{"id":159189,"date":"2022-10-29T09:52:43","date_gmt":"2022-10-29T07:52:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159189"},"modified":"2022-10-31T09:29:35","modified_gmt":"2022-10-31T07:29:35","slug":"teaterkritik-mommy-issues-klaustrofobiskt-om-trasiga-relationer-och-utsatthet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159189","title":{"rendered":"Teaterkritik: Mommy Issues – Klaustrofobiskt om trasiga relationer och utsatthet"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nMommy Issues
\nAv: Dimen Abdulla
\nRegiss\u00f6r: \u00c5sa Lindholm
\nScenografi och kostym: Julia Herskovits
\nKomposition: Ella Blixt
\nLjus: Maria Ros
\nMask: Rebecca Afzelius
\nMedverkande:Ann-Sofie Rase,Julia Lyskova och Emil Hedayat
\nTeknisk ideutveckling: Erik Rosales<\/p>\n

N\u00e4rg\u00e5nget och intimt. Ett udda formexperiment med otydlig inramning, ett skr\u00e4ckdrama som fastnar p\u00e5 hornhinnan.<\/p>\n

Mommy Issues \u00e4r resultatet av flera djupg\u00e5ende samtal mellan manusf\u00f6rfattare Dimen Abdulla och sk\u00e5despelare Julia Lyskova. Slutbygget imponerar. \u00c5sa Lindholms Mommy Issues \u00e4r ett mor-och-dotter-drama med teman kring ensamhet, utsatthet och destruktiva relationer. Modern, skickligt spelad av Ann-Sofie Rase, kontrollerar minsta steg hennes dotter tar. Hon best\u00e4mmer vad hon f\u00e5r \u00e4ta, n\u00e4r de ska vila, hur hon ska sitta p\u00e5 stolen och vem hon f\u00e5r tr\u00e4ffa. D\u00e5 moderns v\u00e5ta undgomsdr\u00f6m var att f\u00e5 bli stor pianist tvingas dottern kv\u00e4ll ut och kv\u00e4ll in sitta framf\u00f6r pianot och tr\u00e4na. Det \u00e4r knappt det finns utrymme f\u00f6r toalettpaus ens. Men en dag f\u00f6r\u00e4ndras allt, isoleringen bryts n\u00e4r dottern tr\u00e4ffar grannpojken i trappuppg\u00e5ngen. Mommy Issues \u00e4r ett triangeldrama med tre egoistister, alla livr\u00e4dda f\u00f6r att sl\u00e4ppa in n\u00e5gon annan p\u00e5 bara skinnet.<\/span><\/p>\n

Poddprofilen och sk\u00e5despelaren Julia Lyskova g\u00f6r en bra insats som dottern med momma issues \u00e4ven om hon i sin gestaltning \u00e4r farligt n\u00e4ra det teatrala,forcerade. Ann-Sofie Rases gestaltning \u00e4r ett skickligt bygge. Den barska modern har flera str\u00e4ngar p\u00e5 sin lyra. Hon kan b\u00e5de flippa ur och visa p\u00e5 s\u00e5rbarhet f\u00f6r att sedan \u00e5terg\u00e5 till pekpinnarna. I en sv\u00e5rgl\u00f6md scen st\u00e5r hon framf\u00f6r k\u00f6ks\u00f6n och illustrerar hur hennes mamma l\u00e4rde ut engelskakunskaper i samband med bakning. Varje k\u00f6ksredskap blir ett potentiellt vapen i hennes matlagningsvideo.<\/p>\n

F\u00f6r varje sekund som g\u00e5r gr\u00e4ver vi oss djupare ner i graven. H\u00e4r \u00e4r ljuset i tunneln mil bort. \u00c4ven grannpojken visar sig ha issues, med v\u00e5ldskapital och sv\u00e5righeter med n\u00e4rhet. Karakt\u00e4rerna m\u00e5las upp som komplexa, m\u00e5ngfacetterade varelser d\u00e4r varje beteende f\u00f6rklaras och s\u00e4tts i en st\u00f6rre kontext. Pojken \u00e4r ingen prins i skinande rustning men \u00e4r en v\u00e4lbeh\u00f6vlig tillflyktsort f\u00f6r kvinnan vars varande allt mer omsluts av hoppl\u00f6shet och m\u00f6rker.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Regiss\u00f6r \u00c5sa Lindholm har tidigare lekt med formen i K -inspirerad av Leila. H\u00e4r utspelar sig allt mot en projicerad v\u00e4gg. Inramningen f\u00f6rst\u00e4rker k\u00e4nslorna i pj\u00e4sen. Sekvenserna filmas med mobilkamera, ibland s\u00e5 n\u00e4ra att porerna syns. Det skapar en klaustrofobisk k\u00e4nsla. Men formspr\u00e5ket \u00e4r inte utan fl\u00e4ckar. Varf\u00f6r vissa scener spelas utanf\u00f6r sk\u00e4rm medan andra \u00e4ger rum bakom publiken \u00e4r f\u00f6r mig dolt i dunkel.<\/p>\n

Det \u00e4r ett experiment med form och uttryck som v\u00e4cker intresse. Utsattheten \u00e4r en tydligt tema men leken med formen kunde anv\u00e4ndts b\u00e4ttre f\u00f6r \u00f6nskv\u00e4rd effekt.
\nSamtidigt g\u00f6r den n\u00e4rg\u00e5ngna kameran att vi k\u00e4nner mer f\u00f6r moder och dotter i dramat.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Med det sagt \u00e4r Mommy Issues ett m\u00e5ngbottnat triangeldrama pepprat med sp\u00e4nnade teman om rasism, utsatthet och medberoende. En om ni s\u00e5 vill Lilja Forever f\u00f6r teaterv\u00e4rlden. Och n\u00e4r beckm\u00f6rkret s\u00e4nkts sig \u00f6ver publiken finns fortfarande en uns hopp kvar. Det \u00e4r detta, skildringen av mis\u00e4r som aldrig blir till pekoral och balansg\u00e5ngen mellan k\u00e4rlek och d\u00f6dsl\u00e4ngtan, som f\u00e5r Mommy Issues att sticka ut i m\u00e4ngden.<\/p>\n

\"\"
\nPetter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Mommy Issues Av: Dimen Abdulla Regiss\u00f6r: \u00c5sa Lindholm Scenografi och kostym: Julia Herskovits Komposition: Ella Blixt Ljus: Maria Ros Mask: Rebecca Afzelius Medverkande:Ann-Sofie Rase,Julia Lyskova och Emil Hedayat Teknisk ideutveckling: Erik Rosales N\u00e4rg\u00e5nget och intimt. Ett udda formexperiment med otydlig inramning, ett skr\u00e4ckdrama som fastnar p\u00e5 hornhinnan. Mommy Issues \u00e4r resultatet av flera djupg\u00e5ende samtal […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-159189","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159189","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=159189"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159189\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":159273,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159189\/revisions\/159273"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=159189"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=159189"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=159189"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}