{"id":158940,"date":"2022-10-26T02:18:14","date_gmt":"2022-10-26T00:18:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158940"},"modified":"2022-10-28T04:40:30","modified_gmt":"2022-10-28T02:40:30","slug":"enorm-spannvidd-pa-utmarkt-organiserad-musikfest-trollhattan-jazz-och-bluesfestival-dag-1-2022","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158940","title":{"rendered":"Hisnande sp\u00e4nnvidd p\u00e5 utm\u00e4rkt organiserad musikfest – Trollh\u00e4ttan Jazz- och bluesfestival dag 1 2022"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Rigmor Gustafsson – pressfoto
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

21-22\/10 2022<\/p>\n\n\n\n

Konserter p\u00e5 tre scener i Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan<\/p>\n\n\n\n

Har f\u00f6r mig att det \u00e4r fj\u00e4rde \u00e5ret jag pendlar fr\u00e5n M\u00f6lndal f\u00f6r att skriva om V\u00e4stsveriges fr\u00e4msta festival. Trollh\u00e4ttans kommun arrangerar i samarbete med tv\u00e5 livaktiga f\u00f6reningar vilka logiskt nog representerar jazzen respektive bluesperspektivet samt Folkets Hus. Med gener\u00f6st st\u00f6d av regionen har man resurser att boka internationella stj\u00e4rnor j\u00e4mte gr\u00e4ddan av nordiska improvisationsmusiker och uppm\u00e4rksammade talanger. Arrang\u00f6rerna r\u00e4ds inte att utmana och kontraster har blivit n\u00e5got av ett signum. Man satsar lika mycket p\u00e5 det avantgardistiska som p\u00e5 mainstream. Mot bakgrund av att allt senaste tiden blivit p\u00e5tagligt dyrare, f\u00e5r det anses godk\u00e4nt med uppslutning p\u00e5 cirka 250 personer per dag. M\u00e5nga m\u00e4nniskor tvingas prioritera bort n\u00f6jen, krogbes\u00f6k och konserter. Ska betonas att festivalpasset i sig \u00e4r synnerligen prisv\u00e4rt.<\/p>\n\n\n\n

Bortsett fr\u00e5n en inlagd v\u00e4lbeh\u00f6vlig paus p\u00e5g\u00e5r livemusik n\u00e4stan nonstop, ett intensivt uppl\u00e4gg praktiskt genomf\u00f6rbart genom tillg\u00e5ng till tre scener: Apollon, Hebeteatern och Kulturbaren. Som ni inser orkade jag inte koncentrerat bevaka precis allt, \u00e4ven om de flesta spelningar s\u00e5gs fr\u00e5n start till sista ton. Antecknade fakta och massvis av intryck som underlag f\u00f6r mitt svep. Ska framh\u00e4vas att ljudet genomg\u00e5ende var ypperligt, vilket inte kan nog understrykas vikten av. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Festivalens invigningsakt fredag tidig kv\u00e4ll var volymstarka och lekfulla MATS & MORGAN som ju blev ber\u00f6mda tidigt i karri\u00e4ren n\u00e4r Frank Zappa lirade med dem . Kan inte erinra mig att jag tidigare sett duon som firar sina fyrtio \u00e5r tillsammans genom att ge ut en jubileumsbox. Klaviaturspelande geniet Mats \u00d6berg har jag dock haft ynnesten att recensera \u00e5tskilliga g\u00e5nger, live och n\u00e5gra g\u00e5nger skivledes. Roas av ett f\u00f6rv\u00e4ntat massivt progressivt beat med efterhand m\u00e5nga infall. Mats lirar ibland munspel som i mina \u00f6ron l\u00e5ter aningen skevt. D\u00e4remot \u00e4r vad han frambringar p\u00e5 sin v\u00e4lutrustade keyboard (inklusive samplingar), enast\u00e5ende skiftande sound, vilka exceptionellt lyh\u00f6rde och solide Morgan med r\u00f6tter i metal-trummande, blixtsnabbt svarar p\u00e5 eller i sin tur ger impulser till sin partner. Utan att vara insatt betraktar jag ett komprimerat och p\u00e5 slutet uppbrutet, skojfriskt set som en best-of uppvisning. <\/p>\n\n\n\n

Sf\u00e4riskt tungt sound kryddas med aviga takter och experimenterande med halsbrytande teknik. Mats verkligen ut sv\u00e4ngarna i medryckande improvisationer. I en uppsj\u00f6 av musikaliska hyss \u00e4r det inte alla som etsar sig fast. Ska framh\u00e5llas att ljudet fr\u00e5n Kulturbaren \u00e4r ytterst f\u00f6rdelaktigt. N\u00e4r duon med sitt intuitiva samspel (sammanstr\u00e5lade p\u00e5 scen redan n\u00e4r de gick olika \u00e5rskurs p\u00e5 mellanstadiet) lirar p\u00e5 topp garanteras en ekvilibristisk kombo av harmonier och rytmik. Snarare \u00e4n regulj\u00e4ra l\u00e5tar k\u00e4nns musiken jambetonad, vilket uppskattas. Man r\u00f6r sig emellan det tillg\u00e4ngliga och abstrakta. Extranumret med sitt rej\u00e4lt utflippade avslut leder tanken till banbrytande E,L & P (snart femtio \u00e5r sedan Keith Emerson gjorde outpl\u00e5nligt intryck p\u00e5 mig i Scandinavium). <\/p>\n\n\n\n

\"\"
\u00d6stholm – Gustafsson – Montgomery – H\u00f6per \/ foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

R\u00e5kar ha blivit s\u00e5 att jag kunnat h\u00f6ra RIGMOR GUSTAFSSONS s\u00e5ngkonst live \u00e5tskilliga g\u00e5nger senaste decenniet, varav somliga av dem resulterat i lyriska recensioner (skrev ocks\u00e5 om senaste albumet i JAZZ\/ OJ) Sa till \u00f6dmjuka stj\u00e4rnan efter\u00e5t att hungern och viljan att f\u00f6rnya sig v\u00e4cker beundran, f\u00f6rutom det faktum att hon och hennes pianotrio i underbart ljud, bj\u00f6d p\u00e5 en extraordin\u00e4r innerlig begivenhet. Ackompanjerar med ackuratess i varje detalj g\u00f6r Jonas \u00d6stholm vid flygeln, Martin H\u00f6per p\u00e5 bas samt trumslagaren Chris Montgomery. M\u00e5ngfaldigt prisbel\u00f6nta artisten har, vilket framg\u00e5r i urvalet, best\u00e4mt sig f\u00f6r att sjunga alltmer p\u00e5 svenska. D\u00e4rf\u00f6r varvas Joni Mitchell, Kate Bush och egna livsbejakande Different Kind <\/em>med tons\u00e4ttningar av Fr\u00f6ding, Birger Sj\u00f6berg och tv\u00e5 mindre k\u00e4nda visor av Cornelis. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I inledande jazzmarinerade versionen av Big Yellow Taxi<\/em>, blottas omg\u00e5ende of\u00f6rst\u00e4llda gl\u00e4djen i att f\u00e5 brista ut i sk\u00f6ns\u00e5ng inf\u00f6r h\u00e4ngiven publik. Vid flera tillf\u00e4llen ryser jag av lycka av hur de fyra p\u00e5 scen \u00e4r lika p\u00e5slagna. Vokaljazz av absolut \u00e4dlaste val\u00f6r levereras. Flyh\u00e4nta pianotrion tar chansen att presentera sig p\u00e5 allvar i standardmelodin It Could Happen To You <\/em>som f\u00e5tt svensk text av Anders Lundin. Man \u00e4r p\u00e5 t\u00e5rna n\u00e4r en betagande st\u00e4mma i v\u00e4rldsklass tolkar Cornelis x 2, varav den ena l\u00e5ten \u00e4r en sprittande suggestiv sak i bluesens frodiga mylla. Jonas \u00d6stholm briljerar! N\u00e4r Str\u00f6vt\u00e5g i hembygden <\/em>framf\u00f6rs k\u00e4nns slitna klyschan st\u00e5p\u00e4ls fullt motiverad. Perfektion, inte tu tal om annat. Noterar makal\u00f6s sv\u00e4ngig energi i originall\u00e5t med basist H\u00f6per i framskjuten position. <\/p>\n\n\n\n

\u00d6stholms intro i Wuthering Heights <\/em>\u00e4r \u00f6rongodis, f\u00f6ljs upp av makal\u00f6st sv\u00e4vande r\u00f6st vars kontroll och k\u00e4nsliga uttryck g\u00e5r r\u00e4tt till hj\u00e4rtat. I en upphottad version av Birger Sj\u00f6bergs hit-betonade alster firar Chris Montgomerys vispspel triumfer j\u00e4mte sticket p\u00e5 piano. I extranumret f\u00e5r en salig publik vad de \u00f6nskar sig, n\u00e4mligen en sm\u00e4ktande och avskalad interpretation av Over The Rainbow. <\/em>S\u00e5 fenomenalt h\u00f6g standard i allt kvartetten f\u00f6retar sig att mina meningar framst\u00e5r som prosaiska. Detta var magiskt! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta inslaget av blues kommer fr\u00e5n England i form av prisade ELLES BAILEY och hennes v\u00e4lljudande band. 30-\u00e5riga produktiva l\u00e5tskrivaren och s\u00e5ngerskan \u00e4r aktuell med albumet Shining In The Half Ligh<\/em>t. Staden hon s\u00e4ger sig ha band till genom att \u00e4ga en Saab bes\u00f6ktes f\u00f6r tre \u00e5r sedan. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ng sedan pandemin backas hon live upp av sitt band. Stimuleras av ett rent sound utan mullrande bas, ist\u00e4llet rullande hammondorgel i framkant trakterad av Johnny Henderson. Bailey sjunger med kl\u00f6s i pipan och vibrerande nerv, \u00e4ven om \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda extra personligheten saknas. <\/p>\n\n\n\n

Gillar att hennes skarpslipade band inte huvudsakligen \u00e4gnar sig \u00e5t att dundra p\u00e5. Organisten f\u00e4rgar soundet, liksom genomt\u00e4nkta basg\u00e5ngarna fr\u00e5n Matthew Waere. Sj\u00e4lvfallet l\u00e4gger gitarrist Joe Wilkins (som l\u00e5tskrivaren oftast jobbat ihop med live) en handfull distinkta solon j\u00e4mte behagligt riffande, fock utan att sammantaget dominera. H\u00f6r genomg\u00e5ende sn\u00e4rtigt offensiv bluesrock med urskiljbara konturer. Britterna har med sig eget ljud- och ljuscrew, vilket k\u00e4nns lyxigt och har god effekt.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Cover p\u00e5 Wilson Pickett tillh\u00f6r repertoarens h\u00f6jdpunkter. Help Somebody <\/em>har hitpotential och Perfect Storm <\/em>blir r\u00f6rande genom att hylla arvet fr\u00e5n legendariska Muscle Shoals plus kampen mot segregation och rasism. Vad som lanseras som den frontande kvinnans mest k\u00e4nda alster (Medicine Man) <\/em>spetsas av ett snyggt solo p\u00e5 slidegitarr. Och finalnumret Sunshine City <\/em>l\u00e5ter sk\u00f6nt stompig. Trevlig show med f\u00f6red\u00f6mligt band, \u00e4ven om trummisen kunde ha bjudit mer p\u00e5 sitt kunnande. Elles Baileys lagom hesa st\u00e4mma har en inlevelse tagit henne l\u00e5ngt. F\u00f6rhoppningsvis kan l\u00e5tskrivandet utvecklas \u00e4n mer. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Festivalens mest notabla bokning var amerikanske gitarristen Kurt Rosenwinkel (spelade f\u00f6rvisso i G\u00f6teborg i fjol). I princip lika meriterad \u00e4r trumslagaren i pianol\u00f6sa trion, n\u00e4mligen Gregory Hutchinson som spelat med exempelvis Betty Carter, Joshua Redman, Roy Hargrove, Joe Henderson, Ray Brown och Jimmy Smith. P\u00e5 sitt cv har gitarristen med den glimrande tekniken sexton egna album plus att han g\u00e4stat p\u00e5 otaliga skivor, Han komponerar, undervisar, driver skivbolag och spelar keyboard. I Trollh\u00e4ttan visar den numera i Berlin boende giganten p\u00e5 sitt r\u00f6df\u00e4rgade instrument varf\u00f6r han \u00e4r en f\u00f6rebild f\u00f6r m\u00e5nga aspirerande gitarrister. Avsev\u00e4rt yngre Lukas Traxel fr\u00e5n Schweiz kompletterar p\u00e5 kontrabas.<\/p>\n\n\n\n

Rosenwinkels spel bygger mycket p\u00e5 ruskigt flink teknik kring skalor, vibrato och interaktionen med eminenta rytmsektionen. Hade inte h\u00f6rt honom live f\u00f6rut och knappt lyssnat p\u00e5 inspelningar i studio. Har ingen avsikt att vara kontroversiell, hade dock minst lika stort utbyte av renommerade batteristens aktiviteter. Han var sannerligen en polyrytmisk attraktion i sig. I somliga passager lirar i mina \u00f6ron h\u00f6gstatusgitarristen gr\u00e4nsande till bluddrigt och kyligt. Intensitet pr\u00e4glar en konsert med ofantlig m\u00e4ngd ackord. I en spelstil n\u00e4stan renons p\u00e5 riffande broderas svindlande. Rosenwinkel kan stundom matcha racertrion (har sett dessa giganter vid separata tillf\u00e4llen) p\u00e5 fabul\u00f6sa liveplattan Friday Night In San Francisco <\/em>F\u00f6rst i femte l\u00e5t uppst\u00e5r en \u00f6ppning, en luftigare avdelning. Lyckligtvis mixas snabba och lugna l\u00e5tar. Befriande med de f\u00e5 vilopunkter som uppst\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Enstaka original v\u00e4vs in i l\u00e5tlistan d\u00e4r komposit\u00f6rerna \u00e4r bland andra Mingus, Joe Henderson och A. C Jobim. Sist n\u00e4mnda komposit\u00f6r kan h\u00e4rledas kulturellt efter n\u00e5gra minuter, d\u00e5 brasilianska temat elegant bryter igenom. Avslutande standard i snabbt tempo k\u00e4nns s\u00e5 v\u00e4l igen. Den kryddas av en exalterande show p\u00e5 h\u00e5rt sp\u00e4nda trumskinn. Basisten sk\u00f6ter sig oklanderligt i bakgrunden, omgiven av tv\u00e5 storheter vars niv\u00e5 inbjuder till ironi fr\u00e5n kollegor. De vitsigt lagda skulle framf\u00f6ra kommentaren ”on\u00f6digt bra”. \u00c4ntligen har jag sett denna omsusade gitarrist spela. Inser att Kurt Rosenwinkel \u00e4r otroligt skicklig. Men konstaterar att han i motsats till \u00e4ldre passionerade gardet – Scofield, Stern, Metheny – inte riktigt \u00e4r min bag, <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av r\u00e5dande t\u00e5gf\u00f6rbindelser och h\u00e4grande vila inf\u00f6r sp\u00e4ckat schema f\u00f6ljande dag, hanns bara ungef\u00e4r tre l\u00e5tar med av sista akt. CLAES YNGSTR\u00d6M, frontfigur i Sky High, hade satt samman ett rutinerat g\u00e4ng fr\u00e5n Dalarna f\u00f6r att hylla Jimi Hendrix (skulle ha blivit \u00e5ttio \u00e5r n\u00e4sta m\u00e5nad). Yngstr\u00f6m anlitade ytterligare en gitarrist som fick ombes\u00f6rja ett par solon. Efter att Stone Free<\/em>, Hey Joe <\/em>och kanske n\u00e5gon l\u00e5t avverkats blir det h\u00f6gintressant. Lite trist att beh\u00f6va l\u00e4mna n\u00e4r Pierre Sw\u00e4rd, m\u00e4stare p\u00e5 Hammond B3, g\u00f6r entr\u00e9 tillsammans med s\u00e5ngerskan Petra Kv\u00e4nn\u00e5. Inte alltf\u00f6r st\u00f6rande, men ljudet i Apollon var s\u00e5 l\u00e4nge jag var med lite murrigt och oskarpt. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

21-22\/10 2022 Konserter p\u00e5 tre scener i Folkets Hus i Trollh\u00e4ttan Har f\u00f6r mig att det \u00e4r fj\u00e4rde \u00e5ret jag pendlar fr\u00e5n M\u00f6lndal f\u00f6r att skriva om V\u00e4stsveriges fr\u00e4msta festival. Trollh\u00e4ttans kommun arrangerar i samarbete med tv\u00e5 livaktiga f\u00f6reningar vilka logiskt nog representerar jazzen respektive bluesperspektivet samt Folkets Hus. Med gener\u00f6st st\u00f6d av regionen har […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-158940","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158940","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=158940"}],"version-history":[{"count":35,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158940\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":159173,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158940\/revisions\/159173"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=158940"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=158940"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=158940"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}