{"id":158921,"date":"2022-10-24T03:27:59","date_gmt":"2022-10-24T01:27:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158921"},"modified":"2024-03-26T17:22:51","modified_gmt":"2024-03-26T16:22:51","slug":"samtal-med-slagsida-engagerar-foga-helen-och-agnes-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158921","title":{"rendered":"Samtal med slagsida engagerar f\u00f6ga – Helen och Agnes p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Johanna Svalbacke<\/p>\n\n\n\n

Regi: Marcus Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi\/ kostym- och ljusdesign: Marcus Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Marcus Carlsson och Ludvig Sj\u00f6strand<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Anna Ljungberg (praktikant)<\/p>\n\n\n\n

Dramaturg: Sisela Lindblom<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Hannah Alem Davidsson och Anna Bjelkerud<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 19\/10 2022 p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater, Lilla scen<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 11\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Marcus Carlsson som haft mycket att bestyra inf\u00f6r premi\u00e4ren regisserar f\u00f6r tredje g\u00e5ngen ett manus av samma anm\u00e4rkningsv\u00e4rt unga dramatiker. Johanna Svalbacke verkar ha en f\u00e4bless f\u00f6r att skildra mystiska f\u00f6rlopp och komplexa beteenden. Av hennes cv \u00e4r det Shirins vargar <\/em>och Att tveka <\/em>(regi Eric \u00c5kerlind) p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska teater som jag recenserat. Vad betr\u00e4ffar regiss\u00f6ren med vad det tycks dragning till Svalbackes konstn\u00e4rliga universum, r\u00f6nte han framg\u00e5ngar hos frigrupper med Faces<\/em> respektive Isadora & k\u00e4rleken <\/em>(upps\u00e4ttningar ocks\u00e5 lovordade av mig). <\/p>\n\n\n\n

Det nya samarbetet mellan kvinnliga dramatikern och multitaskaren Carlsson (sysslar ocks\u00e5 med film) \u00e4r en s\u00e5pass kort enaktare att upps\u00e4ttningen tyv\u00e4rr k\u00e4nns futtig. Det laddade dramat p\u00e5 femtio minuter handlar som titeln antyder, om tv\u00e5 kvinnors relation, tv\u00e5 kvinnor ur olika generationer vars relations uppkomst aldrig framg\u00e5r. Troligen p\u00e5 initiativ av den unga, bitvis anklagande motparten (Hannah Alem Davidsson) m\u00f6ts de p\u00e5 nytt, f\u00f6rvisso knappast p\u00e5 j\u00e4mlika villkor. Den som likt en terapeut lyssnar f\u00f6r att efterhand flika in hur hon uppfattat relaterade situationer \u00e4r en av ensemblens oldtimers, n\u00e4mligen Anna Bjelkerud. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Kal scenografi b\u00e4ddas in av gulaktigt sken Av outgrundligt sk\u00e4l inramas scenen vertikalt av tre h\u00e4ngande moduler som ser ut att vara av tr\u00e4. Minns jag r\u00e4tt sitter Helen -gestaltad av Bjelkerud – p\u00e5 en stol hela f\u00f6rest\u00e4llningen medan frustrerade Agnes g\u00e5r omkring med till synes massvis av oro, manifesterad av massvis av \u00f6verskottsenergi. Bortsett fr\u00e5n ett kortare vredesutbrott och att r\u00f6sten h\u00f6js i en sekvens, lyckas konfrontativa Agnes l\u00e4gga band p\u00e5 sig. Blir n\u00e5got av en v\u00e4ndning n\u00e4r den mer livserfarna Helen inte bara tar emot utan svarar och kommer med motargument. Men den omaka dialogen framst\u00e5r emellan\u00e5t som t\u00e4mligen pretenti\u00f6s med onaturligt talspr\u00e5k. <\/p>\n\n\n\n

Personernas tillst\u00e5nd, k\u00e4nslan av gungfly, understryks av den specialkomponerade musiken. Som b\u00e4st n\u00e4r anklagande Agnes tappar fattningen och blir rasande en kort stund. Inriktningen p\u00e5 att f\u00e5 fram berusande nerv infrias, fast dess inverkan k\u00e4nns \u00e4nd\u00e5 otillr\u00e4cklig. J\u00e4mf\u00f6rt med i K <\/em>p\u00e5 Folkteatern har str\u00e5kmusiken ytterst marginell inverkan.<\/p>\n\n\n\n

Finns \u00f6verhuvudtaget n\u00e5got i den abstrakta konstruktionen som hindrar betraktaren fr\u00e5n att ta till sig dramat, oms\u00e4tta det till tankar p\u00e5 egna gjorda val i livet och betydelsefulla m\u00f6ten. Sannolikt anser sig Agnes sviken n\u00e4r hon menar p\u00e5 att det \u00e4r f\u00f6r p\u00e5frestande att sj\u00e4lv agera probleml\u00f6sare. En styrka med denna ensidiga uppg\u00f6relse \u00e4r gradvisa glidningen. Den uppst\u00e5r fink\u00e4nsligt n\u00e4r den som skulle kunna ha varit kontrahent, trevande ger sin version. Urs\u00e4ktar sig, men ocks\u00e5 implicit fordrar att bli lyssnad p\u00e5. Att den konfronterande parten \u00e5terkommer till sina fantasier blir som hackande motor i pj\u00e4sen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hannah Alem Davidsson (tillh\u00f6r fasta ensemblen sedan fem \u00e5r tillbaka) har en tacksam roll, utslungar tydligt v\u00e4ssade repliker. Att hon inte blir mer upphetsad \u00e4n att artikulationen bibeh\u00e5lls f\u00f6rtj\u00e4nar ber\u00f6m. Samtidigt \u00e4r publiken s\u00e5 van vid att det ska hetta till n\u00e4r sanningar s\u00e4gs, att man n\u00e4stan k\u00e4nner sig snuvad p\u00e5 en omskakande upplevelse. Anna Bjelkerud tar sin rutin i anspr\u00e5k f\u00f6r att skickligt f\u00f6rflytta fokus. Hon h\u00e4nvisas till att gestalta inom mer finstilt register, utan den cyniska ironi hon annars gjort till sitt adelsm\u00e4rke. Som sagt goda sk\u00e5despelarinsatser! MEN beklagligtvis framst\u00e5r upps\u00e4ttningen som b\u00e5de futtig och abstrakt. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Johanna Svalbacke Regi: Marcus Carlsson Scenografi\/ kostym- och ljusdesign: Marcus Carlsson Ljuddesign: Marcus Carlsson och Ludvig Sj\u00f6strand Komposit\u00f6r: Anna Ljungberg (praktikant) Dramaturg: Sisela Lindblom I rollerna: Hannah Alem Davidsson och Anna Bjelkerud Urpremi\u00e4r 19\/10 2022 p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater, Lilla scen Spelas till och med 11\/11 Marcus Carlsson som haft mycket att bestyra inf\u00f6r premi\u00e4ren […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-158921","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158921","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=158921"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158921\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":179127,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158921\/revisions\/179127"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=158921"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=158921"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=158921"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}