{"id":158544,"date":"2022-10-15T18:31:19","date_gmt":"2022-10-15T16:31:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158544"},"modified":"2022-10-15T23:11:26","modified_gmt":"2022-10-15T21:11:26","slug":"teaterrecension-grottan-autentiskt-ungt-perspektiv-snillerikt-konstnarligt-gestaltat-malmo-dockteater-14-oktober","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158544","title":{"rendered":"Teaterrecension: GROTTAN \u2013 autentiskt ungt perspektiv snillrikt konstn\u00e4rligt gestaltat, Malm\u00f6 Dockteater, 14 oktober\u00a0"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"

\u00a0
Scen: Malm\u00f6 Dockteater, 13 – 29 oktober\u00a0<\/strong>
F\u00f6rest\u00e4llning: Grottan<\/strong>
Av och med: Stina Kajaso<\/strong>
Scenografi: Sissel Romme Christensen<\/strong>
Ljusdesign och teknik: Olivia Grefve<\/strong>
Ljusdesign och teknik: Mattias Alheim<\/strong>
Musik: Eyal Sachar<\/strong>
Dekortillverkning: Jonas Truedsson<\/strong>
Produktionsledare: Ingrid L\u00e5ngstr\u00f6m Einarsson<\/strong>
Producent: Agens Rosenberg<\/strong>
Konstn\u00e4rliga ledare: Erik Holmstr\u00f6m och Agnes Rosenberg<\/strong>
\u00a0<\/strong>
\u200b<\/em><\/strong>
\u201dV\u00e4lkommen till det moderna primitiva. V\u00e4lkommen in i Grottan\u201d st\u00e5r det i programbladet som ligger p\u00e5 borden i betongfoaj\u00e9n i k\u00e4llarplan. Bubblet och guldet p\u00e5 stolsitsarna h\u00f6jer st\u00e4mningen hos den entusiastiskt fulltaliga skaran bes\u00f6kare. Vid baren st\u00e5r en artig ung man, publikv\u00e4rden Alvar Johansson, i vit skjorta. Man betalar med swish. Vi v\u00e4lkomnas som en liten samling sl\u00e4ktingar till att dela den drygt timmen l\u00e5nga upplevelsen. Efter\u00e5t inser man att det vi f\u00e5tt oss till livs \u00e4r n\u00e5got av ett m\u00e5ngbottnat konstverk med high-technology fr\u00e5n det modernaste inom scenografi. Den r\u00f6da tr\u00e5den kan s\u00e4gas vara att i en humoristisk ton f\u00e5 ta del av en ung kvinnas inifr\u00e5nperspektiv i mestadels m\u00f6rka stunder, med allt ifr\u00e5n slumrande beg\u00e4r till fantasier om yttre faror. P\u00e5 Malm\u00f6 Dockteaters webbsida finns st\u00f6dord som delvis f\u00e5ngar handlingen:
\u00a0
En f\u00f6rest\u00e4llning i skr\u00e4ck.
Tar utg\u00e5ngspunkt i Neil Marshalls skr\u00e4ckrulle The Descent och Lennons v\u00e4rsta skrikperiod.
Lite Katarsis f\u00fcr alle
M\u00f6ter
Carola i sin skrikigaste period
M\u00f6ter v\u00e4ggen
D\u00f6r


Huvudpersonen, den enda p\u00e5 scenen, imponerar med sin sj\u00e4lvklara scenn\u00e4rvaro. Ikl\u00e4dd diverse glittrande eller flammigt \u201dl\u00e4ttkl\u00e4tt” med trassligt h\u00e5r, interagerar hon ocks\u00e5 n\u00e4ra publiken i uppfinningsrika situationer. Tankarna g\u00e5r till ett barn som glupskt leker med \u00e4gd och fri kroppslighet. Ompl\u00e5strade sm\u00e5 dockor skapar sinnebilder i egna sm\u00e5 ytte-pytte-v\u00e4rldar, eller h\u00e4ngandes i h\u00e5l i taket, vid sidan om brutala st\u00f6rre realistiska masker och k\u00f6ttbitar. Men varmt r\u00f6tt lysande bj\u00f6rnskinn finns ocks\u00e5 som skyddar. Som frilagda betydelsefulla enheter som i Marie-Louse Ekmans m\u00e5lningar, fungerar scenografin som tagen ur b\u00e5de ungdomars vampyr- och skr\u00e4ckfilmer. Inledningsvis s\u00e4ger huvudpersonen sig, som i sagan om R\u00f6dluvan, f\u00f6r egen hand ha skurit sig ut ur ett odjurs mage. Fr\u00e5n pj\u00e4sens b\u00f6rjan blir hon d\u00e4rf\u00f6r sedd som en hj\u00e4ltinna, s\u00e5som vi alla \u00e4r i v\u00e5ra liv. \u00c4ven Hitchcock-scenen med duschdraperiet o skr\u00e4mda kvinnor inkluderas i handlingen. I en rolig interaktiv scen blir en herre i publiken inbjuden att jaga huvudpersonen\u2026 som d\u00e5 njuter av en liten stunds pirr\u2026 Det blir en tragikomik som f\u00f6renar i skratt. Effektiv och gripande \u00e4r scenen som ackompanjeras av ordet \u201dpsykisk oh\u00e4lsa\u201d och avslutas i ett \u201dnerknycklande\u201d till o\u00e4ndliga v\u00e5rdk\u00f6er och piller. H\u00e4r tas verkligen pulsen p\u00e5 v\u00e5r samtid. Till sist st\u00e4ller hon sig fr\u00e5gan om hur en \u201dvacker d\u00f6d\u201d kan se ut, och Godzilla (docka f\u00f6rd med hj\u00e4lp av publiken) \u00e4tandets en vitkl\u00e4dd kvinna projiceras i nyaste videoteknik p\u00e5 v\u00e4ggen. \u00d6ver allt fladdrar grottans m\u00f6rka omslutande v\u00e4ggar vars projicerade bilder ger rymdupplevelser till m\u00e5lande nyskriven musik. Men s\u00e5 brakar allt samman.\u00a0\u00a0Samtliga \u00f6verraskande olika vindlingar h\u00e5lls \u00e4nd\u00e5 ihop av en autentisk r\u00f6d tr\u00e5d. S\u00e5v\u00e4l manus som b\u00e4rande scenn\u00e4rvaro g\u00f6r att man tycker sig verkligen ha f\u00f6ljt en ung kvinnas v\u00e4rldsbild.
\u00a0
Med f\u00f6rdel skulle skolklasser, men \u00e4ven unga vuxna, kunna anv\u00e4nda Grottan som diskussionsunderlag. Teaterarbetare som beh\u00f6ver input i form av nya tekniker skulle ocks\u00e5 kunna se den och inspireras. Malm\u00f6 Dockteater, vars verk jag tre g\u00e5nger tidigare avnjutit, har gjort det igen (!). Med fingertoppsk\u00e4nsla har de visat sig vara en av Sveriges mest framst\u00e5ende nyskapande scener. En l\u00e5ng turn\u00e9 f\u00f6r pj\u00e4sen st\u00f6dd av ut\u00f6kat anslag skulle vara en demokratig\u00e4rning.
\u00a0
Fakta: Malm\u00f6 Dockteater uppger att de k\u00e4nner ett starkt sl\u00e4ktskap med allkonstn\u00e4ren Stina Kajaso vilket gjort att de bjudit in henne att g\u00f6ra detta nya verk. De gillar hennes oefterh\u00e4rmliga scenspr\u00e5k och konstn\u00e4rliga egensinne och hur hon arbetar med objekt, video och \u00e4ven med dockor. Grottan skapades i n\u00e4ra samarbete med den internationellt verksamma scenografen Sissel Romme Christensen. Scenografen \u00e4r ocks\u00e5 verksam i den danska Teater Graense-Loes sedan 15 \u00e5r, d\u00e4r de utg\u00e5r fr\u00e5n unga m\u00e4nniskors syns\u00e4tt och deras bildningsprocesser med en intention att ta pulsen p\u00e5 v\u00e5r nutid. Med intresse ocks\u00e5 f\u00f6r kreativa l\u00e4roprocesser \u00e4r Grottans tillblivelse beskriven i en blogg: grottan.freaks.se.\u00a0
\u00a0
\u00a0
\u00a0
\u00a0

\u00a0
\u00a0<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-158544","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158544","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=158544"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158544\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":158560,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158544\/revisions\/158560"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=158544"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=158544"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=158544"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}