{"id":158265,"date":"2022-10-11T02:21:45","date_gmt":"2022-10-11T00:21:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158265"},"modified":"2022-10-11T14:45:59","modified_gmt":"2022-10-11T12:45:59","slug":"forvirrat-och-framhardande-forsvar-tar-ahorare-i-besittning-k-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=158265","title":{"rendered":"F\u00f6rvirrat och framh\u00e4rdande f\u00f6rsvar tar \u00e5h\u00f6rare i besittning – K p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter en bok av Katarina Frostensson<\/p>\n\n\n\n

Ide: Ylva Olaison och Kristian Hallberg (dramatiker)<\/p>\n\n\n\n

Dramaturg: Magnus Lindman <\/p>\n\n\n\n

Regiss\u00f6r, scenografi och ljusdesign: Tobias Hagstr\u00f6m St\u00e5hl<\/p>\n\n\n\n

Kostym- och maskdesign: Jenny Ljungberg<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Lovisa Samuelsson<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Ylva Olaison (K) och Lovisa Samuelsson<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 8\/10 2022 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg, Lilla scen<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 24\/11<\/p>\n\n\n\n

Har man l\u00e4st Klubben<\/em> och Renegater <\/em>eller reportagen i DN baserade p\u00e5 b\u00e5de anonyma vittnesm\u00e5l och namngivna k\u00e4llor, \u00e4r det oundvikligt att man fr\u00e5gar sig varf\u00f6r denna upps\u00e4ttning kom till st\u00e5nd. Fann den p\u00e5 f\u00f6rhand s\u00e5pass osmaklig att jag var tveksam till om jag ville se K. <\/em>Fr\u00e5n sin uppburna st\u00e4llning blev fallet h\u00e5rt f\u00f6r Katarina Frostenson genom domen mot hennes man, den s\u00e5 kallade Kulturprofilen, plus uppgifter om l\u00e4ckta Nobelpristagare. I Klubben avsl\u00f6jas parets maktmissbruk, j\u00e4mte makens \u00f6ver decennier manipulativa och i m\u00e5nga fall brottsliga beteende. Ekonomiska oegentligheterna som framkommer, delvis finansierade av Svenska Akademien ska inte negligeras i sammanhanget. \u00c4r \u00e4rev\u00f6rdiga sammanslutningens skamfilade anseende redan \u00e5teruppr\u00e4ttat, \u00e4r i och f\u00f6r sig en fr\u00e5ga bortom denna tonsatta monolog. <\/p>\n\n\n\n

I monologen p\u00e5 halvannan timme, inklusive ett par s\u00e5nger, f\u00f6rnekas alla anklagelser ih\u00e4rdigt. Underrubriken lyder: Skriver jag sjunker jag inte. \u00c4ven efter att ha varit med om iscens\u00e4ttningen av hennes allt annat \u00e4n klarsynta kommentarer, f\u00f6rblir Frostenson en g\u00e5ta helt i avsaknad av sj\u00e4lvinsikt. Verklighetens realiteter ter sig futtiga i hennes \u00f6gon.<\/p>\n\n\n\n

Solipsism g\u00f6r prisade poeten, dramatikern och \u00f6vers\u00e4ttaren of\u00f6rm\u00f6gen att bry sig om andra, om de inte vistats p\u00e5 parnassen. Denna psykologiska defekt tar teamet och id\u00e9givare Olaison framg\u00e5ngsrikt fasta p\u00e5, n\u00e4r exempelvis begreppen skuld och skam dryftas ur ett filosofiskt perspektiv. Att maken med sitt osunda inflytande i svensk kulturelit inte varit sanningsenlig om sina meriter, bekommer inte K det minsta. Ist\u00e4llet viftas fakta bort som f\u00f6rtal. En trotsig h\u00e5llning som speglas suver\u00e4nt i upps\u00e4ttningen, n\u00e4r avst\u00e5ndstagandet till st\u00e4ndige sekreteraren j\u00e4mte ”sk\u00e4mmiga Sverige” indignerat markeras. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Mig veterligen premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scen f\u00f6r publik utplacerade p\u00e5 svarta plaststolar p\u00e5 golvet. n\u00e5gra med runda bord intill. Scenografin ska f\u00f6rest\u00e4lla badrummet i den lilla l\u00e4genhet i Paris tillh\u00f6rande Svenska Akademien, vilken beryktade paret gener\u00f6st kunnat disponera. Och det \u00e4r om flykten dit K handlar om. Dessutom om Frostenssons syn p\u00e5 vad som skrivits i media och om r\u00e4tteg\u00e5ngen, i vars f\u00f6rh\u00f6r somliga svar ges kryptiskt genom att dikt(er) framf\u00f6rs av poeten. D\u00e5 anv\u00e4nds mikrofonstativet placerat alldeles framf\u00f6r f\u00f6rsta raden. Att badkar och vattnets symbolik \u00e4r centralt i handlingen b\u00e5de h\u00e4r och i Vildanden <\/em> (spelas samtidigt p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater) \u00e4r knappast n\u00e5gon slump, eftersom Tobias Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl \u00e4r scenograf\/ regiss\u00f6r f\u00f6r b\u00e4gge upps\u00e4ttningar.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 sidorna om badkaret syns bilder och fragmentarisk svartvit film, \u00f6de landskap sett fr\u00e5n t\u00e5gf\u00f6nster. I en h\u00f6g ligger representanter f\u00f6r den goda litteraturen utspridda. I K <\/em>citeras Celan, Strindberg, Dagerman och saknaden efter fr\u00e4nden Birgitta Trotzig uttrycks med emfas. En bok av H.C Andersen verkar st\u00e5 f\u00f6r trygghet n\u00e4r invanda tillvaron r\u00e4mnar, liksom ett par referenser till filmscener (maria Callas mm). I scenens riktning i ena h\u00f6rnet finns ytterligare en upph\u00f6jning. D\u00e4r huserar multiinstrumentalisten Lovisa Samuelsson. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rv\u00e5nade att Lovisa Samuelssons musik var konstant n\u00e4rvarande under monologen. Dess franska pr\u00e4gel fungerade som medskaparare, hade rollen av f\u00f6rmedlare av st\u00e4mningar. \u00d6verraskande ljudk\u00e4llan p\u00e5verkade h\u00f6rbarheten. I och med att sk\u00e5despelare och regiss\u00f6r inte garanterade tillr\u00e4cklig artikulation, borde Ylva Olaison utrustats med mygga. Kan skjuta in att musiken inte bara var nyskriven. Somliga kompositioner hade h\u00e4mtats fr\u00e5n egna hyllade skivor, varav jag kuri\u00f6st nog recenserat senaste betitlad STAD\/ DIS. <\/p>\n\n\n\n

Inte nog med denna musikaliska p\u00e5fyllning till utl\u00e4ggningarna fr\u00e5n K. Som ett inofficiellt f\u00f6rspel n\u00e4r baren i salongen var \u00f6ppen, h\u00f6rdes Samuelssons stils\u00e4kra r\u00f6st i \u00e5tskilliga chansons (n\u00e5gra gjorda med pianoackompanjemang av medarbetare p\u00e5 Folkteatern). Samuelsson trakterade piano, keyboard, akustisk gitarr, cello och i finalen dragspel. Enstaka g\u00e5nger f\u00f6rst\u00e4rktes livemusiken med f\u00f6rinspelat sound. S\u00e5ngerna multiinstrumentalisten (h\u00f6rdes med Ane Brun p\u00e5 WOW) sj\u00f6ng med ackuratess ,sj\u00e4lv eller i duettform med Olaison, l\u00e5g komposit\u00f6ren bakom. Fick veta att texten till bakkarss\u00e5ngen och finalen delvis kom fr\u00e5n Frostenson respektive Brel. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Onekligen en bedrift av Ylva Olaison att beh\u00e5lla greppet om publiken, s\u00e4rskilt mot bakgrund av att yttre dramatik saknas. \u00c4r ist\u00e4llet musiken som kombinerar vemod med dramatik. F\u00f6rnuftigt nog bryts det mer eller mindre uppr\u00f6rda orerandet av flera g\u00e5nger av finst\u00e4mda vokala inslag. Olaison svala, rena st\u00e4mma imponerar. Den r\u00f6da tr\u00e5den i K<\/em>, den f\u00f6ror\u00e4ttade tonen, beh\u00e4rskas med fullkomlig auktoritet. Jaget kostar p\u00e5 sig att slunga ut fr\u00e5gor till ”auditoriet”. Skickligt mejslas ocks\u00e5 hum\u00f6rsv\u00e4ngningar och paranoid l\u00e4ggning fram f\u00f6r en gynnad individ, en gestalt vars tillvaro slagits i spillror. Monologens kanske mest centrala och magstarka tes framst\u00e4lls ruggigt \u00f6vertygande. N\u00e4mligen p\u00e5st\u00e5endet om att inte passa i grupp, efter att i flera decennier \u00e5tnjutit f\u00f6rm\u00e5ner och f\u00f6rtroende som en av de aderton. <\/p>\n\n\n\n

Med h\u00f6gburet huvud tyr K sig krampaktigt till litteraturens eviga v\u00e4rden. Trots \u00e5ldersskillnad p\u00e5 drygt trettio \u00e5r noteras frilansande sk\u00e5despelerskan f\u00f6r frapperande likhet utseendem\u00e4ssigt, Kvinnorna p\u00e5 scen hade kl\u00e4tts kongenialt. F\u00f6r akt\u00f6ren skedde skifte fr\u00e5n trenchcoat till rustning och ett par illr\u00f6da h\u00f6gklackade skor var ocks\u00e5 inskrivna i manus. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rvisso en fascinerande f\u00f6rest\u00e4llning som v\u00e4cker visst obehag. Men faktum kvarst\u00e5r. F\u00f6rst\u00e5r inte vitsen med partsinlagan. Vad vill man f\u00f6rmedla? Varf\u00f6r tillm\u00e4ta dessa tankar och utfall s\u00e5dan tyngd? Har nog sett uppemot ett tiotal produktioner som n\u00e5gon av de tre huvudkreat\u00f6rerna (Olaison, Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl och Kristian Hallberg) varit involverade i, med beh\u00e5llning i princip varje g\u00e5ng. K <\/em>utstr\u00e5lar visserligen stark aktualitet ( lite pikant att en prominent ledamot i SA som tog st\u00e4llning plus f\u00f6rfattare som skrivit om domen bevistade premi\u00e4ren) Dock, K<\/em> framst\u00e5r som det minst meningsfulla verk jag sett med n\u00e5gon ur trion som avs\u00e4ndare.. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Efter en bok av Katarina Frostensson Ide: Ylva Olaison och Kristian Hallberg (dramatiker) Dramaturg: Magnus Lindman Regiss\u00f6r, scenografi och ljusdesign: Tobias Hagstr\u00f6m St\u00e5hl Kostym- och maskdesign: Jenny Ljungberg Komposit\u00f6r: Lovisa Samuelsson Medverkande: Ylva Olaison (K) och Lovisa Samuelsson Urpremi\u00e4r 8\/10 2022 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg, Lilla scen Spelas till och med 24\/11 Har man l\u00e4st […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-158265","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158265","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=158265"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158265\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":158322,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/158265\/revisions\/158322"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=158265"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=158265"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=158265"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}