{"id":158850,"date":"2022-10-22T00:59:41","date_gmt":"2022-10-21T22:59:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158850"},"modified":"2022-10-22T10:49:32","modified_gmt":"2022-10-22T08:49:32","slug":"musikrecension-rhoda-scott-lady-quartet-riktigt-svangig-blues-jazz-funk-stockholm-jazz-festival-kulturhuset-21-okt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158850","title":{"rendered":"Musikrecension: Rhoda Scott Lady Quartet \u2013 riktigt sv\u00e4ngig blues\/jazz\/funk \u2013 Stockholm Jazz Festival, Kulturhuset, 21 okt"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Rhoda-Scott-Lady-Quartet.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-158851\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Rhoda-Scott-Lady-Quartet.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/Rhoda-Scott-Lady-Quartet-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"has-text-align-left wp-block-paragraph\">Scen: H\u00f6rsalen, Kulturhuset Stadsteatern<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-text-align-left wp-block-paragraph\">Arrang\u00f6r: Stockholm Jazz Festival 2022<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-text-align-left wp-block-paragraph\">Orgel: Rhoda Scott&nbsp;<br>Tenorsaxofon: Sophie Alour<br>Altsaxofon: Lisa Cat-Berro&nbsp;<br>Trummor: Julie Saury<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hon uppges vara Count Basies favorit, den amerikanska soul- och jazzorganisten nu 84-\u00e5riga Rhoda Scott. Hon kallas ocks\u00e5 \u201dbarfota-ladyn\u201d, d\u00e4r hon bor i Frankrike, eftersom hon spelar just barfota p\u00e5 sin Hammondorgels pedaler.\u00a0Hon \u00e4r\u00a0f\u00f6dd 1938 i Dorothy, New Jersey, och hennes pappa var metodistpastor. Redan vid \u00e5tta \u00e5rs \u00e5lder kompade hon till gospel i kyrkorna, och blev s\u00e5 sj\u00e4lvl\u00e4rd. D\u00e4refter tog hon en akademisk examen i New York, och i juli 1967 flyttade hon till Frankrike f\u00f6r att studera kontrapunkt, harmonik och komposition. Sedan blev hon kvar d\u00e4r. Tons\u00e4ttaren och dirigenten Nadia Boulanger, blev hennes l\u00e4rare, som ocks\u00e5 undervisat Aaron Copeland, Pierre Henry, Phillip Glass, och Quincy Jones. Scotts f\u00f6rsta album\u00a0<em>Hey! Hey! Hey!<\/em>\u00a0kom 1962. Senaste albument\u00a0<em>Movin&#8217; Blues\u00a0<\/em>sl\u00e4pptes 2020, d\u00e4remellan har hon gjort drygt trettio studio- och livealbum. Kritiker beskriver henne som \u201den fullfj\u00e4drad musikalisk eklektiker och instrumentell ekvilibrist\u201d. Allt fr\u00e5n jazzens real book till den v\u00e4sterl\u00e4ndska konstmusiken och gospeln spelar hon, s\u00e4kert och med humor, uppger Stadsteatern i sin inbjudan.\u00a0<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Rhoda Scott \u00e4r bra p\u00e5 att sm\u00e5prata, och har glimten i \u00f6gat. \u00c4nda sedan 2004 har kvartetten spelat ihop, ber\u00e4ttar hon fr\u00e5n scenen. Men \u00e4nnu l\u00e4ngre tillbaks i tiden gjorde hon (ensam?) en turn\u00e9 mellan Sveriges folkparker, vilket f\u00f6r tankarna till att hennes sv\u00e4ngiga musik ju \u00e4r v\u00e4ldigt l\u00e4mplig att dansa till. Under kv\u00e4llen f\u00e5r vi h\u00f6ra en fritt sammanfogad blandning av blues, jazz och funk. Men \u00e4ven tjusiga rena jazz-ballader framf\u00f6rs p\u00e5 saxofon. H\u00f6rsalens publik f\u00e5r n\u00f6ja sig med att h\u00e5lla takten fr\u00e5n sittande l\u00e4ge och flera spontana wow-utrop h\u00f6rs. Redan fr\u00e5n start k\u00e4nner man de fyra kvinnornas samspelta tajta sound, och under allt emellan\u00e5t anas en medryckande gl\u00e4dje, s\u00e5som ocks\u00e5 godspel har. Det \u00e4r enbart Scott i kvartetten som \u00e4r 84 \u00e5r, \u00f6vriga betydligt yngre, men de framst\u00e5r ocks\u00e5 som toppmusiker. Vant och tr\u00e4ffs\u00e4kert spelar tenor- och altsaxofonisten unisont valda partier och \u00f6verlag \u00e4r allt mycket snygg arrangerat, v\u00e4l avv\u00e4gt, med j\u00e4mt f\u00f6rdelade solon. En lyh\u00f6rd, men ocks\u00e5 kraftfull och dynamisk trummis som h\u00e4rstammar fr\u00e5n Paris, kompar. Scotts eget v\u00e4ldigt fria, drivna spel p\u00e5 orgeln sprider stor v\u00e4rme, och mestadels \u00e4r det hon som \u00e4ger scenen. I minnet var det tredje l\u00e5ten redan som hon improviserade loss s\u00e5 det stod h\u00e4rliga till. Det g\u00e5r inte att s\u00e4ga annat \u00e4n att man blir m\u00e4ktigt imponerad av hur hon hanterar sitt instrument. Kv\u00e4llen ger flera spontana appl\u00e5der, och vi f\u00e5r h\u00f6ra l\u00e5tar som var och en av musikerna i kvartetten har skrivit. H\u00e4r sticker trummisens (Julie Saury) l\u00e5t ut med driv och \u00f6verraskande komposition. Saxofonisternas b\u00e5da verk \u00e4r vackra, njutbara, mer som ballader. Det blir b\u00e5de extranummer och dirigerad alls\u00e5ng p\u00e5 slutet (Julie Saury sjunger f\u00f6re). Kanske \u00e4r ni lite \u201dtimida\u201d h\u00e4r i Sverige, s\u00e4ger Scott, och vi uppmanas sjunga kraftfullare. Allt h\u00e5lls samman av trevligt mellanprat av Scott sj\u00e4lv.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Scen: H\u00f6rsalen, Kulturhuset Stadsteatern Arrang\u00f6r: Stockholm Jazz Festival 2022 Orgel: Rhoda Scott&nbsp;Tenorsaxofon: Sophie AlourAltsaxofon: Lisa Cat-Berro&nbsp;Trummor: Julie Saury Hon uppges vara Count Basies favorit, den amerikanska soul- och jazzorganisten nu 84-\u00e5riga Rhoda Scott. Hon kallas ocks\u00e5 \u201dbarfota-ladyn\u201d, d\u00e4r hon bor i Frankrike, eftersom hon spelar just barfota p\u00e5 sin Hammondorgels pedaler.\u00a0Hon \u00e4r\u00a0f\u00f6dd 1938 i Dorothy, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-158850","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158850","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=158850"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158850\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":158877,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158850\/revisions\/158877"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=158850"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=158850"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=158850"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}