{"id":159305,"date":"2022-10-31T21:23:41","date_gmt":"2022-10-31T19:23:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159305"},"modified":"2022-11-01T10:47:28","modified_gmt":"2022-11-01T08:47:28","slug":"enastaende-rollprestationer-inramas-av-kusliga-effekter-ghost-stories-pa-gest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159305","title":{"rendered":"Enast\u00e5ende rollprestationer inramas av kusliga effekter – Ghost Stories p\u00e5 GEST"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Jeremy Dyson & Andy Nyman<\/p>\n\n\n\n

Regi: Gary Withaker<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Anthony Charles Heads, Ger Olde Monnikhof, & Diblik Rabia<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Max Mitlle<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Karl Wassholm<\/p>\n\n\n\n

Kostym, rekvisita och mask: Betty Wallingford<\/p>\n\n\n\n

Illusions- och mentalismkonsult: Anthony Charles Heads<\/p>\n\n\n\n

Inspicient: Vixtoria Tilly, Rachel Clements<\/p>\n\n\n\n

Teknik: Diblik Rabia Leon, Sofie Arnkil<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: James Hogg, Bradley Gardner, Maria Busurca, Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Withaker<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r hos GEST vid Chapmans Torg i G\u00f6teborg 29\/10 2022<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 3\/11 kv\u00e4lls- och dagtid. (fr\u00e5n 14 \u00e5r)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Amerikanska f\u00f6reteelsen Halloween har slagit igenom stort i Sverige p\u00e5 senare \u00e5r, s\u00e4rskilt hos en yngre generation som \u00e4lskar att f\u00f6rvandla sig till skr\u00e4mmande varelser. Barn passar p\u00e5 att uppfordrande skrika till fr\u00e4mmande ”bus eller godis”. K\u00e4nns d\u00e4rf\u00f6r logiskt att enda engelskspr\u00e5kiga professionella teaterkompaniet i V\u00e4stsverige har premi\u00e4r f\u00f6r sin mest p\u00e5kostade satsning, tillika mest skr\u00e4mmande, just denna m\u00f6rka tid p\u00e5 \u00e5ret. Parallellt med lusten att skr\u00e4mmas och bli skr\u00e4md har ju en \u00f6kad v\u00f6rdnad inf\u00f6r d\u00f6den, parat med ceremonier \u00e4mnade att minnas d\u00f6da vi k\u00e4nt, blivit ett allt mer utbrett fenomen kring allhelgonahelgen. <\/p>\n\n\n\n

Har aldrig konsumerat skr\u00e4ck. I motsats till h\u00e4ngivna f\u00e5r jag heller ingen kick av att bli omskakad av r\u00e4dsla. \u00c4r helt inte inf\u00f6rst\u00e5dd med koderna, vilket bland annat medf\u00f6rde h\u00e4penhet \u00f6ver reaktionerna efter varje ”fallstudie”,(appl\u00e5der som om det vore ett jazzsolo), plus att publikens skrik m\u00f6jligen var extra h\u00f6ga f\u00f6r att det h\u00f6r till genren. F\u00f6r egen del medges att Ghost Stories<\/em> i olika grad var l\u00e4skig, \u00e4ven om jag efter\u00e5t inte beh\u00f6vde pusta ut. <\/p>\n\n\n\n

Slapp bli vettskr\u00e4md, n\u00e5got som d\u00e4remot ska ha drabbat medtagna kritiker i London. Ist\u00e4llet var resan in i g\u00e5tfulla och till synes of\u00f6rklarliga incidenter sansl\u00f6st f\u00e4ngslande. Vad som sker under drygt \u00e5ttio minuter \u00e4r att betrakta som en ruskigt raffinerad b\u00e5ge med klimax i plural. Genom att ljuset t\u00e4nds ett par g\u00e5nger p\u00e5 uppmaning av professor Goodman, bryts illusionen medvetet. Pj\u00e4sens k\u00e4nslom\u00e4ssiga berg och dalbana tillh\u00f6r dess styrka, liksom dess f\u00f6red\u00f6mliga rytm. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

St\u00e4mningen av krypande obehag initieras redan f\u00f6re vi tr\u00e4nger ihop p\u00e5 l\u00e4ktarens vadderade b\u00e4nkrader. F\u00f6rdragna m\u00f6rka gardiner, reducerad belysning i foaj\u00e9n och kusliga ljudillustrationer p\u00e5 toaletterna. Efter\u00e5t manas till samf\u00f6rst\u00e5nd. Publiken ombeds att inte avsl\u00f6ja pj\u00e4sens hemligheter, eventuell knorr. D\u00e4remot uppmanas vi att deltaga i tv\u00e5 unders\u00f6kningar om \u00f6vernaturliga upplevelser. Det \u00e4r professorn i parapsykologi som fr\u00e5gar oss i anslutning till sitt upplysande bildspel. I hans utredningar om m\u00e4nniskors framlagda vittnesm\u00e5l om sp\u00f6klika fenomen har tre s\u00e5dana stannat kvar i hans minne. F\u00f6ljaktligen betraktar vi den sinnrikt ot\u00e4cka skildringen av dessa tre m\u00e4rkliga h\u00e4ndelser, ur de tre \u00f6gonvittnenas perspektiv. Huruvida vi skr\u00e4ms av hemskheter som monster, andar eller motsvarande kommer inte recensionen att f\u00f6rt\u00e4lja. <\/p>\n\n\n\n

L\u00e4tt h\u00e4nt att f\u00f6rbise vissa moment n\u00e4r en s\u00e5dan h\u00e4r rungande produktion kraftfullt bearbetar publikens sinnen. I samr\u00e5d med skicklig regiss\u00f6r har ljud- och ljusansvarig haft en otrolig p\u00e5verkan, bidragit verkningsfullt till att vi skoningsl\u00f6st dras in i skeenden bortom v\u00e5r kontroll. Vad som suggereras fram av sk\u00e5despelarna f\u00f6rst\u00e4rks av ljud och ljus. Dramatiken pendlar smart mellan vetenskapligt docerande, vardagsidyll, oro och traumatisk fasa. Finns likheter med hur skr\u00e4ckm\u00e4staren Hitchcock byggde upp sina ber\u00e4ttelser.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ghost Stories <\/em>kulminerar i samband med att hisnande specialeffekter briserar. Med n\u00e5gra statisters hj\u00e4lp och formidabla tekniska l\u00f6sningar uppst\u00e5r omskakande magi. Illusionstrick p\u00e5 en niv\u00e5 jag s\u00e4llan sett p\u00e5 scen, knappast f\u00f6rr hos en frigrupp. Den bil som i dimma f\u00e5r motorstopp har tydligen l\u00e5nats fr\u00e5n V\u00e4stsvenska Teatern. Det \u00e4r underligt, n\u00e4rmast sp\u00f6klikt, att den och annan rekvisita helt pl\u00f6tsligt finns p\u00e5 scen n\u00e4r rid\u00e5n dras i s\u00e4r, utan att vi uppfattat hur. <\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om det vore fritt fram att spolia, \u00e4r det ytterst tveksamt om jag skulle kunna redog\u00f6ra specifikt vad som h\u00e4nder i uppl\u00f6sningen. Hur h\u00e4nger avg\u00f6rande h\u00e4ndelser samman? Kvarst\u00e5r moment av \u00f6vernaturlighet eller ges rimliga och rationella f\u00f6rklaringar. F\u00f6r fyrtio \u00e5r sedan n\u00e4r engelska studerades p\u00e5 universitetsniv\u00e5 hade jag inte kunnat skylla p\u00e5 spr\u00e5kf\u00f6rbistring. Nu ska h\u00e4vdas med emfas att kvartetten sk\u00e5despelare anv\u00e4nder en exceptionell diktion. \u00c4r en fr\u00f6jd att h\u00f6ra akt\u00f6rernas engelska satsmelodi. Icke desto mindre missar jag att uppfatta v\u00e4sentlig info, s\u00e4rskilt i scenerna med Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Withaker (en av konstn\u00e4rliga ledarna i GEST).<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Engelska dramatikerduon firar triumfer med pj\u00e4sens uppl\u00e4gg. L\u00e4r oss finurligt om hur ockulta inslag fascinerat m\u00e4nniskor \u00f6ver tid, l\u00e5ter professorn ge oss belysande f\u00f6rdjupning om de tre mest \u00f6mmande fall som kommit till hans k\u00e4nnedom. Samtliga tre \u00e4r i realiteten ensamma n\u00e4r det hemska intr\u00e4ffar, avskurna kontakt med omv\u00e4rlden. Regiss\u00f6r Withaker ombes\u00f6rjer noggrant att sp\u00e4nningen stiger gradvis. <\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despeleriet \u00e4r f\u00f6rstklassigt rakt igenom! James Hogg i huvudrollen \u00f6vertygar kolossalt. Mestadels v\u00e4nder hans best\u00e4mda rollfigur sig till publiken, ofta genom att h\u00e4nvisa till sitt historiska bildmaterial. Varje p\u00e5st\u00e5ende, varje utsaga ledsagas av naturliga r\u00f6relser och mimik. S\u00e5ledes infernaliskt bra agerat, av en omtyckt pedagog som jag uppskattade i Offline<\/em>. Bradley Garder \u00e4r inte hans manliga motspelare. Ist\u00e4llet g\u00f6r han rollen som nattvakt – \u00e4nkling med sv\u00e5rt sjuk ton\u00e5rsdotter – p\u00e5 egen hand. Framst\u00e4ller magnifikt hur det tryggt invanda gradvis f\u00f6rbyts i sin motsats. Varje \u00e5tb\u00f6rd \u00e4r exakt kalibrerad. Tony omvandlas till ett nervknippe utan sj\u00e4lvf\u00f6rtroende. Man inser omg\u00e5ende varf\u00f6r han medverkat i \u00e5tskilliga filmer och teveserier av rang i Storbritannien.<\/p>\n\n\n\n

Rum\u00e4nska Maria Musarca \u00e4r baserad i England, debuterar hos GEST. Utseendem\u00e4ssigt p\u00e5minner hon om Uma Thurman i Pulp Fiction, f\u00f6rvisso inte lika l\u00e5ng. Musarca gestaltar akut r\u00e4dsla lysande, med tonfall och kongenial motorik. Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Withaker har nog oftare varit regiss\u00f6r eller skrivit manus. Nu p\u00e5 scen som Mika man\u00f6vreras galant mellan vitt skilda positioner. En pj\u00e4s d\u00f6pt till Ghost Stories <\/em>har inget krav p\u00e5 sig att vara trov\u00e4rdig. Fast nog sker m\u00e4rkliga sammantr\u00e4ffanden och mystiska h\u00e4ndelser i v\u00e5ra liv som saknar rationell f\u00f6rklaring. Vill man bevittna vad rubriken anger, ska man absolut uts\u00e4tta sig f\u00f6r denna l\u00e4skiga, otroligt v\u00e4lgjorda upps\u00e4ttning. Som bonus kan en i varierande grad till\u00e4gna sig skiftande stilniv\u00e5er av engelska. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Jeremy Dyson & Andy Nyman Regi: Gary Withaker Scenografi: Anthony Charles Heads, Ger Olde Monnikhof, & Diblik Rabia Ljusdesign: Max Mitlle Ljuddesign: Karl Wassholm Kostym, rekvisita och mask: Betty Wallingford Illusions- och mentalismkonsult: Anthony Charles Heads Inspicient: Vixtoria Tilly, Rachel Clements Teknik: Diblik Rabia Leon, Sofie Arnkil I rollerna: James Hogg, Bradley Gardner, Maria […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-159305","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159305","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=159305"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159305\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":159325,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159305\/revisions\/159325"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=159305"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=159305"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=159305"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}