj\u00e4rtat\u2026 Associationer om \u201droas eller handla, roas eller agera\u201d\u2026 dyker upp f\u00f6r mig.<br><br>Ekmans tidigare verk Eskapist \u00e4r till storleken och antalet dansare likt Hammer. Och G\u00f6teborgsoperans dansteam utf\u00f6r v\u00e4ldigt levande, drivet och samst\u00e4mmigt alla verkets delar. Men \u00e4nd\u00e5, om n\u00e5got kritiskt ska s\u00e4gas om detta i allt levande, ber\u00f6rande, samtidsaktuella verk, s\u00e5 hade det ocks\u00e5 kunnat fungera i ett mindre och mer intimt format. Temat hade inte n\u00e4mnv\u00e4rt tagit skada, men s\u00e5klart vissa vackra dr\u00e4kter och scenografi. Men distansen till dansarna och de m\u00e4ngder spring-steg den stora scenen kr\u00e4ver tillh\u00f6r p\u00e5 ett s\u00e4tt kanske mer \u00e4ldre tiders dans, d\u00e4r visuell tjusning efterstr\u00e4vas till st\u00f6rre del. Med f\u00f6rdel hade Hammer kunnat ha en annan balans mellan intim dansupplevelse och scenografiska intryck, s\u00e5som Ekmans tidigare verk Kuckel hade. En \u00f6nsketanke \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att en turn\u00e9 med f\u00e4rre dansare, kanske sker, n\u00e5got resten av Sverige verkligen skulle gl\u00e4djas av. Hammer ger en grund till samtal att enas kring i v\u00e5r tid.<br>\u00a0<br>\u00a0<br>\u00a0<br>\u00a0<br>\u00a0<br><br><br>\u00a0<br>\u00a0<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-159449","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159449","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=159449"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159449\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":159457,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159449\/revisions\/159457"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=159449"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=159449"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=159449"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}