![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/petervonkant.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Peter von Kant
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 4 november 2022
\nRegi Fran\u00e7ois Ozon<\/p>\n
I en tid d\u00e5 filmbolag ifr\u00e5gas\u00e4tts f\u00f6r brist p\u00e5 fantasi g\u00e4llande en myriad uppf\u00f6ljare och nyversioner av klassiker verkar regiss\u00f6rer som Fran\u00e7ois Ozon vara helt isolerade fr\u00e5n den kritiken. \u00c4ven om Rainer Werner Fassbinder urpsrungligen skrev Petra von Kants Bittra T\u00e5rar f\u00f6r en teaterscen \u00e4r det uppenbart att Ozon vill g\u00f6ra en regelr\u00e4tt rekonstruktion av Fassbinders filmversion, inte en egensinnig nytolkning.<\/p>\n
F\u00f6rutom k\u00f6nsbytet av protagonisten \u00e4r det mesta sig likt. Att Ozon har stor respekt f\u00f6r f\u00f6rlagan r\u00e5der det inget tvivel om, den klaustrofobiska och og\u00e4stv\u00e4nliga l\u00e4genheten som \u00e4r centrum f\u00f6r dramat \u00e4r lika kv\u00e4vande och obekv\u00e4m som i ursprungsversionen. Visuellt har vi m\u00e5nga g\u00e5nger att g\u00f6ra med rena h\u00e4nvisningar, inklusive fotnoter, d\u00e4r kameravinklar och inramningar \u00e4r n\u00e4rmasts identiska.<\/p>\n
Oavsett hur stor v\u00f6rdnad och respekt Ozon har f\u00f6r Fassbinder m\u00e5ste det finnas ett syfte och en personlig vision f\u00f6r att skapa relevans. Inledningsvis \u00e4r denna brist p\u00e5 personlig tolkning sm\u00e4rtsamt uppenbar. Hela introduktionen \u00e4r slavisk och utan n\u00e5gon som helst unik vision. Det \u00e4r som att Ozon \u00e4r skr\u00e4ckslagen inf\u00f6r att ens ta ett andetag i n\u00e4rheten av materialet, detta skapar en f\u00f6rsta akt som k\u00e4nns m\u00e5ll\u00f6s och d\u00f6d. Det \u00e4r f\u00f6rst d\u00e5 den vitala relationen mellan Kant och hans \u00e4lskare inleds som Ozon \u00e5terf\u00e5r modet och fattningen att regissera aktivt.<\/p>\n
Genom att byta k\u00f6n p\u00e5 de tv\u00e5 mest centrala karakt\u00e4rerna skapas andra fr\u00e5gor och scenarion som inte var framtr\u00e4dande i originalpj\u00e4sen. Att ber\u00f6mda och m\u00e4ktiga m\u00e4n f\u00f6rf\u00f6r de unga, bl\u00e4ndar med materialism och framg\u00e5ng, \u00e4r alltf\u00f6r bekant d\u00e5 vi har rubrikerna om en \u2019\u2019specifik filmproducent\u2019\u2019 som st\u00e5r inf\u00f6r sin andra r\u00e4tteg\u00e5ng just nu. I det \u00f6gonblicket lusten och passionen tar \u00f6verhanden b\u00f6rjar Ozon hitta nya infallsvinklar vad g\u00e4ller ber\u00e4ttelsen. Det skapas en sp\u00e4nning som inte var n\u00e4rvarande i originalfilmen och snart framtr\u00e4der ocks\u00e5 en elektrisk laddning som lyfter flera scener.<\/p>\n
D\u00e4r konflikten samt den kollapsade relationen avhandlades relativt rumsrent 1974 \u00e4r detta en smutsig, v\u00e5ldsam och h\u00e4mningsl\u00f6s verbal strid. Kraften och energin i konfrontationerna \u00e4r utan tvekan filmens absoluta h\u00f6jdpunkt. Intensiteten i de h\u00f6gljudda gr\u00e4len f\u00f6r\u00e4dlas ocks\u00e5 av Denis M\u00e9nochet i huvudrollen. D\u00e4r Margit Carstensen – som gestaltade Kant i originalet, hade en mer \u00e5terh\u00e5llsam och br\u00e4cklig framtoning trots sin giftiga tunga, finns inga s\u00e5dana reservationer hos M\u00e9nochet. Denna Kant \u00e4r en burdus, bufflig och totalt h\u00e4nsynsl\u00f6s \u00f6versittare som \u00e4r villig att ta till vilka medel som helst f\u00f6r att f\u00f6rnedra och kl\u00e4 av de som st\u00e5r i hans v\u00e4g. M\u00e9nochet skapar en briljant balans mellan det gr\u00e4sliga och \u00f6mkliga, vilket g\u00f6r de m\u00e5nga utbrotten och utspelen ot\u00e4ckt fascinerande.<\/p>\n
Dessa utbrott av giftiga kommentar kan dock inte d\u00f6lja det faktum att Fassbinders ber\u00e4ttelse har uppenbara brister. Det finns flera scener som hade kunnat expanderas och sk\u00e4nkt karakt\u00e4rerna ett nytt djup. Om Ozon v\u00e5gat ta ut sv\u00e4ngarna, fylla de tomrum som ber\u00e4ttelsen har, hade en betydligt mer personlig och distinkt film kunnat framtr\u00e4da. F\u00f6r hur mycket energi och kraft som \u00e4n injiceras fr\u00e5n M\u00e9nochet lyckas Peter von Kant aldrig skaka av sig k\u00e4nslan av att k\u00e4nnas \u00f6verfl\u00f6dig och aningen menl\u00f6s. Trots den uppskruvade volymen \u00e4r filmens patos inte mer drabbande \u00e4n det var f\u00f6r n\u00e4stan femtio \u00e5r sedan. N\u00e5got som understryker att hela projektet k\u00e4nns som en on\u00f6dig tangent.<\/p>\n
Fran\u00e7ois Ozon har en g\u00e5ng f\u00f6r alla tydliggjort att det inte r\u00e4cker med respekt och v\u00f6rdnad f\u00f6r att f\u00f6rvalta ett arv. Det kr\u00e4vs en id\u00e9, samt ett mod, att v\u00e5ga f\u00f6rnya och tolka det ifr\u00e5n ett eget perspektiv f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt lyfta en nyversion.<\/p>\n