{"id":159065,"date":"2022-10-28T02:18:08","date_gmt":"2022-10-28T00:18:08","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159065"},"modified":"2022-10-28T19:31:12","modified_gmt":"2022-10-28T17:31:12","slug":"svindlande-spannvidd-pa-spackad-musikfest-trollhattan-jazz-och-bluesfestival-dag-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=159065","title":{"rendered":"Svindlande sp\u00e4nnvidd p\u00e5 sp\u00e4ckad musikfest – Trollh\u00e4ttan Jazz- och bluesfestival dag 2"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Jan Lundgren – Hans Backenroth – Ulf Wakenius foto Anna-Lena Wakenius
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

22\/10 2022<\/p>\n\n\n\n

Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan<\/p>\n\n\n\n

Sker en mjukstart genom jazzinriktade ungdomar fr\u00e5n Kulturskolan. Anl\u00e4nder mitt i deras framtr\u00e4dande och noterar att en klassiker som Take Five <\/em>framf\u00f6rdes. \u00d6nskar dem lycka till i deras fortsatta f\u00f6rkovran. F\u00f6rsta akt att fullt fokusera p\u00e5 \u00e4r sopransaxofonisten Karolina Almgren och hennes nya band, vars f\u00f6rsta gig \u00e4gde rum just p\u00e5 festivalen. Numera Malm\u00f6baserade 90-talisten (mest f\u00f6rknippad mes syskonduon Sisters of Invention) har jag sett ganska m\u00e5nga g\u00e5nger, minst en g\u00e5ng tidigare som bandledare. S\u00e4ttningen \u00e4r f\u00f6rutom sopransax, en rytmsektion best\u00e5ende av trumslagare Andreas Baw och kontrabasist Andreas Vaht, gitarristen Andreas Hourdakis ( driver egen grupp och ing\u00e5r Karin Hammar Fab4) och p\u00e5 piano vikarierar Fanny Gunnarsson (We Float med mera).<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vi f\u00e5r veta att skiva betitlad F\u00e4rdas <\/em>med planerad release till v\u00e5ren spelats in. Antar att det liveversioner d\u00e4rifr\u00e5n \u00e4r vad som utformas p\u00e5 Kulturbarens scen. Planen \u00e4r att ha release till v\u00e5ren. Komposit\u00f6r Almgren v\u00e4cker intresse, f\u00e5r mig att spetsa \u00f6ronen. Hon tycker det \u00e4r kul att skriva f\u00f6r s\u00e4rskilda musiker i \u00e5tanke. serveras F\u00e5ngas av en utomordentlig kombination av innerlighet och extrovert elasticitet. Tyder p\u00e5 h\u00f6gt anseende att kunna v\u00e4rva tv\u00e5 renommerade musiker som avl\u00f6sare i solistrollen (ordinarie pianist \u00e4r Britta Virves). Ber\u00e4ttas vad l\u00e5tar d\u00f6pts till och varf\u00f6r. I f\u00f6rdelaktigt ljud serveras original med titlar som Tio <\/em>(g\u00e5r i 10\/8 takt), Vemod, Fl\u00f6de, Spegling, Ballad till m\u00f6rkret <\/em>och albumets titell\u00e5t. Gitarristen h\u00e4vdar att Fl\u00f6de <\/em>\u00e4r sv\u00e5raste komposition han tagit sig an, lustigt nog. Om Spegling <\/em>avsl\u00f6jas att den avsiktligt inneh\u00e5ller rikligt med udda takter och att den ursprungligen skrevs f\u00f6r storband (Bohusl\u00e4n?)<\/p>\n\n\n\n

Karolina Almgren \u00e4r likv\u00e4rdigt duktig som instrumentalist och komposit\u00f6r. Hennes omd\u00f6mesgilla spel p\u00e5 g\u00e4llt l\u00e5tande bl\u00e5sinstrument har inneburit att hon g\u00e4stat i m\u00e5nga skiftande sammanhang. Konsertens kr\u00f6n infaller p\u00e5 sluttampen. H\u00e4nf\u00f6rs d\u00e5 dels av sugande groove d\u00e4r bandmedlemmar erbjuds utrymme, n\u00e5got de uts\u00f6kt utnyttjar. Dels repetitiva inpass fr\u00e5n sopransaxen i temat till enda uttalade ballad. V\u00e5gar mig \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 mig en gnutta kritik. Hade \u00f6nskat att Gunnarsson och Hourdakis \u00f6verlag tilldelats st\u00f6rre plats i centrum. Totalt sett en givande stund som n\u00e4stan \u00f6vertr\u00e4ffar mina f\u00f6rhoppningar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Bitte Sj\u00f6holm <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

VERNERI POJHOLA ses som en komet inom vision\u00e4r jazz, en experimentellt inriktad trumpetare som g\u00e5tt mig f\u00f6rbi. Han kommer fr\u00e5n musikalisk sl\u00e4kt. Hans far var en i fusionkretsar efterfr\u00e5gad elbasist vars ber\u00f6mmelse delvis grundas p\u00e5 att ha tackat nej till att v\u00e4rvas av Frank Zappa. Under studier i ungdomen vid Sibelius-Akademin tr\u00e4ffade Pohjola pianisten Tuomo Pr\u00e4tt\u00e4l\u00e4 och basist Antti L\u00f6tj\u00f6nen. Tillsammans med trumslagare Mika Kallio utg\u00f6r musikerna den finska framst\u00e5ende kvartett som konserterar i bekv\u00e4ma Hebeteatern. I huvudsak spelas musik fr\u00e5n Pohjolas \u00e5ttonde album The Dead Don\u00b4t Dream <\/em>(2020).<\/p>\n\n\n\n

Presentat\u00f6ren menar att man gjort en grej av att bjuda in g\u00e4ster fr\u00e5n v\u00e5rt \u00f6stra grannland och att trumpetaren ”har en ton man vill krypa in i.” Har inget emot att uts\u00e4tta mig f\u00f6r detta sj\u00e4lvst\u00e4ndiga, bitvis skrynkliga sound med hemvist i ECM-sf\u00e4ren. Som helhet dock oj\u00e4mnt d\u00e5 somligt f\u00e4ster, l\u00e5ter f\u00e4ngslande dynamiskt, medan vissa impo-inslag inte engagerar. Pohjolas komplexa musik kr\u00e4ver mycket av lyssnarna. Vad vill han f\u00f6rmedla?<\/p>\n\n\n\n

Originell b\u00f6rjan med utdragna toner. Mycket reverb i trumpetens distinkta sound. B\u00e5de frontman och pianist har stativ med elektronik att skruva p\u00e5, ta fram loopar. Fascinerande avigt utforskande i gr\u00e4nslandet till m\u00e4staren Palle Mickelborg. Pianisten tar f\u00f6r sig, f\u00f6rser l\u00e5tarna med inspirerade l\u00f6pningar och syntetiska slingor. Batteristen visar sig vara en attraktion i sig med sitt r\u00f6relsem\u00f6nster. Friktion uppst\u00e5r ur ett par hastigt uppblossande dissonanser, medan en ballad \u00e4ger en s\u00e5dan karisma att det resulterar i suggestiv fulltr\u00e4ff. Balladen avl\u00f6ses av hetsande rytmer feature excesser p\u00e5 trumpet uppbackat av Kallio bakom sin utrustning. Till\u00e4gnar mig i omg\u00e5ngar avancerade fraser i intuitivt samspel. Det stundom skissartade tonspr\u00e5ket g\u00f6r mig \u00e4nd\u00e5 summasummarum kluven. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Bitte Sj\u00f6holm <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Japanska pianisten NAOKO SAKATA , boende i G\u00f6teborg, har jag lyssnat p\u00e5 en g\u00e5ng tidigare i solokonsert. D\u00e5 i tr\u00e5ng replokal sittandes alldeles intill den expressiva musikern. Hon som lockades hit till musikstudier via Bobo Stenson och dragningskraften till nordiskt jazzvemod, utgjorde som Naoko Sakata trio st\u00f6rsta beh\u00e5llningen p\u00e5 f\u00f6rsta Gamlestan Jazzfestival 2015. H\u00f6rt henne i fler intressanta konstellationer. Flygelns klang sveper oss med. I vilken m\u00e5n reflekterar den kolossalt dramatiska anhopningen ackord pianistens sinnestillst\u00e5nd? R\u00f6tterna i kompromissl\u00f6s japansk tradition m\u00f6ts genom den aggressivitet och \u00f6dmjukhet som manifesteras i kampkonst. Som om olika positioner intas. Kroppen inklusive r\u00f6sten involveras i attackerna \u00f6ver klaviaturen. N\u00e4stan skr\u00e4mmande kraftfullt! Improvisationen pr\u00e4glas av bombastiska, impulsiva infall j\u00e4mte hisnande \u00f6verg\u00e5ngar, en slags kalkylerad ober\u00e4knelighet.<\/p>\n\n\n\n

Om\u00f6jligt att f\u00f6rh\u00e5lla sig likgiltig inf\u00f6r omilt drastiskt anslag, inte precis enkelt att h\u00e4nga med i vildsinta sv\u00e4ngningar fr\u00e5n en excentrisk solopianist. Sakata ger sig fullkomligt h\u00e4n, anv\u00e4nder sitt uttrycksmedel utan pardon, utan tanke p\u00e5 att tillfredsst\u00e4lla publiken. I stunden skapas ett avantgardistiskt konstverk, l\u00e5ngt bortom nordiskt vemod. Som kontrast \u00e4r meditativa passager inlagda, trevligt nog. Vi tas sannerligen med p\u00e5 en lika extatisk som exotisk resa, av en fullkomligt otyglad improvisat\u00f6r. Att pianisten med de stora gesterna fullkomligt beh\u00e4rskar sitt instrument har v\u00e4l framg\u00e5tt? <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Bitte Sj\u00f6holm <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Trumpetaren LINNEA JONSSON ing\u00e5r i flera av landets f\u00f6rn\u00e4msta storband och f\u00f6rekommer p\u00e5 flera h\u00f6rv\u00e4rda produktioner i skilda konstellationer. Parallellt har egen karri\u00e4r, GROUP startats. Indirekt har jag bidragit till lanseringen. Har n\u00e4mligen recenserat b\u00e5de debutskiva och releasespelning. Citat har anv\u00e4nts i marknadsf\u00f6ringssyfte. N\u00e4r hon lirar i spati\u00f6sa Apollon n\u00f6dgas jag \u00e5tg\u00e4rda min hunger. \u00c4ter en grillbuff\u00e9 bel\u00e4gen alldeles intill. \u00d6ppna d\u00f6rrar medf\u00f6r att jag h\u00f6r skapligt f\u00f6rsta halvtimmen, fast utan tillr\u00e4ckligt fokus. D\u00e4rf\u00f6r inte konstigt att musiken inte g\u00e5r in i mig, i den utstr\u00e4ckning den gjort vid tidigare tillf\u00e4llen. <\/p>\n\n\n\n

Trumpetsolisten som nyligen erh\u00f6ll J:son stipendiet saknar tyv\u00e4rr sin pianist Britta Virves. I \u00f6vrigt \u00e4r man intakt, vilket inneb\u00e4r Johan Tengholm p\u00e5 kontrabas, Kristian Remnelius bakom trummorna samt Bjarne M\u00e1r Ingolfson p\u00e5 elgitarr.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Bitte Sj\u00f6holm <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Spelas luftig samtida europeisk trumpetjazz i samma h\u00e4rad som Jan Allan och Kenny Wheeler (ikoniskt flygelhornsound). Snappade upp att initierad i publiken associerade till Art Farmer. Man r\u00f6r sig i ungef\u00e4r samma cirklar eftersom albumet Fragments of Spring<\/em> uppenbarligen har ett tema. I vad som s\u00e5ledes p\u00e5minner om en svit undviker Jonsson det h\u00f6ga registret. Isl\u00e4ndske gitarristen alternerar med bandledaren i solistrollen, bidrar aktivt med sin lyriska klang till ett sympatiskt, genomg\u00e5ende soft sound. Och batteristens fills tillf\u00f6r eggande merv\u00e4rde. Avslutande By The Ocean <\/em>med sin minimalistiska anstrykning \u00e4r ett fint finalnummer. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Bitte Sj\u00f6holm <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kvinnokollektivet VIOLET IN GREEN hylar divor inom blues och soul, sprider kunskap i en musikhistorisk resa. Missionerar om stolta kvinnors inflytande p\u00e5 afrikansk-amerikansk utveckling, ofta svarta pionj\u00e4rer som inte f\u00e5tt ber\u00e4ttigad kredd. En hederv\u00e4rd verksamhet, som n\u00e4r allt st\u00e4mmer resulterar i fr\u00e4ckt tajta tong\u00e5ngar. Stora k\u00e4nslor och smittsamt sv\u00e4ng! Bandet best\u00e5r av kapellm\u00e4stare Ulla Wrethagen p\u00e5 gitarr, Elsie Petr\u00e9n p\u00e5 tenorsax, Anna Zimmerman p\u00e5 klaviatur, trumslagare Eva Grund samt elbasist Lena Andersson. Agerar charmant stand in som vokalist g\u00f6r Ida Andersson. <\/p>\n\n\n\n

Frestande att \u00e5terigen anv\u00e4nda epitetet oj\u00e4mnt. Lyckligtvis har \u00e5tskilliga l\u00e5tar draperats i v\u00e4lgjorda arr d\u00e4r \u00f6nskv\u00e4rt groove uppst\u00e5r. Och b\u00e5de gospel och djuplodande blues beh\u00e4rskas utan problem. Utf\u00f6rligt bluesigt solo av gitarristen imponerar. Hound Dog <\/em>utformad efter originalinsjungningen av Big Mama Thornton l\u00e5ter annorlunda, har ett sjus\u00e4rdeles sug i sig. Andra l\u00e5tar med p\u00e5taglig k\u00e4nsla och energileverans \u00e4r exempelvis Strange Fruit<\/em>, I\u00b4ve Got My Mojo Working<\/em>, Tell Mama<\/em> och Whole Lotta Shakin\u00b4Goin\u00b4On<\/em>. <\/p>\n\n\n\n

Man inser att manliga stj\u00e4rnor f\u00e5tt megahits med flera av de gl\u00f6dheta d\u00e4ngor som framf\u00f6rs. Enda nu levande hj\u00e4ltinna som hyllas \u00e4r Mavis Staples (sett p\u00e5 Lollipop 1997), vilket sker g\u00e5nger tv\u00e5. Konserten avrundas storstilat med medryckande Respect Yourself<\/em>. Njuter d\u00e5 av pumpande basg\u00e5ng, gitarrlir p\u00e5 wha wha-pedal och f\u00f6ljsamma fraser p\u00e5 sax. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna-Lena Wakenius <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

ULF WAKENIUS & JAN LUNDGREN framf\u00f6r en tribut till Oscar och Duke. De ackompanjeras med h\u00e4rlig schwung av Hans Backenroth p\u00e5 bas och danske trumslagaren Kristian Leth. Samma genommusikaliska g\u00e4ng hyllade de tv\u00e5 giganternas g\u00e4rning i glimrande konsert, p\u00e5 jazzfestivalen i Ystad i somras i min n\u00e4rvaro. Har h\u00e4nryckts otaliga g\u00e5nger av musikerna i skilda sammanhang. I h\u00e4ndelse av att alla inte vet meddelas att gitarrist Ulf Wakenius ingick i Oscar Petersons kvartett under nio \u00e5r. Kv\u00e4llen f\u00f6re detta gig i Hebeteatern spelade han Oscar-tribut i Stockholms Konserthus, vilket resulterade i st\u00e5ende ovationer (konserten finns att sk\u00e5da kostnadsfritt p\u00e5 n\u00e4tet) Trots dokumenterad f\u00f6rtrogenhet med s\u00e5v\u00e4l program som musikernas livepotential golvas jag. <\/p>\n\n\n\n

Lekfull precision och oavbruten kommunikation i underbara melodier medf\u00f6r att man f\u00f6rbluffas, fast man \u00e4r fullt medveten om f\u00f6rm\u00e5gan hos m\u00e4nnen, som osvikligt f\u00f6rlitar sig p\u00e5 varandra och upp\u00f6vad teknik. Spelgl\u00e4djen \u00e4r sl\u00e5ende! Medryckande Sushi <\/em>(O. Peterson) introduceras av en makal\u00f6s gitarrist vars fingerf\u00e4rdighet imponerar. Backenroth levererar ett par magnifika solon, ibland med str\u00e5ke. Lundgren gl\u00e4nser i Hymn to Freedom <\/em>som f\u00f6reg\u00e5s av anekdoten om hur plattan Night Train, <\/em>genom pianol\u00e4rares f\u00f6rsorg blev ink\u00f6rsporten till JAZZENS spr\u00e5k. Ett potpurri p\u00e5 Duke Ellington-kompositioner exekveras fenomenalt p\u00e5 skiftande s\u00e4ttning. M\u00e4sterlige str\u00e4ngb\u00e4ndaren tar sj\u00e4lv hand om In A Sentimental Mood<\/em>. Just Squeeze Me <\/em>behandlas varsamt av Ulf och Jan i str\u00e5lande interaktion, medan duon f\u00e5r s\u00e4llskap av Hans i It Don\u00b4t Mean A Thing. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Varje detalj framst\u00e4lls med st\u00f6rsta omsorg, maximalt f\u00f6r\u00e4dlad och respektfullt hanterad. L\u00e5t fr\u00e5n Oscar Peterson-skiva fr\u00e5n 1964 tolkas med ackuratess. Vill p\u00e5tala att trumslagare Kristian Leth spelar lika smakfullt som alltid, denna g\u00e5ng frapperande mycket i framkant d\u00e5 han tagit beslut om att \u00f6verge sin diskreta stil. Fyra melodiska ekvilibrister har synnerligen roligt ihop. Konserten kommer med stor sannolikhet att framst\u00e5 som ett ljuvt, of\u00f6rgl\u00f6mligt minne.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna-Lena Wakenius <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sist ut \u00e4r ROLF WIKSTR\u00d6M, okr\u00f6nt svensk blueskung fr\u00e5n S\u00f6der som sjungit sina bl\u00e5a toner p\u00e5 modersm\u00e5let i drygt fyrtiofem \u00e5r. Jag torde ha sett honom fler \u00e4n femton g\u00e5nger sedan 1979 p\u00e5 V\u00e4stg\u00f6ta Nation och \u00e4ger en dr\u00f6s album. Har f\u00f6r mig att jag till och med h\u00f6rt honom i samma lokal p\u00e5 tidigare festival. F\u00f6r sis\u00e5d\u00e4r fem-tio \u00e5r sedan ans\u00e5g er recensent att han tappat stinget, befann sig i nerf\u00f6rsbacken. Omd\u00f6met visade sig vara f\u00f6rhastat, till och med ogrundat. H\u00e4vdar att genuine Roffe f\u00e5tt en musikalisk ren\u00e4ssans senaste \u00e5ren, en st\u00e5ndpunkt baserad p\u00e5 flera oklanderliga konserter. Och senaste albumet verkar riktigt bra att d\u00f6ma av l\u00e5tarna d\u00e4rifr\u00e5n i livetappning. Att han kunnat knyta namnkunniga rytmsektionen Peter Korhonen (trummor) och Tommy Cassemar till sig, \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s garant f\u00f6r att det sv\u00e4nger samt i l\u00e5ngsamma l\u00e5tar blir hudl\u00f6st. Kompletterande melodileverant\u00f6r p\u00e5 keyboard (inklusive leslie-box) \u00e4r denna sena afton ingen mindre \u00e4n Hasse Olsson. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild fr\u00e5n artistens fb-sida <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Besk\u00e5dar en kvartett som l\u00e5ter ”of\u00f6rsk\u00e4mt” vital. F\u00f6rvisso sitter min svenska bluesfavorit, spelar och sjunger i samma position jag sett John Lee Hooker g\u00f6ra. Stimuleras av markerade rytmen i Starka band <\/em>och den framrullande shuffle som betitlas Leva som en luffare. <\/em>Roffe str\u00f6r p\u00e5 sedvanligt vis sina giftiga ackord distinkt omkring sig. Det \u00e4r precis s\u00e5 otyglat vi \u00f6nskar. Extremt solida rytmsektionen \u00e4r som n\u00e4mnts en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r sv\u00e4nget, att strukturen sitter som en t\u00f6jbar ram. I Hela jorden \u00e4r ett d\u00e5rhus <\/em>(P. Mayfield) refereras till Putins krig mot Ukraina, fast texten skrevs 1983. Bluesmannens arbetsredskap i famnen kvider och kr\u00e4nger. I f\u00f6rening med slagkraftiga texter och b\u00e4rkraftig r\u00f6st \u00e4r succ\u00e9n given. <\/p>\n\n\n\n

Enligt honom sj\u00e4lv av kommersiella sk\u00e4l g\u00f6rs ett knippe melodier fr\u00e5n senaste skivan Ballader och br\u00f6l<\/em>. Exempelvis en ledsam l\u00e5t med en portion bitterhet betitlad Det kunde blivit bra<\/em>, Otroligt sn\u00e4rtiga boogie-takterna i Andra sidan vik<\/em>en vars text anspelar p\u00e5 \u00f6kande klassklyftor och Strindberg-novell d\u00e4r klaviatur-maestro adderar finurligt till\u00e4gg samt uts\u00f6kta riffandet i Hela mitt liv. <\/em>Sist n\u00e4mnda alster \u00f6verg\u00e5r i oh\u00e4mmat \u00f6s i form av 80-tals hitten B\u00e4dda med rena lakan. S\u00e5 sk\u00f6nt, s\u00e5 sk\u00f6nt <\/em>(ocks\u00e5 t\u00e4mligen f\u00e4rsk) \u00e4r en glad bagatell med Cassemars pumpande basg\u00e5ng i framkant. I sl\u00e4pande Kom till mig kvinna<\/em> hugger och river en av Roffes tv\u00e5 gitarrer, inventerar allehanda emotioner. F\u00f6rmodligen blev klassikern Som vattnet rinner i floden <\/em>finalen. F\u00f6rmodligen skriver jag eftersom jag tvingades l\u00e4mna f\u00f6r att hinna med t\u00e5get till G\u00f6teborg. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

22\/10 2022 Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan Sker en mjukstart genom jazzinriktade ungdomar fr\u00e5n Kulturskolan. Anl\u00e4nder mitt i deras framtr\u00e4dande och noterar att en klassiker som Take Five framf\u00f6rdes. \u00d6nskar dem lycka till i deras fortsatta f\u00f6rkovran. F\u00f6rsta akt att fullt fokusera p\u00e5 \u00e4r sopransaxofonisten Karolina Almgren och hennes nya band, vars f\u00f6rsta gig \u00e4gde rum […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-159065","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159065","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=159065"}],"version-history":[{"count":35,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159065\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":159181,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/159065\/revisions\/159181"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=159065"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=159065"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=159065"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}