![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/unnamed-4.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Maya Nilo (Laura)
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 4 november 2022
\nRegi Lovisa Sir\u00e9n<\/p>\n
Att kr\u00e4va alltf\u00f6r mycket av regiss\u00f6ren Lovisa Sir\u00e9n, som endast varit verksam som kortfilmsregiss\u00f6r och som nu l\u00e5ngfilmsdebuterar, vore inte r\u00e4ttvist. Dessutom \u00e4r premissen – en roadmovie, oftast best\u00e4md och traditionsenlig vad g\u00e4ller dramaturgin. Men Sir\u00e9n lyckas med konststycket att underminera hela projektet genom usel personregi och of\u00f6rm\u00e5ga att kontrollera ett besinningsl\u00f6st manus.<\/p>\n
En roadmovie \u00e4r – strukturellt, bland det mest enkelsp\u00e5riga man kan g\u00f6ra, det \u00e4r i grund och botten en resa fr\u00e5n A till B. Under f\u00e4rden brukar karakt\u00e4rerna genomg\u00e5 en intern resa som ger dem ett annat perspektiv p\u00e5 livet. Men ist\u00e4llet f\u00f6r att vara en resa genom ett regnigt Europa skapar Sir\u00e9n en hoppl\u00f6s kakafoni som \u00f6ver\u00f6ser tittaren med pinsamt anstr\u00e4ngd dramatik.<\/p>\n
Givetvis kan en resa inte vara utan fartgupp och andra hinder. Men strapatserna som demonstreras antar snart komiska proportioner. Antalet motg\u00e5ngar staplas p\u00e5 varandra i s\u00e5dan takt att man kan fr\u00e5ga sig om Sir\u00e9n f\u00f6rs\u00f6ker iscens\u00e4tta en humorl\u00f6s version av Kjell Sundvalls Vi Hade I Alla Fall Tur Med V\u00e4dret?<\/p>\n
Flera g\u00e5nger verkar apokalypsens ryttare st\u00e5 bakom varje v\u00e4gskylt, det f\u00e5r Michael Douglas d\u00e5liga dag i Falling Down att framst\u00e5 som en spa-dag i j\u00e4mf\u00f6relse. Denna \u00f6verdrivna och eviga domedag blir inte b\u00e4ttre av att karakt\u00e4rerna har utrustats med h\u00f6nshj\u00e4rnor. Rationalitet eller den mest rudiment\u00e4ra form av eftertanke saknas helt. P\u00e5 rekordtid blir tillbakadragna civilister till biltjuvar och hemfridsf\u00f6rbrytare, m\u00e5nga g\u00e5nger kan man bara gapa \u00f6ver den galenskap som demonstreras av filmens huvudpersoner.<\/p>\n
Den h\u00e4r dramatiska h\u00e4rdsm\u00e4ltan skapar snart en virvel som suger in precis allting. I ren panik kastar Sir\u00e9n in ett par livbojar som tr\u00e4ffar publiken rakt i huvudet. Snart inleds verbal pajkastning med karakt\u00e4rer som tvingats ta p\u00e5 sig clownskor och r\u00f6da n\u00e4sor. I en situation d\u00e4r moderation hade varit det b\u00e4sta v\u00e4ljer Sir\u00e9n ist\u00e4llet att dr\u00e4nka publiken i psykiska sammanbrott, otrohet, rattfylla, skilsm\u00e4ssor och trafikbrott med mera. Till slut kan man fr\u00e5ga sig om tomtar och troll ocks\u00e5 kommer g\u00f6ra entr\u00e9 i detta vansinne?<\/p>\n
De f\u00e5 inslag som hade kunnat blomstra begravas av denna totala brist p\u00e5 disciplin. Den trassliga syskonrelationen undermineras av usel personregi och dialog som skr\u00e4mmer mer \u00e4n n\u00e5gon Halloween-dekoration. Sir\u00e9n behandlar ocks\u00e5 sina karakt\u00e4rer som rena k\u00f6ttstycken, de formas om utan f\u00f6rklaring och flera g\u00e5nger \u00e4r de rent schizofrena, allting f\u00f6r att passa den okontrollerbara ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n
Visuellt l\u00e4mnas \u00e5sk\u00e5daren ocks\u00e5 m\u00e5ll\u00f6s, av fel anledning. Nog f\u00f6r att filmer kan vara jordn\u00e4ra och befriade fr\u00e5n retuschering och pastellf\u00e4rger. Men fotografen Lisabi Fridell v\u00e4ljer att presentera hela filmen som n\u00e5gon avl\u00e4gsen sl\u00e4kting till Danny Boyles 28 Dagar Senare. Med ett grynigt och f\u00e4rgl\u00f6st foto verkar Europa st\u00e5 inf\u00f6r en annalkande zombie-invasion. Inte ens bilf\u00e4rden genom Europa lyckas inspirera vad g\u00e4ller utseende, det kan bero p\u00e5 att vi uteslutande f\u00e5r se EU-v\u00e4gskyltar, gr\u00e5suggor och j\u00e4mngr\u00e5 asfalt.<\/p>\n
N\u00e4r filmen n\u00e5r sin slutdestination t\u00e4nds dock ett hopp om att lite genuin och v\u00e4lmenande dramatik kan framtr\u00e4da. I ett kort \u00f6gonblick lyckas Sir\u00e9n skapa en scen som k\u00e4nns genuin och okonstlad. Men detta f\u00f6rtas snart av mer helvetisk dialog och ett slut som \u00e4r s\u00e5 pass abrupt att det k\u00e4nns som ett slag i ansiktet.<\/p>\n
Trots sin enkla premiss k\u00f6r Maya Nilo rakt in i en bergv\u00e4gg. Med en helt \u00f6versp\u00e4nd och \u00f6verdriven dramatik blir ett enkelt syskondrama p\u00e5 motorv\u00e4gen till en seriekrock som inte ens den mest cyniska vill titta p\u00e5.<\/p>\n