{"id":159326,"date":"2022-11-01T19:42:08","date_gmt":"2022-11-01T17:42:08","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159326"},"modified":"2022-11-01T23:44:37","modified_gmt":"2022-11-01T21:44:37","slug":"utsokt-pianotrio-hanfor-med-kammarjazz-och-pulserande-rytmer-christian-jormin-trio-i-betlehemskyrkan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159326","title":{"rendered":"Uts\u00f6kt pianotrio h\u00e4nf\u00f6r med kammarjazz och pulserande rytmer – Christian Jormin trio i Betlehemskyrkan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
stillbilder fr\u00e5n videoproduktion Magnus Bergstr\u00f6m <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

30\/10 2022<\/p>\n\n\n\n

Betlehemskyrkan i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Nefertiti)<\/p>\n\n\n\n

Beh\u00f6vde g\u00e5 ner i varv efter tv\u00e5 intensiva festivalhelger i Stockholm respektive Trollh\u00e4ttan och de m\u00e5nga timmar av skrivande som f\u00f6ljde. D\u00e5 jag dumt nog inte dokumenterar konserter visuellt anges l\u00e5ngtifr\u00e5n alla berikande tillf\u00e4llen. N\u00e4mner i f\u00f6rbig\u00e5ende att jag p\u00e5 hemmaplan i torsdags, f\u00f6r andra g\u00e5ngen var med om temat jazz m\u00f6ter hip hop p\u00e5 Utopia. Home Collective styrs upp av br\u00f6derna Ward. Hann i tid till n\u00e4stan hela andra set med trumslagare Ossian W, Fabian Kallerdahl p\u00e5 klaviatur, Owe Almgren p\u00e5 elbas samt dottern Karolina p\u00e5 s\u00e5ng och sopransax. Och i l\u00f6rdags tajmade jag turligt, vilket innebar en drygt timmes het livejazz p\u00e5 Unity. Under tenoristen Eric Liftigs ledning hyllades anrika skivbolaget Blue Note. Blev m\u00e5nga sv\u00e4ngiga alster fr\u00e5n inte minst Horace Silver av Liftig, trumpetesset Samuel Olsson, lika inspirerade Stefan Wingefors vid pianot samt rytmsektionen best\u00e5ende av Melker T\u00f6rnqvist (bas) och Oskar Blomqvist (trummor). <\/p>\n\n\n\n

Kan inte erinra mig att jag tidigare varit i Betlehemskyrkan bel\u00e4gen i Vasastan. Tidpunkten passade mig b\u00e4ttre \u00e4n dagen f\u00f6re d\u00e5 Christian Jormin trio spelade i M\u00f6lndal (p\u00e5 g\u00e5ngavst\u00e5nd fr\u00e5n bostaden). Kyrkan med sin vackra mosaik och okonventionella arkitektur, visar sig b\u00e5de ha h\u00f6gt i tak och vara rymlig sidledes. Musikevent f\u00f6rekommer regelbundet i detta rum med m\u00e4ktig resonans. Vad som lockade var att jag i JAZZ\/ OJ lovordat den cd som fanns till f\u00f6rs\u00e4ljning, See The Unseen. <\/em>Var dessutom f\u00f6rtrogen med musikernas h\u00f6ga standard. I tidigare trumslagarens (ingick i min <\/em>serie miniportr\u00e4tt kallad Groovearbetare <\/em>publicerad i LO-tidningen) trio ing\u00e5r Magnus Bergstr\u00f6m p\u00e5 bas och Adam Ross p\u00e5 trummor. Dessa tv\u00e5 har kunnat h\u00f6ras i en m\u00e4ngd olika konstellationer, medan det snarare \u00e4r s\u00e4llsynt att f\u00e5 h\u00f6ra Christian Jormin live. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4mnda skiva inneh\u00e5ller enbart originalkompositioner av Jormin. I Betlehemskyrkan kryddas l\u00e5tlistan d\u00e4rut\u00f6ver av standards (ibland i andra arrangemang), plus andra stycken ur den f\u00f6rn\u00e4mlige komponistens repertoar. Titell\u00e5ten inleder, p\u00e5minner i temat om dansant svensk folkmusik. Utan att det belastar noteras att basen i utg\u00e5ngsl\u00e4get \u00e4r t\u00e4mligen h\u00f6gt mixad. Varje l\u00e5t ges kortfattad presentation. Spelas gener\u00f6st l\u00e4nge, uppemot en och en halv timme utan paus.<\/p>\n\n\n\n

Finns en p\u00e5taglig nerv och livsgnista i Jormins original vilka genomg\u00e5ende har lyrisk anstrykning. Till en b\u00f6rjan konstateras att man raffinerat \u00e4gnar sig \u00e5t kammarjazz, men efterhand \u00f6verskrids formeln. Stundom g\u00f6rs insteg till boppigt upphetsande tong\u00e5ngar. Rytmsektionen intar skiftande h\u00e5llning, antingen underordnat f\u00f6ljsamma eller utbroderar klanger i improvisatorisk anda. <\/p>\n\n\n\n

F\u00e4rska F\u00f6rs\u00f6k till sommar <\/em>\u00e4r betagande triomusik, str\u00e5lande exempel p\u00e5 den flerskiktade substans som pr\u00e4glar l\u00e5tskrivarens musik. I stycke skrivet f\u00f6r kyrklig damk\u00f6r frodas s\u00e4llsam intensitet i samspelet, en intensitet som \u00e5terkommer. Ibland inneh\u00e5ller l\u00e5tar b\u00f6ljande konturer, byter karakt\u00e4r mitt i. Min tes om att sk\u00f6na klanger och eftert\u00e4nksamhet prioriteras h\u00e5ller inte riktigt ju mer ”uppspelta” musikerna blir n\u00e4r musiken framf\u00f6rs live.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Varken apart eller konstigt stilbrott n\u00e4r mannen vid flygeln reser sig upp i ett par l\u00e5tar f\u00f6r att kn\u00e4ppa p\u00e5 pianostr\u00e4ngar. Basist och batterist h\u00e4nger lyh\u00f6rt p\u00e5. Utan att bli inst\u00e4llsam \u00e4r musiken \u00f6verlag en sk\u00f6nhetsupplevelse pr\u00e4glad av \u00f6ppenhet, dynamik och givetvis Christian Jormins personligt utformade anslag. Adam Ross som jag senaste g\u00e5ngen h\u00f6rde frustande vild med Fredrik Kronkvist, h\u00e5ller sig oftast diskret i bakgrunden. Dock spelas snabbare och kraftfullt i somliga avdelningar. Och vi f\u00e5r till och med ett solo av kortare kaskader. Vissa l\u00e5tar pulserar medan andra \u00e4r att beteckna som meditativa. Ibland m\u00f6ts olikartade stilarna halvv\u00e4gs.<\/p>\n\n\n\n

Av standards v\u00e4nds in och ut p\u00e5 harmoniken i How High The Moon <\/em>utan att tr\u00e5den tappas. Sp\u00e4nnande omarbetning som \u00e4r en prestation i sig, kreativitet p\u00e5 h\u00f6gsta niv\u00e5. Musikalmelodin Alone Together <\/em>fr\u00e5n 1932 g\u00f6rs till den vackra, vemodiga ballad som f\u00e5r oss att mysa. Autumn Leaves skrudas i ett originellt intro. K\u00e4nnetecknas till h\u00e4lften av igenk\u00e4nning, till h\u00e4lften av egna ing\u00e5ngar. Absolut ett kr\u00f6n p\u00e5 tiden jag tillbringar i Betlehemskyrkan, liksom latinska titeln Mola Mola <\/em>(f\u00f6rsta sp\u00e5r p\u00e5 See The Unseen)<\/em> med sin suggestiva inramning. Ankaret Magnus Bergstr\u00f6m pr\u00e4glar en h\u00e4ndelserik l\u00e5t. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Som antytts h\u00e4pnadsv\u00e4ckande sv\u00e4ngigt i sekvenser. Soundet \u00e4r sammantaget inte speciellt anpassat till kyrkorummet, snarare till ett v\u00e4xlingsrikt spels\u00e4tt som \u00f6msesidigt engagerar, s\u00e5v\u00e4l oss ett fyrtiotal lyssnare som trions medlemmar. P\u00e5 sluttampen sjuder det rej\u00e4lt, buktar efter hand ut med upparbetad hetta.<\/p>\n\n\n\n

I extranumret f\u00f6rbyts uppfriskande energin till ljuvligt rogivande In A Distance<\/em>, sista sp\u00e5r ocks\u00e5 p\u00e5 albumet fr\u00e5n i fjol. En l\u00e5t som inte var t\u00e4nkt att ing\u00e5 p\u00e5 See The Unseen <\/em>och som Adam Ross, inte hade h\u00f6rt n\u00e4r den presenterades f\u00f6r honom. Ytterligare ett bevis f\u00f6r Jormins h\u00f6ga standard i egenskap av l\u00e5tskrivare. En lite h\u00f6gtidlig och tr\u00f6sterik melodi med romantisk touch. Publiken fick vad den hoppades p\u00e5 och mer d\u00e4rtill. Kontemplation och upprymdhet i samma bag. Vad mer kan man \u00f6nska sig? <\/p>\n\n\n\n

OBS Fotografierna \u00e4r som sagt stillbilder framtagna av Magnus Bergstr\u00f6m fr\u00e5n dennes videoproduktion <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

30\/10 2022 Betlehemskyrkan i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Nefertiti) Beh\u00f6vde g\u00e5 ner i varv efter tv\u00e5 intensiva festivalhelger i Stockholm respektive Trollh\u00e4ttan och de m\u00e5nga timmar av skrivande som f\u00f6ljde. D\u00e5 jag dumt nog inte dokumenterar konserter visuellt anges l\u00e5ngtifr\u00e5n alla berikande tillf\u00e4llen. N\u00e4mner i f\u00f6rbig\u00e5ende att jag p\u00e5 hemmaplan i torsdags, f\u00f6r andra g\u00e5ngen var […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-159326","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159326","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=159326"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159326\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":159387,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159326\/revisions\/159387"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=159326"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=159326"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=159326"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}