{"id":159182,"date":"2022-10-31T02:34:26","date_gmt":"2022-10-31T00:34:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159182"},"modified":"2022-11-04T05:43:39","modified_gmt":"2022-11-04T03:43:39","slug":"mangbottnat-rolig-och-tankvard-intrig-om-stumfilmseran-shoot-kameran-gar-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159182","title":{"rendered":"M\u00e5ngbottnat rolig och t\u00e4nkv\u00e4rd intrig om stumfilmseran – Shoot, kameran g\u00e5r p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Eva -Maria Benavente Dahlin och Erik Holmstr\u00f6m (inspirerat av roman av Luigi Pirandello)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Erik Holmstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesign: Maja Kall<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Bella Oldenqvist<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Patricia Svajger<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Kristian Jeppesen<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: Oscar Boman<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Marie Delleskog, Carina M Johansson, Johan Gry, Dag Malmberg, Johan Hafezi, Oskar Laring (praktikant), Marta Andersson-Larsson (praktikant), Vivi Lindberg (praktikant), Matilda Esselius (praktikant), Erik Lundholm (praktikant)<\/p>\n\n\n\n

Inspelad violinist: Johanna Moraeus<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 21\/10 2022 (s\u00e5g f\u00f6rest\u00e4llningen 26\/10)<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 24\/11 p\u00e5 Stadsteaterns stora scen<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Dramatiker Erik Holmstr\u00f6m \u00e4r produktiv, verksam i Sveriges tre st\u00f6rsta st\u00e4der. K\u00e4nd bland annat f\u00f6r sin dockteater och att anv\u00e4nda barn i vuxenroller. Frapperande ofta f\u00f6rekommer han genom egna verk eller bearbetningar i G\u00f6teborg numera. Inneb\u00e4r att jag kunnat recensera exempelvis Doktor Faustus, Moderna tider <\/em>och Don Quijot<\/em>e-maraton (7 uppiggande premi\u00e4rvarianter i t\u00e4t f\u00f6ljd). Hans konstn\u00e4rliga blick tillf\u00f6r betraktaren nya aspekter p\u00e5 tillvaron. Min enda erinran mot Holmstr\u00f6ms st\u00e4ndigt kreativa estetik handlar om of\u00f6rm\u00e5gan att renodla och begr\u00e4nsa sina infall. Kill your darlings \u00e4r inte ett r\u00e5d som praktiseras. Denna g\u00e5ng har f\u00f6rmodligen medf\u00f6rfattaren haft positiv inverkan, sett till att skapa ett hanterligt format. Dramatikern, dramaturgen och \u00f6vers\u00e4ttaren Eva-Maria Benavente Dahlin var den som \u00f6versatte Stortorget <\/em>som kunde ses p\u00e5 Folkteatern h\u00e4rom \u00e5ret.<\/p>\n\n\n\n

Laboreras smart med metaperspektiv i Shoot -kameran g\u00e5r<\/em>. Vi besk\u00e5dar en filminspelning med f\u00f6rhinder i Rom 1914 pre-Hollywood. I studion Kosmograph spelas scener ur riddardramat Spartacus in, en heroiskt anlagd stumfilm som det knyts stora kommersiella f\u00f6rhoppningar kring. Konflikten mellan att vilja skapa banbrytande konst -som man \u00e4gnar sig \u00e5t i Turin- och att med n\u00f6dv\u00e4ndighet generera int\u00e4kter belyses tr\u00e4ffs\u00e4kert. Det andra huvudsp\u00e5ret handlar oundvikligt om skillnader respektive likheter mellan konst och liv, n\u00e5got bland andra Fellini skildrat i lika myllrande som turbulenta scener. Tacksamt \u00e4mne att penetrera f\u00f6rst\u00e5s. Med s\u00e5dant h\u00e4r genomarbetat manus l\u00f6st baserat p\u00e5 f\u00f6rlaga av nobelpristagare, ges sk\u00e5despelarna chansen att spinna loss. Och tvetydigheten har en dubbel effekt. Publiken erbjuds b\u00e5de f\u00f6rl\u00f6sande skratt och situationer att reflektera \u00f6ver. Upps\u00e4ttningen k\u00e4nnetecknas av dr\u00e5plig humor, espri och n\u00e5gra blinkningar till v\u00e5r tid. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Scenografin \u00e4r \u00f6verd\u00e5dig och p\u00e5 samma g\u00e5ng funktionell, \u00e4r bara att tacka och ta emot. Maja Kall har best\u00e4mt att i stora drag rekonstruera en filmstudio det \u00f6desdigra \u00e5ret 1914. Spegelv\u00e4gg, h\u00f6gt i tak, kulissbyggen, statyer och annat pr\u00e5l.. Filmkameran och andra attiraljer ser naturtrogna ut. P\u00e5 sk\u00e4rm intill den otympliga kameran kan skeendet f\u00f6ljas i vad det verkar realtid. Omsorgsfullt utvalda kl\u00e4desplaggen markerar sinnrikt vilka uppgifter som ska utf\u00f6ras, j\u00e4mte hierarkin i filmstudion.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4ndelserna som leder till att kollektivet kapsejsar utg\u00e5r fr\u00e5n en och samma familj. Johan Gry mumsar i sig rollen som aktad, krisande regiss\u00f6r. Basunerar ut att han inte kan bry sig om stridande viljor, utan m\u00e5ste bete sig som diktator vad betr\u00e4ffar att ta ansvar f\u00f6r konstn\u00e4rliga beslut. Explicita f\u00f6raktet f\u00f6r ett nutida ”p\u00e5fund” som medarbetarenk\u00e4t, tillh\u00f6r avdelningen tr\u00e4ffs\u00e4kra och beska allusioner. Makten \u00e4r kraftigt beskuren av finansi\u00e4rer, publikens smak och omnipotente \u00e4garen till filmstudion; f\u00f6rkroppsligad av kolossalt rutinerade Dag Malmberg med bravur. Hans gestalt som kallar sig filmfabrik\u00f6r, pekar p\u00e5 att skapa \u00e4r en sak, producera en annan parameter. Regiss\u00f6r Polacco delar s\u00e4ng med en sk\u00e5despelande diva (Carina M Johansson) i nerf\u00f6rsbacken, tidigare stj\u00e4rna i makens filmer.<\/p>\n\n\n\n

Deras son (Oskar Laring) kan tituleras regiassistent, men \u00e4gnar mesta tiden \u00e5t sitt eget lika vision\u00e4ra som futuristiska projekt. Enligt dramaturgins standardb\u00e5ge har han en k\u00e4resta (Marta Andersson-Larsson) som vill bli filmstj\u00e4rna, ett aspirerande l\u00f6fte som fadern blir betuttad i, smider planer f\u00f6r. Och i dessa lustiga f\u00f6rvecklingar finns minst tv\u00e5 olyckliga sj\u00e4lar. Turerna \u00e4r m\u00e5nga och underh\u00e5llande att f\u00f6lja. Visserligen p\u00e5 gr\u00e4nsen till att bli f\u00f6r mycket fars.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c5tskilliga repliker blir humoristiska n\u00e4r de levereras, samtidigt ger dessa utslungade tankar om konsten och livet v\u00e4lbeh\u00f6vlig relief till dr\u00e5plig intrig. Tajmingen \u00e4r klockren! Det p\u00e5st\u00e5s exempelvis att stor konst kommunicerar med omv\u00e4rlden. Erik Lundholms \u00f6versp\u00e4nda figur h\u00e4ver ur sig att han framst\u00e5r som \u00e4kta, eftersom han \u00e4r \u00e4r utbildad i professionell f\u00f6rvandlingskonst. Pj\u00e4sens ciceron, tillika kameraman, har m\u00e5nga kvicka kommentarer p\u00e5 lager – ”Vad har vi sagt om k\u00e4nslor?”<\/em>etc. F\u00f6r \u00f6vrigt n\u00e4ppeligen en slump att Marie Delleskogs iakttagare och ig\u00e5ngs\u00e4ttare heter Pirandello. <\/p>\n\n\n\n

Efter paus n\u00e4r storstilade ambitioner m\u00f6ter krass verklighet, planar upps\u00e4ttningen ut n\u00e5got. Greppet om \u00e5sk\u00e5darna sl\u00e4pps dock bara marginellt. Och avseende sp\u00e4nningsmoment tillkommer en skr\u00e4ckinjagande tingest i bur, vars tillverkning \u00e4r fabul\u00f6st v\u00e4lgjord. Tigermakare Frida Wernersson f\u00f6rtj\u00e4nar stor eloge. Det samma g\u00e4ller \u00e4nnu ej f\u00e4rdigutbildade halvan av ensemblen, vilka sannerligen motsvarar tilldelat f\u00f6rtroende. Antar att de fr\u00f6jdats \u00e5t att f\u00e5 utlopp f\u00f6r regiss\u00f6rens instruktioner, ta fram de stora gester filmteamet opponerar emot. Ageras teatraliskt, avsiktligt taffligt. \u00d6verdrifter anv\u00e4nds flitigt. Hela kroppen tas i anspr\u00e5k, till\u00e5ts uttrycka emotionellt \u00f6verfl\u00f6d. Matilda Esselius i rollen som synnerligen frustrerad manusf\u00f6rfattarinna p\u00e5 kul dialekt och Marta Andersson-Larssons lika energiska som roande utspel, \u00e4r tv\u00e5 exemplariska representanter f\u00f6r en tes om scenisk entusiasm.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det rutinerade gardet beh\u00e4rskar utomordentligt v\u00e4l sina uppgifter. Johan Hafezi \u00f6vertygar i sina dubbla roller, vare sig han framst\u00e4ller inbilsk eller \u00f6mklig varelse. Carina M Johansson som giftig, f\u00f6ror\u00e4ttad komedienne k\u00e4nns oumb\u00e4rlig. Johan Gry f\u00f6rvaltar skickligt att vara i centrum, f\u00f6rmedlar lysande en regiss\u00f6rs utveckling fr\u00e5n auktoritet till att tappa fotf\u00e4stet, uppl\u00f6sas. Dag Malmberg med sitt omfattande cv lanserar in i minsta detalj en tr\u00e4ngd m\u00e4nniska. Hans sanningss\u00e4gande st\u00e5tliga filmfabrik\u00f6r formas av total sj\u00e4lvtillit. Marie Delleskogs karakt\u00e4r binder ihop elegant genom att spegla trassliga skeenden och ge oss kloka tankar om skillnader och eventuella likheter konst – liv.<\/p>\n\n\n\n

Min i vanlig ordning t\u00e4mligen l\u00e5nga utl\u00e4ggning utmynnar i ett k\u00e4rnfullt p\u00e5st\u00e5ende. Detta \u00e4r bra teater<\/strong>, en komedi som f\u00f6rser publiken gener\u00f6st med s\u00e5v\u00e4l skratt som analys. G\u00f6rs dessutom uppenbart hur mycket \u00f6msesidig respekt underl\u00e4ttar kreativa processen i ett lagarbete som exempelvis filminspelning. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Eva -Maria Benavente Dahlin och Erik Holmstr\u00f6m (inspirerat av roman av Luigi Pirandello) Regi: Erik Holmstr\u00f6m Scenografi och kostymdesign: Maja Kall Ljusdesign: Bella Oldenqvist Maskdesign: Patricia Svajger Ljuddesign: Kristian Jeppesen Videodesign: Oscar Boman Medverkande: Marie Delleskog, Carina M Johansson, Johan Gry, Dag Malmberg, Johan Hafezi, Oskar Laring (praktikant), Marta Andersson-Larsson (praktikant), Vivi Lindberg (praktikant), […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-159182","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159182","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=159182"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159182\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":159458,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159182\/revisions\/159458"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=159182"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=159182"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=159182"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}